Mörker över en ljusnande framtid

Sextonåriga Timor Sultani och femtonåriga Mohsen Mohseni kom ensamma till Sverige 2015. Efter fem år i Sverige är läget för båda osäkert, trots att de än så länge har jobb.
De omfattas av gymnasielagen som innebär att de, trots tidigare avslag, kunnat söka uppehållstånd igen. Men för att få permanent uppehållstillstånd måste de senast sex månader efter studenten får en fast anställning, eller ett avtal om minst två års anställning.
Löser de inte det, riskerar de att utvisas till Afghanistan. Ett land som Mohsen Mohseni, uppvuxen i Iran, inte har någon relation till alls.
– Det enda jag vet är det jag ser på tv, att det är krig där, säger Mohsen Mohseni.

Några veckor innan studenten hälsar Mohsen Mohseni välkommen till sitt hem. Flickvännen Fatima Rahimi kommer från köket med en flaska handsprit i handen. Tre år av studier på det estetiska programmet med inriktning design- och mode är snart till ända med studentdagen som grädde på moset. Men till en början hade Mohsen Mohseni ingen tanke på att köpa någon studentmössa.
– Alla vill fira och är glada men jag tänker på min situation. Att jag måste ha ett fast jobb för att få stanna i Sverige. Nu ska det bli kul att bli klar, men jag hade velat plugga vidare. Det finns en utbildning i Borås inom design där jag gärna vill gå.

För att Mohsen Mohseni ska få stanna och möjlighet att plugga vidare måste han behålla den fasta anställning han just nu har som kock på restaurangen Vapiano i Göteborg. Men i mitten av maj kom beskedet att bolaget gått i konkurs. Restaurangerna kommer, tills en ny ägare är på plats, att drivas av konkursförvaltaren. Hur det påverkar Mohsen Mohsenis anställning är ännu oklart.
– Jag vet flera kollegor som blivit av med jobbet. Jag har än så länge inte hört att det blir någon ändring av mitt kontrakt, säger han.

Timor Sultani sitter välklädd på Lilla Londons uteservering i Göteborg och sippar på en cider. I nuläget har han en timanställning på Villa Johanneberg och Villa Odinslund. Restaurangerna specialiserar sig på bröllop, konferens och fest för större sällskap, där mycket har blivit avbokat under rådande omständigheter.
– Regeringen borde förlänga tiden för att hitta ett fast arbete, på grund av pandemin. Tidigare hade jag kunnat fixa ett fast jobb på sex månader men nu känns det omöjligt.

Trots den allvarliga situationen ler han ofta. Han gestikulerar på ett dedikerat sätt när han framför sina resonemang. Det är nu cirka en månad tills att han ska ta studenten, en annorlunda sådan.
– Innan coronaviruset var man taggad, då fanns det bra möjligheter att få jobb. Men nu är jag inte lika positiv.

Under våren har Timor Sultani praktiserat på ett elteknikföretag. Han utlovades en fortsatt anställning men när flera projekt pausades i samband med pandemins framfart blev utsikterna allt sämre. Företaget ska återkomma med ett slutgiltigt besked.
– Jag tänker alltid på det. När jag har en bra dag och är positiv tror jag att de kommer anställa mig. Har jag däremot en dålig dag och är negativ tror jag inte på det.

Han har sökt uppemot 50 jobb inom flera olika branscher och bara blivit kallad till en intervju. Mohsen Mohseni säger i sin tur att han sökte över 40 jobb inom olika branscher innan han blev kallad på en intervju. Efter en två veckor lång utbildning och ett slutgiltigt prov kunde han titulera sig pasta- och pizzakock.
– Jag började jobba där i februari 2019 och blev timanställd under sex månader, efter det blev jag fast anställd.

Mohsen drömmer om ett liv utan stress och oro över framtiden, gärna inom design.
– Att tänka på uppehållstillstånd och corona tar upp mycket av min tid. Många har förlorat sina jobb och jag hoppas jag får behålla mitt.

Gymnasielagen var en bra chans, men kraven är för höga sett till den rådande situationen, anser Mohsen Mohseni.
– Jag tycker de kan ändra reglerna från att man måste ha fast arbete till att man kan försörja sig eller att man studerar. Att få ett fast arbete nu är ett för svårt krav.

Fatima Rahimi kom till Sverige 2014 med sin bror och fick permanent uppehållstillstånd. Mohsen träffade hon första året på gymnasiet och i dag är de sambos. Tiden innan Mohsen Mohseni fick sin anställning beskriver hon som turbulent.
– Det var väldigt oroligt. Skulle han nu bli utvisad hade det varit fruktansvärt, vi har börjat ett nytt liv här, säger hon.

De håller om varandra när han, efter en lång och känslosam paus vill beskriva känslan att tvingas lämna sin flickvän.
– Det skulle kännas väldigt dåligt. Jag skulle också sakna mina kompisar och alla snälla människor här i Sverige.

På Lilla London ringer Timors Sultanis telefon, det är en vän han snart ska träffa ett stenkast bort från Göteborgs paradgata. Timor kommer också in på känslorna för Sverige.
– Sverige är mitt land. Jag känner allt en person känner för sitt land.

Efter fem år här, är det mycket han skulle sakna om han skulle bli utvisad.
– Allt. Kompisar, mitt nätverk jag kämpat för att bygga upp, det liv jag har skapat. Jag hade också velat gå en extrakurs för dator, hoppas det blir möjligt.

Timor gillar att ha många bollar i luften, nu tar han dessutom körlektioner.
– En vanlig dag börjar med att jag går upp och gymmar, sen pluggar jag innan skolan, har lektioner och hemuppgifter. Jag övningskör och pluggar sen fram till klockan 22, 23. Jag och några klasskamrater har också ett UF-företag, sen spelar jag även fiol i en orkester.

I samma orkester, Drömorkestern, spelar också Mohsen Mohseni cello och Fatima fiol. Flera gånger i veckan repeterar de tillsammans med andra ungdomar som sökt gemenskap och velat lära sig ett instrument.
Mohsen Mohseni skulle vilja rikta en uppmaning till de som styr i Sverige.
– Tänk också på ungdomarna. Under den här coronakrisen hjälper ni som styr exempelvis företag men ni borde se på ungdomarna att de behöver hjälp just nu.

Fatima Rahimi flikar in.
– De måste göra situationen lättare för de som står under gymnasielagen. Det är inte lätt för dem som varit asylsökande, de ska lära sig språket, klara sina studier och hitta ett jobb. Det är inte lätt för någon att hitta ett jobb just nu.

För Timor Sultani, som ännu inte har någon fast anställning, blir de kommande sex månaderna en kamp mot klockan. Han uttrycker frustration över att regeringen verkar stå fast vid sin ståndpunkt gällande gymnasielagen.
– Alla drabbas av pandemin, men de som bestämmer vill göra allt för alla utom för dem som råder under gymnasielagen. Det känns orättvist.

Tisdag 9 juni, en vecka efter sin studentdag, ringer Timor Sultani till Faktums redaktion och kommer med goda nyheter. Han har precis skrivit på ett anställningskontrakt för elteknikföretaget där han gjort sin praktik. 29 juni börjar han sin fasta heltidsanställning på Midroc Electric. 

– Det känns väldigt bra, som en stor lättnad!

Nu hoppas han att också hans vänner i samma situation ska få något av alla de jobb de sökt.
– Jag tror att det ordnar sej. Man måste tro det.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram