Nicholae

Nicholae Gheorghe, 32 år // Försäljarnummer #2281 // Står utanför Coop i Kungsbacka // Vill ge sina söner ett eget rum och ett bättre liv. 

Jag är uppvuxen i Buzau, Rumänien, i en stor familj med sju syskon. När jag först kom till Sverige för några år sedan sålde jag Faktum i Malmö, men så föreslog några vänner att jag skulle komma till Göteborg. Så nu bor jag här, sover i en bil. Vi är tre som bor i den, två som säljer Faktum och en som tigger. 

Som 15-åring började jag arbeta hos en man som lärde mig hur man lägger klinkers. Sedan dess har jag jobbat i byggbranschen och tagit alla jobb jag kunnat få. Men även en bra månad i Rumänien tjänar du inte mer än två–tretusen kronor. Att sälja Faktum ger mig ändå lite mer. Ibland kanske jag tjänar 400 kronor, en annan dag en tusenlapp. Nyss sålde jag bara två tidningar under ett helt veckoslut, trots att jag jobbade från 10–18, men som Faktumförsäljare tjänar jag åtminstone lite pengar varje dag. Hade jag tjänat mer pengar i Buzau hade jag inte varit här och bott i en bil, långt från min familj. Men på detta sätt får vi råd att köpa mat, kläder och blöjor. Jag är gift och har två söner, Christian, 3,5 år och Miran två månader. Christian har fått sitt namn efter Ronaldo, jag gillar fotboll, och Miran är ett turkiskt namn som min fru valde efter att ha sett en film hon tyckte om.

Vi pratar varje dag och mina söners framtid är det jag lever och jobbar för. Att de ska få gå i skolan, få ett jobb och ett bättre liv. Stressen över att vara fattig har gett mig gråa hår, men jag gör vad jag kan för att förändra situationen. Jag har lärt mig engelska trots att jag inte kan läsa och jag tycker på ett sätt att det är bra med tiggeriförbud. Det är bättre för alla om alla har ett arbete. 

Tidigare bodde jag i Danmark i flera år, jag spelade dragspel på gatorna och mötte där mitt livs kärlek. Hon var rumänska, men adopterad. Vi var väldigt kära och tillsammans i sju år, men till slut höll det inte. Våra villkor var för olika och jag gjorde en dum sak, stal, och åkte i fängelse. Efter det kände jag att jag inte kunde bo kvar och åkte hem till Rumänien. Det var väldigt uppslitande. Men sedan träffade jag kvinnan som i dag är mor till mina söner. Min familj. Den har räddat mig, också från alkoholen som jag missbrukade en period. När du inser vad du kan köpa till dina barn för priset av en öl, ja då finns ingen återvändo. Nu hoppas jag kunna tjäna så pass mycket pengar att jag kan åka hem till jul och stanna några månader och börja bygga ut vårt hus. Det hade varit fint att kunna ge barnen ett eget litet rum. 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram