Hans Flory

Hans Flory, 1952-2020. I många år sålde Hans Faktum vid Systembolaget i Linnéstaden i Göteborg. En spexare som levde livet hårt.

»Jag rymde till mamma i Göteborg när jag var 14. Hon bodde inneboende efter att hon stuckit från min styvpappa. Jag hade varit på ungdomsvårdsskola, det var bra – då kunde han inte fortsätta att slå mig. Mamma kunde inte skydda mig för då spöade han även henne. Det var ett helvete. När jag var riktigt liten och morsan och farsan skilde sig var det meningen att jag skulle bo hos farmor och farfar varannan helg. Pappa var alkoholist så hos honom fick jag inte vara. Farmor och farfar var fint folk och bodde i en femrummare på Östermalm i Stockholm. Farfar var kommendörkapten och hans farsa kom från Marseille. Jag heter ju Flooori, med franskt uttal.

När vi besökte dem för att äta söndagsmiddag blev jag satt hos husan i köket, jag var så stökig att de inte ville ha mig vid bordet. Men jag fick veckopeng av dem och farsan hämtade mig i smyg de där helgerna. Han älskade mig alltid.

Innan jag var 14 år hade jag rökt hasch och när jag var 17 gick jag på amfetamin och höll på i över 30 år. Ja, herregud vad jag har hållit på. Varit gift, förlovad, kär i massor, haft båt och sommarstuga, varit nykter, jobbat och sen åkt dit igen.

Det bästa som jag gjort i mitt liv är mina tvе barn. Mina fina barn, de har aldrig haft problem med droger och nu är jag både farfar och morfar. De vet att jag är sjuk men jag har inte orkat att prata med dem. Jag bryter bara ihop. Deras mamma har berättat. Jag ska ta det sen. Det är svårt, de litar inte på mig, för jag har ljugit för dem för många gånger. Det gör ont.

Jag märkte av sjukdomen i våras, jag fick så jävla ont i magen, cancer i skrump­levern. Öppnar de mig så dör jag, säger de. Jag har redan tappat tio kilo. Läkarna tömmer mig på massa vätska, tiotals liter, men nu har jag tabletter så jag slipper att ha ont. I dag skulle jag läggas in, men jag vill inte. Nyss ringde de och sa att det är uppskjutet, så skönt!

Jag är inte rädd för att dö, folk dör hela tiden. Jag tror inte att jag klarar mig över sommaren. Det är väl dags, jag har ju haft änglavakt så många gånger när bilar voltat, när jag tagit droger, blivit knivstucken, slagits. Jag vet var jag ska begravas – farfar köpte en stor familjegrav i Stockholm. Graven har höga jävla järnstaket runt, ett riktigt monument. Det blir grejer det!«

Några veckor efter att denna intervju gjordes gick Hans Flory bort.
Han avled 68 år gammal på hospice i Göteborg i juli.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram