Maria och Gheorge

Maria: Jag var 16 år och Gheorge 17, och vi möttes genom gemensamma vänner på en fest. Efter den kvällen fortsatte vi att träffas och efter ett par år gifte vi oss. Efter bröllopet flyttade vi till Bacău, Gheorges hemstad. Ett år senare kom vår första son. 13 år efter det fick vi vår andra son. De är båda delvis uppvuxna i Sverige, har utbildat sig här och jobbar i dag. Den äldste har bildat familj och har två barn, som är fyra och sju år. De går i förskola och grundskola och bor nära oss.

Gheorge: Jag kom till Sverige 2007 för att hitta arbete. Maria och barnen kom året efter. Jag hade först jobb i byggbranschen och kombinerade det med Faktumförsäljning. Sedan jag opererade höften för några år sedan säljer jag Faktum på heltid från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Åker hemifrån klockan sex på morgonen och kommer hem klockan tio. En vecka om året tar jag ledigt och då fiskar jag gärna makrill i havet utanför Uddevalla.

Maria: Tidigare jobbade jag för Räddningsmissionen på ett familjecenter. Det var ett jobb som passade mig, socionom är mitt drömyrke. Men det tog slut och i dag har jag städjobb på hotell Scandic i Mölndal vid sidan om Faktumförsäljningen i Kungälv. Vi kämpar för att få ihop det. Vi betalar 10 000 i månaden för vår trea i Västra Frölunda och sedan har vi utgifter för ungefär lika mycket till; räkningar, mat och kläder. Det är svårt att hitta bra jobb i Sverige även för våra barn, som har utbildats här. Men det är ännu svårare att försörja sig i Rumänien. Annars hade jag åkt tillbaka, jag saknar mitt land, familj och vänner. Men Gheorge vill stanna här i Sverige.

Gheorge: Ja, jag tror ändå att vi har det bättre här. Livet är lika svårt i Rumänien nu som när vi lämnade. Vi försöker i alla fall åka hem varje sommar och har ofta kontakt med våra föräldrar. Men i år kan vi nog inte resa, allt har blivit så dyrt, vi har inte råd.

Maria: Vi har vårt lilla hus kvar i Rumänien och jag drömmer ofta om vår trädgård. Där skulle jag odlat massa grönsaker och blommor nu. De första fyra–fem åren hade vi det ändå bra där. Jag har inte några vänner här men Gheorge, du har massa vänner i Borås som du har lärt känna genom Faktumförsäljningen. Och din bror, som bor här. Det är skillnad.

Vi är ändå glada över att familjen är samlad, och nu har vi varit gifta i 35 år, eller är det 36? Vi brukar fira bröllopsdagen med barn och barnbarn. Vi grillar, spelar musik och dansar lite. På ledig tid tar vi oftast promenader. Vi går gärna till Botaniska och Slottsskogen – vi var där på Valborg. Liseberg är också fint och Röda Sten. Dit går vi med barnbarnen ibland och fiskar krabbor. Det är bra stunder, men jag har alltid halva hjärtat i Rumänien.