Med blick för katastrofer

Miljarder människor flyr på grund av klimatförändringarna. Ett klickvänligt ämne för rubriksättare och snabba webbpubliceringar. Men vad ligger bakom siffrorna? Kommer vi nordbor tvingas fly till varmare breddgrader?

En gigantisk våg dränker New York. Hagelstormar. En extremkyla drar fram som en vind och fryser allt i sin väg. När skaparna bakom filmen The Day After Tomorrow skulle dramatisera följderna av klimatförändringarna tog de i rejält. 
Det som gjorde överdrifterna kittlande var att berättelsen bar på ett korn av sanning. Storyn byggde på att golfströmmen kollapsade. Varpå helvetet, i form av en ny istid, drog in över norra halvklotet. I filmbolagets trailer varvades tv-bilder från verkligheten med scener från filmen. Sanningskornet bestod i att klimatförändringarna skulle kunna få golfströmmen att kollapsa, eller åtminstone bromsa in. 

 

The Day After Tomorrow hade premiär våren 2004 och blev en kommersiell succé. Genom åren har den gång på gång använts som skräckexempel vid rapportering av klimatförändringar. I augusti blev filmen åter aktuell som läslockande referens i rubriker och ingresser. Orsaken var en rapport publicerad i tidskriften Nature där en forskare i matematik presenterade sina studier av AMOC, ett system av havsströmmar som i korthet transporterar varmt vatten från söder till norr. 

Studien fick tidningen The Guardian att dra till med rubriken: Climate crisis: Scientists spot warning signs of Gulf Stream collapse. Dagen efter hamnade samma rubrik i Expressen: Varningen: Tecken på att Golfströmmen kollapsar. Expressen intervjuar en forskare som säger att Sverige skulle bli i stort sett obeboeligt om Golfströmmen kollapsar då årsmedeltemperaturen skulle sjunka med i snitt åtta grader.

Golfströmmen är visserligen en del av AMOC, men även om AMOC skulle kollapsa skulle Golfströmmen fortsätta transportera varmt vatten från söder till norr. Det påpekade Tim Palmer, metereolog vid universitetet i Oxford som forskar om väder- och klimatförändringar. I en kommentar till artikeln i Nature skriver han att den inte säger att Golfströmmen riskerar att kollapsa. Däremot kan Golfströmmen påverkas på ett sätt som leder till svalare temperaturer i norra Europa, något som skulle kunna mildra effekterna av klimatförändringarna och till och med stabilisera den smältande isen på Grönland.

Men det finns andra faktorer som, i teorin, skulle kunna påverka Golfströmmen (bland annat smältande isar på Grönland). Så låt oss säga att skräckscenariet skulle bli verklighet. Delar av Sverige skulle få temperaturer på minus 50 grader. Om man ser klimatförändringar som en övergång från ett tillstånd till ett annat så skulle stora delar av Sveriges befolkning klassas som framtida klimatflyktingar. Precis som i filmens värld, där kylan drog fram som en tsunami, skulle vi vandra söderut. 

Vad skulle hända då? Vilka skulle ta emot oss?
Klart är att ingen skulle ha skyldighet att ta emot horderna av frusna nordbor. »Klimatflykting« finns inte som begrepp eftersom den som flyr på grund av klimatförändringar inte har något juridiskt skydd. 
– FN:s Genevekonvention ger det starkaste skyddet för flyktingar men den ger inte flyktingstatus på grund av miljö och klimat, detsamma gäller de regionala ramverk som finns, säger Elin Jakobsson, doktor i internationella relationer vid Utrikespolitiska institutet.

I Sverige fanns faktiskt ett utrymme för de som inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof i utlänningslagen. Men det försvann när lagen ändrades i juli 2016.

Att den som flyr på grund av klimatförändringar inte har något juridiskt skydd har påpekats i otaliga debatt- och nyhetsartiklar. En publicerades förra året i Dagens Arena. Där skrev Fältbiologerna och Röda korsets ungdomsförbund att 200 miljoner människor kommer att vara på flykt år 2050, och kritiserade riksdagens migrationskommitté för att inte ta hänsyn till dem. Samma siffra användes när den gröna liberala tankesmedjan Fores tillsammans med Yasemin Arhan Modéer, vd för Altitude meetings, publicerade en debattartikel i Sydsvenskan. 
Siffran kommer från den brittiske miljövetaren Norman Myers som 2002 beräknade hur många som förväntades bo i riskområden år 2050 och antog att 200 miljoner skulle fly.

Att Myers beräkningar har fått kritik kan inte undgå någon som ägnar fem minuter åt att kolla upp dem. Fores, den liberala tankesmedjan, tog till och med upp kritiken i sin egen rapport. När debattartikeln skrevs nämndes dock inte kritiken.

Bilden av hundratals miljoner människor som lämnar sina hem för att vandra, får man anta, norrut, är dramatisk och lockande att använda som slagträ i debatten och klickbete i en nyhetsartikel. Så lockande att den tycks påverka såväl kritisk blick som läsförmåga. 
För tre år sedan publicerade Världsbanken rapporten Groundswell, med underrubriken: preparing for internal climate migration. Rapporten handlade mycket riktigt om de som riskerar att behöva migrera inom det egna landet. Tre olika scenarier presenterades, beroende på vilket som väljs kan siffrorna variera mellan 30 och 143 miljoner människor. 

De medier som rapporterade om studien har nästan uteslutande använt siffran 143 miljoner, kallat dem för klimatflyktingar och berättat att de saknar flyktingstatus. En ledartext i Expressen använde siffran för att kritisera Sverigedemokraterna för deras bristande klimatpolitik: »Hur kan ett parti, vars främsta mål är minskad invandring, ta så lätt på en sådan utveckling? »Tänkte inte på det.« Eller?« 
En beräkning av hur många som kommer att behöva flytta på sig på grund av klimatförändringarna innehåller så många osäkra faktorer att det mest liknar en gissningslek. Hur blir klimatet, säg 2050, ett årtal som brukar användas. Vilka områden kommer att drabbas? Hur många kommer att bo där? Hur kommer samhället att agera? Omvärlden? De som bor där? Klimat är sällan enda skälet till att människor väljer att fly, vilket gör att en mängd andra faktorer måste räknas in. 

Klimatförändringar sker dessutom långsamt, och inte som i The Day After Tomorrow. Få platser i världen kommer att gå så snabbt från ett tillstånd till ett annat. 
I augusti 2020 publicerade forskare vid bland annat FN-universitetet en så kallad review-studie där de gick igenom 33 studier som hade försökt beräkna hur många som kommer att drabbas av havsnivåhöjningar och »relaterade problem.« 20 av studierna försökte beräkna storleken på den migration som kunde bli konsekvensen. Valet av en metod framför en annan kan tredubbla siffran över hur många som riskerar att drabbas av översvämningar. En av studierna kom fram till att 90 procent av de som beräknas utsättas för havsnivåhöjning bor i områdena som kan skyddas. 

Det var också en av Världsbankens slutsatser, att en intern klimatmigration kan bli verklighet men inte behöver bli en kris.
– Man ska komma ihåg att när media tar upp begreppet klimatflyktningar är det ofta slarvigt använt, jag kan förstå att man använder det för att det är lätt att förstå vad man pratar om. Jag brukar använda »climate induced migration«. Klimatdriven migration är väl det närmaste man kommer på svenska, säger Elin Jakobsson. 

De stora siffrorna över antalet klimatflyktingar har inte undgått svenska kommuner och flera nämner dem i olika dokument. Karlskrona skriver i sin klimatanpassningsplan att världen kan få se mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar år 2050, och fortsätter: »Troligtvis kommer även Sverige att ta emot stora flyktingströmmar vilket i sin tur kan påverka kommunens verksamhet.«

Halmstad kommun skriver att svält, ökenspridning och översvämningar »kan bidra till att människor söker sig till länder med god livsmedelsförsörjning och säkrare klimat« medan Lerums kommun nyktert konstaterar att det kan finnas anledning att återkomma till frågan i framtiden. 

Behövs ett juridiskt skydd för klimatflyktingar?
– Även om det finns brister i internationellt skydd är inte det första prioritet utan det är viktigare att hjälpa samhällen att bygga upp en motståndskraft. Det finns också människor som vänder sig emot att betraktas som flyktingar, säger Elin Jakobsson.

Migrationsfrågan är också politiskt känslig och det finns en risk, menar Elin Jakobsson, att en omförhandling av flyktingbegreppet kan leda till en försämring. 
– Sedan har inte alla människor en möjlighet att fly, det krävs ett visst mått av resurser. Hur många som måste flytta påverkas av i vilken mån sårbara hushåll lyckas anpassa sig till ett förändrat klimat, sedan får man se hur långt de flyttar. Jag har inte sett någon trovärdig forskning som visar att väldigt många flyttar väldigt långt.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram