Sveriges första hiphopstjärna?

På dagen golfar ”Lil’ Babs”, 75, med Don Gustavo. På kvällen dansar hon i Klas-Görans knä i baren. Faktum hakade på folkhemsikonen till grekiska Korfu. Sveriges första hiphopare håller stilen. ”Men fulla människor är dumma”, säger Lill-Babs.

Klubbhuset på Korfus enda golfbana har sett bättre dagar. Men här vilar en air av elegans och blomkrukorna står välordnade på altanen. Barbro ”Lill-Babs” Svensson äter omelett och dricker läsk under parasollen. Sen packar hon ihop golfbagen och gör sig redo att dra i väg mot första hålet.
– Men först lite trutvalla, säger folkpensionären med sin dova, aningen hesa röst.

Ur bagens gömmor fiskar hon upp ett välutrustat läppstift.
– Ser du? Spegel här på sidan och spots runt stiftet!

Att Lill-Babs befinner sig på den idylliska ön nära Albaniens kust beror på att hon gillar golf och på att vännen Don Gustavo ordnar golfresor hit. Förutom själva sporten lockar han med underhållning och dans varje kväll. Barbro Svensson är det stora dragplåstret.

När läpparna fått sin glans börjar hon skjuta den batteri-drivna vagnen framför sig i gröngräset. Med energiska steg i svarta knälånga byxor, svart t-tröja och virkad keps lämnar hon några svenska golfare som förkroppsligar schablonbilden: solskärm, märkeströja, shorts, kjol eller långbyxor, sporthandskar och lätt knuten sidenscarf runt halsen. Andra liknar mest friluftsrävar och kunde haft en Kånken på ryggen.

Efter att ha passerat en liten träbro, över en å med klart vatten, beslutar sig Lill-Babs för att testa några slag på anläggningens driving range. Uppvuxen med En tuff brud i lyxförpackning men totalt okunnig i golf, drar jag till med:
– Har du gjort hole in one?
– Nä, men två eagles.

Det senare betyder att man använt två färre slag än beräknat på ett hål. Rätt skickligt, med andra ord.
– Jag fick mitt golfset när jag fyllde 50. Sedan stod det på ena brorsans toalett i sju år innan jag började. Första gången var på Gotland. Du vet, det där ljudet i klubban …
– Numera spelar jag bara för att ha kul. Har insett att jag aldrig blir någon Sörenstam, säger hon och sparkar undan en grön plastkorg för bollar, tom för tillfället.

Med en avmätt rörelse efter några sekunders stillhet drar Barbro i väg bollen bortåt 150 meter. Klubban petas åter ned i bagen och trebarnsmamman med nio barnbarn och ett barnbarnsbarn promenerar bort mot startplatsen för dagens runda. Där väntar en vithårig gentleman i ljusa, lediga byxor och mörkblå sporttröja.
– Du och jag ska spela. Bertil heter jag.

På Don Gustavos golfresor ordnas olika typer av tävlingar. Just denna dag spelar Barbro Svensson mot Bertil Lilja från Saltsjöbadens GK. Båda har en polerad stil, men 1954 års sångdebutant avverkar sina slag med färre finjusteringar än motspelaren.
När Bertil öppnar närmast perfekt hörs hennes suck tydligt. Vid nästa hål testar hon tillslaget och ett par grässtrån rycks upp. Så höjs klubban, av med kepsen, tungspetsen ut. Schwosch!
– Du kan ta ur flaggan, hojtar hon självsäkert efter nästa slag när cirka åtta meter återstår till hålet.

En lyckosam putt och hon stampar likt ett dagisbarn med fötterna i gräset.
– Yes, yes, yes!

En timme har gått och golfbanan ligger mer i sol än i skugga.
– Du har väl smörjt in dig, förmanar hon reporter och fotograf för att i nästa sekund varna för förlupna bollar.
– Jag minns en man som fick en slice rakt i ögat. Fick sätta in porslinsöga, förklarar hon och försvinner runt en damm där hundratals grekiska grodor kväker högljutt.

175 inbitna svenska golfare är med på årets Korfuresa, den 41:a i Don Gustavos regi. Tio dagar ägnas åt chippar och puttar, bekvämt hotelliv och underhållning. Grekland, det lilla landet med de gigantiska problemen, blir för många av resenärerna bara det som syns genom bussfönstret längs de femton kilometrarna tvärs över ön, till 18-hålsbanan i Ermonesdalen.
Trött efter fem timmars golfande kan Barbro Svensson, innehavare av Konungens guldmedalj i åttonde storleken, från sin balkong blicka ner på en rymlig bassäng. Är solen framme fylls flera av de klassiska solstolarna av aktiva i såväl Storsjöbygdens GK, Göteborgs GK och Kvarnby GK, Skåne. Förfriskningar säljs några barfota steg bort och i en hiss utmed bergskanten kan man åka ner till en småstenig strand. Medelhavet håller nordisk temperatur så här års och ingen syns bada.

Resans femte kväll inleds som vanligt invid baren. Piké-tröjorna ligger på rummet och det myllrar av strukna skjortor, mörka byxor och fladdrande klänningstyg. En rejält solbränd Don Gustavo i ljus kostym greppar mikrofonen:
– Flera dagar med fint väder och inga incidenter. Nu ska vi ha prisutdelning.

Så stiger kvällens höjdpunkt ut ur hissen. Svartklädd och med blicken i stengolvet går hon mot terrassen. Få kvinnor födda under första hälften av förra seklet klär i tunn svart tunika, tajta byxor och stilettklackar med glitter över nakna tår. Lill-Babs gör det. Det gnistrar från öron och handleder. Hon sätter sig i en soffa och bargästerna låtsas inte titta.
Prick 19.15 börjar showen och stjärnskottet som 1958 kom ut med singeln Korv, bröd och potatismos banar sin väg genom skocken. Framme hos ackompanjatören Benneth Fagerlund vid synten utbrister hon:
– Gud vad snygga ni är! Det är ljuvligt här nere. Var ni här förra året? Har ni varit i Järvsö? Ni som inte varit där, kan ni inte komma?

På hälsingedialekt drar hon flera historier från födelsebyn Tå vid Järvsö. Hon rör sig nära publiken, har ju en särskild relation till den – Barbro Svensson har letat bollar med någon, ropat ”snyggt!” till en annan, kommenterat gräslängden för en tredje.

Den lite familjära showen på Korfu ångar på med ett potpurri av dängor: Leva livet, Hem till lilla Järvsö, Lars Forsells Bli en clown, April, april och Manolito. I barens hörna sitter folk i fåtöljer och plötsligt får en långbent herre artistens heta blick i ansiktet och ena hand på låret.
– Är du kär i mig ännu, Klas-Göran? Äh, va fan!

Landsplågan från 1959 bryts tvärt och dagens Lill-Babs vänder på klacken:
– Are you ready? Med det här tackar vi för oss i kväll, utropar hon medan musikerna i Perssons Dream Team radar upp sig. Showen avrundas med odödliga See you later, alligator och annan antik rock.
– Ni är väl rädda om varandra? Ni tycker att jag tjatar, men jag menar det. Ingen vet hur länge vi har varandra. Tack ska ni ha!

Nu gråter Ulla Johansson från Askim vid baren och väninnan Li Vahter står hänförd under en högtalare.
– Hon är ju otrolig. Många gillar inte det där med att hon sätter sig i knäet på männen, men jag tror att de bara är avundsjuka. Lill-Babs är ju en person man vuxit upp med. Man kan tralla till hennes låtar. Du ser ju hur hon jobbar, lägger ned hela sig själv, säger Li Vahter.

Ulla Johansson tycker sig just ha upplevt Sveriges Tina Turner.
– När jag fick se en annons för Don Gustavos golfresa och förstod att Lill-Babs skulle med, då bestämde jag mig för att åka jag också. Jag har varit på många av hennes shower. Och här i kväll var hon helt fantastisk. Mannen bredvid mig fick hålla om mig när jag grät, jag blev ju så rörd.
– Alla tycker om henne. Julklappen till mig har alltid varit lätt. En skiva med Lill-Babs!

Efter uppträdandet går publiken i väg en trappa ned, till matsalen. De två fansen från Göteborg undrar om fotografen kan ta en bild av dem och Lill-Babs? Ryktet säger att tjejen som 1963 skrev autografer åt då okända Beatles tar sig tid åt alla. Jodå. Efter en lång väntan dyker hon upp, nu i ljus mundering och håret i svans. Ett par snabba blixtar och proffset lutar sig över kameran:
– Bra. Ni skrattar båda två.

Två dagar senare avbryter hon plötsligt sin kombinerade golf- och showvistelse. Lillasystern Birgitta Fors, 72, är döende. Don Gustavo ändrar raskt i programmet och Perssons Dream Team kör ett extra gigg.

På lördagen senare samma vecka hittar vi Lill-Babs i Västerås. Kombilotteriet ska dela ut miljonvinster och lockar med Sveriges säkraste artistkort. I samma svarta scenkläder som på Korfu äntrar hon den lilla scenen i shoppingcentret Erikslund. Benneth Fagerlund är förstås på plats. Showen blir en kortversion av kvällen vid Medelhavet. Vitsen om 70-talets finske president Kekkonens dubbla toapapper är med (”Moskva måste ha en kopia”). Det enda som skiljer är skorna – ännu högre klackar men utan glitter.

Två snabba uppträdanden står på schemat och däremellan tid att chatta med beundrare. Mobilen ligger hela tiden nära till hands och privata och mindre privata samtal besvaras nogsamt. Hon mumlar något svagt för sig själv. Systerns bortgång märks.
– Jag är så glad att jag hann hem från Korfu. Det är overkligt.
– Men jag kör på, så gör vi i vår bransch.

Hon vill inte prata om familjens sorg, men minns när Simon Brehm, den musiker som en gång upptäckte henne, gick bort:
– Då rycktes golvet undan, jag hade ju bara honom. Alla råkar vi ut för sorg, men vi måste fortsätta.

Hon har bitvis haft det motigt. Blev gravid som 16-åring. Fick ”tillsammans med hela svenska folket” se tio av sina tidigare män marschera in i tevestudion där hon satt i Här har du ditt liv 1983. Fabulerande journalister. Och så allt hon hållit för sig själv.
Som 20-åring fick Lill-Babs försörja familjen efter föräldrarnas skilsmässa.
– Mamma tog hand om barnen, tillsammans hade vi tre killar och tre tjejer. Det pratades mer om mamma än om pappa, men han var inte mindre älskad. Mamma var så noga med att vi inte fick glömma honom. Han hade problem med spriten men hon sa: han är sjuk, respektera det!

Missbruket bland musiker tycker hon har minskat genom åren. Men publiken är densamma och ibland nog så tröttsam.
– Alla som är fulla blir dumma, säger hon och sluddrar frasen hon ofta hör: ”Tjena Babsan! Schka vi schnacka?”

Bosse Parnevik lärde henne att kontra med: ”Hallå, jag vet precis hur du har det. När man är första gången på krogen, då vet man inte hur man beter sig”.
Hon klappar i händerna så att de breda armbanden klämtar mot varandra.
– Då brukar folk resa sig och applådera!

Trygg på scen men blygare privat, har det sagts. Finns det en Barbro Svensson och en Lill-Babs?
– Alltså, det är ju inte Barbro Svensson som på privata fester sätter sig i knäet på främmande män och säger ”hej, är du kär mig ännu, Klas-Göran?” Men jag har aldrig någon mask på mig när jag jobbar. Du kan aldrig lura publiken.

Dags för andra scenpasset. Autopiloten slås på. Strax före Klas-Göran trycker hon en röd clownnäsa på en dam i närmsta bänkraden. En tribut till Lars Forsell som fick Lill-Babs att sjunga en fransk chanson? Efter slutackordet bildas en kö fram till människan vars ansikte figurerat på veckotidningarnas omslag under hela min uppväxt. Påskkärring, vårflicka, julflicka, hattflicka, midsommarbrud…

Hennes lyssnarskara och musikstil är bred. Petters hiphoplåt Så klart tolkar hon både på Korfu och i Västerås.
– Vi hade inte så många repetitioner, tyvärr, i Så mycket bättre. Versen var svår, men det gick. Folk tror att jag bara sjunger sådana låtar som dem i dag, men jag gör ju turnéer med jazzmusiker.

Att hon med sin hårda uppväxt och sinne för glamour kan sägas vara Sveriges första hiphopare har aldrig slagit henne och att själva artistnamnet, pråliga armband och stora ringar kan kopplas till smyckade rappare som Lil’ Kim och Lil’ Wayne har gått henne förbi.
– Sörru, va kul! Här får man lära sig när man är 75!

Showlivets baksida, knark och sprit, är däremot välbekant och länge var hon aktiv i Föreningen artister mot narkotika. Via sin egen stiftelse stöttar hon i dag barn och unga i farozonen.
– Vi gör så mycket för ungdomar ute i världen, men våra ungar då? Bris har fått öronmärkta bidrag efter att jag hörde att man inte hade öppet för telefonsamtal på lördagsmorgnar. Och förra året gjorde min stiftelse så att småsyskonen till unga brottslingar tillsammans med några poliser kunde åka på sommarläger. Ungarna skulle få se en annan värld. De åker i sommar också.

Om fem år är Lill-Babs 80. Om hon då är senil hoppas hon att barnen hejdar henne på väg upp på scen.
– Fast man vet ju inte. Jag kanske håller på som i dag?

Arbetslördagen är slut och i det trånga omklädningsutrymmet packar hon sin väska, hittar bilnycklarna och tar ett varmt farväl.
– Kör försiktigt, manar hon och skyndar mot parkeringen.

Lill-Babs är en bullmamma, men kanske tänker hon ändå på den hårdkokte rapparen Sean ”Diddy” Combs textrad när hon nu kör hemåt. ”Let the rain wash away all the pain
of yesterday. I know my kingdom awaits and they’ve
forgiven my mistakes. I’m coming home.”
Järvsö nästa.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram