Vår teknologi är vår gud

Efter några öl är en fattig konstnär inte så stadig på handen som man skulle önska. Hur många gånger har jag försökt tyda min handstil utan att lyckas? 
Alltför många gånger tyvärr. 

Jag har en hel lunta manuskript som ligger och skräpar. Jag kan inte för mitt liv tyda vad det står. Kanske framtidens arkeologer kan, när de väl grävt fram högen. De är säkert mer noggranna än jag. Då kanske jag blir upptäckt och ansedd och manuskripten går på auktion för flera miljoner. Vad nu en miljon är värd om tusen år. Ack ja, konstnärens öde.

Men tack och lov finns teknologin. Dagens skribenter har Bill Gates och Microsoft att tacka för mycket. Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket, om bara man kommer på hur den nyköpta datorn funkar. 
Och en sak till: det borde sitta alkolås på alla datorer med internet, så man inte skickar i väg vad som helst och får otrevliga mejl dagen efter från folk som undrar vad i helskotta man menar.

Datorer har säkert orsakat fler skilsmässor och uppsägningar än något annat. Ett avskickat mejl är omöjligt att återkalla. Det borde finnas ångerfunktion på dom, inte bara ångestfunktion. En stor röd, blinkande lampa som säger: Är du säker på att du vill skicka detta mästerverk? Har du tänkt på följderna? Bäst vore förstås en smartdator, som sorterade bort vissa ord och meningar. Men skulle detta ske, vore det snart redan antikt, för det kommer nyheter varje år. 
Mycket är redan passé när jag efter mycken möda lärt mig hantera det.

Jag har också försökt lära mig alla de nya orden man som god digital trippelvaccinerad datoriserad samhällsmedborgare ska kunna. Men har glömt dom lika fort, liksom jag glömt de kinesiska ord jag en gång kunde. 
Tagga och allt vad det heter, jag vet inte ens hur man streamar. Och att grooma och lajva är främmande ord för mig. Att lyssna på ett samtal mellan två unga människor i dag kan vara som att försöka förstå marsianska.

Problemet med dagens teknologi är att den är för smart för människan som använder och skapat den. Ett slags Frankensteins Monster. Titta bara på bilarna. De är vägens herrar. Lastbilar är absolut suveränast då de är störst och väger tyngst, vilket inte minst religiösa fanatiker tagit fasta på. Har ni tänkt på att rörelser som Boko Haram, som betyder att allt från väst är skit, inte skulle kunna existera utan sina Kalasjnikovs, mobiler och datorer? 

Bilar bryr sig inte ett dyft om övergångsställen och dylikt, om vi som sitter bakom ratten inte hejdar dom. En gammaldags hederlig häst skulle åtminstone väja för att springa över ett barn, hästar är rent mänskliga i det avseendet, men icke så bilen. Den skulle gärna mejat ner allt som kom i dess väg, om den fick som den kunde, om det inte vore för att det satt en nykter förare bakom ratten. 

En bil är inte bara omänsklig, den är fientlig mot andra bilar också, detta oavsett märke eller storlek. De är tuffa och hårda och mäter gärna sina krafter med varandra. En Morris Minor kan lika gärna braka in i en lastbil som ett hus eller lyktstolpe. Ingen som helst pejl på omgivningen, noll koll. Den gör som sin herre befaller och ber varken om ursäkt eller ångrar sig. 

All teknologi är omänsklig och utan förnuft. Och trots att vi är dess skapare är vi helt i händerna på den. Tänk bara på strömavbrotten. Vi blir hjälplösa som små bebisar utan lyse, tv, spis och annat som vi idag tar för givet.

Som sagt, teknologin är perfekt. Om vi riktar en kanon mot en förskola så skjuter kanonen utan att fråga. Det hänger på den mänskliga hjärnan, som dessvärre är ofullkomlig, att rikta kanonen rätt. Det vill säga; ingenstans i den bästa av världar. 

Så må teknologin förlåta mig somliga rader. Så jag inte drabbas av skapelsens vrede. 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram