Skrönikan: Toalettkultur i Shanghai
Text Lenarto
Dåliga sanitära förhållanden ligger bakom varje smittspridning, det vet de flesta i dag. Läs Magnus Västerbros bok Pestens År, som handlar om när böldpesten kom till Stockholm 1710, ett ämne som är högaktuellt i dag.
Jag har bott i utkanten av coronavirusets ursprung, i Shanghai, och kan vittna om de kinesiska matmarknadernas (som står under ständigt hot om att stängas) usla hygien, men det hade tagit en hel bok och blivit bacillofobens mardröm. Jag kan inte tänka mig att Shanghai är så mycket bättre än Wuhan och är faktiskt förvånad över att inte fler sjukdomar utbrutit.
De allmänna toaletterna kan ge en liten fingervisning.
Det är faktiskt ett rent nöje att använda en allmän toalett i Sverige jämfört med Kina. Vi svenskar vet inte hur bra vi har det. I Kina var de flesta toaletterna sådana där stå-upp-historier. Det är inte så inspirerande att stå framåthukad och hålla sig krampaktigt i en stolpe samtidigt som man koncentrerar sig på att sikta rätt med en kroppsdel som inte är till för att siktas med.
Många bättre krogar i Shanghai har visserligen toapapper i en klyka på väggen, även om pappret mest påminner om 1: En variant av ettans sandpapper 2: Glansigt smörpapper.
Det tog ett tag att fatta att använt papper inte skulle följa med produkten ner i avloppet, utan läggas i en speciell papperskorg vid sidan om.
På en del holkar finns inget papper alls. Många gånger har jag stått med rumpan bar och tvingats plocka upp begagnat toapapper från papperskorgen med gammal intorkad spillning på som jag vet inte hur många kineser före mig lämnat efter sig. Med tiden lärde jag mig att ta med servetter från restaurangen, eller stoppa en rulle från hotellet i min bag. En gång var jag förutseende nog att ta med ett paket Lambi från Sverige.
Det finns dock riktiga toaletter i Shanghai. Då står det American Standard på med stora bokstäver, med rak och fast västerländsk bokstavering så att ingen ska kunna ta miste. Förvånande nog finns det verkligt högklassiga restauranger som håller bedrövlig toalettstandard och små hål-i-väggen som håller sig med bästa American Standard.
Jag var inne på McDonalds toa. Ingen kostnad. Också där fanns bara en sådan där stå-upp-historia och inte ens en stolpe att hålla sig i. Försök själva stå på huk och klamra er fast vid en kakelvägg! Det förvånar mig inte alls att asiater har starka benmuskler a la karatemästare som Bruce Lee och Jackie Chan. När jag var klar konstaterade jag, i vanlig resignerad ordning, att toapapper saknades. Jag drog upp shortsen väldigt löst, struttade ut som en hjulbent cowboy för att hitta papper, pinsamt medveten om att några kineser i tvättrummet stirrade, och där fanns det, utanför toan i en anordning på väggen. Jag rullade ut några meter, cowboyade mig tillbaka och virade papperslängden runt en klädkrok på insidan av dörren innan jag klarade av min uppgift.
På en del dass finns ingen spolanordning. Spolar gör man genom att kissa.
När jag kom hem till Sverige prisade jag den svenska toalettkulturen. Tänk att aldrig behöva treva efter toapapper i mörka skrubbar eller upptäcka att det är väggen man just sprutlackerat. På en del toaletter kom det ut stora guldskimrande kackerlackor ur väggsprickorna och betraktade mig nyfiket med högtidligt svepande antenner, som vore jag någon slags attraktion på ett nöjesfält. Det såg ut som om de applåderade mig. Eller så vädrade de en festmåltid, inte vet jag vad kackerlackor lever av.
Som tur är var vår lägenhet i Shanghai utrustad med dusch och sittriktig toastol, även om själva sittringen gled hit och dit. Men funktionen var det inget fel på. När man spolade drog man i ett snöre från en tank i taket och framkallade ett mindre åskväder i ledningarna. Men uppväxt på 1950-talet som jag är tycker jag bara det är i sin ordning att det bullrar om ett toabesök.