Faktum granskar: Kryptobluffen

Ingrid Hernvall blev lurad på nästan tre miljoner kronor. Hon är en av många som hamnat i klorna på en världsomspännande bedrägeriindustri som varje månad lurar europeiska medborgare på en miljard euro. Faktum har följt i bedragarnas spår och hamnat i – Skåne.

Den 4 april 2017, strax efter halv åtta på morgonen, genomförde polisen en husrannsakan i en lägenhet i Limhamn utanför Malmö. Det tog en stund innan dörren öppnades, något som mannen, som vi kan kalla Lars B, förklarade med att han och hustrun låg och sov.

Fyra poliser gick in för att leta efter bevis i en pågående förundersökning där ett tiotal företagare misstänktes ha lurats på 120 miljoner kronor. Polisen letade framför allt efter bokföring och elektronisk apparatur. Någon bokföring fanns inte men de beslagtog fyra datorer, fyra mobiltelefoner och två bankdosor. De hittade även 20 000 kronor i kontanter uppdelade på flera ställen i sovrummet. Hustrun förklarade att det var hennes pengar som hon hade gömt för sin slösaktige make.

I den ostädade lägenheten hittade poliserna dokument och papper som de plockade med sig. Ett av dem var ett kuvert som låg på fönsterbrädan. Brevet var från en israelisk advokatbyrå som för sin amerikanska klients räkning krävde Lars B på drygt fyra miljoner kronor för att han hade lurat klienten i en »sting operation« gällande »binary options«.

Två veckor senare förhörs Lars B och i slutet av samtalet får han en fråga om brevet. Polisen sammanfattar svaret:
»Lars B har mycket riktigt nyligen fått detta brev men vet inte alls vad det rör sig om. Han tror att det är något sätt att försöka lura honom på pengar. Han tror att det är en bluff.«

Med det beskedet läggs brevet till handlingarna.

Ingrid Hernvall hade precis sålt sin lägenhet och för första gången i sitt liv skulle hon snart ha ett välfyllt konto. Tanken var att hon skulle köpa ett hus. Kanske lägga undan till pensionen. I samma veva berättade Ingrids dotter att hon satsat pengar på bitcoin. Nu ville bitcoinhandlarna att hon också skulle låna pengar – annars skulle hon inte kunna handla mer.
Ingrid försökte att avråda henne.

Men dotterns bitcoin steg i värde, investeringen växte. Hon hade gjort som många andra svenskar den här våren 2019, klickat på en Facebookannons där kändisar, i det här fallet Filip Hammar, påstods berätta om sina framgångsrika affärer med bitcoin. Efter att ha registrerat sig på en hemsida blir offret uppringt av en så kallad »broker«.
Kvinnan som handlade med dotterns pengar kallade sig Andrea Silva. Till slut gick Ingrid med på att prata med henne. Andrea visade sig vara snabbtänkt och rolig och sa att hon hade jobbat på en bank. I samtalen byggdes ett förtroende och en relation upp.
Att Ingrid själv skulle satsa pengar var otänkbart. Hon hade aldrig spelat, hade knappt ägt några aktier. Men så var det det där huset som hägrade. Vid något tillfälle slapp det ur henne att hon snart skulle få pengar från en lägenhetsförsäljning. Andrea såg till att hon fick prata med en kollega på finansavdelningen som kunde svenska, Ragnar Björnsson.

Samtalen med Ragnar rörde sig till en början inte om investeringar. Ragnar berättade att han hade vuxit upp i både Sverige och Holland, att han bodde i Rotterdam, var gift och hade två barn, Hugo och Lisa. Ett tredje var på väg. Under uppväxten hade han varit så fattig att han stal cyklar, sa han. När Ingrid nämnde att hon ville köpa en gård i Skåne sa han att han investerade i fastigheter.
Ingrid gick till slut med på att investera 200 000 kronor av vinsten från försäljningen av lägenheten. Hon övertalades att låna en lika stor summa och att ladda ner programmet AnyDesk som gör att datorn kan hanteras av någon annan. Med Andreas hjälp gick låneprocessen snabbt; det enda Ingrid behövde göra var att godkänna med bank-id.
Nu skulle Ingrids pengar börja arbeta. Och växa. De sa att hon skulle skriva en lista över vad hon ville köpa. Överst på listan hamnade gården på Österlen där hon skulle ha sin konstnärsverksamhet.

Handeln gick bra, summan på tradingkontot växte åtminstone. Andrea berättade att om Ingrid satsade mer skulle hon få bättre villkor. Ingrid ville inte investera mer men lät sig övertalas. Hon hade ju ett kontrakt på att hon inte kunde förlora mer än en viss del av investeringen. För att komma upp i den högre summan satsade Ingrid ytterligare 1,7 miljoner kronor.

Att föra över en så stor summa till ett företag i ett annat land är inte oproblematiskt. Penningtvättlagen ställer krav på banker och andra företag att känna sina kunder och veta varför de vill genomföra sina transaktioner. Trots detta reagerade inte Ingrids bank när drygt två miljoner kronor försvann.
Först skulle växlingen till bitcoin ske genom ett företag, men någonting gick fel och pengarna tycktes vara försvunna. Då sa Andrea att de skulle sätta in 200 000 euro på Ingrids konto för att hon inte skulle förlora något nu när bitcoin steg. Efter en hektisk dryg vecka kom pengarna tillbaka och de använde ett annat, dyrare företag för att växla. Ingrid fick instruktioner att inte säga till det företaget att en annan part var inblandad, och när pengarna var överförda fick Ingrid beröm av sina »brokers«.
»Du är modig«, sa de och försäkrade att hon snart skulle kunna köpa sin gård. Ingrid gick dagligen in på kontot och tittade och mycket riktigt växte investeringen.

Efter ett tag ville Ingrid ta ut en del av pengarna, något hon försäkrat sig om att hon skulle kunna göra. Men Andrea fördröjde utbetalningen. Först sa hon att it-avdelningen höll på med en uppgradering. Ingrid skrev att den förklaringen håller inte och att hon vill ha sina pengar på måndag. Andrea svarade inte.

Snart fick Ingrid ett sms där de berättade att hon istället för att få ut pengar skulle få en ny broker, en specialist på Libra, Facebooks nya valuta som ryktades vara på väg att lanseras. Ingrid kontaktade Ragnar som övertygade henne om att hon skulle få ut pengarna, men först skulle hon arbeta med den nya brokern och tjäna pengar på allvar. Andrea hade varit i Schweiz, sa han, på ett möte om Libra.
Andrea och Ragnar turades om att ringa, och Ingrid gav till slut efter. Hon ville fortfarande ta ut en del av pengarna, men fick veta att det inte gick nu när de blivit flyttade. När Ingrid insisterade ringde en tredje person, Frank Cooper, och sa att pengarna var låsta. Det var han som nu skulle handla med Ingrids pengar. På kontot satt 500 000 euro.
Ett par veckor senare var allt borta. 

Haggai Carmon, advokaten som skickade brevet som polisen hittade i Lars B:s lägenhet, har ett imponerande CV. I tjugo år har han arbetat för amerikanska myndigheter med att samla information i andra länder, inte sällan under täckmantel. Sina erfarenheter har han använt för att skriva fem thrillers som utspelar sig i underrättelsevärlden. Sedan 2016 arbetar han för Combatscam, en organisation som under sloganen »Get your money back« hjälper bedrägerioffer att få tillbaka pengar.

Någon månad innan han skickade brevet skrev han ett blogginlägg med rubriken: »Binary Options Scammers, Beware!«. Där skrev han att han använde sina underrättelsekunskaper för att få tag i bluff-bolagens verkliga ägare. Att Lars B fick ett brev berodde på att han stod som ägare till ett bolag registrerat i skatteparadiset Marshallöarna, vilket i sin tur ägde den plattform, Tradorax, som använts för att lura Carmons klient.
Lars B svarade aldrig på brevet. Men Haggai Carmon skickade även brevet till Tradorax och lyckades få tillbaka det mesta av de pengar hans klient hade förlorat. Vem som betalade vet han inte. I ett mejl skriver han:
– I was OK with it as long as the money was refunded. I never had any contact with the Swedish individual.

I december 2018 stämde en annan israelisk advokat tre män vars namn hade dykt upp i samband med Tradoraxbluffen. Precis som de flesta liknande stämningar hamnade den här aldrig i domstol utan parterna gjorde upp i godo.
Men det var inte de tre männen, alla med israeliskt påbrå, som betalade. Advokaten har även stämt andra bolag och i samtliga fall kom pengarna från en och samma person: Lars B.

I oktober 2019 fick polisen i Malmö in en anmälan som beskrev ett storskaligt bedrägeri där fyra svenskar var drabbade. De 29 offer som namngavs hade blivit av med drygt tjugo miljoner kronor. I februari 2020 kompletterades anmälan med ytterligare tio svenska namn. Svenskarna hade enligt anmälan lurats på tjugo miljoner kronor, totalsumman är dubbelt så stor.
Polisanmälan lämnades in av Efri (European funds recovery initiative), en organisation med bas i Wien som sedan början av 2019 har granskat branschen och knutit till sig offer med målet att kräva tillbaka pengar från bedragarna.

När Ingrid Hernvall insåg att hon var lurad försökte hon ta reda på vilka som stod bakom bluffen. Kontaktpersonerna »Andrea«, »Ragnar« och »Frank« var uppenbarligen påhittade namn. Plattformens ägare var två olika estniska bolag. Där fanns också ett namn på en bulgarisk man. Längre än så kom hon inte, vilket inte är konstigt då de företag som finns i toppen av pyramiden är registrerade i skatteparadis där uppgifter om ägare kan hållas hemliga.
Men Efri hade fått tag i dokument som visade vem som var den verkliga ägaren. Här dyker Lars B upp igen.
Lars B registrerades som ägare till AM Capital, med hemvist på Marshallöarna, i december 2014. Senare skulle en israelisk advokat skriva ett intyg som försäkrade att bolaget var legitimt.
Vid den här tiden hade en hel industri av bedragare etablerat sig i Israel, de flesta i staden Tel Aviv. I november 2014 skickade en man som kallade sig Ariel Marom ett brev till Israels parlament, Knesset. Marom skrev att han hade jobbat i den så kallade forexindustrin och vädjade till lagstiftarna att stoppa vågen av »plundring, stöld, bedrägeri, penningtvätt och brottslighet som i internationell skala och med bas i Israel skadar tusentals kunder runt om i världen.«

Marom jämförde bedrägerierna med ekonomisk terrorism och befarade att när de blev kända genom rapporter i media skulle det dra vanära över Israel och släppa lös hatet mot judar.
Två år senare inledde tidningen Times of Israel en granskning av branschen med en artikel med rubriken Wolves of Tel Aviv. Rubriken anspelade på filmen The Wolf of Wall Street där Leonardo Di Caprio spelar en hänsynslös finanshaj. En karaktär som av bedragarna betraktas som en hjälte.

Att den här industrin blev så stor i just Israel är ingen tillfällighet. Dels finns en stor mängd så kallade olim, nyinflyttade immigranter, vars språkkunskaper gör det möjligt att övertala »kunder« i hela världen. Times of Israel tog sig in i slutna Facebookgrupper riktade till olims där branschen diskuterades.
»Varför skulle vi skuldbeläggas för att sälja någonting till korkade människor?« skrev en kvinna. Någon svarade:
»Skulle du sälja till din mormor?«

Israel är också känt för sina många högteknologiska företag och, inte minst, för ett stort kunnande inom sökmotoroptimering, alltså de metoder som används för att en hemsida ska hamna högt upp när man googlar. Att se till att den som söker på vissa ord hamnar på någon av de egna sajterna handlar inte bara om marknadsföring. När många företag i samma bransch är skickliga på att manipulera Google blir det svårt att hitta kritisk information.

En rapport om Israels internetindustri 2014 berättade att av de 90 företag som tjänade mer än 10 miljoner dollar per år sysslade 15 med »online trading«. Företag med inriktning på Forex och binary options beräknades omsätta hundratals miljoner dollar, kanske så mycket som en miljard. Företagen anställde vid den här tiden ett par tusen personer.

Hur många av de här företagen som var bedragare var svårt att uppskatta, men de var nog många för att offren skulle kunna räknas i tusental. Många var fransmän. Under 2014 fick franska finansinspektionen in drygt 4 500 klagomål mot företag inom binary options och forex, de flesta med ursprung i Israel.
I en av Times of Israels artiklar, från maj 2016, intervjuas Nicolas Gaiardo, en advokat som hjälper offer att få tillbaka pengar. Han uppskattade antalet drabbade i Europa till 500 000 personer. Han sa också att många av bedragarna hade outsourcat delar av verksamheten, till exempel callcenters, till Bulgarien.
Den bilden bekräftas av Elfride Sixt, grundare av Efri, som även lägger en annan stad till listan: Belgrad. I juli 2019 publicerade Efri en rapport där de uppskattade att bedragarna varje månad lurar europeiska medborgare på sammanlagt en miljard euro.

Elfride Sixt tror inte att Lars B är hjärnan bakom eller ens särskilt aktiv i bedrägerierna.
Men hon tror att han vet något, därav polisanmälan.
Det skulle i så fall inte vara första gången Lars B agerar på uppdrag av andra. I början av 2000-talet lärde han känna en man som tidigare dömts för bedrägeri efter att ha svindlat en bank. När det var dags för nästa bedrägeri slussades pengarna bland annat genom Lars B:s bankkonto. Mannen dömdes till sju års fängelse för att ha lurat företagare på sammanlagt 117 miljoner kronor. Han hann knappt lämna fängelset innan han startade ett aktiebolag där Lars B stod som företrädare. Företaget och Lars B:s konto användes för att slussa pengar i nästa misstänkta bedrägeri. Den här gången övertalades, enligt åklagarna, företagare att investera sammanlagt 120 miljoner kronor. Det var i samband med den utredningen som polisen i mars 2017 hittade den israeliska advokatens brev i Lars B:s lägenhet.

I slutet av oktober 2019 åtalades Lars B, den tidigare dömde mannen samt ytterligare fyra män. Enligt stämningsansökan har 115 miljoner kronor slussats genom företagets konto. Dessutom ska 41 miljoner kronor ha passerat konton som tillhörde Lars B och hans hustru. Åklagarna räknar med att kunna hålla rättegång tidigast i höst.
Den polisanmälan som Efri lämnade in i Malmö hanteras nu av åklagare vid RIO, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.   

När vi träffar Ingrid Hernvall i hennes ateljé har det gått nästan fyra månader sedan kontot tömdes. Hon hyr en del i en glashytta i vars hjärta står en ugn för glasblås. För att spara pengar hyr hon ut en del av ateljén till en annan konstnär.
Vid fönstret står tre vita harar i porslinslera.
– När jag förstod att jag var lurad gick jag längs vattnet och undrade hur jag skulle klara detta. Jag ville inte mer, men måste, jag har ju barn. Då gick jag till ateljén och började med hararna. Efter ett par veckor med harar, träning och krissamtal med en psykolog lättade det och jag fick kraft att agera istället för att hamna i ett djupt hål.

Jag och Ingrid fick kontakt när hon försökte hitta ägarna till det estniska bolag som officiellt stod bakom den plattform som användes för att lura henne och de andra svenskarna. Då hade hon lämnat in en anmälan och bråkade med polisen för att de skulle göra något. En polis tappade fattningen och skrek åt henne: »Om du är så jävla dum får du väl skylla dig själv!« (han bad senare om ursäkt). Nu har hon anmält sin bank till Allmänna reklamationsnämnden och ska göra likadant med företaget som växlade hennes pengar till bitcoin.

Efter vårt första telefonsamtal ville jag veta mer om den sortens bedrägeri som Ingrid berättade om, och dök ner i den förvirrande djungel av information som också möter den som blir uppringd av en »broker« och vill bilda sig en egen uppfattning. Där finns mer eller mindre trovärdiga varningar om bedrägerier, vissa skapade av bedragare som vill smutskasta andra bedragare eller misstänkliggöra de som faktiskt försöker granska branschen. Framträder bilden av ett dagligt informationskrig. På recensionssajten Trustpilot skriver offer att de blivit bedragna medan andra, alltid anonyma personer, höjer tjänsten till skyarna. De kritiska inläggen blir regelmässigt anmälda och borttagna. Efri, organisationen i Wien, har en nyhetssajt som regelbundet blir utsatt för så kallade DoS-attacker där utomstående försöker krascha servern. Branschen kryllar också av företag som påstår sig kunna hjälpa utsatta att få tillbaka pengar men som i själva verket är bedragarnas nästa steg för att ytterligare krama ur sina offer.

Nu, ett par månader senare, har både jag och Ingrid fått en tydligare bild av den här världsomspännande bedrägeriindustrin. Vi sätter oss i en av de större ateljéerna, med stora fönster mot Mälaren, och går än en gång igenom vad som har hänt.

En av de saker som Ingrid brottas med, och som hon vill ska komma fram, är psykologin bakom bedrägeriet. Hur skickliga de var på att få henne att tro att de stod på samma sida. Hur hon manipulerades, med beröm och påtryckningar så hon ville göra dem nöjda. Som när hon hade lyckats växla två miljoner kronor till bitcoin och de berömde henne och uttryckte sin lycka.
– Jag mådde väldigt bra när de blev glada. Då var jag helt slutkörd efter att ha pratat med dem flera gånger per dag. Jag var nervös och ifrågasättande men de spelade ut mig mot varandra. Ragnar ifrågasatte jag hela tiden men Andrea var en annan typ, hon var smart, snabb, rolig och lugn. Det var hon som blev vårt fall.
– Till och med när jag var på yogaläger fick Andrea mig att låna en dator. Hon skickade en länk om att bitcoin stiger och sa att Facebooks valuta Libra var på väg. »Du är verkligen i rätt läge nu Ingrid«, sa hon.

»Andrea«, »Ragnar« och »Frank« var skickliga på att få det att framstå som att det var de och Ingrid mot världen, framför allt mot bankerna som är skeptiska mot bitcoin.
– Trots att jag hörde en röst i bakhuvudet som sa nej blev det vi mot den omvärlden.

Ingrid beskriver en känsla av att ha blivit själsligt våldtagen. Flera gånger under processen sökte hon information om bedrägerier. Kan det här vara på riktigt? Trots det fick de över henne på sin sida.
– Jag blev helt överkörd. Det var för mycket information, jag försökte backa men de var extremt pushiga och backade varandra.

För att försäkra sig om att inte bli av med alla pengar hade Ingrid flera kontrakt. Den falska tryggheten fick henne att fortsätta investera. När saldot började ticka mot noll fick hon veta att det enda sättet att rädda pengarna var att investera mer. Ingrid svarade inte och när kontot var tömt skickade hon kontrakten till dem och krävde pengarna tillbaka.
När »Frank« ringde sa hon att hon hade kontaktat en advokat.
– Han skrattade och sa att vilken idiot som helst kan se att kontrakten inte gäller.

Därefter återgick »Frank« till att kontakta dottern. Någon eller några har också börjat ringa till Ingrids föräldrar. I ett av dotterns samtal, som har spelats in, säger hon.
»You are a bad person, you scam everyone.«
»Frank« fortsätter att försöka övertala henne att satsa mer pengar.

Så stjäl de offrens pengar:

Bedrägerierna bygger på något slags handel – med valutor, aktier, metaller – men till skillnad från normal handel kan investeraren aldrig vinna. Det vanligaste är att offren lockas med investeringar i bitcoin och andra kryptovalutor. Kunskapen om kryptovalutor är i allmänhet låg och många har hört historier om personer som tjänat stora pengar.

  1. Offret klickar på en annons de sett på till exempel Facebook. Annonserna frontar ofta kända personer som berättar om sina hemliga knep. Tv-profilen Filip Hammar har ofta utnyttjats i de svenska kanalerna.
  2. De kommer till en registreringssajt och fyller i sina uppgifter om att få veta mer.

  3. Så fort offret har registrerat sig blir hen kontaktad av en anställd på ett så kallat boiler room, ett callcenter. Där sitter personer med kunskaper i olika språk och med olika roller. De övertalar offret att investera en mindre summa.

  4. Med hjälp av falska sidor får bedragaren offret att tro att investeringen växer. Målet är att få offret att hela tiden investera mer. När offret vill ta ut pengar får hen veta att det inte går. När bedragarna tror att det inte går att krama ur mer töms kontot.

  5. När offret letar efter ett sätt att få tillbaka pengarna hittar hen företag som påstår sig kunna göra det. I själva verket är det ofta samma eller andra bedragare som lurar in offret i ännu ett bedrägeri.

  6. Med hjälp av så kallade Payment Service Providers (PSP) förs pengarna över från offrets bank till bedragarna. Transaktionen kan till exempel gå till en skalbolag i något europeiskt land som i sin tur för över pengarna till bedragarnas företag i ett skatteparadis.

  7. De som står bakom bedrägerierna döljer sig bakom företag registrerade i skatteparadis. Med hjälp av oseriösa banker kan pengarna föras över till konton kopplade till de här anonyma företagen.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram