Luis: ”Här är jag en del av gänget”

Det finns ett ovanligt träningscenter i Göteborg dit vem som helst kan komma och träna gratis – oavsett fysiska och psykiska förutsättningar.

Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och människor i olika åldrar trillar en efter en in i konferensrummet. Doften av kaffe blandas med varma samtal. Fika och frukt står framdukat och behöver man träningskläder så finns det att låna. På Räddningsmissionens Friskvårdscenter ska alla kunna träna.

I gymmet en trappa ner hörs tyngden av viktplattor rytmiskt slå i golvet blandat med pustande ansträngning. Luis Lindberg kliver av löpbandet och kollar runt i lokalen för att se vilka maskiner som är lediga. För tre år sedan drabbades han av en stroke. Han kunde då varken gå eller prata. När han efter fyra månader fick lämna sjukhussängen och äntligen komma hem, stängde han in sig. Blev isolerad. Ett samtal med sin handläggare på Försäkringskassan fick honom på banan igen. Fick honom att komma till friskvårdscentret.
– Att jag fått komma hit har betytt allt för mig. Det är en plats där jag känner att jag kan vara mig själv och där jag blivit en del av gänget.

Träningen har hjälpt till att täcka en del av de spår stroken lämnat efter sig. Tidigare hade Luis svårt att förstå hur saker och ting hängde ihop, ljuskänslighet i kombination med hjärntrötthet gjorde det tufft att vistas utomhus. Men det var aldrig svårt att ta sig till friskvårdscentret. Och i takt med att han blivit friskare och starkare har konsekvenserna av stroken successivt avtagit.
– Efter min stroke tog jag 29 mediciner om dagen, nu tar jag sex. Då vägde jag 160 kg, nu väger jag 100 kg. Det har löst väldigt mycket för mig att få vara här.

Räddningsmissionens Friskvårdscenter är öppet för alla och det kostar ingenting att träna i gymmet eller att delta på pass. Kläder, skor, vattenflaskor, schampoo och handduk finns att låna. Ett sätt för att så många som möjligt ska kunna träna. Idén föddes på Räddningsmissionens frukostcafé på Vasagatan 14, en viktig samlingsplats för människor som lever i hemlöshet, lider av missbruk eller psykisk ohälsa. Där erbjuds inte bara gratis frukost utan också möjligheten att duscha, tvätta kläder och hitta någon att bara prata med. Insikten att det saknades något inom Räddningsmissionen som bara fokuserade på det sunda och på tillfrisknandet blev 2023 starten på Friskvårdscentret.

Kristofer Engstedt har varit med från början. För fyra år sedan fick han rollen som friskvårdssamordnare på Räddningsmissionen. Han tyckte det lät spännande men arbetsbeskrivningen var långt ifrån komplett. Visionen fanns men det saknades lokal, en fungerande verksamhet och ett kontaktnät till den sökta målgruppen: människor i tillfrisknande från missbruksproblematik och psykisk ohälsa. En grupp som ofta förbises i träningssammanhang, menar Kristofer.
– Man måste tro att alla människor har förmågan att resa sig, även i de mörkaste av stunder. Tror man inte på det blir allt man gör fejk. Man måste känna i hela skelettet att det kan gå.

Han åkte runt till alla hjälporganisationer han kunde komma på, alla platser där människor samlas för att försöka ta sig ur sitt destruktiva leverne, och pratade om träning. Förklarade hur viktigt det är och hur det kan hjälpa till att klara av livets alla utmaningar. Kristofer visste att ensamhet är farligt, ibland till och med dödligt. När man tar sig ur ett missbruk är det därför viktigt att fylla den nyvunna tiden med positiva gemenskaper.
– Vi är inte som ett vanligt gym där man sätter på sig hörlurar och har en sköld runt omkring sig. Här är gemenskapen viktigast. När man kommer hit tar man ner skölden och möts som av en stor varm kram, en typ av familj.

Har du några i storlek 45?” är det en person som frågar. Klara Rahme letar runt i lådan och håller sedan upp ett par. Hon började träna här för drygt ett år sedan när hon var sjukskriven. Det ena ledde till det andra och nu hjälper hon människor precis som de tidigare volontärerna hjälpte henne. Det är ett jobb som passar henne perfekt. Här kan hon göra skillnad bara genom att vara en medmänniska.
– Alla man träffar är på olika platser i livet och har sin egen väg. De har sin kamp och ibland kan man stötta bara genom att lyssna.

Det är mötena och känslan av att göra något betydelsefullt som får henne att vilja vara volontär. Men emellanåt är det också svårt. Klara kan ibland känna att hon inte räcker till och att hon egentligen skulle vilja göra mer. Även om det inte alltid är möjligt. Lösningen är ofta att försöka vara det öra personen behöver. Hon vet att det gör skillnad.
– Jag tycker att det är fint att se hur människor förändras, att det verkligen händer något. Ibland kan man se hur det lyser i folks ögon och det gör mig så otroligt glad.

På friskvårdscentret kämpar många med att hålla sig nyktra och risken för ett återfall är ständigt närvarande. En stor del av projektet har varit att skapa en miljö där alla känner sig hemma. Där människor i olika åldrar och från olika delar av samhället ska kunna samsas under samma tak. Därför menar Kristofer att det, även om det låter larvigt, är viktigt att vara snäll mot varandra.
– Alla är välkomna och det kommer alltid att vara helt gratis. Det har jag lovat, och om det skulle ändras kommer jag att avgå.