Här görs rum för alla

Jaegerdorffsplatsen har länge varit deras, de ensamma själarna med Systembolaget som gemensam nämnare. Men istället för att städas undan har de nu bjudits in till en upprustad plats med blommor, bänkar och regnskydd.
– Nu känns det som att man har ett människovärde, säger Marie-Louise Westh.

Marie-Louise Westh delar bänk och bord under den soliga invigningen i maj med Juhani, Valter och Heikki.
– Pizzaägaren på andra sidan vägen där vi satt förut tyckte inte om att vi var där, säger Juhani.

Han är väldigt glad för den nya mötesplatsen som inte bara för de ensamma själarna tillsammans, utan även gör det lättare för uppsökande stödpersoner från socialtjänsten, Skyddsvärnet och polisen  att stötta dem. Polisen som trygghetsskapande om bråk och våldsamheter uppstår. Sådant händer.

Att platsen är öppen – väl synlig från många håll i den stora vägkorsningen – medför också ökad trygghet, särskilt för kvinnor, vilket Marie-Louise trycker lite extra på. Hon är också glad över hur den här processen gått till.
– Polisen kom till vårt sociala boende i Majorna och berättade om planerna för den här platsen. Det är vi inte bortskämda med, att bli informerade om positiva förändringar för oss.

Herrarna Valter och Heikki på bänken mittemot ser också ljust på initiativet.
– Alla behöver vi träffa andra människor och umgås, annars skulle vi sitta ensamma hemma på var sitt håll och det är inte bra.

Upprustningen av samlingsplatsen vid Jaegerdorffsmotet är socialtjänstens initiativ, i samarbete med stadsmiljöförvaltningen, polisen, Göteborgs Stadsmission, Skyddsvärnet och några av bänksittarna själva.
Peter, också kallad ”Vanheden” är en av dem som fått vara med och påverka hur platsen borde utformas och summerar sin insats:
– Dels har jag försökt påskynda processen, och hållit mig nykter för att kunna delta på olika möten med kommunen, dels har jag bett dem att inte bygga platsen i trä, utan i stål, så att möblemanget inte kan brinna upp.

Resultatet har blivit över förväntan, tycker han.
– Jag har inget att klaga på! Nu är platsen också kameraövervakad så det tar inte många minuter innan polisen är på plats om det blir bråk, säger Peter som ser sig själv sitta här en stund var och varannan dag nu för umgänge med andra.

Att samlingsplatsen i första hand ska finnas för de boende i området är alla överens om och förhoppningen nu är att andra stadsdelar tar efter initiativet. Farhågan är att om de inte gör det så kommer personer från andra delar av staden att överbefolka platsen.

Alexandr Miron, från socialtjänsten i centrum, har varit involverad i projektet från start och konstaterar att det känns jättebra att planerna äntligen blivit verklighet, men poängterar också just att den här platsen inte är tänkt att täcka behovet.
– Det behövs fler ställen.

Adrian, i Majorna känd som Paxo, drar ensam ner medelåldern ganska kraftigt runt bänkarna och borden, men är lika nöjd som övriga med att ha fått en plats att sitta ner, ta det lugnt och få kontakt med andra.
– Jag tycker att det är väldigt ansvarsfullt av kommunen att förbättra miljön för oss som behöver den här platsen. Alla här är mina vänner, säger Adrian.

Håkan Asp mittemot, med lilla hunden Stina i knäet, njöt av sol, fika, öl och gott sällskap och tror att den här idén har kommit för att spridas.
– Att mötas så här, inte bara med vänner, utan också med myndighetspersoner som man har med att göra, det är bra. Här pratar vi med varandra och ser varandra i ögonen, säger Håkan.

Vid de dignande bullfaten och kaffetermosarna står Charlotta Ling med texten Vuxenstödsteamet på ryggen. Som enhetschef på socialförvaltningen i centrum är hon glad över den stora uppslutningen och ser redan framåt.
– Nu fokuserar vi på att det här ska bli bra, för lyckas vi med ambitionen så kanske vi får se fler stadsdelar ta efter.

Och ambitionen, utöver att skapa en lugnare och tryggare miljö för alla: brukare, boende och näringsidkare, är också att bättre nå ut med de stöd som socialtjänsten kan erbjuda. Att samlingsplatsen kan bli vägen in till andra aktiviteter.

För den före detta polisen Leo Johansson har projektet snarare visat honom vägen ut, från Polismyndigheten till Skyddsvärnet där han nu arbetar.
– Jag älskade mitt polisarbete men konstaterade att brukarna inte hade någon bra plats att ta vägen och drev den här frågan om att skapa en bättre miljö. Men när jag inte kunde genomföra det inom polisen så sa jag upp mig och började inom Skyddsvärnet istället, jag ville vara med och se det här förverkligas.

Att han är igenkänd blir tydligt när någon hälsar med ett ”Tjena ex-polisen!”.
Ulrika Falk, som jobbar med trygghetsfrågor inom socialförvaltningen centrum, berättar att förebilden till platsen finns i Odense, Danmark och att synligheten varit en avgörande parameter för allas trygghet.
– När vi pratar om trygghet behöver vi fråga oss vems trygghet vi talar om. Det är lätt att hänsyn tas till vissa medborgares känslor, men inte andras. Vi vill att alla ska känna sig trygga i det här området.