Den dansande gaturengöraren

Den dansande gaturengöraren blev viral under sommaren 2025. En injektion av glädje som tog göteborgarna med storm. Att det var ett forskningsprojekt som låg bakom var det nog ingen som trodde. Men för den dansande Anders Håkansson var det inget rollspel.

Den ökade nedskräpningen av Göteborgs gator var något som Anders Håkansson, lärare i interaktionsdesign vid Chalmers och Göteborgs universitet, hade lagt märke till de senaste åren. Han hade sett mängden resurser som renhållningsarbetet kräver. Hur det städas mer och arbetet effektiviseras. Hur informationskampanjer rullas ut och hur problemet lever vidare. Han slogs då av en tanke; fokuserar vi så mycket på att hantera konsekvenserna av problemet att vi missar vad som egentligen skapar det?

En del av det arbete som Anders jobbar med handlar om att ändra förutsättningar för strukturer i samhället. Något han kallar för positive disruption. Den första tesen han hade var att applicerad kaosteori och fraktalteori (dvs att små initiala förändringar kan ge kausala effekter) skulle kunna användas på nedskräpningen i samhället. Hans andra tes var att människor kan smittas av positiv energi så att man skapar intrinsic motivation, att det känns bra i magen att göra rätt.
– Jag tror att de flesta människor vill göra rätt om de ges chansen, men att strukturen i samhället hindrar det.

Vissa parametrar gjorde att nedskräpningen och i förlängningen jobbet som gaturengörare blev en intressant testmiljö för hans undersökning. Förmånen att kunna jobba utomhus under sommaren, något han uppskattar och inte gjort sedan förra årtusendet, var en av dem. Att mötet mellan människor, beteenden och det offentliga rummet blir väldigt tydligt, var en annan. Men framförallt att det skulle innebära ett relativt enkelt sätt att mäta det han ville utforska på en skalbar nivå. Nämligen att problem bara kan finnas så länge vi har ramar som tillåter dem att finnas.
– Nedskräpning finns bara så länge människor slänger skräp. Om jag skulle kunna få dem att slänga skräpet i sopkärlet istället för på gatan skulle problemet upplösas.

För att kunna undersöka detta sökte han jobbet som renhållningsarbetare.

Anders Håkanssons arbetsliv har tagit honom i många olika riktningar. Från att öppna en restaurang med 37 anställda till att vara med och starta olika videospelstudios inom EA. Men de tankar som ligger till bakom den här undersökningen kom till redan 2011 när han jobbade med specialeffekter hos Aardman Animations i Bristol. Den engelska staden hade haft problem med att människor inte kunde bete sig på bussarna. Försök på försök genomfördes men ingenting verkade hjälpa. Det var tills det infördes en kampanj där människor uppmanades att säga ”Hej och hejdå” till busschaufförerna.
– Det lilla skeendet skapade en väldigt stor förändring på hela vandaliseringen och den hotfulla bilden på bussarna. Det var väldigt inspirerande för mig.

Att själv vara en del av undersökningen är en metod som Anders Håkansson använt sig av tidigare. Men den ”dansande gaturengöraren” var ingen performance eller show är han noga med att understryka att det inte var. Snarare var det hans sätt att sprida positiv energi.
–  För mig var det ingen roll utan något jag levde. Jag tänkte: om jag var fem år som min dotter, vad hade jag då tyckt var kul? Det handlade egentligen om att koppla det till mig själv.

Hans sätt att arbeta smittade av sig. Dansandet kanske inte passade alla, men det var bara en del av den förändring som han förde med sig. En av Anders kollegor såg hur han bemötte människor runt om i staden, glad och med ett leende, och bestämde sig för att göra likadant. Reaktionerna från människorna blev direkt något annat. Responsen blev stor, något han inte räknat med på förhand. Mot slutet kom 20-100 personer varje dag fram för att krama honom. Vuxna män grät och sa att det var det finaste de sett, barn som skrek hans namn och människor härmade hans ”hija” när han slängde sopor. I sina gula arbetskläder hade han blivit en kändis.
– Det var fantastiskt. Men jag hade fördelen att när jag tog av mig kläderna så var det ingen som kände igen mig. Det var väldigt skönt och ingenting jag behövde, men dissonansen blev väldigt stor.

Men det var inte bara relationerna ute på gatan som förändrades utan också själva renhållningsarbetet. Under den aktuella perioden minskade den totala nedskräpningen i Göteborg med omkring 30 procent. Det var första gången sedan mätningen startade 2011 som en minskning kunde uppmätas. En viktig omständighet i undersökningen var att staden, av operativa skäl, delat upp arbetslagen i två grupper. Samma områden städades av de två grupperna men under olika veckor. Anders Håkansson genomförde sitt arbetssätt i sin grupp, interventionsgruppen, medan den andra gruppen fortsatte arbeta enligt ordinarie arbetssätt. Den blev därmed en perfekt jämförelsegrupp.
– På midsommar i Slottskogen kunde vi sluta vid midnatt, normalt sett har man behövt arbeta till tre på natten. Människor hade i större utsträckning tagit hand om sitt skräp och hjälpt till. För mig var det inte bara intressant att det blev mindre skräp, utan att människor började agera annorlunda och att en del av arbetet därmed inte längre behövde utföras på samma sätt.

Undersökningen presenterades ganska nyligen. Men det var ingen som visste om att den hade genomförts. Varken kollegor, studenter, familj eller vänner. Efter att resultatet framförts för stadsmiljöförvaltningen har potentiella samarbeten diskuterats. Själva undersökningen har också lett till masterarbete och forskning. Men det Anders Håkansson ser fram emot mest är hur den här undersökningen kan komma att inspirera andra.
– För mig är det viktigast att det här visar ett annat sätt att arbeta. Det går att skapa förändring utan att först bygga en stor ny organisation eller att införa ännu ett omfattande program. Man kan börja i det befintliga sammanhanget, förstå dess dynamik och skapa förutsättningar för något nytt.