Molly Sandén - skadad men inte störd

Bara 29, men redan en lång och brokig karriär, flera förhållanden och flyttlådor fyllda med minnen bakom sig. Det låter uppslitande när Molly Sandén sjunger. Men utanför scenen utstrålar hon ren harmoni. Och bollsinne.

Hon föreslår att vi ses på Fotografiska i Stockholm och det förefaller praktiskt. En tyst och vacker plats för samtal och dessutom nära studion där vi senare ska ta bilder. Men Stockholm är som alla andra svenska städer efter midsommar, ett inferno av avstängda vägar, så på olika sätt får vi krångel med att ta oss dit. Lätt svettiga i den tryckande sommarvärmen har vi som ska möta Molly Sandén småjoggat, Voiat och klivit över cementsuggor för att passa tiden. Molly Sandén anländer i taxi, punktlig, sval och lugn i ljusa linnekläder som fladdrar i sommarbrisen. Som den stjärna hon är, kan man tänka. Men den vida elegansen ska visa sig rymma flera lager. Hon väljer armbågen när vi hälsar och informerar oss vänligt om att hon har fått två sprutor. 

Stockholm visar upp sitt allra vackraste juniväder. Men det är också en dag då vi vaknat upp till en historisk händelse i svensk politik. Landets statsminister har precis avgått till följd av misstroendeförklaring.
– Jag vill inte prata politik men det känns … oroligt. Också att det händer nu, under pågående pandemi. Det kändes ändå tryggt att ha en statsminister som stod där och pratade lugnt och samlat i kaoset, säger Molly Sandén och låter uppriktig.

Det är hennes signum numera. Allt hon gör, skapar, säger, uttrycker ska bottna i ärliga känslor. Stå för henne, och ingen annan. 
Hon har gjort upp nu, genom att bokstavligen sjunga skiten ur allt och alla. På skivor fyllda av samproducerade låtar där hon jobbat med likasinnade, på Oscarsgalan som balladdrottning i en verklighetens variant av Disneyfilm, och på Skansens allsångsscen som självlysande popstjärna i sönderskurna scenkläder. En look som kan symbolisera det som genom åren trasats, men som i nytt ljus kan ses som ärr och erfarenheter som gör en stark och vacker. Jo, hon mår bra nu. Även rösten är i fin form, trots pandemier och uppskjutna turnéer. Just nu finns bara framåt. Många bollar i hetluften, någon kan också landa tillbaka i Los Angeles, eventuellt, efter den där Oscarsgalan som fick fler att undra vem som sjöng så övertygande. Molly Sandén vet dock bättre än att ta ut något i förskott. Erfarenheterna är lagrade. 
– Jag försöker förbereda mig på nästa dipp. 

Hon säger det helt lugnt. Prövningarna har ju format henne, lika mycket som framgångarna. De har fått henne att förstå vad hon vill med sin musik. Så vi pratar om den och lämnar ex-pojkvänner, ex-skivbolagsmänniskor, ex-separationer därhän. Det där är redan sagt. Inte minst av henne själv, i det 270 sidor tjocka magasin som gavs ut i maj, med senaste plattan. Hon ler lite förläget, vill inte kalla det en bok. Kanske för att ge sig själv utrymme för mer.
– Fråga mig om tre år så får du se. Ska jag skriva en riktig biografi vill jag göra det själv, men gärna i samarbete med någon författare, säger hon.

Hon har svårt att lita till sitt eget omdöme fullt ut. Det gäller även musiken. Dessutom gillar hon att jobba med andra. Bolla idéer och fånga inkast. För bästa resultat och för att hon tycker att det stärker henne. Om laget är det rätta, vill säga. Numera gör hon musiken ihop med människor hon själv valt att jobba med. Molly Sandén är soloartist och lagspelare i ett. Och bollsinnet ska visa sig på flera sätt.

I den lilla handväskan med många små fack och fickor ryms, utöver hennes pimpade insulinspruta, lite smink. Molly Sandén använder Fotografiska museets fönsterljus och fixar snabbt en sista touch när några bilder ska tas här. Senare, i taxin på väg till studion, ursäktar hon sig när hon tar fram mobilen ur samma lilla handväska för att svara på mejl. Låtordningen, inför framträdandet i Allsång på Skansen nästkommande dag, ska sättas. Sex låtar vill de ha med i programmet så det känns som en minikonsert. Den första inför publik på över ett år.
– Lite pirrigt är det. Vissa av låtarna har jag inte kört live tidigare och en som vi inte har hunnit repa in fick vi byta ut, mot två andra. Men det ska bli så roligt att få möta en publik igen. Jag har gjort så mycket sånt där nu, stirrat in i kamera, utan respons, inget utbyte. Inga applåder som ger andningspauser. Och jag som vill fylla ut pinsam tystnad börjar babbla … nej, man kommer ur sin mood. 

Hur mycket hon än gläds åt att få framträda live inför publik återstår ett problem att lösa. De extra 20 minuterna hon ska framträda för publiken efter direktsändningen krockar delvis med EM-fotbollsmatchen mellan Sverige och Ukraina. Hon kollar möjligheterna att sitta kvar på Skansen efter Allsången och se andra halvlek.

Hon är glad över teamet, de människor hon jobbar med i dag. Har inte varit bortskämd med det under sin karriär, säger hon och nämner perioden i USA för några år sedan då hon utsattes för »produkttänk«. Även i Sverige har hon varit omgiven av folk som inte sett till hennes bästa. Hårda slag för en mycket ung och uppväxande artist som föreställt sig något helt annat. 
– Jag var lite ensam när jag var liten, kollade mycket på tv och trodde länge att livet var som en Disneyfilm. Jag gick och sjöng till träden och fåglarna. Mamma har berättat att när jag lekte med dockorna så sjöng de till varandra som i en musikal. Min morfar har sagt att jag kunde gå iväg för mig själv till stranden där jag satt och sjöng och skrev låtar.  En tidig upplevelse som gjorde målsättningen klar var också musikalen Kristina från Duvemåla. Molly Sandén minns att hon fick sitta med i någons knä och höra Helen Sjöholm. 
– Och jag ville bara upp på scenen och stå där själv. 

Men det fick först bli källaren. Tvättstugan hemma i Huddinge blev scenen där skilsmässobarnets ångest sjöngs ut. Molly Sandén kan le åt det i dag. 
Som en saga blev det kanske inte när musiken mycket tidigt blev ett levebröd. Men en tonårskarriär formade så småningom en ung artist som nu mognat i en mix av framgångar och motgångar. Musiken tystnar inte i Molly Sandéns liv. Hon finner den till alla stämningar och känslor.
– Den förstärker, lyfter och peppar, eller tömmer mig, om jag behöver det. Jag är en person som gärna vill passa in, och glömmer därför ibland bort att känna efter själv. Musiken styr upp, ramar in, och färglägger mitt liv.

Så utan den, en svartvit tillvaro. 

Om rösten svek henne, sånt kan ju hända (och hände faktiskt, under ett år då återhämtningen uteblev mellan alltför många konserter, festivaler och efterfester och kortisonsprutorna avlöste varandra), ja då skulle hon hitta andra sätt att sätta ord på saker. Skriva musik för andra. Och skulle inte musiken alls vara ett alternativ, eller om den inte hade funnits där från början, så kanske hon hade blivit arkitekt. 
– Min morfar är det och jag har den ådran. Tycker det är roligt med form och det grafiska. 

I fotoateljén skymtar det fram. Molly Sandén har blick för linjer, uttryck och skuggor i bilderna. Hon är intresserad, uppmärksam, kommer med egna förslag. Sträcker också ut en hjälpande hand vid riggandet av fond. Placerad på en pall, med blicken mot fönstret, inser hon plötsligt att hon varit här förut. Ett tonårsminne, inte alls behagligt, tränger sig på.
– Ett företag skulle fotografera mig i en klänning för omslaget till gymnasieskolans katalog inför studenten, och jag skulle få min studentmössa som betalning. Men när jag väl var här och bilden var tagen blev jag tillsagd att stå modell för skolans alla kläder, tröjor, shorts ... till och med underkläder. 

Hon var 17 år och kunde inte säga nej. Jo, till underkläderna, men kände sig likafullt utnyttjad. Pinsamt var det också, inför hela skolan, att vara på alla de där bilderna. Hennes tidiga karriär gjorde henne inte populär. 
I dag hade det inte kunnat hända. Molly Sandén på 2020-talet kan strida för sina rättigheter, också mot bolag i Los Angeles »i ett spindelnät av agenter, managers och pr-folk, alla med egna intressen«. Och vet att det går att vinna.

 

I princip gör hon precis det hon vill göra nu, även om det alltid finns nya mål och drömmar uppsatta. Att både producera för sig själv och andra, det gillar hon. Och hon jobbar på. Det senaste året har hon som andra artister haft ofrivilligt mycket tid. Hennes sätt att hantera det blev att gasa, så hon har skrivit mer än vanligt. Nya egna skivan som släpptes i maj avlöses i augusti av musik som Molly Sandén skrivit för nya röster, som till exempel Mia Skäringer. 

När hon skriver för sig själv måste hon känna för varje ord, alltid kunna stå för det hon sjunger. Vissa gamla låtar kan därför fortfarande ge henne en klump i halsen. När hon skriver för andra får hon bli ett instrument istället, och behöver inte ha så mycket prestige. Det blir någon annans låt, även om det är Molly Sandén som har gjort den.

Artistnamnet »My Marianne« plockar hon fram när hon ska sjunga låtar på engelska framöver. Då kan hon helt gå in i sångdiva-rollen och fokusera på att sätta de där höga tonerna hon övade på i tvättstugan som tonåring. Texterna och kommunikationen med publiken behöver inte vara lika mycket i fokus då som när Molly Sandén sjunger om sitt liv på svenska, resonerar hon.
Hon spelar lite piano, har försökt med gitarr men »det funkar inte«. Tycker själv att det är otroligt hur långsamt hon lär sig. På piano tar hon sig fram, hjälpligt, spelar till exempel när hon sjunger »Sand«. 
– Men jag spelar ofta fel, och ibland kommer jag av mig och slutar mitt i låten. 

Hon skrattar åt sig själv. Med musikprogrammen som finns i dag går det att fuska bra och det finns så många runt omkring henne som kan spela så hon har väl helt enkelt lagt de 10 000 timmarna på sin röst och på skrivandet i stället. 
– Skriva musik eller spela – jag fick väl välja, resonerar hon. 

Komponerar gör hon desto mer med telefonen. Går omkring med ett pågående pussel där. Det är praktiskt, utom när appen har hängt sig. Eller när hon glömmer telefonen. Hon gör det när hon lämnar fotostudion. Ett snabbt paniksamtal, och ett bud skickas efter den. 

En låt av Molly Sandén börjar oftast med en textrad. Sedan kommer kanske ett beat eller några takter och en känsla av vad för typ av låt det kommer att bli. Någonstans där tar hon kontakt med den producent hon vill fortsätta göra låten med. 
– Sen sätter vi oss i studion och jobbar vidare tillsammans med text och musik i en parallell process. 

Men när hon gjorde musik i USA var det tvärtom. Där sattes tongångarna först, texten kom senare. Det låter kul och kreativt och kanske har vi också där förklaringen till att Molly Sandén prövat många olika musikaliska uttryck. Hon jobbar med många namn nu; Maria Smith, Victor Thell, Elvira Anderfjärd, Daniela Rathana, och har lärt sig att inte säga aldrig. En dag får man äta upp sina ord, om man i unga år till exempel kläcker ur sig att man »hatar jazz«.  I dag älskar hon jazz.

Kanske ska hon därför inte heller utesluta att hon en dag står på scen tillsammans med sina sjungande systrar, Frida och Mimmi. De gjorde trots allt egna uppsättningar av Junior Eurovision när de var små. Lekte ofta show. Gick musikskolor ihop. Vid något tillfälle fanns en tanke om att göra en gemensam konsert men det blev tjafsigt och bråkigt så de lade ner den. Kanske var det också lite tuffare än vad de har sagt till henne att under uppväxten stå ut med att storasyster stod i första rummet och möttes av störst intresse.
– Vi är också väldigt olika. En är jättestrukturerad, en annan raka motsatsen och ja, vi vill nog hellre fortsätta ha kul tillsammans. Numera har vi det hela tiden, vi umgås som systrar, sjunger för mormor och morfar. Senast nu på midsommar. Det är bra så.

Relationerna är viktigast. Familjen och det kontinuerliga ger trygghet och där finns också ovan nämnda mormor och morfar och alla somrar på Öland. I dag har Molly en egen stuga på ön, ett stenkast från morföräldrarna åt ena hållet, och ett stenkast till sin nuvarande partner åt det andra. 
Nära vänner har hon inte så många. Men de hon har finns i två grupper. Ett tjejgäng, som är aktiva på Instagram, och därför syns. Men också ett gäng som inte syns alls, »som aldrig har telefoner uppe« när de ses. Istället spelar de sällskapsspel. Ett nytt för i år är »Akward Guest,« en sorts mordgåta, men är det partystämning kör de »Med andra ord«, eller charader.

Själv har hon en dubbel relation till sociala medier. Upplever dem som väldigt kvävande, och hon måste därför ha dessa sammanhang där de inte är närvarande. 
– De skapar en självmedvetenhet som inte är najs, säger hon. 

Samtidigt medger hon att hon gör det som jobbet kräver, det som förväntas av henne:
»Instagram är jätteviktigt för min karriär absolut, men jag har haft jobbiga faser med det. Det är så mycket där som jag ogillar som jag måste feeda nu när det nästan bara är där man når ut och då behöver jag påminna mig själv om att jag inte gör musik för att få likes på Instagram. Det är för att stå där på scenen och dela känslorna med publiken.« (ur »Dom ska veta«)

Men man måste ju inte vara öppen med allt. Molly Sandén bjuder in till rätt mycket själv. Skriver en låt och berättar om sin dittills okände halvbror i tv-sänd svensk talkshow med Carina Bergfeldt. Utlämnar andra per automatik när hon pratar om sitt eget liv. 
– Visst är det dubbelt. Det är svårt, för det är min terapi, min historia och jag tycker någonstans att jag borde ha rätt att berätta den. Men kanske sätter jag dåligt ljus på någon annan, så jag mår lite dåligt då, när det släpps, och oroar mig. Vad blir det för vinkel, hur mycket skit kommer andra få på grund av mig?

Andra privatsaker känns samtidigt nästan som ett ansvar att prata om. Som diabetes. Och osund utseendefixering.
Hon har fullständig kontroll. Blir vacker på varje bild. Även på den där hon inte var lika medveten. Ett skitigt plåster på ena handen är plötsligt synligt. Molly har nyligen ramlat under en fotbollsmatch. Knäna klarade sig men handflatorna fick ta smällen mot grusplanen. Och såren spricker upp hela tiden.
– Jag spelar mycket fotboll, tennis, basket och ibland golf. Padel är också kul. Basket och tennis blir det minst en gång i veckan. 

Bollsinne, som sagt. I den medhavda sportbagen som nu öppnas finns många toppar i olika färger, smycken, olika sorters plagg somriga och sportiga. Vad önskar vi? Ljusblått? Grönt? Det svarta? Där ligger också en smoothie och en banan som blivit mörkbrun i skalet. Ett mellanmål inför nästa etapp. 
Schemat har gått från blankt till hektiskt på några veckor. Men om det bästa trots allt ännu inte har hänt – vad ser Molly Sandén i spåkulan? Inte så långt fram, faktiskt. Nu vill hon bara ge konserter. Det är ett så starkt fokus att det för tillfället blivit svårt att skriva ny musik, säger hon. En inspirationsresa till Los Angeles är inplanerad i höst, för att se lite shower. Sedan börjar hon repa på den egna, som hon ger sig ut med på stor arenaturné efter årsskiftet. 

Kanske blir det också en tur till London, med systrarna. Till halvbrorsan, lillebror. Hon vet inte så mycket mer än att han bor där och också vill ses. Hon har dåligt samvete för att hon inte träffat honom genom åren, men det var inte så lätt. Föräldrarnas skilsmässa var sårig. Men nu, när de alla är vuxna, ligger det i syskonens egna händer. 
– Han verkar lätt att prata med, säger Molly Sandén och ser glad ut. Förväntansfull. 

I Allsångspremiären på Skansen nästa dag är Molly Sandén och de andra artisterna på scenen närmast övertaggade av förtjusning över att äntligen få möta en publik. Stämningen i sommarvärmen är på topp. Mellansnacket med programledaren Sanna Nielsen, som vill att Molly pratar om bakgrunden till de nya låtarna, trassligheterna, tråkigheterna och de tunga erfarenheterna, känns plötsligt malplacerat. Molly Sandén strålar av välbefinnande. De trasade scenkläderna kanske snart byts ut. 

Molly My Marianne Sandén

Född: 3 juli 1992 i Huddinge
Yrke: sångerska, låtskrivare och artist
Familj: pojkvännen David Larson, mamma, pappa, syskonen Mimmi och Frida och en halvbror i London.
Aktuell: som sångerska med skivan »Dom ska veta«, och specialutgivet magasin där Molly berättar om sin karriär med egna ord, som låtskrivare med bland andra ny musik skriven för Mia Skäringer, som artist med stor arenaturné våren 2022: Göteborg 4/2, Halmstad 5/2, Karlstad 11/2, Sandviken 18/2, Örnsköldsvik 19/2, Linköping, 4/3, Jönköping 5/3, Stockholm 11/3 och Malmö 19/3. 

Artistvännerna om Molly

(ur Mollys Mina Vännerbok, publicerad i magasinet »Dom ska veta«)

Benjamin Ingrosso
Min relation till Molly … nära vän.
Jag har slutat med … att vara kär i Molly.
och börjat … komma över henne. 
Om fem år tror jag att jag … kommer ha blivit kär i Molly igen.

Molly Hammar 
Min relation till Molly … vi tillhör Molly-eliten.
Speciellt minne med Molly … när vi skriksjunger på After-ski.
Mitt livs bästa ögonblick … varje gång jag blir förväxlad med Molly S!

Viktor Leksell
Min relation till Molly … kompis och kollega antar jag :)
Favoritlåt: »Hon dansar vidare i livet« eller »Utan dig« med Molly och Newkid.

Oscar Zia
Min relation till Molly … hennes bästa bög.
Speciellt minne med Molly … New York 2016. Kan inte skriva om det. Då måste jag bränna tidningen.

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram