Rakt i hjärtat

Hon skapar konst som ändrar stadsbilder och väcker känslor. Älskar, älskar inte? Carolina Falkholt delar folket. Högaktuell med ett twerkande verk i Göteborg, ny musik och ett performance på Roskildefestivalen i sommar.

Det dröjer innan ytterdörren till konstnärsbostaden i centrala Göteborg öppnas ... Till slut kikar Carolina Falkholt ut från en decimeterstor glipa.
– Sorry, jag har försovit mig, säger hon, iklädd morgonrock och tofflor.

Hon släpper in oss i lägenheten medan hon gör sin morgonrutin. Några minuter senare kliver hon ut från toaletten och går rakt fram till sängen, lyfter det blommiga täcket och rättar till, bäddar med ett mörkblått överkast. Lägger på dekorationskuddar. Stora röda sammetsgardiner hänger tunga i fönstren och mörklägger enrummaren. När de dras åt sidan synliggörs väggarna som är fyllda med tavlor, hästskor, färgkoordinerade bokhyllor och ovanför tv:n hänger ett stort blått älghorn som sticker ut med en ros balanserande på hornen. 
Uppvaknandet skedde senare än planerat för att Carolina Falkholt var på rejv på Ringön till 04 på morgonen. För att orka dansa in på småtimmarna sov hon mellan 18.00 och midnatt, tog en taxi till industrilokalen och gick rakt in på dansgolvet. 
– Det är så man får göra när man som rejvare blir äldre och inte orkar lika mycket, säger hon. 

Men hon är inte bakis i dag. Sedan två år är hon nykter. Medicinerna för adhd och bipolär sjukdom går inte att blanda med alkohol eller droger.
– Jag äter medicin för att vakna, sova och balansera mellan sinnena. Om jag mixar det med annat blir det kortslutning. 

Efter en psykos 2009 blev hon tvångsintagen och fick hjälp. Men under åren har Carolina gått av och på sina piller. Den andra psykosen slog till 2017 när hon hade haft ett längre uppehåll och just avslutat en lång och destruktiv relation.
– Han bestämde allt. Vad jag skulle göra, säga, skriva, ha på mig … Och utnyttjade min osäkerhet. När jag väl lämnade honom tappade jag fotfästet.

I dag är Carolina Falkholt fri.
Hon ställer sig framför de öppna garderoberna och väljer dagens outfit. Testar olika huvudbonader till håret som är uppsatt i en tajt knut. Väljer ett svart diadem, även det med horn, och klär sig i yogatights, en röd topp i spets och en träningsoveralljacka. Jag reflekterar över hennes lugn. Om jag själv hade vaknat av att en fotograf och journalist stod utanför min dörr hade stressen troligtvis lyst igenom. Carolina Falkholt verkar kunna konsten att vara chill.
– Vill ni ha kaffe? frågar hon och tillägger att vi kan få grädde i. För i går fylldes kylen, efter att ha ekat tom i en vecka när hon var i Spanien.  

Ett högt glas fylls med kaffe och toppas med grädde och Carolina Falkholt sätter sig vid bordet, äter en ostmacka. Tuggar och pratar i ett om dagarna vid Medelhavet där hon målade ett verk åt en konstsamlare i Marbella.
– Det var en vecka som gjorde mig lycklig, den bästa på länge. Att få slippa stressen med allt som är skola och psykiatri och bara få vara i värmen och måla med min dotter, säger Carolina och berättar i förbifarten att dottern sover i ett krypin intill. Men att ”hon sover igenom allt”, så vi behöver inte tänka på att dämpa oss. Hon heter Sol, är 18 år och går sista året på gymnasiet i Göteborg.
– Hon är den jag älskar mest. Den mest betydelsefulla personen av alla. 

Runt om i världen finns det en handfull personer som samlar på Carolina Falkholts verk. Men den största samlingen finns tillgänglig för allmänheten. Hon är representerad på Göteborgs konstmuseum, Ystad Konstmuseum, Skissernas museum och Wanås konst. Nyligen såldes även ett verk som hängt på ett museum i Eskilstuna till ett nyöppnat i Wales. Temporära och permanenta muralmålningar har gjorts på mängder av platser, från Baku i Azerbajdzjan och Wynwood i Miami till Kario i Egypten och Ringön i Göteborg. Vid infarten till Mariestad finns en tolv meter hög skulptur, ”T.E.S.T.” (2011), signerad Carolina Falkholt och senare i år ska hon skapa en minnesmålning i Uddevalla för musikern Robert ”Strängen” Dahlqvist från The Hellacopters som dog 2017.

Hon är uppvuxen i Dals Långed i Dalsland tillsammans med sin mamma, pappa och två systrar. Och hästarna. Den första och minsta hette Grey Boy, men kallades Grålle. Med åren blev de större och Carolina Falkholt satsade på ridsporten. Kom in på ett ridgymnasium. Där insåg hon dock pengarnas betydelse. Klasskamraterna hade hästar för hundratusentals kronor och för att ha någon chans behövdes en häst i samma prisklass. Carolina hoppade av, och valde konsten. 
Men hästarna var hennes första bästa vänner.
– Nu rider jag bara då och då, men jag har dem alltid med mig. På ryggen finns sex hästar tatuerade. De kommer utspringande ur en fitta, i ett berg, i skogen.

Men det har inte alltid varit det kvinnliga könsorganet som stått i centrum. När hon började uttrycka sig som tonåring var det med influenser från skogen och sagoväsen. ”Sagan om Isfolket” och häxkonst inspirerade. Senare blev det bokstavsgraffiti och tags. När Carolina Falkholt fick barn och blev mer aktiv i sin feminism valde hon att lämna graffitin, i alla fall så som hon tidigare varit del av kulturen. Hon började kalla sitt arbete ”graffitta” och det var där fittorna kom in i bilderna. Händer och fötter var också närvarande, och senare kom kukarna. Med inspiration från hennes ”bögkompisar”, vilka stod modeller. På sistone målar hon inte bara kroppsdelar utan hela människor, fast hon beskriver dem mer som personer hon relaterar till på ett astralt plan.

Hur kommer de till dig? 
– Genom skrivande, målande, tänkande, rappande, drömmande och fantasier …

Vi tar en taxi till konstskolan HDK-Valand där hon läser en tvåårig master i fri konst. 
– Mina frågor handlar om kvinnlig sexualitet och hur jag kan skapa ett språk kring den som gör att kvinnor, unga och äldre, känner att det inte finns någon skam. I jämförelse med hur det var när jag växte upp och inte ens kunde säga fitta för det var så fult, säger hon. 

Vi går genom de ödsliga lokalerna, upp för trapporna och in i ateljén på 15 kvadrat. Här finns sprejburkar, målarfärg och längs ena väggen vilar tavlor. Ett abstrakt kvinnligt kön vecklar ut sig på en av dem. Det var en man som beställde verket utifrån ett foto på sin flickväns fitta (med samtycke från henne). Men paret är inte tillsammans längre så hon har fått tillbaka tavlan från mannen, och funderar på att ge det till könets ägare, som är en av de svenska Hollywoodfruarna.
Det är inte ovanligt att både kvinnor och män hör av sig och vill ha målningar av sina kön. Och Carolina Falkholt svarar ja, om de betalar ”sjukt mycket pengar och jag får lust”, vilket får henne att reflektera över om det är en form av sexarbete hon utför. 
En tavla hon nyligen sålde under utställningen ”Du får dansa i min park” på CFHILL i Stockholm gick för 150 000 kronor, där 50 procent som vanligt gick till galleriet. Målningen som var 2,75 x 1,75 meter med millimeterstora detaljer och tog sex månader att göra gav Carolina Falkholt en timlön på 26 kronor. 

I ateljén på HDK-Valand har hon inte spenderat mycket tid sedan hon började på skolan. Istället har Göteborgs gator varit hennes arbetsplats. Något som inte går att missa. I höstas gjorde Carolina Falkholt ett verk beställt av Trafikverket som kallas ”God Giving a Fuck”. Det föreställer en kvinna som särar på sina ben i en split och blottar sin kön. Kvinnan breder ut sig på ett träplank där Västlänken växer fram mellan Göteborgsoperan och Nordstan.
Under nio dagar var verket orört innan det vandaliserades och målades över i svart. Fittan sprejades dit igen av tre konstelever vid HDK-Valand, Monique Van Der Wal, Paul van Blaster och Andrea Giovanni Oded. 
”God Giving a Fuck” har skapat en debatt kring vad ett konstverk i det offentliga rummet, bekostat av skattepengar, kan och inte kan vara. Insändare i Göteborgs-Posten, Facebooktrådar och förbipasserande har tyckt till.

”Vi ska inte behöva gå omvägar med barnbarnen när vi går hem från förskolan eller till farfars jobb, bara för att undvika provocerande konst”, skriver Gunilla och Torgny Lindén i GP (19/11-2021). Carolina Falkholt svarar dem med rubriken: ”Era barnbarn behöver inte skyddas från snippan” och ger fem råd över hur mor- och farföräldrar kan närma sig samtal om kön, sexualitet och biologi.
Att hennes konst väcker reaktioner och blir kortlivad är inget ovanligt. När hon 2017 målade en fyra våningar hög rosa kuk på Lower East Side i New York täcktes den över efter 48 timmar. Och i Stockholm året efter fick en gigantisk blå kuk i Kungsholmen vara kvar i en vecka.

Carolina Falkholt återtog makten över verket ”God Giving a Fuck” vid operan. I februari sågade hon och konstnären Paul van Blaster ut ett hål så att den nyfikna kan titta in i ”fittan” och se hur Västlänken byggs fram. Denna träbit, som döpts till Le Vagin de Matta-Clark ställdes nyligen ut på Galleri Thomassen i Göteborg. Där Carolina Falkholt och hennes klasskamrater tillsammans skapade en utställning utifrån titeln ”Fantasies around a Hole”. 

Vi tar oss vidare genom staden och hamnar i Gårda. På en fasad uppenbarar sig även här långa ben fyllda av konstnärens signum: svarta evighetsbubblor. Personen på väggen är framåtlutad och könet syns bakifrån. 
Verket heter ”Lesbisk Häxhora” och tog två dygn att måla. Färg har dock börjat lossna, vilket gör att det ser ut som om huden flagar. Huset, som ska rivas inom ett till fem år, ägs av Skanska. Det var Carolina Falkholt som hörde av sig efter att ha sett byggnaden. När hon presenterade en skiss visade hon en kvinna i en yogaposition, med en neutral framtoning. De gick i gång på idén och erbjöd sig att betala lift, färger och arvode. Men när verket var klart kallades konstnären till krismöte.
– Jag sa till dem att det finns något som heter fri konst, man gör en skiss och utvecklar den.

Efter samtalet fick ”Lesbisk Häxhora” vara kvar, och spridas. Människor stannar till och fotograferar det meterhöga konstverket.
Ur sin väska tar Carolina Falkholt upp en sprayburk och skriver ”KNARK” i orange på väggen. Varför? Framförallt för att hon vill ”tala om användningen av droger och hur det förstör folks liv och att beroendet som knark i många fall medför kan vara svårt att bryta”. 
Yoga som motståndskraft tror Carolina kan betyda mycket, och talar till viss del ur egen erfarenhet. En del av pengarna för ”Lesbisk Häxhora” gick till yogaterapi för sexuellt traumatiserade kvinnor och transpersoner. Hon, som själv blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, tror på metoden. Övergreppet skedde när hon var 20 år, bodde i New York och stack ut inom graffitivärlden. Den unga talangen uppskattades inte av alla, framför allt inte av kriminella män som också hade gatubilden som sin canvas. Carolina Falkholt drogades, våldtogs och filmades. En förnedring och ett trauma som bland annat bearbetats med yoga.

Första mötet med yogamattan fick hon 1996 när hon bodde i ett ockuperat hus i Bronx. Ett hål hade huggits i en vägg och på andra sidan fanns ett separatistiskt rum för kvinnor, skapat av Lisa Westberg. Därinne intog Carolina Falkholt sin första yogaposition: plogen aka halasana, på sanskrit. Och den har hon gjort varje dag sedan dess. Helst på Hagabadet i Göteborg. Vi drar dit. 

Det är tyst och tidningarnas söndagsbilagor ligger utspridda på kaféborden. Carolina beställer en stor latte och en kombucha, som hälls upp i ett champagneglas. 
– Jag är medlem, säger hon och får tio procent rabatt. 

Det anrika badet har varit hennes andra hem sedan 2004. Här praktiserar hon bland annat hatha yoga (klassiska yogapositioner som utövas efter varandra) och restorative (meditativ och avslappande yogaform där man ligger i olika former i upp till 15 minuter). 
– Det är det bästa, att få stänga av allt för en stund och lägga bort mobilen. Jag låter tankarna vara och associera med sig själva. Det är som att titta på klipp som har spelats in under en lång tid och som långsamt vävs ihop, säger hon och lutar sig tillbaka i en grön sammetsfåtölj på övervåningen.

Att utföra yoga handlar om att bli vän med kroppen, något hon varken har varit eller är.
– Jag har inte en normativ kropp och det har jag tyckt varit jobbigt. Framförallt när man är en person som människor tittar på. Det finns en specifik kvinnokropp med perfekta bröst, smal midja, stor rumpa och som sitter lite frånvänd med en mystik. Något som bara ska avnjutas. Jag skulle helst inte vilja ha en kropp. Hellre vara en fågel.

Trots det utmanar hon sig nu med dans och musik. Nyligen släpptes singeln ”Dansa i min park”. Och i sommar syns konstnären på Roskilde Festival där hon ska ”måla en gigantisk fitta, strippa, twerka, spela fiol och rappa”.
– Jag är en 45-årig rappare, så det är nog inte så många som bryr sig om mig. Men jag skapar musik för att jag tycker att det är roligt och just gangsterrap har jag varit involverad i sedan jag bodde i New York på 1990-talet. Jag hade en musikstudio i min lägenhet dit andra rappare kom. De lade sina pistoler på bordet, rullade en joint och rappade om sina liv. För mig var det väldigt exotiskt för vi hade inte det i Sverige. Men i dag har vi jättemycket vapen inom gangsterrappen och det är så oerhört sorgligt och tragiskt. Just nu läser jag Diamant Salihus ”Tills alla dör”, om gängkriminalitet  i Järvaområdet i Stockholm, och bara gråter …

En kvinnokropp bär ett par trosor i pärlor och lutar sig bakåt. Bröstet är öppet och hjärtat blottas och ur det syns ett öga som tittar på betraktaren. Det är en enkel beskrivning av målningen Carolina Falkholt gjorde till konstsamlaren i Marbella. När hon funderade på vad verket skulle heta sa ägaren till verket: Look me in the heart.
– Jag blev så jävla berörd för det är precis vad det är. Klart den skulle heta så. Det var fint att göra en målning för någon som ser förbi det exponerade könet. Bortom det sexuella, och rakt in i hjärtat och kärleken. 

Dagen som började med en klocka som inte ringde lider mot skymning. Innan vi går åt olika håll frågar jag vad hon hittar på en ledig eftermiddag. 
– Tar ångestdämpande medicin, säger hon och gapskrattar. 

Carolina Falkholt

Född: 1977
Familj: Dottern Sol, 18.
Bor: Göteborg
Uppvuxen: Dals Långed, Dalsland.
Gör: Målar, rappar, dansar.
Driver skivbolaget ORD, LJUD OCH KÖN som i år ger ut en EP med poeten Jenny Högström och musikern Niki Yrla.

Faktum frågar

Ljuger du mycket?
– Nej.

Vilket är ditt bästa sinne? 
– Mitt konstnärliga är mitt mest fördelaktiga sinne, mitt twerk- och yoga sinne är på delad förstaplats med mitt erotiska- och aktivistiska sinne.

Hur ser du på mat? 
– Jag är uppvuxen på en restaurang där det lagades fantastisk mat så min syn är ganska skruvad åt det franska, spanska, japanska och arabiska köket. Men även avancerad husmanskost. Makrobiotisk mat intresserar mig och hemodlade grönsaker och örter är det bästa. Mat är medicin. VRÅ är min favoritrestaurang i Göteborg. Älskar även den svarta amerikanska söderns mat, comfort food rules! Hela min familj lagar amazing mat. Min dotter gör de godaste grytorna och min syster, som förutom att vara en sjukt duktig socionom, är konditor och bakar de godaste bröden och de smakrikaste bakverken ever. Love her!!!

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram