Nya missförhållanden på akutboendet

Vapen, droger och psykiskt sjuka hemlösa. Efter knivmordet på akut­­boendet utreds Nya Tillfället igen och nya brister i arbets­miljö, ledning och styrning blottläggs. 25 september sker ett nytt knivdåd. Men säkerheten bedöms som god i den senaste rapporten.

Sedan öppnandet 2018 har Nya Tillfället utretts och kritiserats ett flertal gånger. Efter knivmordet på Daniel Ljunggren i mars i år startades ytterligare två utredningar, en om den inre och en om den yttre säkerheten. 
Ett uppdrag, om den inre säkerheten, gick till konsulten Björn Wäst och rapporten presenterades och godkändes av ansvariga politiker i socialnämnd Sydväst i september. Ungefär samtidigt anställdes Björn Wäst på ett vikariat som tillförordnad enhetschef för Boende och hemlöshet, alltså som chef för Nya Tillfället.
Wäst menar att säkerheten är god och skriver i rapporten att man direkt efter mordet tillsatte två vakter i receptionen, istället för endast en. Dessa två och kameraövervakningen skapar trygghet, skriver utredaren.  

Björn Wäst nämner inget om det stora antal knivar, tillhyggen och vapen som cirkulerar på boendet, som de boende ofta bär på sig och inte i de väskor som personalen kan be om att få se. Eftersom boendet är frivilligt har personalen ingen rätt att visitera.
Innan mordet på Daniel Ljunggren lyftes frågan om en metalldetektor kunde avslöja om boende tar med sig vapen in. Men förslaget avfärdades. Dels för att det skulle kräva stora organisatoriska insatser, dels för att relationerna mellan personal och boende kunde påverkas negativt. För mycket kontroll och övervakning främjar inte det relationella arbetet, menade man.

Förutom den stora tillgången till knivar och vapen så lider många av de boende av samsjuklighet, olika psykiatriska diagnoser, samtidigt som de är inne i ett missbruk. De behöver vård och andra sätt att bo på, menar Björn Wäst i sin utredning. Samordningen mellan boendet, sjukvården och de tjänstemän inom socialtjänsten som placerar och betalar för tiden på Nya Tillfället fungerar inte. Det är ett strukturellt problem. 
– Det är ett svårt komplext problem. Vi ser att allt fler behöver psykiatrisk hjälp, säger Anna Holmqvist, avdelningschef för Boende och hemlöshet, socialförvaltning sydväst.

Men hur ska man få bort knivarna?
– Egentligen är inte knivarna problemet. De är en reaktion på en felaktig struktur. De boende kommer alltid att beväpna sig och skydda sig. De är rädda. Det sätt vi nu arbetar på kommer alltid att vara sammankopplat med den här sortens risker. Jag är inte säker på att det bara handlar om Nya Tillfället, det skulle kunna hända på många andra boenden i Göteborg, säger Anna Holmqvist.

Hon fortsätter: 
– Vi behöver göra något helt annorlunda för att möta den här gruppens behov. Det är ingen enkel fråga att lösa på kort sikt. 

Hon har gett cheferna på Nya Tillfället i uppdrag att tillsammans med personalen utreda fördelarna och nackdelarna med en metalldetektor. Och hur det skulle kunna fungera rent praktiskt. 
Personalgruppen är splittrad. Men för Cecilia Nilsson, Daniel Ljunggrens kontaktperson som satt vid hans sida när han avled, är frågan inte komplicerad. 
– Jag citerar en boende som inte förstår varför vi inte har en metalldetektor. Han sa att »Ni kan titta i våra väskor hur mycket ni vill, det spelar ingen roll. Om man har kniv bär man den på sig«. 

Det är inte bara i frågan om en eventuell metalldetektor som personalgruppen har olika åsikter och arbetssätt. Det saknas en övergripande och tydlig målbild som är förankrad i hela organisationen. 
Björn Wäst skriver: »… det sociala arbetet är ´fritt val´ eftersom det saknas tydliga ramar kring verksamhetens uppdrag och hur det sociala arbetet ska utföras. Varken enhetschefer eller medarbetare har klart för sig vilka förväntningar de har på sig«. 

En del av personalen vill jobba relationsinriktat. Andra inte. Det ena arbetslaget arbetar på ett sätt, det andra på ett annat. Det är möjligt eftersom cheferna har olika syn på hur jobbet ska göras och organiseras.  
En till synes marginell fråga som möbelinköp tydliggör problemet. Frågan är: ska man köpa in möbler som är sköna att sitta i, eller inte? 
Sköna, säger vissa. En hemtrevlig miljö skapar trygghet och bidrar till goda relationer vilket är en bra start för att bedriva socialt arbete och få människor att utvecklas. Nej, osköna är bättre, tycker en annan del av personalen. De boende ska inte bli hemmastadda, då riskerar de att bita sig kvar på boendet och inte komma vidare.  
En annan diskussion i verksamheten är avsaknaden av riktlinjer gällande hur och varför man skriver ut och stänger av hemlösa från boendet. Nu finns ett sextiotal personer på en lista som inte får komma in.
Personalen upplever att enhetscheferna inte har en gemensam hållning, vilket innebär att besluten blir otydliga och godtyckliga. 

En medarbetare citeras i rapporten: »Hur ska vi vara överens om inte våra chefer är det?«
Björn Wäst konstaterar att de anställda är engagerade och har bra kompetens. Samtidigt behövs en »omfattande kulturförflyttning hos en del av medarbetarna utifrån att det finns ett cementerat synsätt på ur man vill arbeta«. 

Liksom de flesta andra boenden för hemlösa och missbrukare placeras de utanför centrum, långt utanför etablerade villakvarter, skolor och nybyggda lägenhetsbyggen. Men i takt med att städerna växer förändras staden och det som förr var i utkanten är plötsligt nära. 
Nya Tillfället ligger mellan en kyrkogård och en stor trafikerad led men i närområdet växer Frölunda Torg och köpcentrum 421 tillsammans med företag, skolor, boenden. Flera tusen bostäder planeras i området.
Antalet anmälda brott har ökat sedan akutboendet öppnade. »Otryggheten grundar sig i hot och obehagliga incidenter med personer med psykisk- och missbrukarproblematik« skriver socialförvaltningen Sydväst.
Folk klagar och är rädda. 
Därför ska ordningsvakter patrullera i området utanför Nya Tillfället under kvällar och nätter. Företagarföreningen ska ta ansvar för att se över skalskyddet hos näringsidkare och fastighetsägare. I nära områden ska kommunen varje månad kontrollera olovliga bosättningar, städningen ska bli bättre och jordhögen, där droger och stöldgods slängdes, ska jämnas med marken. 

Man föreslår också att man anställer en platssamordnare. Hen ska jobba strukturerat för att öka samverkan mellan polis, företag, ordningsvakter och Nya Tillfället. 
Men det behövs också en förändring hos de boende. »Tristess, inaktivitet, ångest och hopplöshet skapar ett destruktivt beteende«, slår man fast.
– Vårt ACT-team som arbetar uppsökande och det mobila resursteamet är centrala för att bättre möta de boendes behov. Vi kommer även att se över möjligheter för att öka samverkan med sjukvården och arbeta med nya metoder för att kartlägga behoven hos den enskilde, säger Anna Holmqvist.

Sedan 2011 har kostnaderna för gruppen hemlösa i missbruk eskalerat. Jämfört med Stockholm och Malmö har Göteborg höga kostnader för boende och för personer som tvångsomhändertas när de är en fara för sig själva. Men Göteborg har låga behandlingskostnader om man jämför med de andra storstäderna. 

Kan man tolka siffrorna som att kommunen placerar i boenden, men ger inte vård förrän det måste till ett tvångsomhändertagande?  
– Ja, säger Anna Holmqvist.
– Men nu görs en total översyn där insatserna för den här gruppen ska passa deras behov. Det gäller hela staden och är ett långsiktigt arbete som kommer att ta tid. Det är också angeläget att utveckla det sociala förändringsarbetet och skapa gemensamma arbetssätt och rutiner på Nya Tillfället. 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram