Författaren Andreas Karlsson om vatten: »Vi har den mängd vi har«

»Vatten« är också titeln på Andreas Karlssons nyutkomna bok, den första i sitt slag som rent och klart ska förklara för oss hur allt det blöta hänger ihop. En berättelse baserad på vetenskap, historia och egna erfarenheter. I två decennier har Andreas Karlsson skrivit om internationella frågor och social utveckling med utgångspunkt från Sydafrika. 

Du skriver i boken: Att samtala om vatten är ett av de bästa sätten att förstå människor. Vill du förklara?
– Det går tillbaka till mina många års resande i olika regioner i Afrika där det alltid pågår olika vattenprojekt, överallt. De flesta afrikaner är självförsörjande bönder och därför är vatten ett fantastiskt samtalsämne för att förstå en plats och en människas vardag. Svar på frågan om hur mycket tid av dagen som går åt för att hämta vatten säger mycket om människors olika villkor. Men vatten är också ett samtalsämne som bygger broar och bryter ner ojämlikheter. Vi är alla lika beroende av det och det är en kraftkälla som vi måste samarbeta kring. 

Hur startade ditt eget intresse för vatten?
– Den journalistik som intresserar mig har alltid handlat om sociala frågor och eftersom vatten är frågan för dagen i Afrika så fick det en skjuts genom mitt arbete där. Och den tändande gnistan till boken var torkan i Kapstaden för tre–fyra år sedan då 3,5 miljoner människor var bara veckor ifrån att få helt slut på dricksvatten. Att följa hur den krisen hanterades och hur människors beteenden ändrades var fascinerande. Det födde idén att skriva om det här och jag började rota i mina arkiv efter möten, reportage och samtal med människor som handlat om vatten.

Att jordens vatten cirkulerar i ett evigt kretslopp vet vi. Men varifrån vattnet ursprungligen kommer tycks vara en evig gåta? 
– Ja, det kan förefalla så. Det finns många teorier, men man vet inte riktigt, så är det. Lite frustrerande, men frågan är om det ens är relevant att få svar på den i dag. Den går så extremt långt tillbaka i tiden och vi vet numera att vi inte kan skapa vårt eget vatten. Vi har den mängd vi har, konstant genom jordens hela historia. Varken mer eller mindre. Så frågan om hur vi bättre kan hushålla med det känns viktigare att besvara. 

Räcker ens vattnet till snart tio miljarder människor, om bättre fördelat?
– Ja. Hade vi varit bättre på att hushålla med det, och förorena mindre, så hade det vatten som finns, jämt fördelat, räckt. Och ändå är det bara 0,5 procent av allt vatten som finns som vi kan använda.

Är vatten den enskilt viktigaste klimatfrågan?
– Ja, det tycker jag. Det är genom vattnet vi kommer att märka effekterna av klimatpåverkan. Genom torka, översvämningar, odrickbart vatten. Det ser vi också i FN:s globala utvecklingsmål. Vatten finns på något sätt kopplat till de flesta, kanske rentav alla, mål. 

Det känns också som att vattenfrågan är hetare än någonsin?
– Ja, det är definitivt mer prat om vatten i dag än för fem år sen. Kanske för att fler ser sambanden tydligare. Det mesta av det vatten vi förbrukar är sådant som använts till att producera de varor vi konsumerar. Vi hjälper till att spara vatten genom att konsumera mindre och inte köpa »törstiga« produkter. Vatten i globala termer har också betydelse för jämställdheten, eftersom det i många länder är kvinnors uppgift att hämta vatten. Tar det halva dagen begränsar det vad du mer kan ägna dig åt.

Trots uppmärksamheten, vet vi fortfarande för lite?
– Ja, tyvärr. I 10 000 år har människan försökt styra vattnet, och inte lyckats. Den dagen vi gick från att vara nomader och blev bofasta började vi försöka kontrollera vattnet och allt som blomstrat eller gått under sedan dess har kopplingar till hur vi lyckats. Vi upprepar misstag som begåtts av människor i tusentals år för att det ännu är si och så med viljan att förstå. Man blir lätt dysterkvist när man ser de här perspektiven. 

Vad gör du då, när du blir dysterkvist?
– Då försöker jag gräva fram de positiva exempel som finns. Som i Kapstaden, då en uppryckning skedde som gjorde att människor till slut tog till sig budskapet. Det gick att minska sin konsumtion. Beteendeförändring är ju möjligt, vi måste bara trigga den. 

När man skrivit en bok om världens viktigaste fråga, vad återstår?
– Ja, det är inte helt givet. Den här typen av teman kommer säkert att dyka upp igen i framtiden, men närmast kommer jag faktiskt att sätta mig med ett skönlitterärt projekt. Det blir min nästa stora utmaning.