FAKTUM | 2019/01/08 Krönikor

Lill-Babs är borta och likt alla andra egocentriker i kultur- och nöjesbranschen letar jag i minnet efter något som kan koppla just mig till Barbro Svensson. Jag behöver inte leta länge. Det finns ett foto, taget på visfestivalen i Västervik 2013, där jag poserar jämte Lill-Babs. Jag håller det fotot i särskild helgd: tittar man noga så ser man att det är jag som har en stor lapp med texten ”Artist” på bröstet. För någon som aldrig har hört talas om Lill-Babs men ändå kan läsa svenska är intrycket att jag är artisten.

Det är förstås ett hypotetiskt resonemang. Jag förutsätter att alla som kan läsa svenska också vet vem Lill-Babs var. Och att hon inte har något artistpass på bilden var för att ingen nändes sätta ett på henne.
Hon passerade alla avspärrningar ändå.

Jag återkallar gärna hur hon kom emot oss, en liten klunga festivalarbetare, genom gyttjan som låg tjock över hela backstageområdet. Hon bar pumps. Såklart. Den gyttja har inte sett världen som skulle hindra Lill-Babs att bära pumps. När man såg henne komma fick man känslan att pumps är ett mycket lämpligare skodon att forcera gyttja med än till exempel kängor.

Hon skulle göra entré från publiken med en trådlös handmikrofon. Hon bad ytterst vänligt om tjänsten att få den uppvärmd: om någon kunde stå och gnida mikrofonen mellan handflatorna så skulle den inte vara så metallkall för henne att hålla i. Femton händer sträckte sig omedelbart efter mikrofonen. Vi ville alla värma Lill-Babs mick.

Jag antar att vi ville återgälda den värme hon gett oss.

Jag hade, genom någons grumliga omdöme, getts förtroendet att vara konferencier. Jag fick gå upp på scen och säga: ”Ge plats åt en levande legend – Barbro Svensson!” Jag minns inte riktigt, men jag förutsätter att rösten sprack. Sen kom hon in och var Lill-Babs och svettades trots julinattskylan och skämtade om sin ålder (”Tänk va! Sextio år på scen! Och då är jag ändå bara 57!”) och vi kände alla att hon gjorde detta bara för just oss. Publiken vägrade släppa henne och hon kan inte ha kommit i säng före 01.

Nästa dag for jag hem genom Småland och såg att hon skulle uppträda samma kväll på någon hembygdsgård i typ Tingsryd. Lill-Babs var, när detta skedde, 75 år gammal och hade alltså hållit igång sin karriär i sextio år. Som hon själv, med viss stolthet, brukade tillägga: ”Utan comeback!”

Jag antar att hon gärna hade hållit på i sextio år till. Döden har dock den mycket fula ovanan att existera.

Så stort tack för att du fanns, Barbro. Du gjorde Sverige lite vackrare.

 

Kalle Lind gör samtalspodden Snedtänkt och, tillsammans med Susanna Dzamic, satirprogrammet Fredag i P4.

TEXT: Kalle Lind

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR