Deckarförfattaren Tony Fischier om att skriva böcker med reservoarpenna: ”Skrivkramp är en myt”

Tony Fischier skriver alla sina böcker för hand. Han tror att reservoarpennan med dess tillhörande guldstift är det som får främmande människor att, från ingenstans, veckla ut sina livshistorier i hans knä.

Varför skriver du för hand?
– Det blir som en direktkontakt mellan filmen jag ser i huvudet och högerhanden. När jag kommer in i zonen behöver jag inte tänka. Skriver jag fel stryker jag bara det och fortsätter. Det går fort som fan. Om jag istället sitter vid datorn blir det som en OCD-grej så fort jag ser att ett ord rödmarkeras. Då måste jag stanna upp och åtgärda det direkt. Jag kommer ur zonen helt enkelt.

Skriver du aldrig på datorn?
– Jo, ibland. Men det går ofta trögare och innebär fler distraktioner. Att kolla mejlen kan leda till att jag surfar runt på internet i flera timmar. För att komma runt det brukar jag ta med block och penna till ett fik eller en pub. Där kan jag sitta i flera timmar och skriva.

Varför skriver du med den typen av penna?
– För det första är de väldigt vackra och sedan är de otroligt sköna att skriva med. Man får aldrig kramp i handen för de skriver av sin egen tyngd. Det är inte så att jag har en favorit direkt, utan när jag ska sätta mig för att skriva tar jag med mig tre, fyra stycken. Mest för att bläcket inte ska ta slut.

Har det alltid varit en dröm att bli författare?
– Ja, absolut. Som barn läste jag som en galning. Min veckopeng gick inte till godis utan böcker och mina farföräldrar köpte alltid årets Nobelpristagare i litteratur till mig i julklapp. Uppsatsskrivandet i skolan var det jag tyckte var roligast, men när det var dags att välja utbildning sa farsan till mig att man inte kan livnära sig som -författare. Därför läste jag till journalist, jag ville så gärna skriva.

Hur kom du på vad den första boken skulle handla om?
– Jag visste att den skulle utspela sig i Göteborg, helt enkelt för att det blir lättare med olika platser. Min huvud-karaktär ville jag skulle skilja sig från andra i deckarvärlden. Han skulle vara ganska tråkig, en normal hemmapappa utan problem, varken med alkohol eller droger. En ärlig typ utan några större bekymmer, men som har något i sitt förflutna som han får kämpa med.

Hur hittar du inspiration till nästa bok?
– Det kan vara precis vad som helst. Någon true crime som jag sett eller något som fångat min uppmärksamhet i vardagen. En idé till en bok fick jag när jag åkte förbi ett ställe med spårvagnen, då kände jag direkt att ”det där är en skitbra plats att skriva en bok om”. Jag försöker också ha något som sticker ut i varje bok. Det ges ut 300 deckare på svenska varje år och då gäller det att någonting i boken är lite annorlunda, något som människor kommer ihåg.

Hur lång tid tar det att skriva en bok?
– Själva skrivandet tar mellan sex och åtta månader, men det är bara början på processen. Sedan ska förläggare, redaktör, korrläsare, illustratör och sättare alla göra sina grejer. Ofta skriver jag om manuset fem till sex gånger innan det är helt färdigt. Det är ett ganska tråkigt arbete och många gånger är jag trött på att läsa boken redan efter första vändan.

Stöter du på någon problematik när du skriver?
– Mobiltelefonen kan verkligen vara irriterande och den är också ganska svår att skriva bort ur en handling. Har du mobilen på dig kan du aldrig gå vilse, du vet alltid vad det blir för väder och du kan alltid söka upp något du inte vet. Ibland måste man som författare göra sig av med de där jävla mobiltelefonerna för att kunna skapa spänning.

Hur går din skrivandeprocess till?
– Jag har ingen synopsis eller planering över huvud taget, utan utgår från en idé och sedan sätter jag mig och skriver. Det är ganska spännande faktiskt för jag vet inte vad som kommer att hända. Oftast kommer jag inte fram till vem som ska vara mördaren förrän tre fjärdedelar av boken.

Vilken del av en bok är den svåraste att skriva?
– Mittenpartiet av en bok kan vara väldigt krånglig. För där ska man försöka tippa över från de spännande händelserna i början till de spännande händelserna i slutet. Där måste man tänka till så det inte blir för tråkigt.

Det kan väl inte vara spännande hela tiden?
– Det kan vara spännande på olika sätt. Jag försöker till exempel göra en mini-cliffhanger i slutet av varje kapitel, det kan vara att telefonen ringer och någon svarar ”Nej men vad i helvete". Det behöver inte vara svårare än så.

Vad gör du om du får skrivkramp?
– Skrivkramp är bara en myt. Alla som jobbat som journalist vet att det är det. Om du varit ute på ett jobb kan du inte säga att det inte blev någon artikel för att du fick skrivkramp. Det händer inte. Det samma gäller när man skriver en bok, det är bara att göra det. Sedan kan man prokrastinera, det är en annan sak. Ibland kan det vara bra att göra något annat och sedan komma tillbaka till skrivandet. Man ska inte vara rädd för att prokrastinera men man ska inte tro på skrivkramp.

Har du några tips till nån med författardrömmar?
– Jag brukar citera Stephen King. Det finns tre kriterier som man ska uppfylla om man vill bli författare: Du ska läsa, läsa, läsa. Du ska skriva, skriva, skriva. Och du ska ha en jävla tur.

– Nej, men man ska nog inte tro att man är något direkt. Det krävs mycket övning och ju mer man skriver desto bättre blir man. Mitt bästa råd är att börja skriva men se till att avsluta, hur dåligt det än må vara ska man göra färdigt. Man lär sig alltid något på att avsluta ett projekt.