Regeringens utredare: »Häpnadsväckande låg nivå på insatserna«

Den som missbrukar får sällan behandling för psykisk ohälsa och diagnoser. Men i november föreslår en utredning att rätten till vård ska lagstadgad, utan moraliska pekpinnar som att du måste vara ren för att få hjälp.

Bristen på rätt vård och stöd för personerna som bor på Nya Tillfället är inte unik i Sverige. 
Förra året tillsatte regeringen därför en särskild utredare för att kartlägga hur insatserna för personer med samsjuklighet ser ut. Anders Printz, tidigare regeringens psykiatrisamordnare, är utredaren som ska redovisa sina reformer och lagförslag i november.  
Efter att ha läst reportaget om mordet på Daniel Ljunggren, om utredningarna som gjorts och kritiken som riktats mot Nya Tillfället är hans kommentar:
– Personer som bor i den här typen av stora kollektiva lösningar har allvarliga psykiska funktionsnedsättningar, utan att få den vård de behöver. Det är också människor med skadligt bruk och beroende som har någon allvarlig psykisk sjukdom som vare sig är utredd, behandlad eller något man får stöd för.

Hans andra slutsats är att socialtjänsten behöver utvecklas.
– Socialtjänsten behöver fokusera på att ta ansvar för ett långsiktigt fungerande boende till olika grupper, där det finns olika behov, boenden som behöver se ut på mer än ett sätt.

Med samsjuklighet menas människor som lider av psykisk ohälsa, har olika diagnoser och som samtidigt är inne i »skadligt bruk och beroende«, det vill säga missbrukar.
Men Anders Printz vill inte använda ordet »missbruk«, det är stigmatiserande. Beroende är en sjukdom och inte en konsekvens av bristande moral eller dåligt beteende. Och sjukdomar ska utredas och behandlas, inte präglas av värderingar.

Utredningen kommer att föreslå att socialtjänsten fokuserar på sitt kärnuppdrag; att människor bor tryggt, utvecklar sina resurser och integreras i samhället, med insatser som stöttar människor att klara av och utveckla sina liv. 
Ansvaret för behandlingsinsatserna bör flyttas från socialtjänsten till hälso- och sjukvården. För att lyckas måste socialtjänsten och regionerna, som ansvarar för vården, organisera sig för att möta målgruppen där den finns. 
– Du kan inte säga till en person i skadligt bruk och beroende »du har en tid på Östra dit du ska komma för vård och behandling, sen nästa vecka ska du passa en tid hos socialsekreteraren för biståndsbedömning«.

För de med stora behov av samordning måste allt finnas under samma tak.
– Söker jag vård för en psykosdiagnos ska jag samtidigt kunna få vård för skadligt bruk och beroende. Jag ska inte behöva vänta tre månader för att en diagnos mirakulöst ska gå över av sig själv. Det ska regleras i lag, säger Anders Printz. 

Några av Faktums försäljare påpekar då och då att de inte får utredas för misstänkta funktionshinder som ADHD när de samtidigt röker marijuana eller dricker alkohol.
Varför är det så?
– Dels kan det vara svårt. Man behöver veta hur olika substanser påverkar den kognitiva förmågan när du ska göra en utredning. Du behöver veta att det inte är substansen som gör att du får ett visst resultat. Men det beror också på hur vi ser på människor som missbrukar. Det påverkar den behandling de får, utan att det alltid finns en vetenskaplig evidens. Här styr ett synsätt präglat av moral och inställningen att »det är bara att rycka upp sig«. Först ändrar du ditt beteende – sen kan du få hjälp.

– Det finns många generella regler, exempelvis att du måste vara nykter i tre eller sex månader för att få behandling. Det saknar vetenskapligt stöd och det kan vara så att vissa personer är svåra att möta och att man helt enkelt är rädd för dem.
En konsekvens av bristande samordning och obehandlad psykisk ohälsa hos personer med skadligt bruk och beroenden är den höga överdödligheten.

– Det får väldigt definitiva och tragiska konsekvenser. 
I arbetet med utredningen har Anders Printz träffat ett hundratal klienter och anhöriga och lyssnat på deras upplevelser och erfarenheter. 

Att vara anhörig till en person med samsjuklighet är en enorm stress. Varje dag kan personen dö och både den som är sjuk och hens familj skickas fram och tillbaka i systemet. Man hänvisas än hit och än dit och känner sig inte välkommen någonstans. Det delade ansvaret blir ingens ansvar och när kommunerna dessutom är betalningsansvariga för vissa behandlingsinsatser riskerar man att kronor och ören påverkar om en person får behandling eller ej. Förslaget i utredningen är därför att regionerna ska ansvara för behandling av skadligt bruk, inte socialtjänsten, i enskilda kommuner.
Vem ska äga hemlöshetsfrågan?
– Personer i hemlöshet har också drabbats av det delade ansvaret. När det gäller behandling har socialtjänsten generellt haft fokus på personer som brukar narkotika med målet att »nu ska vi göra dig drogfri«. Oftast misslyckas man och till slut ger man upp. Om fokus istället ligger på ett tryggt boende och socialt arbete medan sjukvården ansvarar för behandlingen blir det tydligare. Behandlingsresultaten kan bli bättre om det finns en långsiktig plan för boende. 
Hur lång tid tar detta att förändra?
– Att förändra lagstiftning tar lång tid. Först ska politiska beslut tas. Därefter tar det ytterligare några år för förberedelser och för kommuner och regioner att ställa om. Men tycker vi att det här är ett område som bör reformeras och vi börjar prata om det – då kan det även hända bra saker inom verksamheterna innan strukturerna är ändrade.

– De här människorna har samma människovärde som alla andra. Hur vi ser på människor i skadligt bruk och beroende är en viktig del. För mig är det tydligt att det är situationer alla kan hamna i. Det handlar inte om beteende och moral. Vi har en häpnadsväckande låg nivå på insatser för personer som lever ohälsosamt och utsatt. 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram