Time Out för Darin

När den snart trettioåriga drömmen om att en dag stå på Ullevis scen slår in i sommar har Darin bara två uttalade löften till sig själv att infria.
Att ta en paus på obestämd tid. Och skaffa hund.

Det är ett charmigt, något ostyrigt men ändå uppstyrt, röj runt artisten Darin som anländer med ett team bestående av maskör, dokumentärfilmare samt PR-konsult med liten hund. Darin själv kommer in i studion, ljudlöst som en moonwalk, i somriga sandaler, linne, skjorta och jacka. Lager på lager som snart åker av. Han svettas under armarna: ”Är det varmt eller är det bara jag?” Lite puder på näsan. När vi alla har hittat vår plats i rummet där vi nu ska tillbringa ett par timmar ihop, är det han som börjar med en nyfiken fråga:

– Har jag någonsin varit med i er tidning?
Svar nej. Darin har inte tidigare varit intervjuad i Faktum, men han har varit med om en hel del annat; Genombrott som 17-åring i Idol, flera topplistade album, samarbete med framgångsrika låtskrivare i världen, medverkan i Melodifestivalen och Så mycket bättre, framträdande för prinsessa och påve, start av eget skivbolag, vunnit grammisar. En halv miljard strömningar på Spotify.

Han har en mycket ödmjuk framtoning det imponerande cv:t till trots. Det betyder inte att Darin svarar på allt. Finslipade ”vi får se” och eftertänksamma ”jag vet inte” kommer titt som tätt och däremellan vänliga svar som lämnar ut lagom mycket. Lägg på varma leenden och skratt.
Göteborg är tapetserat med hans bild inför Ullevikonserten 19 juli och nya singlar från kommande platta spelas i alla kanaler. Sådant brukar föranleda en turné. Men Darin Zanyar laddar istället för en enda fet arenakonsert.

Vad betyder det? Ska du ta en paus sedan?
– Öhhh … Hur visste du det? Jo … precis. Men först Ullevi. Där upplevde jag min allra första konsert i livet. När jag var tio år. Så den platsen är väldigt speciell för mig. Det var där hela live-biten började, med Michael Jackson 1997. Jag kände att om jag ska göra något så här stort då ville jag göra det på Ullevi.
– Sedan tycker jag väldigt mycket om min Göteborgspublik, det har jag alltid gjort.

Så säger alla artister.
– Jo men det är något … jag vet inte. Ni kanske är lite mer avslappnade i Göteborg än vi är här i Stockholm? Jag älskar min övriga publik också såklart. Men det har alltid varit speciellt i Göteborg, där håller man inte tillbaka. Göteborgarna behöver inte värmas upp, de är med från första sekunden.

Hur förbereder du dig själv för en så stor och mytomspunnen arena?
– Jag vet redan nu att jag kommer att vara väldigt spänd och pirrig innan. Det är nästan lite för stort att ta in. När jag stod på Globens scen senast och alla tände lampor i olika färger, minns jag att jag tänkte: ”Ta in det här nu.” Men det gick inte. Och det här kan också bli så. Jag kanske kan ta in det först efteråt, men ska verkligen försöka, för den här konserten är bara en gång, en enda spelning, ett enda 20-årsjubileum. Kanske blir det för känslosamt då, i och för sig. Vi får se hur det går.

Om du inte fyller arenan, hur känns det då? Det är väl ändå målet?
– Nej. Det är första gången jag spelar på en stadion, så det har jag aldrig förväntat mig.

Vad förväntar du dig? Vad ser du framför dig?
– En stor fest. Och … den fetaste … (tankepaus). En stor, mäktig scen som kan presentera och visualisera alla de olika erorna i karriären och alla olika sorters låtar. De stora och de som är mer intima. En scen som passar allt jag har gjort.

Du har också varit på platser i livet när det inte varit så fett. När var du som fattigast?
– Jag skulle nog säga att det var för tio år sedan när jag satsade på eget skivbolag. Jag lade in precis allt jag hade och hade verkligen noll kronor kvar och visste jag inte hur det skulle gå. Det var ett nytt språk och sound som skiljde sig jättemycket från det jag gjort tidigare. Svensk musik, lite bohemiskt, folkligt, som till exempel Ta mig tillbaka, den första singeln. Mitt skivbolag sa nej, och jag visste att om det inte skulle gå bra så skulle jag få sälja lägenheten. Det var den mest riskfyllda och kärva perioden. Jag hade inga pengar kvar när skivan släpptes. Men det gick ju bra.

Fanns det andra skäl att starta eget? En affärsidé?
– Nej, det var vad jag behövde göra för att följa mitt musikaliska val. Skivbolaget jag låg på då ville inte signa min idé, det fanns inget alternativ.

Om de hade sagt ja, hade du stannat kvar?
– Ja, det hade jag gjort. Nu fick jag istället ta in allt själv; producenterna, fotograferna, marknadsföring, radiopluggare, stylister, stråkorkestern. Jag satsade allt jag byggt upp.

Som framgångsrik artist lever också andra av dina framgångar. Hur många är beroende av dig?
– Alla runt mig jobbar också med många andra artister. Så jag känner inte att de står och faller med mig. Det är ju skönt, att inte få den pressen från dem, vi är ett team och alla vill att det ska bli ett så bra resultat som möjligt. Men jag känner alltid press, om jag ska vara helt ärlig. Jag sätter mycket press på mig själv, och ibland blir det jättebra, ibland inte bra. Då är det bara att fortsätta. Förhoppningsvis blir det bra igen så småningom.

Har det gynnat kreativiteten att du formade ditt eget team?
– Absolut. Sedan skrev jag ändå på för Universal förra året, där fanns några av dem jag jobbat med tidigare, varav en i mitt eget bolag som jag tycker väldigt mycket om. Nu känns det bra att vara signad igen, men i över tio år körde jag själv. Och vissa grejer kör jag fortfarande på eget bolag. Kontraktet jag har med Universal kallas för licens, och det är otroligt skönt att ha deras stöd i olika satsningar. Särskilt nu när jag också jobbar med en del projekt utomlands.

Tillbaka till framtiden. Du trycker på paus efter Ullevi?
– Ja. Eller, jag ska släppa nya plattan först. 22 augusti kommer Sommarland, som också är titeln på en av singlarna. En väldigt somrig platta, haha. Mer uppåt, en positiv och glad skiva som beskriver var jag är i livet just nu. På en bra plats.

Varför ska du ta en paus då?
– För att jag hållit igång i fyra–fem år utan något riktigt break. Jag känner behov av det och tänkte att det passar bra efter Ullevi och den här plattan. Det är bra tajming. Sedan vet jag inte hur länge det blir. Det kanske blir en längre tid. Vi får se.

Ett år? Två år?
– Vi får se.

Hur viktigt är det att vara uppriktig mot sin publik?
– Jag tycker att det viktigaste är att dela det som känns naturligt. Att inte känna mig påtvingad att berätta saker. Vissa saker behöver man hålla för sig själv. Det viktiga är att jag är mig själv i det jag delar.

Att vara ärlig med det du säger?
– Ärlig och ärlig. Bara försöka vara naturlig. Sedan förändras man ju, utvecklas och lär sig saker längs vägen. Man kan inte förväntas säga samma saker, eller vara densamma genom hela livet.

Du har dessutom blivit vuxen under din karriär.
– Precis. Jag har vuxit upp tillsammans med många av mina fans. De som har följt min resa sedan dag ett har också blivit vuxna och mognat. Så åldersmässigt har jag en väldigt bred publik i dag, med nya unga och och en äldre publik som hittade till mig efter min första skiva på svenska. Det musikaliska skiftet var också en del av min process att gå från barn till vuxen. Det var tufft, att samtidigt försöka hitta mig själv i det där.

Du kom ut som gay för några år sedan. Behövde du göra det?
– Jag gjorde det för att jag ville. Uppenbarligen blev det en grej, större än vad jag kunde tro och det säger ju mycket om vår tid. Men ändå, jag fick extremt mycket kärlek. Jag visste inte hur folk skulle reagera, men kände mig redo att dela med mig. Jag kände mig stolt, ville visa det. Det finaste med alltihop var att det påverkade andra positivt. Men vi får hoppas att det kommer en dag då det inte behöver betraktas som ett stort steg.

Verkligen. Andra artister är mindre ärliga i sin kommunikation. Ger sig ut på avslutningsturné efter avslutningsturné. Sånt väcker mycket känslor. Ska man vara mer försiktig med att prata om det som kan förändras?
– Det är väl upp till en själv, jag kan inte säga vad som är rätt för någon annan, det är svårt att göra. Jag känner också att jag ändrar mig hela tiden och det måste få vara okej. Man får inte vara för hård. Man får ändra sig. Något som känns bra i dag kanske inte känns bra om 20 år. Så är det för mig i alla fall.

Hur tror du att dina fans skulle reagera om du gav en uttalat sista konsert – och sedan kom tillbaka?
– Jag tror att de hade blivit glada att det inte var sista, haha. Jag hoppas det i alla fall, och tror att det gäller för de fans jag känner.

Det är en omvittnat tuff bransch. Vad är största utmaningen för dig?
– Att det är utlämnande. På så många sätt. Du är ansiktet utåt i allt och jag har inte separerat artisten och privatpersonen Darin så mycket. Jag har mitt liv i mina texter. Det är alltid speciellt när man skriver och pratar om sig själv. Det är en tuff bransch, men den ger mig också möjlighet att göra det jag älskar. Hade inte kärleken till musiken funnits där hade jag inte hållit. Det är jag helt säker på. Det är utlämnande. Ja, utmanande. Mycket press.

Hur ska du hålla dig hållbar musikaliskt?
– Det är nog det kreativa som kommer att styra det, även i framtiden. Det har hittills skapat utveckling och variation. Jag gillar alla delar av produktion och framträdande och i den processen förändras mycket längs vägen.

Vad är du influerad av den här gången?
– Låten Sommarland är inspirerad av en bossanovalåt, som senare utvecklades till något mer jazzigt, lite Monica Zetterlund-vibe. En känsla av att strosa runt i Stockholm en sommarkväll, man hör en trumpet, typ, i bakgrunden. En låt som heter Galway, en plats på Irland där jag hängt en del, som är influerad av den irländska folkmusiken och så Mimosa som är lite mer spansk som handlar om känslan när jag kom till Palma första gången.

Kommer du att producera åt andra?
– Det beror på. Om jag hittar en artist som skulle passa min musik, som jag känner att jag kan skriva för.

Har du fått förfrågningar?
– Mm. Men jag har inte känt att jag … Jag tycker att det är svårare att skriva för andra. Utan att ha testat det, ska jag säga. Men det känns som en större utmaning, jag vet ju själv vad jag vill ha och skriver jag till mig själv kan jag bara fortsätta tills jag är nöjd. Jag skulle inte vilja göra det halvdant, så även om andra skulle tycka att det kan funka så måste jag kunna stå för det.

Hur gör du när du komponerar?
– Jag sitter vid pianot, ibland med gitarren. Oftast för mig själv. Melodierna kommer först och ibland får jag lite text med melodin, med den får jag en känsla av vad det handlar om och det formar några meningar som jag kan bygga vidare på. Texterna kommer när de kommer och det går bäst när det bara flyter på. Jag kan inte sitta och tänka, tänka, tänka. Ibland tar det stopp. Då får det stå stilla.

Texten ska gå att sjunga bra också?
– Precis, men ibland har texten inte låtit så bra när den sjungs, och det har ändå blivit bra, så jag vet inte hur stor betydelse det har. Men jag föredrar förstås när texten ligger bra för sången.

När har det inte låtit bra men ändå funkat?
– I En säng av rosor. ”Göra” var inte bra, i frasen ”Jag ska göraaaa en säng av rosor”, den tyckte jag inte var så snygg när vi spelade in och jag försökte förgäves ändra på den flera gånger. Men nu tänker jag inte på det längre, jag har släppt det.

Kommande skiva då, är den en partyplatta?
– Både och, skulle jag säga.

Är du en festprisse?
– Jag festar gärna, men bara när jag är ledig. Jag går inte ut varje dag, men när jag väl festar är det all in or nothing.

Vad gör du då?
– Ja du, det skulle du allt vilja veta … haha. Jag dansar och njuter och hänger i länge. Jag dricker väldigt söligt faktiskt, så mina kompisar brukar köpa shots till mig för att jag ska komma i kapp. I gengäld är jag ofta sist att vilja gå hem.

Hur mycket tid spenderar du i Palma?
– Nu har jag bott i Stockholm det senaste året, jag reste så mycket dessförinnan så nu kände jag att det var skönt att vara på ett ställe. Sedan har jag tillbringat en del tid på Irland också. Och vad som händer efter Ullevi … det får vi se.

Det styrs av annat än musiken?
– Ja. Jag har en partner sedan en tid tillbaka, kärlek i mitt liv, och det har jag skrivit om på nya plattan också. Hur kärleken kan förändra livet, skapa nya relationer till människor och platser som plötsligt finns som alternativ för en. Och vad det tar vägen med mig … det får vi se.

Vill du ha barn/egen familj?
– Jag vet inte. Än. Det har jag inte bestämt. Men min syrra har barn och det tycker jag är väldigt kul. Jag är morbror till två. Kanske blir jag morbror till tre innan jag har bestämt mig själv.

Var ser du dig själv som pensionär?
– Öhhh … On a yacht! Sipping a martini. Nej, jag vet inte. Jag gillar det enkla om jag ska var ärlig. De bästa stunderna i livet som jag känner det nu är att vakna upp i Palma och gå och köpa en frukt, hajka till min favoritklippa och bara sitta. Jag har mina närmsta vänner där i dag och så mycket mer behöver man inte.

Men först ska du till Göteborg. Handen på hjärtat:
Är det en förtäckt avskedskonsert?
– Ja, jag försvinner nu. Nej, haha, jag kommer tillbaka. Jag älskar det här alldeles för mycket. Men jag ska ta en ordentlig paus. Resa. Och skaffa hund. Jag älskar djur.