Hur mäter vi fattigdom?

I statistikens värld kan svenska barn vara fattigare än barn i Kosovo. Och hela samhällen förändras över en natt.

För drygt 20 år sedan drog en epidemi av fattigdom över Europa. Frankrike, Tyskland, Sverige, inget land skonades när tiotusentals människor, över en natt, blev fattiga.
Som väl var drabbade epidemin inte den verkliga världen utan den som beskrivs med hjälp av statistik. Det som hade hänt var att EU ändrade standard för det vanligaste måttet på fattigdom, det som på svenska kallas relativ fattigdom eller låg ekonomisk standard. Ett hushåll som har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten räknas enligt det måttet som fattig. Före ändringen låg gränsen på 50 procent.

Måttet är flitigt använt, framför allt av de som vill hävda att Sverige har en hög andel fattiga. Som när Rädda Barnen hösten 2021 i en debattartikel jämförde barnfattigdomen i Sverige med den i Östeuropa. Enligt det här sättet att räkna blev nämligen barnfattigdomen i Kosovo lägre än i Sverige.
Rädda Barnens räkneövning fick Carina Mood och Jan O Jonsson, professorer i sociologi och två av Sveriges främsta fattigdomsforskare, att reagera. I en debattartikel jämförde de med ett annat mått som gav en fattigdomsnivå för svenska barn på 3–5 procent medan samma mått i Kosovo gjorde över 50 procent av barnen fattiga.

Enligt forskarna beskriver Rädda Barnens mätning inte fattigdom utan ojämlikhet. Ett problem med att använda det som ett mått på fattigdom är att en person som höjt sin inkomst samtidigt kan ta klivet ner bland de fattiga. Ett annat problem är att måttet osynliggör de som befinner sig längst ner på inkomststegen, de som faktiskt tvingas avstå från sådant som anses nödvändigt.
Det finns en mängd mått på fattigdom, och flera sätt att kombinera dem.
– Men det här har länge varit standardmåttet, säger Carina Mood. Det är först på senare tid som folk har förstått att det finns ett problem. Fattigdomen gick till exempel ner 2022 vilket förvånade många.

Samma mått minskade också fattigdomen under en av landets värsta lågkonjunkturer i början på 1990-talet.

Så hur borde då fattigdom mätas? I den frågan har Carina Mood nyligen ändrat uppfattning.
– Jag har i 20 år argumenterat för att fattigdom ska mätas på olika sätt, men har på senare år insett att det inte fungerar.

Problemet är den förvirring som uppstår när ordet fattigdom betyder olika saker, en förvirring som inte blir mindre av att de mått som används förändrar fattigdomen på olika sätt.

Carina Mood vill istället utgå ifrån en korg fylld med det som anses utgöra en skälig levnadsstandard. Också det här måttet blir relativt, eftersom vad som anses vara en skälig levnadsstandard varierar mellan olika länder och över tid.
– Jag vill att man ska höja kvaliteten på de fattigdomsmått som används så att de fångar vad som är skäligt och kan jämföras över tid, säger Carina Mood.

Kvaliteten kan till exempel säkras genom att en arbetsgrupp har årliga möten som går igenom vad som ska finnas i korgen.

Ett annat problem med att mäta fattigdom är att det går långsamt. Siffrorna är helt enkelt för gamla.
– När journalister ringde mig 2022 för att de antog att fattigdomen måste öka nu kunde jag bara säga att det gör den säkert men det kan vi inte veta. Nu har vi haft ett radikalt brott där realinkomsten har minskat för första gången på 25 år och om vi inte har aktuella siffror blir det svårt att ta fram rätt policy för olika grupper.
– Det relativa måttet har använts som standard, men nu när folk börjar förstå att absoluta mått är viktiga måste de kvalitetssäkras.

Sveriges stadsmissioner arbetar på flera sätt med att minska följderna av fattigdom, bland annat genom att dela ut mat. De har i flera år efterlyst en fattigdomsutredning och regelbundna mätningar av fattigdom.
– Vi har i dag inte en gemensam bild av hur den ekonomiska utsattheten i Sverige ser ut, därför vill vi ha en utredning och en diskussion om vad som är skälig levnadsstandard. Om vi inte har en gemensam bild kan vi inte säga om åtgärderna som staten vidtar har någon effekt, säger Marika Hjelm Siegwald, senior strateg för opinionsbildning och påverkan på Sveriges stadsmissioner.

De vill ha ett för Sverige relevant och konsekvent mått på ekonomisk utsatthet med god validitet och kommer att vända sig till en högskola för att få hjälp att utveckla lämpliga nyckeltal.
– Vi blir fundersamma när vi ser att antalet människor som får försörjningsstöd har minskat samtidigt som vi och övriga civilsamhället har fått ett ökat antal besökare som behöver basstöd. Vi ser att bilden inte riktigt går ihop och vill titta närmare på det.

Fortsätt läs: