FAKTUM | 2017/08/27 Reportage

 

19 juni förärades Pia Sundhage priset som årets svensk i världen. Knappt en månad senare ledde hon sitt Sverige ut på plan mot mäktiga Tyskland i fotbolls-EM för damer. Nu väntar ett annat VM – det för hemlösa som spelas i Oslo, och där är hon ambassadör. Faktum har tagit tempen på Pia Sundhage inför VM.

Vilka är dina erfarenheter från Gatans lag?
– För ett par år sedan höll jag i en träning. Vi hade övningar där spelarna fick röra på sig och jag pratade om vikten av att vara en bra lagkamrat. Jag tror att kombinationen av att få röra på sig, och det tillsammans med andra, är lustfylld och ger ringar på vattnet.

Vilka positiva effekter ger den kombinationen?
– Det är ett sätt att lära känna sin omgivning och berika livet. Är du okunnig om en människa på fotbollsplanen börjar du med att slå en passning som du vill ska gå fram, du vill den andra väl. Det går att översätta till övriga samhället. Slår du en bra passning får du en bra passning tillbaka, säger du ett bra ord om en annan får du ett bra ord tillbaka.

Varför är du ambassadör för Gatans lag?
– Vi pratar om att vi ska inkludera och om mångfald. Då måste vi också göra. Det sägs ofta att fotbollen betyder något mer, och med det menas att den även påverkar mycket av samhället. Det här är ett bra bevis för att fotbollen kan föra samman folk.

Varifrån kommer ditt engagemang?
– Jag är uppväxt med ordet solidaritet. Det känns väldigt nära och kan jag bidra så känns det viktigt. Inom familjen hade vi även ett annat ord som var viktigt – att varje person ska göra nytta. Det kan vara små eller stora saker. Att ställa upp för Gatans lag var ett lätt beslut.

Var ditt barndomshem politiskt medvetet?
– Ja, i alla dess former. Inte partipolitik, men det var diskussioner runt köksbordet om samhället. Det fanns ett engagemang för dem man lever med.

Vad får du tillbaka av att bidra?
– Jag tänker på ordet demokrati. Vi har en massa rättigheter men också en skyldighet att hjälpas åt som medmänniskor. Alla har det inte lika bra som en själv och för att samhället ska fungera måste vi hjälpas åt. Den som ger får tusenfalt tillbaka.

Hur ser du på hemlöshet?
– Vi behöver äta, bo och sova. Trygghet betyder väldigt mycket för oss människor och i dagens samhälle betyder det kanske mer än någonsin. Att komma hem och sova någonstans samt veta att man kan äta betyder jättemycket. Har man allt det är det till syvende och sist medmänskligheten som berikar våra liv.

Pia grunnar lite, tar sats igen och angriper frågan ur en annan infallsvinkel.
– Ska man titta på boendet i sig kan man ta den politiska frågan om hyres- respektive bostadsrätter. Det är värt att fundera kring hur mycket mer vi betalar. Det är ett varningstecken, boende är ett basalt behov! Jag tycker att frågan om boende har blivit väldigt konstig och märklig. Folk har alltid bott bättre eller sämre, men att en så stor del av en persons lön ska gå till det … Då har någonting gått fel.

 

Vad gör dig glad? – Ett bubblande skratt, det lever jag väldigt mycket på. Och så blir jag glad av mål och det kan tolkas på många olika sätt men där vägen är det viktigaste.  För att citera Karin Boye ”Det är vägen som är mödan värd”.

Efter EM i fotboll för damer (16 juli–6 augusti) slutade du som förbundskapten. Vad händer framöver? Finns det kanske en framtid inom politiken?
– Efter EM är ett blankt papper. Det är en väldigt spännande, rolig tid och jag kan tänka mig många saker. Det jag vet är att jag trivs bäst på fotbollsplan och att mina styrkor finns i det lagarbetet. Jag tror inte att jag kommer att engagera mig partipolitiskt men däremot fortsätta att engagera mig i samhällsfrågor som vilken medborgare som helst. Vi får se vilka möjligheter och idéer som dyker upp i skallen. Jag kommer definitivt att befinna mig tillsammans med andra människor, det vet jag säkert.

Har du någon dröm?

– Jag har två. Den ena är att få vara tillsammans med andra i samband med fotboll. Och den andra är att få spela musik tillsammans med andra. Att lira musik och glädjas med alla dessa toner.

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– Jag går i årskurs 4 och byter skola mitt i vintern. Bollen blir den förlösande punkten för hur jag får kompisar. Peter kommer fram till mig och jag är tjej, det förväntas inte att jag ska spela fotboll. Jag står och trixar med en tennisboll och vågar inte fråga om jag får vara med – men dem frågar mig ”spelar du fotboll?”. Ja, svarar jag förhoppningsfullt och får till svar ”men du är ju en tjej!”. Det fick jag tillstå att jag var, men jag fick ändå vara med! På så sätt gav fotbollen mig många chanser, vänner och möjligheter.
– Jag kunde aldrig ens ha drömt om vad som följt sedan dess. Jag drömde om att bli proffs när det inte ens fann proffsspel för tjejer. Genom fotbollen har jag fått resa till många olika länder och jag har sagt ja till mycket, nästan så att jag blivit en sådan person som jag är rädd för och osäker på. Fotbollen har sett till att jag har fått mod som person och mod tillsammans med andra. Det är okej att vara rädd om man är det tillsammans och lyfter fram modet, det är mycket svårare om man är ensam. Men jag har aldrig känt mig ensam utan har alltid fått en enorm hjälp från min familj och även mina lagkamrater och vänner.

Vad gör dig rädd?

– Okunskap och hat. Och sprutor! Ofta hatar människor sådant som de inte vet någonting om. Okunskapen är farlig.

Vilket är det största problemet i världen?
– Att man bygger istället för att rasera murar i dag. Det pratas väldigt mycket om mångfald och att olikheter är bra men man gör inte som man säger.

Vad betyder rikedom för dig?
– Det första jag tänker på är vänner. Det är en rikedom när man kan vara både trygg och nyfiken.

Vad skulle du vilja lära dig?
– Jag skulle vilja lära mig kommunikation. Och då menar jag dels att kunna förstå kommunikation bättre men även språk så att man kan skapa en relation.

Var hittar du tro och hopp?
– Jag är ateist, så förstå mig rätt, men jag säger som Melissa Etheridge ”God is in the people”. Tro och hopp finns i människor och mänskliga relationer.

Har du nån idol?
– Min gamla idrottslärare Margareta Svedberg som i dag är pensionär. Hon hade förmågan att se alla och att ta eleven till nästa utvecklingszon.

Vad är det finaste du har?
– Det finaste jag har är mina syskon!

Vad skulle du vilja förändra?
– Att man går från ord till handling. Vi säger många bra saker men gör inte lika många bra saker. Vi säger ofta ”bra sagt” men jag skulle vilja att vi oftare sade ”bra gjort”.
– Jag tänker en del på civilkurage. Något som är på tapeten är rasism och jag skulle vilja att folk inte bara är tysta när man hör något dumt utan säger ifrån. Att inte bara säga ifrån för sin egen skull utan för någon annan person eller kanske nästa generation. Att vara tyst innebär att man håller med.

Vad gör dig glad?
– Ett bubblande skratt, det lever jag väldigt mycket på. Och så blir jag glad av mål och det kan tolkas på många olika sätt men där är det viktigaste vägen. För att citera Karin Boye ”Det är vägen som är mödan värd”.

Vad vet inte folk om dig?
– Att jag har börjat rida, det är min nya hobby! Och att jag i sista strofen på nationalsången sjunger andrastämman.

Kan vi få se dig i kändisprogram som Stjärnkusken?
– Absolut inte. Jag tackar nej till alla dessa teveprogram. Jag avstår från att stå framför kameran. Den ska vara på när jag håller på med min profession som är fotboll – inte när jag är privat.

I Expressen förklarade du att det finns en fråga du vägrar att svara på (sexuell läggning) – varför?
– Jag ställer jättegärna upp i damfotbollens namn för jag tror att damfotbollen kan berika samhället. Därför ställer jag upp som ambassadör. Men mitt privatliv är jag inte intresserad av att alla ska få reda på förutom mina vänner. Sen är det en annan grej att bli igenkänd, jag tycker det är jättekul att få skriva en autograf eller ta en selfie. Då är jag fortfarande en ambassadör. Man ska vara personlig i sina intervjuer men privat är just det, privat, och ska så förbli.

Slutligen, vad gör du om tio år?
– Då står jag på en fotbollsplan någonstans. Jag vet inte på vilken nivå, men jag talar om laganda!

TEXT: Monir Loudiyi

BILD: Per Englundskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR