FAKTUM | 2017/06/21 Nyheter, Reportage

Enligt Nationella trygghetsundersökningen, NTU, begås cirka 140000 våldtäkter per år. Brottsförebyggande rådet, som gör undersökningen, menar att siffran är en underskattning: de flesta våldtäkter sker i hemmet och fångas inte upp i en telefonintervju. De flesta våldtäkter anmäls inte. En promille, alltså var tusende våldtäkt, leder till en fällande dom.

Nästan alla förundersökningar om våldtäkt läggs ned. Den som orkar kan överklaga. Men, till vilken nytta?

Det var en stillsam kväll. Fyra personer i 20-årsåldern i en villa i utkanten av Stockholm. Två av dem, vi kan kalla dem Peter och Anna, hade under det senaste året varit ett par. Den här kvällen bestämde de sig för att avbryta förhållandet, något som ingen av dem var särskilt upprörd över. Vid fyratiden på morgonen gick Anna upp till övervåningen för att sova.

En stund senare vaknade Anna av att t-shirten var uppdragen, trosorna förda åt sidan och Peter var inne i henne. Hon bad honom sluta, sa att det gjorde ont och att hon inte ville. Peter tryckte ner henne med sin kroppstyngd. När han hade fått utlösning rullade han av henne och sa:

”Nej, vad fan har jag gjort, jag har våldtagit dig!”

Anna berättade för en vän vad som hade hänt. Denne ville inte att utredningen skulle läggas ner i brist på bevis och spelade in ett samtal där Peter erkände att han hade fortsatt trots att Anna inte ville. Efter att Anna hade lämnat in en polisanmälan förhördes Peter. Där erkände han att han hade frågat om de skulle ha sex, att Anna hade sagt nej men att han ändå hade fortsatt.

Våldtäkten sker i januari. Sju månader senare beslutar åklagaren att lägga ner förundersökningen utan att väcka åtal.

Risken att bli fälld för våldtäkt är försvinnande liten. En bråkdel av våldtäkterna anmäls och de flesta av de förundersökningar som inleds läggs ner. Det här är något som länge har bekymrat politiker och myndigheter.

För drygt tio år sedan granskade Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten 109 våldtäktsutredningar i fyra län. De hittade en mängd brister: brottsplatserna undersöks inte; den misstänkte förhörs inte eller får inte tillräckligt kritiska frågor; förhör med målsägande spelas inte in. De upptäckte också att bara en fjärdedel av de som gjort en anmälan hade fått juridisk hjälp i form av ett målsägandebiträde.

Rapporten påpekade att det i våldtäktsmål är särskilt viktigt att ta fram ett fullständigt underlag och uppmanade framtida utredare att ”vända på alla stenar.”

Många av problemen fanns kvar när myndigheterna två år senare följde upp sin granskning. Visserligen hade andelen som hade fått ett biträde ökat, men bara i hälften av fallen hade biträdet varit med under förhöret och var tredje hade förordnats först en vecka efter att utredningen inletts.

Målsägandebiträdet är inte bara en trygghet för den som anmäler, han eller hon kan också se till att rätt frågor ställs under förhören och att de bevis som finns hämtas in. Finns ett målsägandebiträde ökar sannolikheten för att åtal ska väckas åtta gånger i jämförelse med om det inte finns, visar en analys som åklagarna har gjort.

Vikten av ett biträde uppmärksammades av dåvarande jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström som i sexualbrottsofferutredningen föreslog att åklagaren skulle bli skyldig att förordna ett måls-ägandebiträde och att biträdet skulle vara advokat. Han föreslog även att den som utsatts för sexualbrott skulle få rätt till två timmars kostnadsfri juridisk rådgivning innan polisanmälan lämnas in. Inget av förslagen har genomförts.

Ett problem har varit att bevisa våldtäkt i de fall där offret inte har gjort tillräckligt stort motstånd. Inget fysiskt våld – ingen våldtäkt. Trots att kvinnan har varit utslagen av berusning eller av ren skräck inte har förmått sig att göra motstånd. Politikerna har försökt åtgärda problemet genom att 2008 införa begreppet ”hjälplöst tillstånd” i lagen. Fem år senare vidgades beskrivningen av utsatthet till ”särskilt utsatt situation”.

Troligen har lagändringarna bidragit till att antalet anmälda våldtäkter har ökat kraftigt de senaste tio åren.

De senaste tre åren har 394 begäran om överprövning skickats till åklagarnas utvecklingscentrum i Göteborg. Många vill att fler vittnen ska höras, något som också är ett vanligt skäl för utvecklingscentrum att besluta att förundersökningen ska återupptas. Av de 79 förundersökningar som återupptogs las 72 ner igen.

2006 anmäldes 4 208 våldtäkter. Förra året anmäldes 6 715. Vad har då hänt med utredningarna? Har det ökande antalet anmälningar resulterat i en motsvarande ökning av fällande domar? Nej, tvärtom. Trots att det inte längre krävs fysiskt våld för att dömas för våldtäkt, trots alla granskningar och utredningar, har antalet fällande domar minskat. 2006 lagfördes 226 våldtäkter. 2015 hade antalet minskat till 176.

Anna och peter hade gått i samma skola och deras umgängeskrets var gemensam. Peter var en populär kille och när Anna hade anmält honom vände sig många emot henne. Situationen var pressad. I samma stund som förundersökningen lades ner förlorade hon rätten till ett målsägandebiträde. När jag ringer Adrienne Bonde, som var Annas målsägandebiträde under förundersökningen, ligger akten över Annas utredning på hennes skrivbord.
– Jag fick en våldtäkt nedlagd i dag igen, som vanligt höll jag på att säga. Därför tog jag fram den här mappen för att gå igenom den.

Trots att det är ett arbete som Adrienne Bonde inte får betalt för, bestämde hon sig för att försöka övertala Anna att gå vidare. När hon ringde hade Anna läst brevet från åklagaren.
– Jag blev otroligt ledsen, arg och rädd, säger Anna. Jag förstod inte hur de kunde lägga ner ett fall där han själv sagt vad han gjort och det fanns en inspelning där han erkände.

Anna hade även fått hem information om hur hon skulle göra för att överklaga, men den pappersbunten var orörd. Att än en gång behöva berätta om våldtäkten kändes för tungt och när Adrienne Bonde förklarade att hon borde överklaga, sa Anna nej.
– Först kände jag skit samma, om de inte tittar på det ordentligt första gången, varför ska jag då försöka en gång till?

Till slut lyckades Adrienne Bonde övertala Anna. Ett viktigt skäl var att hon inte behövde hantera överklagan själv. Ett annat var stödet från sambon som sa att om hon inte gör någonting kan det drabba fler.

En begäran om överprövning i våldtäktsmål ska skickas till Göteborgs åklagarkammare och det utvecklingscentrum (UC) som finns där. När en begäran kommer in går en kammaråklagare igenom ärendet och föredrar det för en överåklagare som fattar beslut. Det finns tre alternativ: avslag, att förundersökningen ska återupptas eller att åtal ska väckas.

Faktum har gått igenom samtliga begäran om överprövning 2014-2016. Under de här tre åren har UC Göteborg fattat beslut i 394 ärenden. I en tredjedel har målsäganden skrivit ansökan på egen hand, utan hjälp av ett målsägandebiträde. I vissa fall har en förälder skickat in ansökan, i andra en vän eller en förmyndare. En mamma som företräder sin våldtagna dotter skriver att dottern har lämnat in ett skolarbete där hon berättade om våldtäkter och samhällets oförmåga att ge upprättelse. Hon fick A på uppgiften.

Vissa har skickat med långa beskrivningar av vad som har hänt men de flesta är kortfattade. Ibland liknar de mer ett rop på hjälp.

”Min önskan är att ni tar upp detta ärende igen så man markerar för gärningsmannen att man inte får bete sig hur som helst.”

”Jag är missnöjd med beslutet eftersom gärningsmannen har raserat och förstört min tillvaro, men kan leva vidare med sitt liv som om inget har hänt på grund av ert beslut. Jag vill ha upprättelse och att han ska behöva stå för och straffas för sina handlingar.”

”För mig just nu känns det som att livet inte har någon mening om det inte kan bli rättvisa och den skyldige inte får sitt straff enligt lagen.”

En kvinna skriver att hon först inte ville polisanmäla eftersom hon hade hört talas om utredningar som det inte blir något av. Många berättar om hur våldtäkten och nedläggningsbeslutet har påverkat dem, flera har avslutat sin utbildning och många bifogar intyg från vårdinrättningar, kuratorer och terapeuter.

En kvinna skriver att hon tidigare har anmält mannen två gånger, men att båda utredningarna lades ner. Hon avslutar sin ansökan med en vädjan: ”Snälla, hjälp mig innan det är för sent. Jag vill inte att mina barn ska få växa upp utan sin mamma.” –
UC Göteborg beslutade att förundersökningen skulle återupptas. Ett halvår senare lades den ner igen. Ett öde den delar med många andra.

Den som anmäler en våldtäkt har rätt till ett målsägandebiträde. Den rätten försvinner dock när förundersökningen läggs ner och det är upp till biträdet att på obetald tid hjälpa till att skriva en begäran om överprövning. Av de 394 begäran som Faktum har gått igenom har 130 skrivits utan hjälp av målsägandebiträde.

I våldtäktsmål brukar cirka 20 procent av de utredningar som överprövas återupptas. Det är en högre andel än för andra brottstyper, något som tyder på att en större andel våldtäktsutredningar läggs ner utan att polisen har vänt på alla stenar. UC Göteborg för inte någon statistik över vad som händer med de utredningar som de har betraktat som ofullständiga. Faktum har därför tagit kontakt med åklagarkamrarna för att få reda på vad som har hänt i varje ärende.

Av de 79 ärenden där UC i Göteborg beslutade att förundersökningen skulle återupptas lades 72 ner igen. Sju utredningar gick till åtal och tre resulterade i en friande dom. I ett fall dök den åtalade inte upp och häktades i sin frånvaro. En dom gällde en gruppvåldtäkt där fyra män hade turats om att ha sex med en kraftigt berusad kvinna. Alla fyra dömdes i såväl tingsrätt som hovrätt, men hovrätten sänkte påföljden med hänsyn till att utredningen hade lagts ner två gånger och sedan återupptagits.

De sju som gick till åtal hade en sak gemensam: begäran om överprövning hade skrivits av ett måls-ägandebiträde.

Den begäran som Anna och Adrienne Bonde till slut skickade in är unik. Det är den enda av de 394 som gick direkt till åtal. I tingsrätten hävdade Peter att han sov när han trängde in i Anna och att han fortsatte sova under hela akten. I sitt sömntillstånd hörde han visserligen ett nej, men det var först när han hade fått utlösning som han vaknade. Han mindes inte heller polisförhöret där han hade berättat att Anna hade sagt nej men att han hade fortsatt ändå.

Tingsrätten dömde Peter till två års fängelse för våldtäkt. Hovrätten fastställde sedan domen.
– Det var en otrolig lättnad att någon trodde på mig, säger Anna. Att de hade förstått.
Vad hade hänt om du inte hade haft ett målsägandebiträde?
– Då hade jag inte fortsatt. Hade jag inte haft henne hade jag inte gått igenom det här.

Markus Hankkio, åklagaren som hade lagt ner förundersökningen trots att gärningsmannen hade erkänt, säger att han länge vägde för och emot. Till slut valde han att inte åtala.
– Jag tyckte att det var ett gränsfall om jag skulle kunna visa uppsåt. Han uppgav att han hade reagerat per automatik i sömnen.
Men han hade erkänt i förhör och det fanns ett inspelat erkännande?
– Det är klart att det har betydelse men han sa att han inte hade någon avsikt att våldta. Ibland erkänner folk brott, men när de berättar om omständigheterna framgår det att de inte har gjort det medvetet.

Markus Hankkio har arbetat med våldtäktsmål i tio år. Han har i flera fall väckt åtal där den misstänkte sedan har friats.
– Det är inte lätt att ta beslut på en pappersprodukt. När människor hörs i rätten blir det annorlunda. Det är ett skäl för att målet ska tas till domstol, att folk är där och får berätta.
Ångrar du ditt beslut?
– Med facit i hand kan man säga att mitt beslut var felaktigt, men spelreglerna är sådana och då är det bra att det finns den här möjligheten. Så det blev rätt till slut.
Men det hänger på att målsäganden orkar?
– Ja, möjligheten finns i alla fall. Våldtäktsbrott är känsliga i den aspekten att det är ett allvarligt brott att bli anklagad för. Du kan bli stämplad.

Fanny hade druckit för mycket. Det var alla överens om. Tre vänner skulle senare, i polisförhör, placera henne mellan åtta och tio på en berusningsskala där tio innebar medvetslöshet. En man, en kompis till en kompis, fick i uppgift att följa henne hem från studentfesten.

Den åklagare som vill få en gärningsman fälld för att ha våldtagit en kvinna som på grund av berusning inte gjort motstånd, måste först bevisa att hon faktiskt var redlös. I Fannys fall fanns de tre vittnena. Men i utredningen fanns även en film från en övervakningskamera i tunnelbanan. På filmen gick hon rakt, hand i hand med mannen. Det var åtminstone vad polisen sa – filmen visades aldrig för Fanny.

Men även om Fanny hade raglat fram på perrongen, eller under natten tagit ett blodprov som visade tre promille, är det inte säkert att det hade räckt. Åklagaren måste även bevisa uppsåt: att den misstänkte inte bara var medveten om berusningen utan också utnyttjade eller åtminstone var likgiltig inför den.

Den misstänkte, vars uppgift var att se till att Fanny kom hem säkert, hade sedan sex med henne. Han hävdade att hon var med på det.

Nicklas Englund, åklagare i utredningen, beslutade till slut att lägga ner förundersökningen. Ett viktigt skäl var svårigheten att bevisa uppsåt, en fråga som han nyligen hade brottats med i ett mål som hade fallit på just det.
– I det fallet var det objektivt sett en särskilt utsatt situation men det föll på likgiltighetsuppsåtet, säger Nicklas Englund.

Fanny och hennes målsägandebiträde överklagade, förundersökningen återupptogs och åklagaren bad polisen att komplettera utredningen med tre förhör samt att Fanny skulle få se och kommentera filmen. Det var i maj 2016. I oktober lade Nicklas Englund ner förundersökningen igen. I motiveringen skriver han att polisen inte har utfört de kompletteringar han har begärt, trots påtryckningar på chefsnivå, och att det nu har gått för lång tid.

Ska de inte vidta de åtgärder du beslutar?
– Jo, det ska de.

När Nicklas Englund bad sin chef att påminna de utredande polisernas chef om vad de skulle göra, följde han en föreskrift som hade upprättats tio år tidigare: ÅF 2007:5. Vid den tiden arbetade Nicklas Englund på JO, Justitieombudsmannen, som genomförde flera granskningar av polisens långa utredningstider. Problemen var desamma som i Fannys utredning – utredningen blev liggande utan att någonting hände. En åklagare skrev att ”enskilda åklagare närmast ger upp i tröstlösheten att ständigt påminna utan synbar effekt”.
– Min personliga uppfattning är att det inte har blivit bättre, säger Nicklas Englund.

Silvia Ingolfsdottir, Fannys målsägandebiträde, arbetade tidigare som åklagare med inriktning mot sexualbrott.
– En orsak till att jag lämnade åklagarna var att polisen fick för lite resurser, säger Silvia Ingolfsdottir och menar att många av dem lämnar sina uppdrag av det skälet.

När jag pratar med Silvia Ingolfsdottir första gången, i slutet av februari, är hon målsägandebiträde i tre utredningar där hon blev förordnad i juni. Samtliga står stilla.
Varför?
– Det är för få utredare och de prioriterar ärenden där det finns en frihetsberövad. Jag tycker att arbetet bör organiseras på annat sätt så att utredningarna bedrivs mer effektivt.

Också Adrienne Bonde har ett ärende där överprövning har beviljats men ingenting händer.
– Varje gång jag ringer är det en ny polis som inte har en aning om vad jag pratar om, säger Adrienne Bonde. Det krävs mycket tjat från vår sida, något vi inte får betalt för, och om vi har flera andra mål, inte heller har tid med.

I flera av de fall som har överprövats skriver målsägandebiträdet att polisen har hänvisat till resursbrist, i ett fall fick målsäganden inte något biträde förrän flera månader efter våldtäkten. I det fallet beslutade UC Göteborg att förundersökningen skulle återupptas. Våldtäkten skulle ha skett i januari 2015 – i slutet av mars 2017 lades utredningen ner igen.

I augusti 2016 publicerade Göteborgs-Tidningen två artiklar om Jennie Wilhelmsson, 27 år. Hon hade blivit våldtagen utanför en krog i Göteborg. I den första artikeln berättar Jennie om våldtäkten, medan den andra kritiserar det faktum att polisen ännu inte hade tillsatt någon utredning trots att tre veckor hade gått sedan händelsen.

När jag ringer Jennie har ytterligare ett halvår passerat.
– Polisen hörde av sig för en och en halv vecka sedan, säger Jennie. Utredaren sa att han precis hade fått mitt fall på bordet.

Jennie blev förhörd över telefon. En vecka senare körde polisen ut henne till brottsplatsen, hon fick peka ut var det hände och de tog bilder. Nu är hon orolig för att hon inte ska känna igen mannen.

för fyra år sedan genomförde polisen ännu en i raden av granskningar av våldtäktsutredningar. Den här gången var det en samordningsgrupp för grova brott som upptäckte att det inte fanns en tydlig bild av hur polisen hanterade våldtäktsbrotten. Bristerna som hittades var i mångt och mycket desamma som tidigare. De utredningsåtgärder som borde ha gjorts hade inte utförts alls eller för sent och målsägandebiträden hade inte förordnats. Förstudien, som granskningen kallades, jämförde mordutredningar med våldtäktsutredningar. Medan mordutredare arbetar i team handlar våldtäktsutredningar oftare om ensamarbete. Mordutredare känner till och använder det metodstöd för grova våldsbrott som finns, medan få våldtäktsutredare känner till det.

Den åtgärdslista som togs fram ligger nu hos polisens utvecklingscentrum i Göteborg. En av de viktigaste punkterna var att ta fram ett metodstöd, ett slags checklista, liknande den som finns för mordutredningar. Metodstödet skrevs i samarbete med åklagarnas utvecklingscentrum och har nyligen lagts ut på de båda myndigheternas interna nät.

I 30 av de 394 begäran om överprövning anger målsäganden att den misstänkte inte är hörd. I 16 fall tas förundersökningen upp igen, men samtliga läggs återigen ner.

Polisens utvecklingscentrum har ansvar för flera brottstyper, funktionen kom till i samband med omorganisationen 2015. Anna Lindström är verksamhetsansvarig för sexualbrott. Hon betonar vikten av att snabbt hämta in de bevis som finns.
– Det viktiga i checklistan är de initiala åtgärderna, säger Anna Lindström.
Också Karin Lundström Kron på åklagarnas utvecklingscentrum betonar vikten av tidiga åtgärder för att hitta bevis.
– Där ingår en ännu starkare uppmaning att se till att målsäganden får ett biträde tidigt.

När UC beslutar att en förundersökning ska återupptas talar de inte om för åklagaren vad som ska göras, bara att undersökningen behöver kompletteras. Däremot kan den som skickar en begäran skriva vad hen anser borde göras och ange namn på personer som inte är förhörda. I 130 av de 394 ansökningarna anser målsäganden att fler personer borde höras. Många uttrycker frustration över att den misstänkte inte har förhörts.

Men för att söka bevis, och förhöra den misstänkte, krävs att det finns skäl att tro att ett brott har begåtts. Därför blir det första förhöret med målsäganden viktigt – många av de som överklagar är missnöjda med förhöret och vill bli hörda igen.

För Katrin innebar det hon sa i det första och enda förhöret att åklagaren la ner förundersökningen. Bakgrunden är en våldtäkt som skulle ha skett sommaren 2011. Katrin var då 15 år och hade följt med en tio år äldre man till hans lägenhet. De hade träffats på en chattsida. Hon hade försökt göra en anmälan strax efteråt, men låtit bli då hon fick veta att polisen var tvungen att underrätta föräldrarna. När hon ett par år senare fick veta att mannen hade fällts för flera våldtäkter mot barn beslutade hon sig för att anmäla.

Det var i oktober 2015, två månader senare kallades hon till förhör. Där berättade Katrin att mannen hade visat porrfilmer och nakenbilder på minderåriga flickor på datorn. Hon satt i soffan när han särade på hennes ben och trängde in i henne. Hon gjorde inte motstånd. Senare drog han henne i håret, blev aggressiv. Till förhörsledaren sa hon: ”Och sen så gör han det igen och så blir han också väldigt såhära alltså, att han blir så, så hård i sitt sätt att vara, alltså att han, att det gör också ont i underlivet så eh, så jag säger också att alla fall efter en stund att Det gör ont, jag vill inte mer. Och han totalt ignorerar det.”

I augusti 2016 förhör polisen två av Katrins vänner, kort därefter läggs förundersökningen ner. Katrin är missnöjd med det förhör som hölls och hur åklagaren har tolkat det hon sa.
– Det känns som att det läggs så mycket ansvar på den utsatte, att man måste argumentera på ett visst sätt. Men tänk om man missar viktiga saker? Det känns som att de har ett facit på hur man ska säga det.

Katrin har fått veta att gärningsmannen släpptes fri vid årsskiftet, att han har bytt namn och inte längre befinner sig i Sverige.
Vad tänker du om det?
– Han är ju sjuk, han har våldtagit andra och har videor på mig och andra. Han kan inte släppas ut utan att få vård.

Katrin vill skicka in en begäran om överprövning men har än så länge inte orkat.
– Det är jobbigt att själv gå igenom och läsa det där.

Nu letar hon juridisk hjälp som inte kostar pengar.

För Anna innebar våldtäkten att livet förändrades. Bussen hon tog till jobbet passerade huset där det hände och för att slippa påminnas varje dag, flyttade hon till en annan ort. Hon är numera ständigt på sin vakt, är rädd för det mesta och vill aldrig vara ensam. Bilderna har etsat sig fast i hjärnan och dyker upp då och då. Hon går fortfarande i terapi. Den 1 juni har gärningsmannen avtjänat sitt straff, hon vet inte var han bor och är rädd för att möta honom.

Fanny tycker att hon har återhämtat sig ganska bra. Men tron på rättssystemet har fått sig en rejäl törn. Hon har precis börjat studera till jurist och säger att hon börjar bli ganska uppgiven.
– Jag undrar vad som ska krävas för att få en våldtäktsman fälld, ska man behöva bli nerslagen och ha blåmärken samt sperma över hela kroppen?

Hon överväger att anmäla polisen till JO och Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Dels för att hon inte fick se filmen från tunnelbanan, dels för att utredningen lades ner med hänvisning till resursbrist. Hon begärde överprövning också av det beslutet, men fick avslag.

Jennie Wilhelmsson väntar på besked från polisen. Den spårsäkring som gjordes efter våldtäkten i augusti har nu gett resultat: en främmande mans dna fanns i henne. Förhoppningen är att det ska ge utslag i dna-registret.

Jennie går i terapi men kan ännu inte börjat prata om själva våldtäkten.
– Jag kan inte börja bearbeta det förrän det läggs ner eller hur det nu blir. Det är svårare när det är så öppet.

*Anna, Fanny och Katrin heter egentligen något annat.

 

Samtycke

I augusti 2014 tillsatte regeringen en utredning för att se över våldtäktsbrott. I betänkandet som lämnades hösten 2016 identifierades en lucka i lagstiftningen. Det handlar om de fall där en sexuell handling har genomförts med någon som inte vill delta, men där gärningsmannen varken har använt våld eller utnyttjat en ”särskilt utsatt situation”. Utredningen föreslår därför att ett krav på samtycke ska införas i lagstiftningen. Samtidigt påpekas dock att ändringen troligen inte kommer att leda till fler fällande domar. Vidare förslås att begreppet ”våldtäkt” ersätts med ”sexuellt övergrepp”.

 

Målsägandebiträde

Sannolikheten för att åtal ska väckas ökar åtta gånger ifall det finns ett målsägandebiträde. Trots att flera utredningar de senaste tio åren har framhållit vikten av att den som är utsatt för våldtäkt har ett biträde är det för få som får ett i tid. Flera förslag till skärpning har föreslagits men inte genomförts. Nu gör den så kallade sexualbrotts-utredningen ett nytt försök och föreslår att frågan om målsägandebiträde ska prövas när en förundersökning har inletts. Någon rätt till biträde inför en begäran om överprövning föreslås dock inte.

 

Certifierade våldtäktsutredare?

I rapporten Våldtäkt – En kartläggning av rättsväsendets (o)förmåga, har organisationerna Stiftelsen Tryggare Sverige och Föreningen Tillsammans undersökt polisens förmåga att utreda våldtäkter. Underlaget är intervjuer med erfarna poliser och åklagare. Rapporten konstaterar att trots att våldtäkter har varit på den politiska dagordningen sedan 1970-talet är det fortfarande samma problem som diskuteras. En lösning som förs fram är en ny, central organisation med certifierade jurister, poliser, kriminologer, psykologer och andra experter. Organisationen ska kunna utreda alla anmälda våldtäkter över hela landet.

TEXT: Johan Frisk

BILD: Cissi Welinskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR