FAKTUM | 2017/01/30 Grävbloggen

140 miljoner kronor. Det är notan för driften av Kriminalvårdens säkerhetsenheter där Sveriges farligaste fångar placeras. Själva byggnaderna, “fängelse i fängelset”, har kallats olika saker i medierna, bland annat bunkrar och superfängelser. Internt kallas säkerhetsenheterna för Fenixavdelningar och finns vid Hall, Kumla och Saltviks anstalter. Bygget av superfängelserna kom till genom ett politiskt beslut i mitten på 2000-talet och kostade närmre en miljard kronor men det har sedan invigningen funnits tre stora problem – en låg beläggningsgrad, en hög driftskostnad och isolerade intagna.

Totalt finns det 72 platser vid de tre säkerhetsenheterna men Kriminalvården har inte vid något tillfälle på de åtta år det gått sedan den första invigdes i Kumla lyckats fylla platserna. Antalet intagna har genom åren legat på ca 37-50 intagna och rubrikerna har tidigare handlat om att ungefär hälften av platserna stått tomma samtidigt som driftskostnaden varit hög. Men frågan verkar ha glömts bort för vid Faktums faktainhämtande i december 2016 visar det sig att beläggningsgraden i dag är betydligt lägre än när Sveriges Radio med flera granskade säkerhetsenheterna 2012.

I dag sitter det bara 17 personer vid de tre säkerhetsenheterna som är antingen högriskfångar (10) eller intagna med skyddsbehov (7). Tre av fyra celler, eller 55 platser, står alltså tomma samtidigt som driftskostnaden är 140 miljoner kronor per år. Det ger en snittkostnad på 8 miljoner kronor per intagen/år eller 22 500 kr intagen/dygn. Motsvarande kostnad för intagen på vanlig anstalt är strax över 3000 kr/dygn.

Saltviks säkerhetsenhet strax utanför Härnösand.

Saltviks säkerhetsenhet strax utanför Härnösand.

 

Varje säkerhetsenhet har totalt 24 platser uppdelat på 4 avdelningar, det vill säga att maximalt kan 6 fångar sitta på samma avdelning. Men med anledning av den låga beläggningsgraden har fångarna spritts ut och suttit ensamma eller med en enda medfånge. Det har medfört ett antal JO-anmälningar från fångar, benämnda av Kriminalvården som klienter officiellt, eftersom de i praktiken har suttit isolerade trots att det i praktiken inte funnits något isoleringsbeslut.

Kriminalvårdens placeringschef Joakim Righammar och dess chefsjurist Elisabeth Lager aviserade i samtal med Faktum att säkerhetsenheterna där personalen är specialutbildad är ett ekonomiskt svart hål och att det därför finns planer på att antingen avveckla eller förändra den rådande verksamheten.

Kriminalvården har genom åren försökt komma runt problemet med den låga beläggningsgraden genom att placera vanliga intagna på “normalavdelning” inuti bunkrarna trots att lokalerna och miljön är bra mycket tuffare än på vanligt fängelse. Efter kritik från JO om att Kriminalvården försökte frisera siffrorna avvecklades “normalavdelningarna” men nu kan Faktum avslöja att Kriminalvården istället placerar häktade, totalt 12 stycken vid skrivande stund), inne på säkerhetsavdelning. Det stora problemet här är att säkerhetsenheterna är till för Sveriges farligaste fångar samt i vissa fall för intagna med skyddsbehov, inte för häktade som är misstänkta men ännu inte dömda för brott.

Behandlingen av de häktade kan enligt experter på området anses vara tortyr. Branschtidningen Dagens Juridik har plockat upp pucken och det återstår att se vad Kriminalvården gör här näst kring avveckling eller förändring av säkerhetsenheterna. Faktum har förgäves sökt ansvarig generaldirektör samt ansvarig minister. Läs hela reportaget i Faktum #173 där Sanna Bråding är på omslaget.

TEXT: Monir Loudiyi

BILD: Översiktbild Saltvik.skriv ut sidan