Lenarto: ”Jag fick cirka en månad på mig att bättra mig”

”Jag har egen lägenhet numera, har haft det väldigt länge, i över tio år. Men inte ens då går man säker. Hela livet är en slags gammaldags norrländsk timmerflottning – ni vet, man hoppar på timmerstock efter timmerstock i kampen att komma framåt i den malström till flod som livet utgör, om man inte har pengar.

Pengar är det sesam öppna dig som bestämmer hela ens vandring från vaggan till graven. Den som har en årsinkomst över 200 000 kronor kan sluta läsa nu, för det berör bara oss som har mindre. Jag vill inte ens tänka på hur det var förr i tiden. Verklig jämställdhet går visserligen framåt, även om det ibland tas ett och annat steg bakåt, men för de fattiga går det med snigelfart medan de rikaste tar sjumilakliv framåt.

För en tid sedan fick jag en ”anmodan till rättelse” av min hyresvärd. De hade upptäckt att jag inte städade min hyreslägenhet i enlighet med vad kontraktet stipulerade. I min närhet bor det bara pensionärer som har som enda fritidssysselsättning, tydligen, att gnugga och feja dagarna i ända och min lägenhet skiljer sig avsevärt från deras, då jag även som pansjo jobbar och säljer Faktum om dagarna. På kvällarna är jag alldeles för trött för att sätta i gång att städa. Det kan tilläggas att jag är enbo.

Jag fick cirka en månad på mig att bättra mig. Under tiden fick jag besök av socialbossen och hans handgångna kumpaner. Socialbossen både förolämpade och hotade mig med vräkning samt målade upp hemska framtidsscenarion. Till och med kumpanerna skämdes över hans beteende. Dessutom ville han slänga prylar jag köpt och ändra på möblemanget. När jag ringde Hyresgästföreningen, vilken jag är med i, fick jag veta att rökning ses mycket allvarligare nu än för bara tio år sedan. Även om jag bor i ett rökhus måste jag sluta röka, om grannarna störs av det. Jag som anser att icke-rökare borde förbjudas att hyra i ett rökhus. Naturligtvis borde erforderliga kontroller göras.
Soc-bossen kom fram till att jag borde anlita en bekant till honom, som hade ett städföretag, och det skulle garantera fortsatt boende. Sagt och gjort. Bekantingen kom farande med två städerskor som fejade i tre dagar samt i okunskap stuvade om viktiga papper så att jag inte kunde hitta dom. Natten innan besiktningen, som hyresvärden skulle göra, var jag nervös. Skulle jag godkännas eller ej? Men en sak tröstade mig – jag måste helt enkelt bli godkänd, annars skulle jag åka ut och därmed skulle bekantingen inte få betalt för sitt arbete.

Jag blev självklart godkänd.

Men det tog flera veckor innan jag fått ordning på mina papper. Det var inga problem att sluta röka i lägenheten, jag trodde att det skulle bli katastrof, men det är tydligen rätt lätt att bli icke-rökare om bara motivationen finns. Själv kompenserade jag mig genom att röka dubbelt så mycket utomhus.”