Krisen gjorde Kris mindre macho

Parallellt med politiskt prat om hårdare straff satsar de före detta kriminella på mjukare värden. Med fler kvinnor i styrelserna och en aktiv ungdomsverksamhet ska kriminellas revansch i samhället, Kris, bli större och starkare. Jämställdhet är det nya svarta.

Unga Kris arrangerar fest i föreningens lokal i Majorna i Göteborg. På schemat står mat, lek, musik och trolleri. Frågan är bara när eventet ska äga rum.
Tidpunkten flyttas fram ett par gånger innan det slutgiltiga datumet bestäms. Det är inte så himla noga. För många av Kris medlemmar är föreningen ett vardagsrum och de hänger här dagligen. De vuxna träffas för samtal, meditation och yoga, de unga skapar musik på kvällarna.
När det nybildade Unga Kris bjuder in till fest är alla välkomna.

Natalie Benneteg, verksamhetsansvarig på Kris i Göteborg, lyser som en sol när hon tittar ut över den brokiga samlingen.
– Det har funnits ett machostyre inom Kris, som vi har jobbat jättehårt med att få bort. Vi vill att föreningen ska präglas av kärleksfullhet och öppenhet, säger hon.

Samtidigt som tonläget har höjts i samhället med krav på hårdare fängelsestraff, arbetar de före detta kriminella med mjuka frågor. Bland annat har medlemmar, i hela Sverige, fått utbildning i jämställdhet och ordets innebörd har diskuterats på alla nivåer.
Den gamla logotypen i gult och svart – som med lite närsynthet kan misstas för ett mc-klubbemblem – har bytts ut. Ledorden solidaritet, drogfrihet, kamratskap och hederlighet har kompletterats med jämställdhet, utan rangordning i den blåvita cirkeln.
Målsättningen är att få bort associationen till att Kris är någon form av gäng, med en samling missuppfattade, livsstilskriminella män. Även om statistiken visar att fler män än kvinnor fastnar i missbruk och begår brott, vill föreningen inte vara en mansdominerad organisation.

Det ska också sägas att Kris har genomgått en kris som forcerat fram en förändring. För ett par år sedan tvingades riksföreningen att betala tillbaka närmare en miljon kronor till Allmänna Arvsfonden efter avslöjanden om oegentligheter. Medierna rapporterade om krognotor och höga bensinräkningar och ledningen fick göra avbön.
Som salt i såren drog dessutom Kriminalvården in sitt bidrag förra året. Pengar som vanligtvis används för att utbilda personer som besöker intagna på anstalter.

Föreningens ansvariga är övertygade om att det är just den gamla machokulturen som är förklaringen till att det spårade ur. Ett försök att jämna ut balansen har varit att engagera fler kvinnor på ledande poster. Fortfarande sitter tre män i toppen av Rikskris styrelse, men bland ledamöterna är tjejerna numera i majoritet.
I Göteborg har även ungdomsverksamheten fått en nystart. Mycket tack vare Martin Ignacio Weihes initiativ. Han berättar att han har fyra års erfarenhet av att arrangera kulturevenemang i Göteborg, men att han inte längre är välkommen till kulturhusen. Efter flera fängelsestraff, bland annat för narkotikabrott, vill det ”vanliga” föreningslivet inte samarbeta med honom. Nu har han istället skapat sin egen verksamhet med hjälp av Kris.
– Jag känner att jag har så mycket jag vill förmedla vidare, men mitt förflutna gör att ingen vill ta emot mig, säger han.

Det har funnits ett Unga Kris tidigare i Göteborg, men det är så länge sen att alla har glömt när avdelningen försvann. När Martin Ignacio Weihe hörde av sig efter att han muckade från fängelset i våras togs han därför emot med öppna armar. Hans förslag om en aktiv, utåtriktad ungdomsförening var exakt den pusselbit som saknades i Kris nya mjuka framtoning.
– Det är klart vi ska ha ett Unga Kris. Om vi kan fånga upp ungdomar innan det är för sent kan vi verkligen göra en insats, säger Natalie Benneteg.

Att arrangera publika evenemang är Martin Ignacio Weihes specialitet. I somras drog han igång en musikfestival som lockade hundratals deltagare. Just den här höstkvällen firas halloween i föreningens egen lokal i Majorna.

I köket står de vuxna vid spisen och förbereder hamburgare och pommes. Barnen som följt med sina äldre släktingar gör, som barn alltid gör, leker med vad som står dem till buds. De ritar teckningar och testar biljardbordet.
Vid ett bord sitter Emelie Kristensson tyst och betraktar aktiviteterna. Hon har bara varit ute i friheten i några dagar. När hon muckade från Hinseberg i Örebro i förra veckan stod Natalie Benneteg och Minna Posio, som arbetstränar hos Kris, utanför porten och väntade.
Nu bor Emelie i en av föreningens tre utslussningslägenheter i Göteborg och deltar i den dagliga verksamheten.
– Det här betyder allt för mig. De som är här har gått före mig och vet vad de pratar om. Nu vill jag hålla mig drogfri och ordna upp mitt liv, säger hon.

Drogfrihet är det enda krav som Kris aldrig tummar på. Den gemensamma nämnaren hos de äldre medlemmarna är att de har ett långvarigt missbruk bakom sig. Alla har inte suttit i fängelse, men de har erfarenheter från ett liv med våld och kriminalitet.
Unga Kris har en lite annan framtoning. Ungdomsföreningen vill fånga upp barn och tonåringar, helst innan det barkar åt helsike. På senare tid har flera nya lokalföreningar dragit igång på olika håll i landet, bland annat i Stockholm, Västerås, Falkenberg och Strängnäs.

I Södertälje, där Unga Kris har funnits i sju år, har verksamheten kommit längre än någon annanstans. Här arrangeras kontinuerliga program med föreläsningar, musik och studieverksamhet. Föreningen har även ett samarbete med kommunens avhopparverksamhet och håller i samtalsgrupper för oroliga föräldrar.

I Göteborg lockar Martin Ignacio Weihe med en studio för inspelning av musik, VR-teknik och biljard. Han hoppas att unga från hela staden, ovidkommande var de bor och har för bakgrund, ska hitta till gemenskapen i Unga Kris.
– Vi har ingen ambition att släpa hit några ungdomar. Men dörren står öppen. Här bryr vi oss inte om vad någon har bakom sig, säger han.

En av Unga Kris trognaste besökare tittar in en stund på festen för att visa sitt engagemang. Rapartisten AG, eller Gjenhet Ademg som han egentligen heter, har känt Martin Ignacio Weihe i flera år. AG berättar att han brinner för två frågor, att få bort gangsterkulturen ur hiphopen och att minska bostadssegregationen.
Han förklarar hur han tänker:
– Det är inte musiken det är fel på, utan budskapet som brukar förmedlas. Samma sak med förorten. Det är inte platsen som är dålig, utan kriminaliteten, säger han.

Ungdomsverksamhet och jämställdhet i all ära, men riskerar inte den nya framtoningen att skrämma bort personer från Kris ursprungliga målgrupp?
– Det kom en riktigt råbarkad kille hit, som suttit inne största delen av sitt liv. Han tyckte att det var för mycket yoga och meditation hos oss och vände sig till en annan förening. Det tog inte lång tid innan han var tillbaka, Han hade saknat vår mjuka fluffiga atmosfär, säger Natalie Benneteg.