Faktum granskar Laro: Del 2 ”Vi lägger våra liv i deras händer”

Elias tryckte i sig kartvis med benso samtidigt som han behandlades på Laro-kliniken Kärnan i Helsingborg.
– Det finns ingen annan som låter dig ta hem metadon när du aktivt missbrukar.
Elias är inte ensam. Nu växer kritiken mot Skånes största mottagning för tunga missbrukare.

Läs del 1 av granskningen här.

Ivo slår fast - Laroklinik riskerar patienters liv.

Det är höstmorgon och Helsingborgs gator är tomma. På en bakgata, ett stenkast från den medeltida borgen Kärnan, ligger Laro-kliniken med samma namn. Utanför porten står ett par män och väntar på att klockan ska bli nio. En kvinna ur personalen tar ett bloss med männen innan hon släpper in oss.
Kärnan ligger en trappa upp, lokalerna som påminner om en reklambyrå är ljusa och fräscha, på väggarna hänger det konst.
– Många tror att de har gått fel, det här ser inte ut som en Laro-mottagning, säger läkare Lars Söndergård, som möter upp tillsammans med verksamhetschef Mette Niltorp.
– Det är en slags miljöterapi. Vi visar respekt mot patienten genom att ha konst på väggarna.

Kärnan är det senaste tillskottet på Skånes växande marknad för Laro-kliniker. På papperet är mottagningen en framgångssaga. Trots att Kärnan bara har funnits i två år har den lockat till sig nästan 300 patienter, dubbelt så många som de främsta konkurrenterna i Helsingborg. Bolaget som äger kliniken omsatte redan under det första året drygt 15 miljoner kronor, varav fyra miljoner var vinst.
Men det finns en annan bild av Kärnan. I förra numret av Faktum kunde vi berätta om en överetablering av privata Laro-kliniker i Helsingborg med osund konkurrens och konflikter som följd. Kliniker anklagades för att lättvindigt ta in nya patienter och hålla kvar dem i onödan och även för att ignorera så kallat sidomissbruk, det vill säga att patienter fortsätter med tungt missbruk vid sidan av behandlingen. Ryktena om det sistnämnda pekade mot en bestämd riktning: Laro Kärnan. När vi vände oss till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att se om det fanns fog för kritiken hittade vi ett antal allvarliga klagomål. Inte bara från patienter och anhöriga, utan även från anställda inom socialtjänsten och kriminalvården, samt från konkurrenter. Det visade sig även att Ivo har inlett en tillsyn av Kärnan.

”Känslan är att pengar går före människoliv.”

”Jens”

Historiskt sett har patienter inom Laro varit utsatta för sträng kontroll. Om det har upptäckts att man använder andra droger samtidigt som man är i behandling, har man slängts ut. Men även detta förhållningssätt har kritiserats. I en utvärdering av de första åren med Laro som fritt vårdval i Skåne från 2018, förklaras varför. Om tillförseln av de starka narkotiska läkemedel som används plötsligt avbryts leder det till svår abstinens. Detta ger mottagningarna ett starkt maktmedel. ”Om det finns tillit i relationen behöver inte detta vara något problem, men om behandlingen präglas av moraliserande eller disciplinerande attityder kan maktmedlen användas för att förtrycka och sortera bort sådana patienter som vägrar att underkasta sig”, skriver Björn Johnson, professor i socialt arbete och Lisa Andersson, doktor i socialt arbete från Malmö universitet som genomförde utvärderingen.
När det fria vårdvalet för Laro i Skåne infördes 2015 öppnades många privata kliniker. Det fanns samtidigt ett uppdämt missnöje bland patienter som blivit illa bemötta i många år på de regionala klinikerna, vilket ledde till att de bytte till de privata. Där upplevde en del av dem som intervjuats i utvärderingen att de bemöttes med mer respekt.
– Mycket av kritiken i början mot de privata, från de äldre regionala klinikernas sida, var rent skitsnack och handlade om konkurrens. De regionala klinikerna bättrade sig sedan och vann tillbaka en del patienter, säger Björn Johnson.

Enligt Björn Johnson finns det i dag en generell trend mot ökad tolerans inom Laro. 2016 ändrade socialstyrelsen sina riktlinjer och gjorde det lättare att komma in i Laro. Man skrivs sedan dess inte heller ut lika lätt vid återfall. Men fortfarande finns det skillnader i syn på var balansen mellan kontroll och tolerans ska ligga. I slutändan är det läkaren som bedömer om en patient som har ett pågående missbruk kan fortsätta utan att det riskerar patientens hälsa eller liv.
Om man ska dela in Larokliniker på en skala där de som inte accepterar något fortsatt missbruk alls och som genomför täta kontroller, befinner sig i ena änden av skalan och de som har en väldigt tolerant inställning till sidomissbruk befinner sig längst ut i den andra, så är det här Kärnan ligger. Lars Söndergård, som också är delägare och styrelsemedlem i bolaget som driver Kärnan, förklarar:
– Vi har ett annat förhållningssätt till beroende. Vi hjälper, vi straffar inte. Vi har en fördomsfri dialog vid återfall i sidomissbruk. Vi pratar om vad som hände i just den här situationen. Patienterna har bra svar själva och de säger att de aldrig har kunnat prata så öppet om sitt missbruk förut eftersom de alltid varit rädda för sanktioner eller straff. Vi lyssnar på patienten istället för på samhällets normer.

”Varje gång jag kom dit var det någon som frågade om jag ville ha piller eller amfetamin.”

Petter, tidigare patient på Kärnan

Det som passar en patient kan dock vara förödande för en annan. Petter har varit i Laro-behandling till och från sedan 2010. Han vill inte använda sitt riktiga namn eftersom det han vill berätta kan reta upp folk som tycker att han förstör för dem.
– Kärnan är ett bra ställe att gå till om man vill fortsätta att missbruka och samtidigt få sin medicin.

Petter upptäckte med en gång att Kärnan skilde sig från de andra åtta Laro-klinikerna han hade varit på. Där han varit tidigare fanns villkor för att få hem sina doser istället för att ta dem på plats.
– Förutsättningen var att man var ren när de tog prover och inte söp hej vilt, säger Petter.

Ju längre han skötte sig desto större mängder kunde han få med sig. Som mest fick han hem doser för två veckor. Sedan tog han ett återfall, vilket avslöjades i en provtagning, och tvingades ta sin medicin på kliniken.
– Det är för att man inte ska ta en överdos. Om man trycker i sig en massa benso och får hem en veckas dos med metadon, det är ingen bra kombination.

Det som förvånade honom på Kärnan var den nästan totala bristen på kontroll av ett eventuellt sidomissbruk. Efter ett par månader frågade Petter om de inte tar några prover alls.
– Jag har gått på en hel del Laro och alla tar prover. När jag började på Kärnan frågade de hur jag skulle trivas med att ta prover. De ska ju bara ta prover, inte fråga hur man trivs med det. Jag tog ett par återfall, när de frågade om jag ville lämna prov sa jag att jag har lite bråttom och frågade om vi kunde ta det om någon vecka. ”Javisst”, sa de, ”glöm inte att säga till då”. Ska jag säga till? Det brukar vara personalen som gör det.

Konsekvensen blev, enligt Petter, ett ökat missbruk. Han åkte ner till systemet och satte sig med de som fanns där. De som gick på Laro gav ibland varandra den narkotikaklassade medicinen.

”Jag kunde sidomissbruka fritt och trycka i mig kartvis med Benso. Det jag fick med mig från kliniken åt jag som godis.”

Elias, tidigare patient på Kärnan

Hur mådde du när du gick till Kärnan och fick metadonet?
– Jag var i väldigt dåligt skick, abstinent och påverkad flera gånger. Jag sa att jag hade sovit lite dåligt. De sa att jag skulle ta min medicin och gå hem och lägga mig. Det var inget snack om att vi skulle prata eller så. De ville inte upptäcka det. Jag ser på folk när de är påverkade, det ska också de som jobbar med missbrukare göra.

Petter berättar att han till och med efter ett återfall gått direkt från psykakuten till Kärnan för att hämta medicin.
– Ingenting hände mer än att de frågade om jag mådde bättre. Det blev ingen provtagning.

En annan sak som Petter reagerade på var försäljningen av metadon och droger som kunde ske redan i trappan. Något som även har uppmärksammats av grannar till Kärnan som i juni 2021 skickade ett klagomål till Ivo där de skriver att de sett patienter sälja medicinen de just hämtat upp.
– De kan sälja kartor med tabletter i trappen på väg upp. Varje gång jag kom dit var det någon som frågade om jag ville ha piller eller amfetamin. Där ska ju vara en fristad från droger, man ska inte få det stucket under näsan, säger Petter.

Till slut bestämde han sig för att lämna Kärnan och byta till en annan Laro-mottagning.
– Jag har aldrig varit med om så slapphänt Laro-behandling som på Kärnan.

Petter är inte ensam om sina upplevelser. Alexandra Petersson berättar om sin son, Elias, 24 år, som blev patient hos Kärnan för ett par månader sedan.
– Det höll på att bli hans död, säger hon.

Precis som Petter hade Elias ett omfattande sidomissbruk som ignorerades, trots att han kunde vara kraftigt påverkad när han kom till Kärnan.
– Han var hög som ett hus och risig, ibland gick det knappt att prata med honom. Han var i extremt dåligt skick när han behandlades där. Gör man drogtester håller man uppe motivationen att vara drogfri och få hjälp. Om man inte tar några prover tar hans missbrukshjärna över och han stoppar i sig vad som helst.

Till slut hamnade Elias på psykakuten och blev inlagd för avgiftning.
– Då sa jag till socialsekreteraren att han inte ska tillbaka till Kärnan, säger Alexandra.

Nu behandlas Elias på en annan Laro-klinik. Att patienter byter klinik är inte ovanligt och kan vara av olika skäl. Elias själv säger att det handlade om hälsan.
– Jag blev så jävla dålig när jag gick på Kärnan, jag kunde sidomissbruka fritt och trycka i mig kartvis med benso. Det jag fick med mig från kliniken åt jag som godis.
– När jag kom in första gången för inskrivningssamtal var jag rätt pigg, men sedan gick det utför. Jag kanske höll mig en vecka innan jag började missbruka ordentligt. Där jag går nu har jag metadon, om jag skulle vara positiv vid urinprov skulle de direkt halvera min dos för att inte riskera allvarlig skada eller död. Eller ta bort den. Men det gör de inte på Kärnan, där får man med sig medicinen.

Enligt Elias kunde personalen på Kärnan fråga om han ville ta urinprov. Om han sa nej kunde han ändå få med sig sin maxdos. Han berättar vad en missbrukare av bensodiazepiner kan göra om hen får med sig stora mängder metadon.
– Man kan gå hem och dra upp den i spruta och injicera. Efter ett tag blir du tolerant. Vad du gör då är att du tar benso och filtrerar det med metadonet och kör in det samtidigt i sprutan. Då kan du dö. Det finns ingen annan som låter dig ta hem metadon när du aktivt missbrukar benso.
– Vi lägger våra liv i deras händer.

Petters, Elias och Alexandras berättelser stämmer väl överens med de anmälningar som kommit in till Ivo om Kärnan. Redan åtta månader efter att kliniken öppnat började det droppa in tips och klagomål på verksamheten. En inringare från socialtjänsten säger att det är allmänt känt att man får ut Laro-läkemedel trots ett fortsatt missbruk och att patienternas beroendesituation underhålls av vården de får på Kärnan. I en omfattande anmälan skriven av boendestödjare och behandlingsassistenter i Helsingborgs stad hävdas att kliniken sällan drogtestar och att när det väl görs leder positiva svar inte till några påföljder. De berättar om en ung man, som själv uppger under ett möte på Kärnan att han tagit tunga droger samma dag, men att han ändå får med sig mediciner hem. I stort sett varje dag ser de honom märkbart påverkad och hans sidomissbruk fortgår. Ett antal liknande anmälningar följer. De som anmäler beskriver risk för tillbud, att patienter utsätts för fara. En anmälan från socialtjänsten i Ängelholm handlar om en patient som hamnat på intensiven utan att Kärnan gjort en LVM (Lag om vård av missbrukare) och betonar att det inte är första gången det händer.

Ett klagomål kommer från en konkurrerande klinik som har utsatts för skadegörelse. Det är på natten den 20 februari 2022 som polisen får ett samtal om skadegörelse på en byggnad i Ängelholm. När patrullen kommer dit ser de att någon har krossat rutan till trappuppgången, samma sak med fönstret på entrén till Laro-mottagningen Solstenen. När personal kommer till platsen på måndagsmorgonen upptäcker de att även åtta av kontorets fönster är krossade.
Skadegörelsen fick Charlotte Gedeon, överläkare och verksamhetschef på Solstenen som har mottagningar på flera orter, bland dem Helsingborg, att skicka två mejl, ett till Region Skåne, ett till Ivo. Där berättar hon att hon nyligen har hotats med att bli skjuten ifall hon fullföljer en LVM-anmälan. Hon kopplar skadegörelsen till att Solstenen följer reglerna om att anmäla barn i fara då en patient sidomissbrukar och skriver: ”När andra mottagningar inom vårdval Laro inte gör det och dessutom sprider ryktet bland sina patienter att Solstenen ”straffar” dem genom provtagning leder det till en potentiell upptrappning av våld som äventyrar vår säkerhet.”
Veckan därpå sprejar någon ett dödshot på fasaden: Vi ska döda (namn) och (namn).
– En av mina anställda, vars namn sprejades på väggen, slutade kort efter mordhotet, säger Charlotte Gedeon.

Hon berättar att de ser provtagningen som ett stöd. Till exempel kan provet användas som intyg när patienten ska söka jobb eller träffa sina barn. Men provtagningen kan också resultera i en anmälan om barn i fara eller ett LVM, och därmed uppfattas som ett straff.
– Om provtagningen framställs som ett straff leder det till en konflikt med patienten som inte är konstruktiv. Ibland har patienter slutat hos oss på grund av den retoriken.

Den 18 augusti i år ringer en orolig anhörig till Ivo och berättar att en man som är patient på Kärnan delar sitt metadon med hennes bonusdotter. Mannen missbrukar även andra preparat och har ett antal domar på sig, bland annat har paret åkt fast för bilkörning under påverkan. Även bonusdottern hade metadon i kroppen. Den anhörige har skickat fyra mejl till Kärnan sedan slutet av april, men säger att hon bara har fått autosvar. Inringaren har själv arbetat inom missbruksvården och är mycket kritisk till att patienten får fortsätta hämta ut metadon veckovis trots att kliniken har fått information om att han ger bort delar av den.
I slutet av september kommer det in ännu ett klagomål om att grava sidomissbruk ignoreras och att försäljning av droger förekommer i direkt anslutning till Kärnans lokaler.
Liknande berättelser kommer fram i de intervjuer vi gör med yrkesverksamma som kommer i kontakt med Kärnan. De vi intervjuat vill inte, vare sig de anmält till Ivo eller ej, ha med sina namn i reportaget. En av dem, som vi kan kalla Anders, beskriver varför:
– Det var jobbigt att anmäla, det krävde mycket energi och mod. Våra klienter är beroende av oss och av att samarbetet med de här klinikerna ska fungera. Relationen med Kärnan blev mycket ansträngd efteråt, en anställd är inte välkommen dit längre.

Anders säger att det finns kritik mot de andra klinikerna också. Räddar de liv eller skapar de missbruk? Han säger att de tar in för många klienter, speciellt unga som kanske missbrukar för att de har psykiska problem och inte får hjälp med det. Där behövs det bättre psykiatrisk vård, menar han, men man tar det som finns istället och då blir det Laro.
– Blir man inte godkänd på det ena stället så går man bara vidare till nästa. Och när det vallfärdar patienter hit som inte ens kommer ifrån kommunerna i Region Skåne, då börjar man undra. Det skapar problem för andra verksamheter i staden. Det finns en stor ilska mot Laro här.

”Kärnan var som en knarklangningscentral för dem. När jag påtalat att klienter varit väldigt påverkade har jag fått svar som ”Nej, hen var ju jättefin när hen kom upp, vi har inte sett något.” Samma klient är, när vi träffas 30 minuter senare, helt borta och kan knappt stå på benen.”

”Annika”

En av de intervjuade talar om skräckexempel där klienter tagit starka återfall och ingen reagerat. Fall där de gång på gång hört av sig till Kärnan och uttryckt oro, men ingen har lyssnat.
– Vi har haft klienter som varit i uselt skick rent kroppsligt och när vi besökt dem hemma i sina lägenheter så har det varit kaos och nästan läge för sanering.

Den intervjuade, vi kallar honom Jens, säger att de velat ge kliniken en ingång till samtal med klienten vid nästa besök och anledning att ta ett urinprov. Syftet har varit att hjälpa klienten, men Jens och hans kollegor har istället känt sig motarbetade och anklagade för att vilja straffa.
– De vänder på steken och säger att de måste samarbeta för att inte klienten ska förlora förtroendet för dem och lämna kliniken. Jag köper inte riktigt det, man kan inte bara klappa medhårs. Känslan är att pengar går före människoliv.

Han berättar om en kvinna som nyligen hade tagit ett återfall, trots det gjorde Kärnan inte några drogtester och lät henne inte heller träffa en läkare.
– Det var bara tack och hej, vi ses om 14 dagar. Och klienten var ju skitnöjd, tyckte det var jättebra. Hon fick det hon ville – medicin med sig hem, samtidigt som hon kunde fortsätta med sitt sidomissbruk.

Jens säger att det bara är på Kärnan det här ”overkliga” händer. Han jämför med regionens klinik där de  reagerar på motsatt sätt, tar informationen på fullaste allvar och gör allt för att hjälpa.
En annan intervjuad, vi kallar henne Katrin, bekräftar de andra vittnesmålen om Kärnan:
– Många söker sig dit eftersom de skriver ut friskt med medicin. Det är lättare att få det man vill på Kärnan och de följer inte upp så ofta som de kanske borde med urinprov. Vi har även haft klienter som varit nästan sederade* under behandlingen på Kärnan.

Ännu en kritiker, ”Annika”, har haft flera klienter i sitt arbete som gått på Kärnan. Samtliga har varit mycket påverkade av metadon och annat missbruk.
– Kärnan var som en knarklangningscentral för dem. När jag påtalat att klienter varit väldigt påverkade har jag fått svar som ”Nej, hen var ju jättefin när hen kom upp, vi har inte sett något.” Samma klient är, när vi träffas 30 minuter senare, helt borta och kan knappt stå på benen.

Två fall har berört henne speciellt. Det har handlat om relativt unga personer med svåra missbruksproblem. De injicerade sina droger i benen för att det inte skulle synas när de dagligen besökte Laro-kliniken. Bägge dog i sina hem med bara några månaders mellanrum, omgivna av sprutor och tabletter som låg överallt. Det var allt från amfetamin och heroin till tramadol. De tog allt de kom över, berättar Annika.
– Jag visste att de inte klarade av sina liv, det var både prostitution och kriminalitet inblandat. Det var katastrof i deras lägenheter och jag signalerade det upprepade gånger till Kärnan. Lägenhetens skick är en fingervisning om klientens skick, menar Annika.

Hon berättar att den ena klienten hade en trasig lever.
– Det visste man om på Kärnan, säger Annika. De tyckte ändå att det var bättre att hen tog metadon. Men fortsätter man med andra droger blir det kaka på kaka, metadonet skyndar på processen och hälsan förvärras.

Annika upplever att det är läkaren Lars Söndergård som är ytterst ansvarig för hur Kärnan arbetar med detta. Han jobbade tidigare på Capio Maria och när det stängde så startade han eget. Många patienter följde med honom eftersom de visste att han såg mellan fingrarna på sidomissbruk, enligt Annika. Hon såg såg det hända på nära håll eftersom hon hade flera klienter från Capio Maria.
Inget av dödsfallen anmäldes till Ivo. Hon säger att det finns en tystnadskultur inom socialförvaltningen ”Vi anmäler inte varandra”.
– Det hette att jag var så misstänksam, att det inte ingick i min roll att anmäla.

Båda klienterna var enligt Annika LVM-mässiga, men i de här fallen brast det även inom socialtjänsten när handläggarna inte var lyhörda.
Annika berättar att de anhöriga var väldigt upprörda över hur det hade gått till. (Faktum har sökt de anhöriga, men de har inte svarat.) Anna-Karin Ekman, som är ansvarig för Laro på Region Skåne, bekräftar att det funnits dödsfall på Kärnan och att de krävt in händelseanalyser, som de alltid gör vid dödsfall. Analyserna görs av klinikerna själva och har inte lett till några slutsatser om att Kärnan skulle ha något ansvar för dödsfallen. Kärnan har redovisat fyra dödsfall till regionen, samtliga under 2021. Region Skåne för dock inte statistik över dödsfall, uppgifterna bygger endast på vad verksamheterna redovisat.
Det är i sig inget konstigt att Laro-patienter dör. Utvärderingen vi tidigare refererat till visade att dödsfallen under pågående behandling ökade efter att det fria vårdvalet infördes. Det berodde på att klinikerna i högre grad försökte stötta med samtal, extra kontroller och intag av medicinen på plats, istället för att skriva ut, när patienter återföll i missbruk. Men man lyckades inte alltid hjälpa. Dödsfall i överdoser i regionen totalt låg dock kvar på ungefär samma nivå.

Enligt Björn Johnson, ser det ungefär likadant ut i dag. Man kan till och med skönja en minskning av överdoser generellt i regionen sedan 2019. Men, betonar han, det betyder inte att det inte kan finnas en annan utveckling lokalt i till exempel Helsingborg. 
Vi har bett en statistiker på rättsmedicinalverket i Lund att ta fram lokala siffror åt oss. En genomgång av obduktionsrapporter visar att för åren 2019 till och med 2021 är Helsingborg kraftigt överrepresenterat när det gäller överdoser i opioider, med över dubbelt så många dödsfall per 100 000 invånare än både Malmö, Göteborg och Uppsala samt mer än tre gånger fler dödsfall jämfört med Stockholm. Dessa fem städer ligger högst i landet. Varför dödsfallen ökat så kraftigt sedan 2018 har vi inte hittat några svar på.
Enligt Björn Johnson fanns ingen ökad dödlighet i Helsingborg när de genomförde sin utvärdering 2018.
Annika berättar att hon just nu har en klient med ett svårt sidomissbruk och som far mycket illa. När hen kommer in på Kärnan så gör de en så kallad okulär besiktning, det vill säga de kollar bara om patienten ser okej ut. Hen ombeds inte lämna några drogtester.
– Kärnans klienter är mer omotiverade och far mycket illa, men de inser inte det själva. De får det de vill ha och utnyttjar det så mycket de kan.

Kärnan:”Anmälningar kan ha som enda syfte att skada”

Faktum besökte Kärnan i inledningen av arbetet med den här granskningen. När vi hade gjort ett antal intervjuer med patienter, anhöriga, samt med människor som i sitt yrke träffar Kärnans patienter följde vi upp med ett antal frågor:

• Vid vårt besök sa ni att ni vill ha en fördomsfri dialog med era klienter angående deras sidomissbruk, istället för ett straffande förhållningssätt. På vilket sätt hjälper ert förhållningssätt klienterna?
•  På vilket sätt tycker ni att andra kliniker straffar sina klienter?
• I hur dåligt skick måste patienten vara, innan ni ingriper med urinprov och konsekvenser vid positivt test?
• Brukar ni göra orosanmälningar gällande barn i fara och LVM när det gäller klienter med svårt sidomissbruk?
• I intervjuer vi gjort berättar olika yrkesgrupper om hur ert förhållningssätt till sidomissbruk leder till stora risker för deras/era patienter/klienter. De berättar om personer som hamnat på intensiven och om dödsfall. Flera säger att de larmat om och om igen utan reaktioner från er. Vad tänker ni om det?
• Har ni haft dödsfall bland era klienter sedan start?
• Ni har många patienter från andra regioner. Hur ser ni på att risken för sidomissbruk ökar hos patienter på distans när kontakten med patienten inte är lika tät?
• I mejl till regionen och Ivo skriver Solstenen att ni på Kärnan talar om för patienter att provtagning och kontroller är ett slags straff som andra kliniker utsätter dem för. De menar också att den här ryktesspridningen äventyrar säkerheten hos kliniker som har en mer utförlig kontroll. Hur ser ni på det?

Kärnan svarar

”Faktum kontaktade oss för diskussion om hur vårdvalet fungerar generellt i Skåne, nu konstaterar vi en helt annan vinkel som verkar vara satt av konkurrerande verksamheter och andra aktörer.

Vi uppmärksammar, att anmälningar av olika slag kan ha som enda syfte att skada den som blivit anmäld. Sådana motiv behöver alltid granskas noggrant. Vår största målsättning är långsiktigt att hjälpa våra patienter genom att erbjuda hög kvalitet i behandlingen, ett professionellt bemötande och en patientsäker vård i enlighet med lagstiftning, föreskrifter, riktlinjer, avtal med uppdragsgivare, beprövad erfarenhet och vetenskap.

Laro Kärnan vill ur ett verksamhetsetiskt perspektiv inte ingå i en offentlig polemik gällande konkurrerande verksamheters subjektiva åsikter och osanna rykten om oss och vårt arbete. Vi vill heller inte kommentera  hur andra offentliga eller privata aktörer bedriver deras verksamhet. Vi anser att var enskild Laro-mottagning får positionera sig i den konkurrenssituation som vårdvalet naturligt innebär genom att aktivt förbättra patientarbete och kvalitetssäkra egen verksamhet framför att genom osanning försöka misskreditera andra. Vi förespråkar ett professionellt samarbete och en respektfull dialog med andra aktörer oavsett eventuell diskrepans i värdegrund och arbetssätt, i syfte att stärka ett hållbart vårdval i Skåne för patienternas bästa.”

Vänliga hälsningar, Verksamhetschef, tillsammans med ledningsgrupp, Laro Kärnan, Mette Niltorp

Region Skåne ser inget behov av åtgärder mot Kärnan

Sedan början av 2022 pågår en Ivo-tillsyn av Kärnan. Faktum frågade Anna-Karin Ekman, hälso- och sjukvårdsstrateg med ansvar för Laro på Region Skåne, vad skillnaden är mellan deras ansvar och Ivos.

– Om vi upptäcker brister i att hålla sig till regelverket som inte är av grav karaktär, är vårt ansvar som avtalsförvaltare att hitta lösningar. När det gäller brister i vården, är det Ivos roll att granska.

I avtalet mellan Laro-klinikerna och Region Skåne framgår det tydligt att avtalet kan sägas upp om kliniken inte följer gällande riktlinjer. I ett fall från 2017 inledde regionen en medicinsk revision när en Laro-klinik blivit föremål för kritik. Varför gör ni inte samma sak nu?
– Vi har fått in klagomål från socialtjänsten och andra verksamheter som menar att Kärnan inte sköter sitt uppdrag, men det handlar om något man har hört av någon och saker som man tyckt. De klagomål jag har fått in har inte varit konkreta. Trots det har vi valt att föra en fördjupad dialog med Kärnan och har inte hittat något som gett oss anledning att gå vidare.

Vi har sett konkreta exempel i ivo-anmälningarna, framförda av yrkespersoner som jobbar med samma klienter, borde ni inte ta det på allvar?
– Då är det inte säkert att jag har fått se alla Ivo-anmälningarna.

Ivos utredning kan dröja ytterligare flera månader. Finns det inte risk att människors liv är i fara om ni inväntar deras utredning?
– Vad tänker du då? Vi träffade Kärnan i våras vid ett antal tillfällen och kunde inte hitta något som fått oss att känna att vi behöver gå vidare.

Varför tror du att de larmar om det inte finns någon grund för det?
– Jag vet inte, jag kan inte svara på det.

Vi skickar därefter en lista på de klagomål som kommit in till Ivo och ber Anna-Karin Ekman svara på om hon känner till samtliga och om hon fortfarande anser att det handlar om ”tyckande”.

Svaret kommer en vecka senare från Maria Cea Melin, enhetschef på avdelningen för hälso- och sjukvårdsstyrning på koncernkontoret i Region Skåne. Hon skriver att merparten av klagomålen är kända, men att de inte har någon uppfattning om dem utan förhåller sig till Ivos utredningar, ställningstaganden och beslut i ärenden. Och hon fortsätter: ”Klagomålen har fått till följd att en fördjupad uppföljning har genomförts vilken till dags dato inte visat på behov av vidare åtgärder. Region Skåne kommer självfallet att, med anledning av att Ivo genomför en granskning av verksamheten, följa vad Ivo kommer fram till och vid behov vidta åtgärder.”

Fullständigt svar från Region Skåne

Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan Region Skåne och Ivo gällande granskning av Laro-mottagningarnas verksamhet? 
”Politiskt beslut om införande av vårdval i enlighet med lag om valfrihetssystem (LOV 2008:962) för LARO fattades för Region Skånes del år 2014. När LOV införts inom visst område har huvudmannen i enlighet med lagstiftningen att tillämpa ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med.

Som upphandlande myndighet äger Region Skåne att besluta om och ställa villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Såväl fysiska som juridiska personer kan var för sig eller tillsammans har rätt att få delta i ett valfrihetssystem vilket finns reglerat i LOV. I lagstiftningen framgår också under vilka omständigheter uteslutning av sökande kan ske.
Den part med vilken Region Skåne har tecknat kontrakt uppträder som en egen vårdgivare och har att, förutom de lagstiftningar som gäller för all hälso- och sjukvård, förhålla sig till vad som gäller i form av de villkor som huvudmannen beslutat om. Som vårdgivare har den kontrakterade parten att ansvara för att den hälso- och sjukvård som lämnas till vårdsökande är av god kvalitet och ges på lika villkor, att patienten får en sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, att vården omfattar att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Vidare följer från patientlagen att en patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård. I patientsäkerhetslagen framgår att vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen upprätthålls samt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador, utreda händelser i verksamheten som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. Vårdgivaren ska också till anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till IVO som är den myndighet som är tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvård.

Region Skåne har som uppdragsgivare att i enlighet med kommunallag att kontrollera och följa upp verksamheten samt göra det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över. Region Skåne ansvarar således för en löpande uppföljning av kontrakterade parter. I förekommande fall då avvikelser från uppdraget uppmärksammas och eller då vittnesmål om händelser inkommer från vårdgrannar eller andra myndigheter har Region Skåne att genomföra fördjupad uppföljning. Vad beträffar de klagomål som lämnats till IVO enligt nedan är merparten av dessa kända för Region Skåne. Dessa har fått till följd att en fördjupad uppföljning har genomförts vilken till dags dato inte visat på behov av vidare åtgärder. Region Skåne kommer självfallet att, med anledning av att IVO genomför en granskning av verksamheten, följa vad IVO kommer fram till och vid behov vidta åtgärder.”