FAKTUM | 2018/11/12 Nyheter, Profilintervju

Från anonym servitris till prisbelönt skådespelare. Tidigare litteraturvetaren Hedda Stiernstedt har skyhöga tittarsiffror med sitt lågintensiva skratt i tv-serien Vår tid är nu. I säsong två tvingas hon åter röka äckliga örtcigaretter.

Hedda Stiernstedt går lugnt längs perrongen på Göteborgs central. Hon har just klivit av ett försenat tåg från Stockholm och styr sin resväska mellan resenärerna. Hedda är sommarklädd och bär ryggsäck samt solglasögon med pärlor på bågarna. Högt upp på ena kinden sitter ett normalstort plåster.

Tjejen från Sveavägen i huvudstan är ganska kort och har håret i en knut. Hennes skratt hörs bekant. Det liknar rollkaraktären Ninas i dramat om restaurang- familjen Löwander. Hedda Stiernstedt är igenkänd på stan numera, särskilt om sminkningen med klarrött läppstift råkar sitta kvar, vilket det gör senare på dagen när hon promenerar i Majorna.

Frågan om hur bra hon känner till staden är korkad. Minsta efterforskning visar att skådespelaren tillbringat snart två år här. Inspelningen av Vår tid är nu tar sin tid.

Medan sjöfåglar cirklar runt på fabrikskajen vid Göta älv berättar hon, sittande på en lastpall, varför hon valt just skådisens yrke. Efter ett par långresor och en massa okvalificerade påhugg, tog hon en dag sitt mest medvetna beslut dittills.
– Min kille sa att ”Om det är skådespelare du vill presentera dig som när folk frågar vad du gör, så bli skådespelare!” Jag gick och köpte ett armband med teatersymbolen, de två maskerna, och sedan dess ägnar jag mig åt det här.

För tillfället sitter ingenting på armleden eftersom inspelningen förbjuder personliga smycken. Däremot har en svart nyckelpiga med gula prickar landat på handen.
– En annorlunda piga. Jag tror den trivs bättre på ett löv, säger hon och sätter insekten på en minimal grön plätt vid kajkanten.

Förutom att ha jobbat som bland annat servitris, har hon pluggat litteraturvetenskap. Av det skälet har hon i många intervjuer fått frågan om vilken författare hon gillar bäst.
– Kan jag inte få säga vad jag läser i dag istället, undrar hon och svarar sedan:
– Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Sedan spelar jag in ljudböcker. Nyligen har jag läst in en thriller av Phoebe Locke.

Hon beskriver kort jobbet i studion, att ibland sitter du ensam, ibland finns en tekniker bredvid.
– Jag väljer själv hur jag ska läsa, men du måste ha rätt tonalitet, alltså känsla. Brittiske skåde- spelaren Stephen Fry är min favorit, han har världens bästa röst. Jag har en app med hans godnattsagor för vuxna. Lyssnar på den om jag har svårt att somna.

Lunchen intas ofta i sminkstolen. Hedda Stiernstedt lärde sig hantera tallrikar som servitris – men minns klart missen på en uteservering i Stockholm.

I kompisgänget är det bara Hedda Stiernstedt som står på scen eller framför kameran.
– En är sociolog och en är miljörättsaktivist. Sedan finns en reklamare, någon på ett skivbolag och ett par är musiker. Utöver det en konstnär, en designer och en som ska bli manusförfattare,säger hon och kisar bort mot Älvsborgsbron.

Själv kan hon tänka sig att författa texter längre fram.
– Jag har gått en kurs i manusskrivning, men skulle i så fall behöva hjälp av erfaren dramaturg. Att regissera verkar superintressant.

Som student på universitetet började hon knåpa på en uppsats. Om vadå?
– Till en början skulle den ta upp genus i twilight-filmer och vampyrers koppling till kristendom. Men min handledare tyckte inte att det fanns tillräckligt med annan litteratur på ämnet att fördjupa sig i. Nu ligger texten i någon gammal dator och det ser mörkt ut att den någonsin blir klar. Om den blivit det, kunde jag stolt säga att jag har en kandidat i litteraturvetenskap.

Hedda Stiernstedt är självklart mer än en före detta student. Hon är innehavare av en hyresrätt i centrala Stockholm, en schysste reträttplats på femte våningen, en ”ungdomsbostad som jag fick av ren flax”.

Hon växte upp på Kungsholmen med en syster (åtta år äldre), mamma (lärare) och pappa (konstnär). I en ”proggfamilj”, trots mammans överklassnamn.
– Jag är inte adlig eftersom mamma inte är gift. Mina föräldrar bodde inte med varandra. Det är helt okej för mig att inte stå i adelskalendern, säger hon och skrattar sitt karaktäristiska, lågintensiva skratt.
Den som vill veta mer om släkten på mödernet får prata med hennes mamma som arbetar som sfi-lärare.

Pappa fyller snart 70 och håller igång måleriet.
– Som alla proggare är båda i pensionsåldern nu. Jag unnar dem verkligen ett gott liv, de har alltid jobbat hårt.

Hedda Stiernstedt är en stor vän av naturen och från hemmet på Kungsholmen avgick ideliga utflykter i det gröna. Flera somrar lånade familjen ett torp på Fårö och levde spartanskt utan varken el eller vatten.
– Det var jag, mina föräldrar och min syster – tills hon blev tonåring och ville göra annat. Jag och min kille lånar ibland ett torp där vi hämtar vatten i dunkar och diskar i regnvatten.

Ett eget landställe finns alltså inte än, men tursamt nog ligger vidsträckta Hagaparken nära dagens bostad. Och där ligger Brunnsviken som ju går att simma i.
– Jag älskar att bada!

Övrigt tidsfördriv är inte mycket att orda om enligt henne själv. Inspelningen av Vår tid är nu fyller veckorna. Efter en lång arbetsdag brukar hon, om orken finns, tillbringa kvällen tillsammans med skådiskollegor.
– Jag och Charlie Gustafsson har blivit nästan som syskon, och jag umgås intensivt även med Mattias Nordkvist och Adam Lundgren.

Charlie spelar i serien köksgossen som krögar- familjens dotter Nina förälskar sig i. Kärleken är ömsesidig men klasskillnaden gör relationen omöjlig. Mattias och Adam gestaltar Ninas bröder, två på var sitt sätt manipulerande typer.

Hur känns det att ta tag i rollen som Nina varje morgon? Fortfarande nervöst?
– Förbannat nervöst. Samtidigt älskar jag att ta mig an nya projekt. Om en utmaning skrämmer mig, då väljer jag den. Till exempel spelar jag en 45-åring i den tredje säsongen men är bara 30. Nina har barn, jag har inga.

Plötsligt hörs ett brakande oväsen bakom Hedda Stiernstedt som hastigt tittar över axeln. En arbetare från ett av fiskföretagen alldeles bakom slamrar iväg i en truck. En fiskmås lyfter förskräckt och flaxar ut över vattnet.

Hon ser Ninas historia i Vår tid är nu som en klassisk kvinnoberättelse. I tv-serien finns en scen från efterkrigstiden när hon genomgår en illegal abort.
– Det fanns så många hemska sätt att bli av med barn då, med galgar och annat. Jag har tagit reda på mycket själv och har ganska bra koll. Jag känner ingen som varit med om en abort som den i serien, men jag har förstås bekanta som gjort ingreppet i dag. Även om det inte är lika farligt är det ändå smärtsamt. Inte alltid lätt för oss kvinnor. Vi måste kämpa mot patriarkatet och ta tillbaka rätten till vår kropp på samma gång. Tufft.

Hjulen på rullväskan skakar till när Hedda Stiernstedt i eftermiddagshettan korsar spårvagnsspåren på Karl Johansgatan. Siktet är inställt på kvarterets kaffeställe. Två kvinnor på uteserver- ingen hejdar henne och frågar om hon är den de tror. Skådespelerskan ler vänligt och nickar sedan åt kaféägaren att havremjölk går lika bra som laktosfri.

Att äta ordentligt är viktigt. Det är lite därför hon bor på lägenhetshotell under inspelningsveckorna. Då kan hon lätt svänga ihop något av egen kraft, alla tider på dygnet.

Hedda Stiernstedt arbetar i den bransch varifrån den globala metoo-rörelsen spreds. Hon är övertygad om att vi kommer att titta tillbaka på den som en av de allra största feministiska genombrotten någonsin.
– Låter ju banalt att man ska slippa bli trakasserad på jobbet. Det jag personligen varit med om har inte varit av sexuell natur, tack gode Gud. Det har snarare handlat om maktutövande, vilket jag i dag hade anmält.

Hon hoppas att yngre tjejer numera känner att de inte ska acceptera vissa grejer. Själv har hon och några kollegor i den pågående tv-produktionen bestämt sig för att ”snacka ihop sig” och utse en person att gå till om något skulle hända. Kort sagt: organisera sig.

– Från och med i dag kommer det att finnas ett före och efter, resonerar Hedda Stiernstedt som hoppas att #metoo ska få alla som trakasseras att sluta vara rädda och att alla som blundar ska öppna ögonen.

– Vi måste ändra beteendet på arbetsplatserna så att det spiller över till resten av samhället. Nu pratar jag mest om arbetsplatser eftersom #metoo startade där. Även i skolan måste lärarna bli uppmärksamma, inte säga ” Han är nog bara kär i dig”.

Ännu en nyckelpiga tyr sig till Hedda Stiernstedt. Varsamt ser hon till att den flyger iväg mot nästa bord. Vart är hon själv på väg? Jo, bland annat har hon vid sidan av Vår tid är nu spelat in en thriller där hon spelar en psykiskt instabil, tidigare heroinist.

Att visa fram olika karaktärer är viktigt för att inte framöver förknippas med en specifik typ av person, i hennes fall överklasstjejen Nina.

– Nina har drogproblem, ja, men heroinisten i thrillern tillhör arbetarklassen. Jag ville göra den rollen för att testa något annat.

Huvudinteriören i tv-serien, familjen Löwanders restaurang, är uppbyggd ute i Jonsereds film- studior. Vid lunchtid en onsdag är Hedda Stiernstedt på plats iförd en blek t-tröja, fladdriga byxor och stadiga sandaler. Ansikte och frisyr väntar på att omvandlas för dagens tagningar. Hon öppnar den för tv-publiken välkända glasdörren in till ett antal dukade bord och en bar. Inrättningen är förändrad sedan seriestarten och stajlad för att passa 1960-talet med en tidstypisk cigarrettautomat monterad på en vägg.

På väg in till det närbelägna sminkrummet passerar hon en samling peruker och allehanda kläder på hängare.

– Jag älskar verkligen skådespelaryrket, men du måste vara ödmjuk. Allt är dessutom väldigt intensivt under en inspelning. Jag har ju jobbat på dagis, på krogen och städat toaletter. Hårda arbeten. Men som skådespelare påverkas du både psykiskt och fysiskt. Du kommer inte hem utmattad på samma sätt som efter dagiset. Det är en annan sorts trötthet. Prestationsångest är vanligt och det kan vara svårt att skaka av sig sin roll. Ibland tvingas du tacka nej när du inte klarar av det psykiskt.

Den här dagen ska några scener tas enbart med den 45-åriga karaktären Nina och hennes nu 20-åriga dotter Kristina. Andra dagar inbegriper tagningarna många fler i rollistan.

Vår tid är nu är ett långt och stort projekt. Allt går ganska fort och då måste du lära dig hur allt fungerar. Kanske filmas en gråtscen på morgonen och en gladscen på eftermiddagen. För mig gäller det att ha kontroll och tillgång till hela mitt emotionella register, förklarar hon på sitt eftertänksamma sätt.

Hedda Stiernstedt ger ett anspråkslöst intryck, epitetet diva passar inte alls.
– Du kan vara ganska känslig när du börjar en produktion. Visst har jag träffat på stöddiga personer, men då gäller det att spara på energin och inte haka upp sig på att någon beter sig divigt.

I stolen där hon förvandlas till en medelålders mamma runt 1970 intas samtidigt lunchen, hämtad från kaféet vägg i vägg. Plåstret på kinden, som skyddade såret efter ett borttaget födelsemärke från solen, är väck. Hon håller en välfylld tallrik med ena handen och spetsar maten via gaffel med den andra. Medan sminkören förbereder frisyren väcks servitrisen Hedda Stiernstedt till liv:

– En gång på en uteservering i Stockholm trillade jag. Hela beställningen, biff á la minute med bearnaise och pommes, hamnade på mat- gästen. Jag fick en kniv i armen, den for rakt in i hullet, och jag slog mig i huvudet, berättar hon och håller lunchtallriken högt i skyn precis som statyn Poseidon viftar med sin snäcka på Göta- platsen.

Får hon bestämma över sitt eget öde vill hon fortsätta att vara skådespelare, väl medveten om att andra styr över framtida rollerbjudanden.

– Men om jag inte får vara skådespelare har jag i alla fall gett mitt allt.

Hedda Stiernstedt säger sig sakna fritidsintressen och brukar därför svara lite olika: ”Lär mig fiska, lägger pussel, går och badar, träffar nära och kära.”

HEDDA STIERNSTEDT
Bästa tv-serie jag sett: The Crown, Marvellous Mrs Maisel, Patrick Melrose, Grotesco.
Bästa jobbet före skådisens: Författare
Barnfilm jag minns: Alla de lite kortare Astrid Lindgren-filmerna, bland andra Allrakäraste syster
Hit åker jag för att slappa: Fårö eller Hagaparken.
Maträtt jag lagar bäst: Är tyvärr väldigt dålig på att laga mat.
Har jag i lurarna: Hip hop, jazz och klassiskt.
Hur var det att tvingas röka i Vår tid är nu? Det har hänt att jag rökt privat även om jag inte är rökare, men örtcigaretterna man röker på film smakar ärligt talat rätt äckligt.
Min bästa egenskap: Kärleksfull (hoppas jag folk tycker).
Ord vi inte kan använda i Vår tid är nu: ”Liksom”, ”asså”, ”typ” samt det onödiga ”eller” (ska vi gå hem, eller?)

VÅR TID ÄR NU – BELÖNAD I KRISTALLEN
Årets kvinnliga skådespelerska i en tv-produktion 2018: Hedda Stiernstedt
Årets tv-drama 2018: Vår tid är nu
Kanal: SVT
Producent: Susanne Billing
Produktionsbolag: Jarowskij

CHARLIE GUSTAVSSON OM HEDDA
(Calle i köket i Vår tid är nu) om kollegan Hedda Stiernstedt:
Vad utmärker Hedda bortom kameran? Höga ambitioner, vill alltid ge allt. Väldigt koncentrerad. Vet vad hon vill.
Ditt allra första möte med henne? Det var på provfilmningen. Hon hade redan fått sin roll och jag var nervös. Så jag hoppades att hon skulle hjälpa mig…
Om du måste tjata på henne, vad handlar det om? Att hon kan ta det lugnt, att det hon gör är bra. Hon behöver inte oroa sig.
Bästa tv-serie jag sett: The Crown, Marvellous

TEXT: Maria Dahmén

BILD: Mario Prhat och Aortaskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR