FAKTUM | 2014/07/10 Reportage

För några år sedan mördades en hemlös man på spanska Solkusten. Han visade sig vara svensk. 

När Faktum åker ner till Costa del Sol för att rota i ett ouppklarat mord visar det sig att det kryllar av fattiga svenskar i Spanien.

TEXT OCH BILD: EMMA SOFIA DEDORSON

 

Fuengirola, december 2009. På en central gata på den klassiska badorten hittas i gryningen en man liggande i sitt eget blod. Han har mördats med upprepade slag mot huvudet med en yxa. Ansiktet är så vanställt att det är svårt att identifiera honom. Till slut konstaterar polisen att mordoffret är en 60-årig hemlös man från Blekinge. En annan hemlös svensk på orten har identifierat honom med hjälp av ett passfoto som faxats ner till polisstationen i Fuengirola från Sveriges ambassad i Madrid.

– Han har förändrats, men jag kände igen honom på ögonen, sa mannen då.

Mars 2014. Det är sjutton grader varmt redan klockan nio på morgonen. I det centrala köpcentrumet Las Rampas är det tyst eftersom butikerna inte öppnar förrän tio. Allt som hörs är ljudet av shoppingvagnarna som några krokryggade gestalter drar mot den enda öppna lokalen – den evangeliska kyrkan Renacer. Därinne råder full aktivitet. Tre dagar i veckan använder frivilligorganisationen Adintre (Andalucía Integra) kyrkans lokaler. De hjälper stadens fattiga att sköta sin hygien och få mat i magen.

Julián Avilés är i full färd med att hacka grönsaker till lunchen. Han är spanjor men kan svenska.

– Jag har bott i Sverige i över åtta år och har en vuxen son där, men han pratar inte med mig. Man kan säga att jag övergav honom.

Det var runt trettio år sedan Julián träffade sin vackra svenska flicka i en bar. 1955 gick den första svenska charterresan till Spanien. Svenskarna fick snabbt smak för livet i solen och under 60- och 70-talen började pionjärerna bosätta sig här. I och med Francos död 1975 och 80-talets demokratiseringsprocess blev Spaniensvenskarna allt fler.

 

Runt 90-talets EU-inträde boomade svensk migration till Spanien och i dag är cirka 40 000 svenskar säsongs- eller permanentboende på Solkusten.

De flesta håller sig till svenskkolonierna. I Fuengirola finns en svensk skola med elever från förskolan till gymnasiet.

Svenska fastighetsförmedlare, livsmedelsbutiker, frisörer och svenskspråkig lokalpress gör livet enkelt för Spaniensvensken. Alla svenskar är förstås inte isolerade från spanjorerna vilket de många ynglingarna med en svensk och en spansk förälder är bevis på.

– Alla separerar inte som jag och min fru, det finns solskenshistorier också, säger Julián Avilés, medan han fortsätter hacka tomater i kyrkoköket.

 

Joyce Gyimah (t.v.) är chef på frivilligorganisationen Adintre. Hon är förbannad på Sverige som inte hjälper sina egna utsatta medborgare. I stället får sådana som Joyce rycka in och stötta dem som inte har råd att handla sin egen mat.Trött på media
In i lokalen dundrar en kvinna med höga klackar, svallande hår och en kundvagn fylld med matvaror.

– Det är organisationens ordförande, var försiktigt för hon är rätt så hård, varnar Julián. Mycket riktigt är ordförande Joyce Gyimah inte alls imponerad av tidningen Faktums närvaro i lokalen:

– Jag är så trött på alla journalister som kommer hit och rotar. Hur hjälper ni oss?

Hon påpekar att Svenska kyrkan minsann inte alls stöder Adintre eller gör något alls trots att det finns “hur många svenskar som helst på Fuengirolas gator”.

– Svenskarna är inte här nu, de är därute. Sitter och tigger. Gå ut och se efter själv i stället för hänga här. Sedan ger hon ändå Faktum sitt medgivande att stanna kvar. Tre kvinnor köar till matutdelningen. På frågan om de talar spanska säger den blondaste av dem:

– Sí, perfectamente. Och svenska också. Det första säger hon på andalusisk spanska. Det andra på klingande göteborgska. Hon heter Eva Löfgren, är 54 år och har fem söner. Två av dem i Sverige – den ene myndig och den andre placerad på LVU-hem. Tre bor med henne i Spanien – en av dem är autistisk. Alla fem har hon fått tillsammans med samma spanska man.

– Men det var bara misshandel och svartsjuka med honom. Han finns inte med i bilden längre. Eva har kommit till Adintre för att fylla sin DraMaten med basvaror. Julián kommer fram när han hör henne tala svenska och säger att han inte visste att hon var från Sverige. Eva berättar att hon inte kommer dit så ofta. Att hon skäms.

– Jag har ett helvete och det är de svenska myndigheternas fel. Jag flyttade hem till Sverige 2007 för att jag trodde att de skulle hjälpa mig, men där tog de min son ifrån mig och sen blev jag hemlös 2009. Jag hade inget annat val än att flytta tillbaka hit. Min son är fast i Sverige.

För att få mat måste Eva registrera sig. De har redan hennes fil bland sina papper, men hon måste berätta om sin situation – om sina fem barn utspridda över två olika länder, om sin svenska sjukpension som inte täcker hyran och räkningarna. Hon får berätta om sin sons autism och sina egna sjukdomar – fibromyalgin, artrosen och tarmsjukdomen colon irritabile som förvärras vid psykisk stress. Eva får till slut sin mat: pasta, ris, tonfisk och grönsaker.

– Pengarna räcker inte och jag har barn att ta hand om. Jag får ut runt 6 000 kronor i pension och hyran är på 550 euro (cirka 4 900 kronor, reds anm). Sedan är el och vatten dyrt här. Eva säger att en av hennes söner blev mobbad i skolan i Bergsjön och att de därför var tvungna att flytta akut. Med tre månaders uppsägningstid fick hon betala dubbla hyror, vilket hon inte klarade.

Tårfylld bön
– Jag blev hemlös i Göteborg, skulle kunna sälja er tidning!

Men det var då Eva beslöt sig för att flytta tillbaka till Spanien. I samma veva fick en annan av hennes söner problem i skolan och sociala myndigheter menade att han hade en lätt utvecklingsstörning.

 

Eva Löfgren får en varm kram av annars barska härbärgesföreståndaren Joyce Gyimah.– Visst, han har problem med lärandet, men jag tror att det beror på att hans svenska inte är så utvecklad trots att hans uttal är svenskt. Innan Eva går rycker Joyce Gyimah tag i henne och ber henne berätta sin historia igen. Eva drar den än en gång. Joyce lyssnar och lägger sedan en hand över Evas bröst. Hon ber en lång evangelisk bön, ber Gud att “Evas kamp ska belönas i Jesu namn, amen”. Eva brister i gråt.

– Hälsa Sverige att det är de som borde se till att de här människorna får mat och inte jag, säger Joyce innan hon återgår till sin välgörenhet.

Ute har temperaturen stigit till 20 grader. Solen står högt. Eva drar sin vagn längs strandpromenaden Paseo Marítimo mot kvarteret Los Boliches. Vi ska leta reda på svenska “Margareta” som Eva tror vet mer om den yxmördade svensken.

– Jag kände honom inte, det var då när allt strulade till sig med Sverige.

Men Margareta känner alla, hon har en särskild plats här borta där hon sitter tigger om dagarna. Under promenaden pekar Eva upp mot hyreshusen. På flera balkonger hänger skyltar med telefonnummer.

– Titta, vad enkelt det är. Man bara ringer och säger att man vill hyra en lägenhet. Har man pengar till hyran och en depositionsavgift så har man ett hem. Ingen tittar efter prickar i något register. Barerna längs promenaden flaggar svenskt. Eva småpratar med alla hon möter. På svenska, på spanska eller “engelska med de blekaste”.

– Var inte rädd, du är större än dem, säger hon till en engelsk kvinna som hamnat i ett hav av kackerlackor på trottoaren.

– Någon vill bjuda mig på kaffe ser jag, säger hon till servitrisen på ett kafé när hon ser dricksen ligga kvar på bordet.

Där på strandpromenaden är Eva uppsluppen, i stark kontrast till tungsinnet hon gav prov på när vi möttes i kyrkan.

– Äh, nu kommer folk tro att jag lever något slags lyxliv här i solen. Någonstans måste jag ju få andas också. Jag kämpar för mina barn varje dag, men solen är bra för min artros. Det har jag läkarintyg på. Eva bekräftar att det finns flera trasiga svenskar i trakterna.

– De är rätt många. Lasse uppe i Mijas har cancer till exempel och Margareta som vi ska träffa är det riktigt synd om. En lång historia. Hon självmedicinerar med alkohol. Vem gör inte det? Men Margareta sitter inte på sin vanliga plats i dag.

– Hon kanske har druckit för mycket, menar Eva.

Vid en livsmedelsbutik vid Los Boliches sitter däremot två skäggiga män och en kraftigt blonderad kvinna. De ser ut som om de hade typecastats som “hemlösa” till en film där de sitter och dricker öl ur femtiocentilitersburkar. Männen är finnar, kvinnan är svensk:

– Det vete fan vad jag är, Sverige ger jag inte mycket för. Har inte varit där på tjugo år.

Hon vill inte vara med på bild, inte uppge sitt namn och när hon tänker efter vill hon inte prata överhuvudtaget. Men hon tipsar om en man som kände den mördade svensken.

– Det är många tyskar och svenskar som tigger, säger Mariluz García, som driver ett café alldeles intill butiken där de tre skandinaverna sitter och dricker.

– Rumänerna är ju fattiga så dem förstår man ju, men svenskar har det väl bra hemma? De som är här och jobbar är väl okej, men de där som bara sitter och super skulle nog må bättre av att komma hem. Marilúz minns mordet på den hemlöse svensken.

– Jag har hört att det var en seriemördare som dödade flera uteliggare på raken. Ville väl städa upp på gatorna. Problem skapar problem.
Månaderna innan svensken yxmördades dödades ytterligare två uteliggare i trakterna. En portugis brändes till döds och en spanjor slogs ihjäl. Mannen, som den blonderade svenskan tipsat om, visar sig ha varit vän med portugisen.

– Vi var landsmän, säger Diego Barbosa, som gjort en sandkrokodil på stranden och försörjer sig på att låta turister fotografera sig tillsammans med den.

Blodigt avslut
– Jag kände svensken också, men han pratade inte så mycket. Vet inte ens vad han hette. Ingen av dem var bråkstakar i alla fall. De bara levde sina liv. Polisen sa till folk att om vi skulle sova ute så skulle vi göra det i grupp. Nu har det varit lugnt i flera år. Jag sover med min hund.

Diego Barbaso är hemlös i Fuengirola. Han träffade den hemlöse svensk som yxmördades här för några år sedan.

Den svenske mannen beskrivs av Diego, och dem som kände honom, som en enstöring. Av gatufolket i Fuengirola kallades han El Solitario. Han tiggde aldrig utan satt mest i parken bredvid parkeringen där hans liv fick ett våldsamt slut.

– Han var känd i gatubilden, iklädd keps, ett stort skägg och klädd i svart, sa hjälparbetaren Siv Abrahamsson till Svenska magasinet efter mordet.

Siv Abrahamsson, som länge jobbat med hemlösa i Fuengirola, uppger att hon träffade mannen första gången på Gullberna mentalsjukhus utanför Karlskrona redan på 70-talet när hon gjorde sin praktik. Hon vill minnas att den mördade 60-åringen ursprungligen var från Mörrumtrakten i Blekinge. Många år senare möttes de igen i Spanien. Mannen kunde ingen spanska, men sa sig ha pengar. Efter mordet var hans fickor tomma. En teori var därför att det rörde sig om ett rånmord.

– Man behöver ju inte yxmörda någon för att sno hans pengar.

Mördaren hatade uteliggare, säger Diego Barbosa. Mordet är inte uppklarat så teorierna om rånmord och seriemord förblir spekulationer. Polisen säger att utredningen sedan länge är nedlagd. Men vad gjorde 60-åringen egentligen i Spanien? Eva Löfgren menar att det inte är så konstigt att utsatta svenskar hamnar på spanska Solkusten.

– När jag kom tillbaka till Sverige var det som att bli omsluten av svarta murar av mörker och motstånd. Här har jag i alla fall solen.

Fotnot: Margareta heter egentligen något annat.

 

I sovsäck bland nudister

TEXT: MARIA DAHMÉN
Faktumförsäljare Lasse Jakobsson har luffat nere i Spanien vid otaliga tillfällen sedan 80-talet. Tillsammans med andra nordbor har han bott vid en nudiststrand på Kanarieöarna.

Faktumförsäljare Lasse Jakobsson från Skåne är en av de många utblottade svenskar som tidvis bott i Spanien.Lasse Jakobsson, Faktumförsäljare i Ystad, har regelbundet rest ner till Spanien för att undkomma kölden, tristessen och missbruket. Det har blivit många rundor ner till sydkusten där turistorterna ligger på rad.

– På 80-talet luffade jag i Gibraltar, hade det skönt och bodde i sovsäck utomhus.

Jag gav mig i väg från tillfälliga arbeten i Sverige och stannade i två, tre månader. Tillbringade kort sagt vintern där nere.

Lasse reste även till Kanarieöarna.

 

– La Gomera heter en liten ö 40 minuters färd med färja från Teneriffa. När jag var där 2003 träffade jag på ett gäng nordeuropéer som bodde i grottor nära turistidyllen Valle Gran Rey. Du nådde grottorna genom att vandra utmed havet förbi några stränder varav en nudistbeach. De sista 200 metrarna gick du på stenar. Ett 40-tal personer, mest holländare och tyskar, höll till där i flera år. Då och då gick någon av dem in till byn och köpte förnödenheter. De störde ingen och polisen lät dem vara.

– Jag vet inte om grottorna är bebodda i dag, men jag kan inte tänka mig att det byggts nåt där.

I början av 2000-talet fanns det gott om byggjobb på La Gomera, enligt Lasse som var där sporadiskt och högg i.

– Då bodde jag enkelt, fick en gång låna ett utrymme i en lada. Kanske var utrymmet avsett för en åsna. Jag stormtrivdes! Att hanka sig fram på ströjobb i Spanien i dag är inte lätt.

– Och det är inte så lätt att tigga. Om en spanjor ser en nordeuropé sitta på gatan och tigga ges inga pengar. Det är ju inte som med EU-migranter här – vi vet att de har det svårt i sina hemländer.

 

Satsar socpengarna på biljett till värmen

TEXT: EMMA SOFIA DEDORSON
Det är ett 30-tal som sover på gatan i Fuengirola, varav cirka tio svenskar, enligt organisationen Adintre. Många fler svenskar än så lever under fattigdomsgränsen. Svenska kyrkan i Fuengirola har ingen särskild verksamhet för dessa personer. Fenomenet är dock inte isolerat till Solkusten. På andra populära turistdestinationer – som Mallorca och Kanarieöarna – har man fullt upp med denna sociala problematik:

– Vi har kanske 20 hemlösa svenskar på stranden samt ett hundratal som är socialt utsatta, säger Stefan Kamensky, diakoniassistent vid Svenska kyrkan på Teneriffa.

Enligt Stefan handlar det främst om två kategorier: missbrukare och människor med psykisk problematik. Det är ofta människor som lever på försörjningsstöd i Sverige som satsar sina pengar från socialen på en biljett till Spanien i hopp om att livet ska vara enklare i solen.

– Solen skiner, alkoholen är billig och samhället är relativt drogliberalt, förklarar han.

Väl på plats är det inte så enkelt och Svenska kyrkans arbete handlar ofta om att få hem dessa personer till Sverige igen. Man kontaktar UD, socialtjänst och anhöriga för att få hjälp med en hemresebiljett. I extremfall händer det att man bistår ekonomiskt till biljetten. I andra fall fixar de fram akutboenden till de utsatta.

– De dras in i alla möjliga tvivelaktiga sammanhang. Många utsätts för våld – kvinnor av sexuell karaktär, säger Stefan Kamensky.

Svenska kyrkan i "svenskorten" Fuengirola på spanska Solkusten är en av de organisationer som försöker hjälpa hemlösa svenskar som är strandsatta i Spanien.

Patric Nilsson vid svenska Utrikesdepartementet bekräftar att Spanien tillsammans med Thailand toppar statistiken med konsulära ärenden av den här typen. Som EU-medborgare ska man söka ekonomiskt bistånd (”socialbidrag”) i det land man befinner sig. På motsvarande vis kan EU-migranter som befinner sig i Sverige efter behovsprövning enligt socialtjänstlagen beviljas – eller få avslag på – en återresa till sitt hemland. Svenskar som sökt bistånd i Spanien hamnar i statistiken för EU-migranter. För att få ekonomiskt bistånd av Spanien till hemresa är kraven hårda och få svenskar söker hjälp, enligt spanska inrikesministeriet. Stefan Kamensky vid Svenska kyrkan på Teneriffa säger att i Spanien kan den här gruppen sällan påvisa att de är berättigade till hjälp från vare sig svenska eller spanska staten.

– De är missbrukare och människor med psykiska problem som kanske har satsat sitt försörjningsstöd på enkelbiljett. De kan inte klassas som oförberett nödställda. Det händer att Svenska kyrkan bistår med flygbiljetten eller fixar fram akutboende på plats.

– Varken spanska eller svenska myndigheter hjälper dem, det är då de kommer till oss. Mörkertalet är stort men konstateras kan att hundratals svenskar lever på marginalen i olika delar av Spanien.

 

Fattiga svenskar i Spanien – statistik och mörkertal:

Fuengirola: Tiotal hemlösa svenskar. Källa: Adintre Fotnot: Många fler svenskar lever i fattigdom, med missbruk och psykisk ohälsa.

Mallorca: 20-30 hemlösa svenskar. Källa: Svenska kyrkan

Teneriffa: 20-30 hemlösa svenskar. Källa: Svenska kyrkan

Gran Canaria: 20-30 hemlösa svenskar. Källa: Svenska kyrkan

Fotnot: På samtliga tre öar lever hundratals svenskar i allvarlig social utsatthet.

* 21 svenskar frihetsberövades i Spanien under 2013. Källa: UD

* 55 svenskar i Spanien nödställdes under 2013 och fick hjälp av UD med resan hem. Källa: UD

Fotnot: UD assisterar många fler än så med råd utan att de blir ärenden. För att berättigas ekonomiskt bistånd till hemresa måste man påvisa att man haft returbiljett och att alla andra möjligheter är uttömda.

TEXT: Emma Sofia Dedorson

BILD: Emma Sofia Dedorsonskriv ut sidan