FAKTUM | 2012/10/28 Profilintervju

När han inte sitter i TV4:s Parlamentet eller hänger ut hotfulla sd-toppar på Youtube äter han middag med deras partikompisar och nobbar deras tjejer på krogen. Hur går den existentiella ekvationen ihop i komikern Soran Ismails 3,14-hjärna? Det har Faktum tagit reda på över en kopp varm choklad med vispgrädde tillsammans med Sveriges mysigaste politiska komiker.

Soran Ismail tillhör det gravallvarliga komikersläktet. Han är Team Betnér, på behörigt avstånd från såväl Ingvar Oldsberg som Özz Nûjen. Inga skrockande ordvitsar eller sprattig slapstick. Nej, Soran tittar in i youtubekameran med ögon som en ung Belmondo, och berättar på sövande sörmländska om sverigedemokraternas senaste klavertramp, som högläste han ur ett snällt kapitel i Tusen och en Natt. För egentligen är ståuppare som han lika mycket opinionsbildare som skratthora. Det hävdar Soran över en Faktumchoklad med vispgrädde, som han tackar extra gulligt för.
På 30 sekunder kan man konstatera att Soran är mer lyhörd och samförståndssökande än de flesta. Och när man hör honom lägga ut texten betvivlar man inte att han faktiskt lagt ner timmar, dagar och veckor på att twittra med ”troll” på nätet och mucka med sverigedemokrater på stan.
Ja, sommaren före riksdagsvalet 2010 vankades det bråk i city: Soran Ismail versus tre höga sverigedemokrater. I anslutning till valdagen la Soran och hans polare senare ut en film på Youtube. Den visar hur en man omringas och hotas av ungdomsbasen Erik Almqvist, riksdagskandidaten Christian Westling och partiideologen Kent Ekeroth. I efterhand har dessa tre gjort gällande att komikern ”fulklippt” filmen och väntat med att publicera för att sabotera.
– Jag kan förstå att det ser misstänkt ut, säger Soran Ismail utan omsvep. Men då ska man ha i minnet att vi inte visste vilka de här människorna var när det faktiskt hände. De var inga kändisar sommaren 2010. Det var först när valrörelsen intensifierades som vi kopplade att det handlade om partitoppar. Självklart publicerade vi filmen då. Varför skulle vi inte ha gjort det?

Men är filmen fulklippt?
– Filmen är inte fulklippt, den är plockad direkt ur min kompis telefon. Och från början fanns en film till, från min egen mobil. Den blev tyvärr stulen när jag var på resa i Argentina den sommaren. Det är polisanmält på plats. Jävla argentinska svartskallar!
Nej, Soran Ismail är ingen av de där humorkändisarna som vevar mantrat ”jag är jättetrist privat”. Han är intensiv men slående socialt kompetent, även om han slår ifrån sig när man påtalar det. Soran har även fattat de mellanmänskliga vinsterna med sociala medier. Han finns på Twitter för att komma nära folk, och har på mikrobloggen ett, med svenska mått mätt, gigantiskt antal följare.
– Jag är på Twitter för att ha kontakt med folk. För att slippa nästa jävla Breivik. Därför skulle det aldrig falla mig in att förnedra bråkiga sd-troll. Sedan är jag ingen missionär som vill vinna debatt. Jag vill ha en diskussion och kanske nå fram någon gång. För mig är det inget syfte att bli blockad, hur bra skämt jag än hade kunnat göra av det.
Sorans analys av det så kallade näthatet mot främst muslimer, handlar ytterst om rädsla och existentiell otrygghet. Folk tvekar inför sin svenska identitet. Han efterlyser en vilja att vara stolt över Sverige. På ”osvenskt” manér.

Låter du inte som sverigedemokraterna nu, när de klagar på att ”pursvenskar” är diskriminerade?
– Grejen är att sverigedemokraterna har rätt i sin problembeskrivning! Men de kommer med fel lösning. Vi har inte jätteproblem med segregation, men lösningen är inte ett slutet samhälle. Eller påtvingad assimilering. Att tvinga på folk sill och potatis fungerar lika illa som inkastare på turistorter. Folk vill inte in i den fina lokalen – om man tvingar dem.
Ur humorperspektiv är sverigedemokraterna bra, konstaterar Soran och syftar på alla ståuppmonologer där han driver med partiet. Som klippet där han agerar magister och förevisar ett diagram på temat Förbjud Språk i Skolan.
– Ja, sd tycker ju att alla måste prata svenska på rasten. Det i sig är bara jätteroligt, tycker jag. Men så inser man att folk bara instämmer och tycker att förslaget är bra. det tycker jag är läskigt. Jaha, ni vill att tjejerna ska få bli kallade hora på svenska i stället för på arabiska? Ni tycker att det är bättre? Okej.

En mer oortodox åtgärd i Sorans kampanjbatteri mot sverigedemokraterna: ett mål mat. Soran har helt enkelt tagit debatten till middagsbordet och dinerat med sd-topparna Rikard Jomshof, Linus Bylund och Oskar Sjöstedt. Varför?
– Varför inte? Linus lagade mat och jag tog med vin. Det var intressant, men vi tycker så grundläggande olika och diskussioner med de här människorna tar extremt lång tid.

Men är det inte att sälja sig? Äter man verkligen middag med fienden?
–  Varför skulle det vara det? Jag vill på allvar möta de här människorna. Jag är intresserad av deras argument. Dessutom tror jag att fientlighet i debatten alienerar. Det är kontaktlöshet som är farlig. Breivik är ett extremt exempel på det.

Är sverigedemokraterna ett rasistiskt parti enligt dig?
– Ja, sd avgör hur välkommen du är baserat på varifrån i världen du kommer. Det är rasism, enligt min definition.
Det var inte Sorans avsikt att bli opinionsbildare, mer en logisk följd av hans personlighet. Han beskriver sig som tyst i småskolan, men med tiden allt bättre på att verbalisera kollektiva upplevelser, och locka fram skratt. Han slog igenom på stand up-scenen efter att ha vunnit en del poetry slam. Konceptet var då att köra utan paus, i ren skräck för att inte få skratt.
– Jag har fortfarande inga direkta punchlines. Jag gillar att berätta och tycka till. Det som var en överlevnadsstrategi har blivit min stil. Men det är klart att jag är en skratthora. Det är alla som håller på med det här.

Folk säger att du ogillar manus, stämmer det?
– Alltså, det stämmer inte. Men jag rapar ju inte upp ordagranna ”skämt” som jag har suttit och filat på. Jag har ett antal ämnen som jag vill ta upp och så gör jag det beroende på hur kvällen artar sig.
Hur går då Soran Ismail ihop med rollen i ett av de mer manusbundna teveprogrammen – Parlamentet? I senaste säsongen av TV4:s evighetsmaskin har han snällt burit slips och skojat på kommando. Hur roligt är det?
– Parlamentet är inte roligt längre, konstaterar Soran torrt. Inte för att det skulle ha försämrats, men humor bygger på överraskning. Parlamentet är bara slut som form. Vi har fått 9 000 tips från coachen och allt annat har redan gjorts FEM gånger av Robert Gustavsson.

Så varför tackar man ja till att sitta där med kavaj och hårspray då? För skandalerna bakom kulissen?
– Ledsen, men teamet bakom Parlamentet är som en gammal, ospännande familj. Alla är snälla och inget händer.

Inte minsta lilla kvinnoförtryck i kulissen?
– Nej, du. Det var före min tid som de bråkade om grabbigheten där och numera är produktionen mer jämställd.

Men egentligen är det inte din grej?
– Nej, men som komiker måste man göra teve. Jag får bra respons på mina gig, men för att nå en större publik är Parlamentet det enda sättet. Det finns inget annat, om man inte vill laga mat.
Men visst har du gjort annan teve?
– Jag hade en roll i Gustafsson 3 trappor. Se inte den.
Soran ser visserligen ut som en filmstjärna från Nya Vågen på 60-talet, men han har inga planer på att bli fransk filmstjärna, som kollegan Özz Nûjen.
– Nej, inte alls. Özz är utbildad skådespelare och en äkta clown. Jag gillar honom verkligen, men vi är helt olika typer.

Och så knäcker han dig i kurdkunskap!
– Haha, ja! Har du lyssnat på radio?

Blandar folk ihop er för att ni är kurder?
– Inte de som har sett oss på scen. Vi är så olika. Personligen står jag inte ut med Özz humor, men jag har honom att tacka för en massa.
Soran Ismail vill ta plats, berätta och bygga världar med sin publik. Han har länge velat köra helt solo och
i vår är det dags. Med nya turnén Resan fortsätter, som kommer att gå på teaterscener landet runt. Titeln knyter an till förra turnéns, där Soran reste landet runt på Nils Holgersson-manér, med gås under armen och allt. Den här gången är temat demokrati. Slut på dialekthäcklande, alltså?
– Det får vi se! Jag gillar dialekter, fast jag inte kan härma dem.


Håller du med den där enkäten som kom fram till att göteborgska är sexigast?
– Haha, verkligen inte! Göteborgska är ocharmigt charmigt och får mig att associera till primitiva killgäng som försöker ligga. Skånska är sexigast. Det är aggressivt! Östgötska gillar jag också.
Åh, du gillar örebromål?
– Va, nej! Örebro är gnällbältet. Min flickvän kommer därifrån.
Läspar hon?
– Haha, tyvärr inte. Nej, det hade varit jobbigt, du. Det finns inget svårare att ta på allvar än folk som läspar, det är därför jag skämtar om ”sexualupplysaren Cissi” som blev utskrattad när jag gick i högstadiet.
– Nja … hon var egentligen en tant som skulle undervisa min klass i engelska på gymnasiet, utan att kunna uttala th-ljudet.

Soran gillar siffror. Ibland rundar han av fikor med att memorera kring 500 Pi-decimaler i Musikhjälpen i P3. Han är utpräglad logiker: jättekul att vara ihop med?
– Min flickvän tycker att jag har blivit bättre och jag jobbar på det. Men så himla kul är jag nog inte, nej.

Förväntar sig folk att du ska bjuda på dig själv i offentliga sammanhang?
– Folk är väldigt snälla, kommer fram på tunnelbanan och ger positiv respons. Vilket jag tycker är outhärdligt. Jag känner mig maktlös för att jag inte kan tacka tillräckligt. För jag blir verkligen glad.
Hur går det till när folk är fulla då? Samma diskretion?
– Nej, då blir man exponerad för ”roliga historier”. Där orkar jag fan inte vara artig…

Blir du raggad på för att du är känd?
– Ja, att vara komiker på krogen är ungefär som att vara snygg tjej på krogen. Folk vill bjuda på drinkar och låter dig inte dansa ifred.

Soran Ismail fabulerar inte så mycket på scenen som ryktet säger att han gjorde i början. Det blir mer och mer berättande och opinionsbildning. I vår tänker han som sagt bråka om det heliga konceptet demokrati.
– Det är givetvis humor, men jag blir grymt provocerad av att det finns folk som går och röstar på känsla. Det är som om jag skulle åta mig att bygga ett hus. Då har jag hellre respekt för soffliggare. Demokrati är ingenting utan kunskap – det är därför vi har allmän skolgång.
– Det är livsfarligt att låta känslor styra politik.

TEXT: Liv Landell

BILD: Andy Prhatskriv ut sidan