FAKTUM | 2011/09/28 Reportage

Lenarto

Lenarto

Vår värld har varit religionsanstucken alltsedan våra förfäder började tillbe flod-, träd- och solgudar. Gud så många gudar det har funnits genom tiderna, eller rättare sagt inte funnits. Dessutom har religionen varit världens i särklass största gissel med krig och våld som följd.
Ändå måste jag tro på nåt högre.
Antingen är vi skapade av en gud, eller så härstammar vi från aporna. Det är bara att välja. Det känns trevligare att tro på en gud. På nåt vis är vi batteridrivna leksaker med en förväntad livslängd på uppemot 100 år. (65, om staten fick bestämma) När batteriet (hjärtat) tickat färdigt återgår vi till butiken för återvinning, själen för sig, materian för sig.
Som alla leksaker kan vi lätt gå sönder, eller avsluta oss själva, vilket inte så sällan sker genom krig, våld, sjukdomar och katastrofer. Enligt tron kommer vi stå till svars för våra uppsåt och gärningar under vår aktiva tid.
Maestro vill ju veta hur hans skapelse artar sig.
Men: glöm alla tempel, kyrkor, pagoder och moskéer, glöm alla ceremonier, knäfallande, korstecken, huvudviftande och hela faderullan. Det är av noll och intet värde, bara fjärmar folk och nationer/religioner från varandra. (”Vi” och ”Dom”.)

Om dessa trons attribut hade uppstått i dag, hade de avfärdats som ovetenskapligt nonsens. Titta i stället på den ni älskar. Varje gång jag ser min frus vackra leende och pigga kloka ögon vet jag att det finns en Gud. (för egofixerade typer räcker det med att se sig själva i spegeln)
Det vore ingen konst att vara god om vi visste att det satt en gud däruppe i himlen och bedömde våra gärningar. Då skulle vi göra det rätta i opportunt syfte (det kallas religiös korrekthet) som tyskarna under Hitler eller ryssarna under Stalin bemödade sig om att vara goda nazister respektive kommunister för att behaga Bossen, i hopp om befordran, överlevnad och ett gott liv.
Men en Gud är minst av allt en diktator. Den fria viljan har vi fått för att bruka efter bästa förstånd eller som vi finner bäst. Efter döden hamnar vi på ett litet moln där vi får sitta och begrunda vårt liv. Då kommer vi att förstå, att det viktiga är att tillfoga omvärlden ett minimum av skada och död i avsikt att växa på andras bekostnad. Det är svårt, då livet innebär stora frestelser. Men det är bättre att vara ödmjuk och stå tillbaka, än att gå över lik för att nå sitt mål. Det man vinner här är vanskligt och kort, medan det man vinner i det stora är av så god kvalitet att det varar för evigt.

Jag får mina uppenbarelser vertikalt uppifrån. De kan komma lite olägligt ibland och inte alltid då jag önskar det. (Muhammed hade samma problem) Om jag så står i bolagskön eller springer mellan två spårvagnar måste jag på stört klottra ner vad jag i inspiration mottagit, därför har jag alltid penna och papper tillhands.
Men jag utger mig inte för att vara profet i egentlig mening. Profeter är ute.
Filosofer har alltid frågat sig varför gud, om han finns, tillåter det onda. Frågan är lätt besvarad. Gud kan inte veta hur vi kommer att gestalta oss. Vi är ett experiment, som inte ens Han vet utfallet av. Vi är skapade med känslor och förstånd, samvete och hela baletten, men våra handlingar till syvende og sist är helt oförutsägbara. Ibland förvånar vi till och med oss själva.
Allting är väldigt enkelt. Gör mot din nästa som du vill att din nästa ska göra mot dig, och världen kommer att bli en trevlig plats – enkel, förklarad och såsom den var tänkt. Det funkar, vare sig man tror på det eller ej.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR