FAKTUM | 2013/08/22 Reportage

allt1
För en EU-medborgare utan jobb i Sverige finns i princip ingen hjälp att få. Ens om man bor på gatan. Sedan ett halvår kan man dock söka stöd på Stads­missionen i Göteborg och centret Crossroads, som vänder sig till just EU-migranter.

 – Det finns en stor okunnighet om deras rättigheter hos myndigheterna, säger projektledaren Claes Haglund.
Text: Elin Hellström Bild: Jessica Bentsen

Det är onsdag förmiddag och bibliotekarien Karolina Jonsson håller en lektion i svenska för elva personer i blandade åldrar. I dag övar man verbböjningar i olika tempus. På bordet ligger en bok i svensk grammatik på spanska.
En av eleverna är Miguel Bedía, 38, från Alicante. Han kom till Sverige i januari med knappt 9 000 kronor på fickan.
– Jag blev av med jobbet som säljare och kunde inte betala mina lån. Eftersom det inte går att förhandla med bankerna förlorade jag min bostad och fick flytta hem till mina föräldrar igen. Då bestämde jag mig för att sälja det lilla jag hade kvar och köpa en biljett till Göteborg, säger han.

Claes Haglund, Crossroads.

Claes Haglund, Crossroads.

Tre dagar i veckan ger volontärer gratis språk­undervisning i Crossroads lokaler på Andra Långgatan. Detta eftersom EU-medborgare utan svenskt personnummer inte har rätt till SFI-undervisning. På centret ger man också stöd och information om hur det svenska samhället fungerar till dem som flytt krisen i Sydeuropa. Sedan starten i november har organisationen haft kontakt med drygt 180 personer. Hälften har kommit från Spanien, övriga främst från Italien och Grekland. Många som kommer via Spanien är rumäner och rumänska romer, andra grupper har sina ursprung i Nigeria, Senegal och Tunisien.
– De har tidigare arbetat med jordbruk, på byggen, hotell eller i restauranger och har svårt att få vita jobb när de kommer till Sverige. I Spanien kan du se en skylt på gatan om att det finns jobb. Så är det inte här, där du får höra att du måste kunna svenska, ha körkort, bil och lägenhet, berättar Claes Haglund som är Stadsmissionens projektledare.

Crossroads ger stöd till dem som flytt krisen i Sydeuropa och informerar om hur det svenska samhället fungerar. De ger även undervisning i svenska.

Crossroads ger stöd till dem som flytt krisen i Sydeuropa och informerar om hur det svenska samhället fungerar. De ger även undervisning i svenska.

En tredjedel är akut hemlösa
En tredjedel av dem som Crossroads varit i kontakt med är akut hemlösa, så kallade ”rough sleepers”.
– Situationen är katastrofal och det vi ser nu är bara början. Vi har bara fyra akuta nattplatser och de fylls redan på morgonen, säger han.
De som inte får plats på något härbärge löser situationen från natt till natt, en grupp brukar sova vid shoppingcentret Nordstan. Ytterligare en tredjedel bor hos vänner.
Miguel Bedía hyr ett rum hos några bekanta i Hisings Backa. Under våren har han arbetat svart i bland på en spansk restaurang för 60 kronor i timmen. Men för att kunna få ett riktigt jobb, betala skatt och öppna ett bankkonto kämpar han nu med att få ett så kallat samordningsnummer av Skatteverket.
– Det finns massor av moment 22-situationer längs vägen. För att få numret behöver du ha ett jobb, men arbetsgivarna väljer bort dem som inte redan har ett samordningsnummer, säger Claes Haglund.

38-årige Miguel Bedia från Alicante har flyttat till Göteborg i hopp om att få arbete och ett bättre liv än i den ekonomiska krisens Spanien.

38-årige Miguel Bedia från Alicante har flyttat till Göteborg i hopp om att få arbete och ett bättre liv än i den ekonomiska krisens Spanien.

Enligt honom finns en stor okunskap om reglerna kring fri rörlighet inom EU hos Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Ofta sägs det att man bara får stanna tre månader, men det är som turist. Om man söker jobb får man stanna sex månader eller längre, under förutsättningen att man har pengar och klarar sig själv.
– Vi har stora bekymmer med myndigheternas okunnighet kring det här. Enligt lagen om fri rörlighet ska EU-migranter behandlas på samma sätt som svenska medborgare på Arbetsförmedlingen. Det handlar om att alla ska ha samma rättigheter till att söka jobb, säger han.
Miguel Bedía berättar om sitt första besök på Arbetsförmedlingen.
– Jag är EU-medborgare och har därför rätt att söka jobb och arbeta här, trots det frågade kvinnan där om jag hade arbetstillstånd. Och så sa hon att jag måste kunna prata svenska för att få söka jobb.


Har hittat jobb på städföretag

Genom mannen han hyr rum hos har Miguel Bedía nu hittat ett vitt jobb på ett städföretag. Men han har ännu inte lyckats få sitt samordningsnummer, trots upprepade besök på Skatteverket.
– Jag vet mer om problemen med att söka arbete i Sverige nu än när jag åkte. Visst är det svårt på många sätt, men jag vill inte åka tillbaka till Spanien. Situationen där är katastrofal, det finns inga jobb och det går inte att överleva.
Han är fast besluten att försöka stanna i Sverige. Men om han slutligen inte lyckas lösa sin situation har han i alla fall föräldrar att återvända till, säger han. Även om han verkligen inte vill.
– Att vara 38 år och bo hemma med mamma och pappa utan pengar, det är inget liv. Jag visste att det var en stor risk jag tog genom att åka hit men jag var beredd att ta den, för det var den sista möjligheten för mig.

 

Personnummerlös Florin Voicu, 44, var mekaniker, men blev arbetslös i hemlandet Rumänien och flyttade för att söka jobb utomlands. Nu säljer han gatutidningen Faktum i Malmö.  – 2007 blev det allt sämre. Det var svårt att försörja sig. Jag åkte till Italien och jobbade på ett företag där, inte så långt från Rom, i drygt ett år.  När det blev tuffare i Italien år 2009 tog han sig till Sverige. – Jag har bott hos vänner i Bro­mölla och har försökt att skaffa ett personnummer, men mitt brev med ansökan kom i retur. Så jag har inget i dag.  För att få ihop lite pengar samlade han först burkar, men fick tips om Faktum. – Ganska ofta pratar jag med kunderna, de undrar varifrån jag kommer och om jag har någonstans att bo. Jag svarar att jag bor hos vänner. Jag tycker kunderna är trevliga.  Kvar i Rumänien bor dottern som ska börja studera vid universitet. – Framtiden? Jag tror jag har bäst chanser här. Text och bild: Maria Dahmén

Personnummerlös
Florin Voicu, 44, var mekaniker, men blev arbetslös i hemlandet Rumänien och flyttade för att söka jobb utomlands. Nu säljer han gatutidningen Faktum i Malmö.
– 2007 blev det allt sämre. Det var svårt att försörja sig. Jag åkte till Italien och jobbade på ett företag där, inte så långt från Rom, i drygt ett år.
När det blev tuffare i Italien år 2009 tog han sig till Sverige.
– Jag har bott hos vänner i Bro­mölla och har försökt att skaffa ett personnummer, men mitt brev med ansökan kom i retur. Så jag har inget i dag.
För att få ihop lite pengar samlade han först burkar, men fick tips om Faktum.
– Ganska ofta pratar jag med kunderna, de undrar varifrån jag kommer och om jag har någonstans att bo. Jag svarar att jag bor hos vänner. Jag tycker kunderna är trevliga.
Kvar i Rumänien bor dottern som ska börja studera vid universitet.
– Framtiden? Jag tror jag har bäst chanser här.
Text och bild: Maria Dahmén

TEXT:

BILD: skriv ut sidan