FAKTUM | 2018/04/06 Nyheter, Profilintervju

Sverigeturné, ett debutalbum och över 100 miljoner lyssningar på Spotify. Hon tvekar inte:
– På något sätt ska jag ta över världen.

– En tjej berättade att min version av Vågorna var hennes mammas favoritlåt. Hon lyssnade jättemycket på den när hon var sjuk i cancer. Det är exakt därför jag gör musik, för att den hjälper på riktigt. Om inte alla, så åtminstone någon.

Sabina Ddumba känner igen sig när hon kliver in i fotostudion på Södermalm i Stockholm. Det var här hon tog omslagsbilderna till sitt debutalbum. Då med vit bakgrund. I dag i färg. Av en slump bär hon en matchande dunjacka i ljusblått. Hon är självsäker framför kameran och fotografen Per Englund behöver inte säga många ord för att få de bilder han vill ha.

Hon tar fram en gitarr som gömmer sig bakom ett draperi, sätter sig på den röda stolen och spelar låten Hero av Enrique Iglesias. Att hon trivs i rampljuset märks när hon med inlevelse sjunger ”I can be your hero baby. I can kiss away the pain. I will stand by you forever. You can take my breath away”.

Hennes föräldrar kommer från Uganda men möttes i Sverige. När de träffades hade pappa ett barn sedan tidigare och mamma fyra. I februari 1994 föddes Sabina, deras enda gemensamma.

Relationen mellan föräldrarna tog slut och några år senare fick mamma ytterligare en dotter som hon flyttade tillbaka till Uganda med. Sabina blev kvar i Sverige.

– När mamma drog tog pappa hand om mig och mina fyra syskon. Han är en extremt osjälvisk människa som sätter sig själv sist. På gott och ont, säger hon.

Bläck på huden. Homeward Bound på högerarmen, namnet på debutalbumet. Svalor flyger upp längs ryggen, representerar hennes syskon. Siffror slingrar sig runt vänsterarmen, syskonens födelsedatum. Noter på fingrarna, för musiken. Ros nedanför bröstet, för symmetri.

Pappa William och barnen bodde i en lägenhet i Fisksätra utanför Stockholm där Sabina delade rum med sina äldre systrar. Inom familjen, skolan och musiken har hon nästan alltid varit yngst och en standardfras hon fått höra är: ”men du som är så ung”.

– Vad vill man komma fram till med det? Vissa går igenom saker när de är 65 år, andra när de är yngre. Min mamma åkte ifrån oss när jag var åtta. Man är aldrig för liten för någonting.

Tonläget förändras när hon pratar om sin mamma. Från entusiasm till kyla.

Än i dag vet inte Sabina anledningen till mammans beslut att lämna Sverige.

– Jag vet faktiskt inte varför hon stack. Det enda man kan göra är att gissa, säger hon kort.

Hur har du påverkats?
– Under många år bidrog mamma till mycket ilska och frustration. Det gör hon fortfarande när hon pratar med mig som om hon varit närvarande. Men det är vad det är och jag kan inte göra så mycket åt det.

Saknaden efter mammas kärlek har gjort att hon istället för att visa känslor rest murar och när känslorna svämmat över har musiken varit ett andrum. Men för några år sedan när hon för första gången blev kär tillät hon sig att visa sina känslor.

– Min ex-pojkvän kunde säga ”vad fin du är” och tårarna bara forsade ner, säger Sabina.

På en träbänk i fotostudion ligger tidigare nummer av Faktum staplade på hög. Maxida Märak, Alexandra Pascalidou, Kjell Bergqvist och Carola.

– Åh Kikki, utbrister hon när hon ser Kikki Danielsson på ett av omslagen.

– Hon är typ min favoritperson i hela världen.

Det var under senaste säsongen av Så mycket bättre som Sabina träffade Kikki för första gången. Men den som hoppas på fler svenska låtar efter Sabinas omtyckta tolkningar av Två mörka ögon och Vågorna får vänta länge. Hon planerar inte att skriva på svenska.

– Om jag ska satsa på musik kan jag inte bara göra det i Sverige, säger hon.

När fotografen ställer en tom stol bredvid Sabina får hon frågan om vem hon skulle vilja ha sittande där.

– Jag vet inte riktigt vem som förtjänar det. Kanske Beyoncé eller Kendrick Lamar, säger hon utan ironisk underton.

 

Vi går till favoritstället på Södermalm för att äta lunch. Här serveras våfflor till Stockholmspriser, från 100 till 150 kronor. Sabina väljer våffla med banan, gammeldags vaniljglass, kakcrumble, vispgrädde och nutella.

En av anledningarna till varför hon vill nå framgång, utöver kärleken till sången och scenen, är för att hon tycker att det är dags för hennes pappa att få tillbaka.

– Han har lagt så mycket pengar på mig och mina syskon. Jag vill kunna betala hans bostadslån så att hans pengar enbart kan gå till honom.

Relationen till pappan är stark. De facetimar dagligen och lagar gärna mat tillsammans.

– Jag tycker synd om alla män jag träffar för jag jämför dem alltid med pappa, säger hon och skrattar när hon plötsligt fryser till och kisar ut genom fönstret.

– Förlåt, får jag göra det här? Jag måste bara springa ut och säga grattis. 

Innan jag hinner reagera står hon ute på gatan och kramar om sin vän Elias Sahlin. Några minuter senare är hon tillbaka.

– Åh, han blev jätteemotionell, säger hon och berättar exalterat men kort om vänskapen.

De träffades första gången för nästan tio år sedan och hon tog med honom till Tensta Gospel Choir. I dagarna släppte han sin första singel.

Lykke Li, Robyn, Janice och Sabina Ddumba själv är några av artisterna som medverkat i Tensta Gospel Choir, kören som bildades 1996 som ett initiativ för integration mellan ungdomar från olika kulturer.

Sabina Ddumba springer ut från lunchen för att krama om sin vän Elias Sahlin.

Nyfiken på den omtalade kören åkte jag dit för att vara med på en repetition. Det är måndag kväll och klockan närmar sig halv sju. Tio personer sitter runt ihopsatta bord. Vissa har precis kommit och har jackorna på, andra dukar upp för mellanmål. Keso och banan. Klara Lindgren är en av dem. Hon är 20 år och började i kören förra våren. Trots att hon bor i Uppsala tar hon sig hit varje måndag.

– Det är helt klart värt det. Jag har förstått att jag haft väldigt flyt för det är en helt fantastisk kör, säger hon och ler.

Fler personer droppar in och en av dem presenterar sig. Sara Adut är 36 år och har varit med i Tensta Gospel Choir i 13. Hon såg en annons när hon läste på lärarhögskolan. Det stod ”soul, RnB och gospel”.

– Jag tyckte att det var kul att det var en blandning så jag ringde och fick komma på en audition.

Sara Adut blev antagen. För henne ligger körens styrka i att man får tillhöra det man vill. Frikyrka eller icketroende. Kristen eller muslim. Själv är hon judinna.

– Det egna uttrycket och varje individ tas tillvara, säger hon.

Sabina Ddumba var 14 år när hon följde med en kompis hit. Hon satt med och lyssnade och när sångare diskuterade hur de skulle avsluta en låt tog Sabina chansen att uttrycka sig. Sedan den dagen är hon en del av kören och Sara Adut berättar hur hon minns Sabina.

– Hon började här med sin bästis Janice och deras röster var unika. Jag tänkte ”wow, de gör intryck”. De utmärkte sig också för att de ville sjunga solo, säger hon.

I rummet med de beigefärgade väggarna och trämöblerna i björk har det samlats nästan 30 personer. Främst kvinnor i olika åldrar. Stolarna flyttas från borden och ställs tätt intill varandra för att skapa en cirkel. I hörnet står ett piano där kapellmästaren Micke Haglund sitter.

– Oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj oj, oj, sjunger kören till pianots toner. Uppvärmning och armar stretchas över huvuden. Höger och vänster. De gör olika läten, hyschande ljud och artikulerar bokstäverna p, k, t.

– Nu gör vi våra s, säger konstnärliga ledaren Cedwin Sandanam samtidigt som han presenterar mig och två andra som är här på besök.

De andra två ska sjunga.
– Några böneämnen att ta upp i dag? frågar Cedwin.
– Jag börjar jobba nästa vecka, så jag kan behöva lite extra pepp, säger en kvinna.

Den andra säger: min moster.
Den tredje: min mamma.
– Vi ger styrka till allihop, svarar Cedwin. Amen.

Denna kväll repar kören inför en privat 50-årsfest. Allt är hemligt, varken låtar eller plats får spridas.

Plötsligt spelar pianisten Happy Birthday av Stevie Wonder. Alla sjunger med. Det är Cedwins födelsedag och prinsesstårtor, frukt och kaffe ställs fram på ett bord. Härinne är känslan långt ifrån en grå januaridag. Efter kalaset sätter sig gruppen på stolarna. Sopraner. Altar. Tenorer. De sjunger en låt ur ordinarie repertoaren och Cedwin går igenom ordens betydelse. 

– ”Here I am, for you to use. Take all I am, its all for you”. Vi behöver våga lämna över oss för att göra det.

Beskrivningen av Sabina som en som ”ville sjunga solo” i Tensta håller hon själv inte med om.

– För mig var det inte alls så. Jag sa inte ”jag vill sjunga solo”. Om Cedwin frågade om någon ville sjunga solo och ingen sa ”ja” sa han: ”Sabina, tar du det?” Det var så majoriteten av gångerna, säger hon bestämt.

Att det finns rivalitet inom kören tror Sabina är självklart eftersom många är där för att de älskar att sjunga och drömmer om att jobba med musik.

– Jag kan absolut förstå att det kan ha varit jobbigt att se mig.

Själv blev hon besviken när Tensta Gospel Choir hamnade i sammanhang utanför kyrkans väggar och bara blev ”bra musik”.

– Det gjorde att folk förändrades och gigget på Friends Arena blev viktigare än gudstjänsten, säger hon.

Till slut valde Sabina att lämna kören, hon kände att hon inte längre utvecklades.

– Men den har haft en stor betydelse för mig. Jag gick i grundskolan när jag började och hann gå ut gymnasiet innan jag slutade. Där formades jag.

Tensta Gospel Choir beskrivs ofta som en plantskola för stjärnskott. Men det är inget konstnärliga ledaren, Cedwin, skriver under på. Likafullt fick Sabina sitt första jobb som körsångare åt Jenny Wilson genom kören och i dag är två av Sabinas körsångare, hennes basist och gitarrist med där och Cedwin är hennes manager.

Från årskurs 1–9 gick Sabina på Södermalmskyrkans kristna skola och tron är fortfarande en del av hennes liv. Det handlar om att vara en vettig människa, förklarar Sabina, ”Behandla din nästa som du vill bli behandlad. Knacka på dörren, den ska öppnas, saker du ska finna.”
– Det är fint med tro för det handlar inte om en själv. Det ger lite självdistans och jag tror att det behövs, säger hon och sippar upp det sista ur chailatten med det rödvitrandiga sugröret.

Tallrikarna dukas av men Sabina har bara ätit en fjärdedel av nutellavåfflan.
– Det roliga är att jag är nöjd med att bara få smaka, säger hon och skrattar.

När vi kommer in på framtiden lutar hon sig tillbaka mot den vita träbänken och blir tyst ett bra tag.
– Jag drömmer i det tysta. Min dröm är placerad här, säger hon och vilar handen mot den dubbelknäppta kavajen.
– Det är magkänslan som styr. 

 

Sabina Ddumba

Ålder: 24 år

Uppvuxen: Fisksätra

Bor: Södermalm, Stockholm

Aktuell: Sverigeturné med debutalbumet Homeware Bound. 
Malmö Live 2 mars.
Konserthuset i Göteborg 4 mars.

TEXT: Sandra Pandevski

BILD: Per Englund skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR