FAKTUM | 2018/08/13 Nyheter, Reportage

På Bukarests gator. En demonstration bland otaliga i Bukarest det senaste året. Missnöjet växer och politikerna tillsätts och avsätts på löpande band.

Nicola Bitu slåss för romernas rättigheter genom utåtriktad aktivism. Statsanställde Dino Adam för kampen från insidan med lågmäld diplomati. Samma mål, olika taktik. På Bukarests gator växer samtidigt missnöjet mellan förfallna fasader.

Två saker är direkt intressanta att konstatera i samtalen med två av Rumäniens mest kända kämpar för romers rättigheter. Det första är att de delar kampen mot målet, men att de valt helt olika.

Det andra är att Rumänien, sin politiska oordning och fattigdom till trots, är det bästa landet för romer att leva i. I alla fall i teorin.
– Här finns trots allt kunskapen och historien att hämta erfarenhet och förståelse ifrån, konstaterar aktivisten Nicoleta Bitu.
– Rumänien är det land i världen med mest avancerad policy när det gäller romer, säger statstjänstemannen Dinu Adam.

I Rumänien bedrivs forskning, och här finns gymnasieskolor, hälsoinstitutioner och grundskolor specifikt för romer. Efter år av arbete har en romsk elit med högutbildade och erkända romska politiker, aktivister och intellektuella bildats.

Men i takt med att Spanien och Finland blivit goda tvåor i rangordningen över länder där romerna har det ”bäst”, (längst ner på skalan finns Frankrike) börjar det som uppnåtts i Rumänien att raseras, hävdar Nicoleta Bitu, som inte heller ser någon återväxt.
– Det har funnits perioder då vi upplevt att vi uppnått saker, men i dag inser jag att vi aldrig kommer att bli klara. Erövrandet av rättigheter måste ske igen och igen och igen. Men det finns ingen nästa generation som tar kampen vidare. Medan vi var stolta över att vara romer, försöker de unga i dag att dölja sitt ursprung. De smälter in genom att förneka.

Hemma hos Nicoleta Bitu. Högkvarteret för den romska aktivismen i Rumänien är anspråkslöst. Men det är inte kraven för romers rättigheter. Aktivismen måste radikaliseras i takt med den nya antiziganismens framfart, menar Nicoleta Bitu.

Nicoleta Bitu bor i en liten lägenhet i gatuplanet på en av Bukarest bredaste och mest trafikerade gator. Här finns, utöver ett sovrum och ett litet kök, ett inglasat uterum med fönster mot gatan. Här trängs tvätthögar med foton på barnen och ett mindre möblemang. Ett par stolar och ett bord med papperstravar och pärmar.
– Här sker de flesta mötena mellan de olika organisationer som finns i vårt nätverk, säger Nicoleta Bitu som bland många titlar och befattningar är ordförande för DFRR (Democratic Federation of Roma from Romania).

Hon berättar att hon det senaste året ägnat mycket energi åt att bilda ett nätverk så att aktivismen ska gå i samma riktning. Den nya antiziganismen kräver en radikalisering av rom-aktivismen, menar hon.

Under sina 26 år som aktivist har Nicoleta Bitu haft många stunder där hon känt att det aldrig kommer att ta slut. Men att kampen för det fundamentala ständigt måste repeteras gör samtidigt valet enkelt. Antingen fortsätter hon outtröttligt, eller så ger hon upp helt. Det finns inga mellanvägar.

Diskursen måste hela tiden skrivas om efter motståndet. Samtidigt måste Nicoleta Bitu vaka över sig själv. Det är lätt att själv radikaliseras, i en allt mer radikaliserad kamp.

I en annan liten lägenhet, några trappor upp i ett annat hus i en annan del av Bukarest bjuder Dinu Adam på en kopp starkt kaffe. Dinu Adam är civilingenjören, författaren och journalisten som blev statsanställd mot sin egen övertygelse, men som snart insåg att han kanske kunde uppnå någonting om han verkade från insidan. Sedan några år arbetar han därför som rådgivare inom Ministerul Fondurilor Europene, Ministeriet för europeiska fonder, fritt översatt.

Dinu Adam tror inte längre på civilt motstånd.
– Problemen är så djupa att de inte går att lösa med civilt motstånd, säger han och tänder en cigarett.
– De insatser som görs drunknar i allt annat och aktivisterna har svårt att prioritera bland problemen.

Själv förstår han båda sidor, säger han, och förklarar sitt val med att hans strategi är att försöka förstå systemet från insidan för att kunna använda sig av det för att nå sina syften. Tyvärr blir det ibland kontraproduktivt, det som görs på utsidan och det som han försöker med inifrån.

– Jag har försökt att se civilsamhället som en partner, det står närmast folket och får förstahandsinformation. Men på central nivå där jag verkar måste all information samlas, alla perspektiv beaktas. Det går inte att bara lyfta fram en enskild infallsvinkel, vilket aktivisterna inte alltid förstår.

Hemma hos Dino Adam. Den statsanställde rådgivaren, författaren och den tidigare journalisten i sin intellektuellt inramade bostad som han delar med hustru och katt. Lågmält, men tydligt, säger han alltid vad han tycker enligt devisen: ”Jag lovar aldrig någonting, men det jag säger att jag ska göra, det gör jag.”

Dinu Adam beskriver å ena sidan ett pedagogiskt problem, å andra sidan en nationell strategi som saknar hållbarhetsperspektiv, eftersom den rumänska realiteten ständigt förändras på grund av en sedan flera år provosorisk regeringssituation.
– Den innebär att det bara tas kortsiktiga beslut, vilket civilsamhället inte alltid ser igenom. I stället välkomnar det varje radikal förändring i hopp om att det ska innebära förbättringar. Aktivisterna ser inte hur det blockerar systemet. Jag förstår problemen och behoven men personligen föredrar jag ett ordnat system – även om det innebär en viss tröghet. Du måste låta saker ta tid om de ska hinna få någon effekt.

Huvudproblemet i det politiska Rumänien i dag är enligt Dinu Adam, paradoxalt nog, en sorts maktlöshet i det demokratiska systemet. Folket röstar på politiska kandidater i ett personvalssystem som saknar kontroll över vilka som röstas fram. En olämplig politiker som sitter folkvald i fyra år kan hinna göra mycket skada.

Det är lördag och på gatorna i Bukarest mobiliseras det inför kvällens stora demonstration. Ännu en i en lång rad av protestaktioner som präglat huvudstaden sedan ett år tillbaka.
– Den kommer inte att leda till någonting. Den är liksom tidigare demonstrationer bara ett sätt för civilsamhället att visa sitt missnöje och sin önskan om förändring.

Liksom Nicoleta Bitu ser Dinu Adam en tillbakagång vad gäller romfrågan i Rumänien. Och vad gäller många andra samhällsfrågor också.

Själv röstar han inte längre eftersom han inte sympatiserar med systemet.

– Folk är inte insatta i sakfrågorna, många saknar tillräcklig utbildning. Det finns inget kritiskt förhållningssätt till staten. Människor blir manipulerade och i stället för att försöka ändra systemet sparkar de budbäraren gång på gång. Jag är personligen inne på min sjunde minister sedan 2015.

Som journalist ser han korruptionen från flera håll och rumänsk media är enligt Dinu Adam endast megafoner åt de olika partierna, fullständigt i statens kontroll. Särskilt tv-stationerna som verkar under maffialiknande förhållanden. Som författare agerar han observatör. Han säger och skriver vad han ser, men hans observationer är aldrig aggressiva, säger Dinu Adam.
– Jag brukar dock komma med förslag på möjliga förändringar. Ibland väcker det ilska hos politikerna men jag försöker aldrig att övertyga någon. Jag säger bara vad jag tycker.

Det gör även Nicoleta Bitu. Men politisk aktivism bland romer, i synnerhet romska kvinnor, är mer än sällsynt. Det är först de senaste 25 åren som romer varit politiskt aktiva över huvud taget. Lägg därtill ett könsperspektiv, så är det i den patriarkala traditionen – inte bara bland romer utan i hela Rumänien – en försvinnande liten del av kvinnorna som engagerar sig. I det rumänska parlamentet är i dag endast nio procent kvinnor.
– Historien har hållit oss separerade, isolerade och helt utanför det civila och politiska samhället. Rädslan för romer har kultiverats i århundraden och accelererat på senare år, konstaterar Nicoleta Bitu.

Det finns smala stigar in. Att fokusera på de etnopolitiska frågorna genom romska partiet är ett sätt, att engagera sig i lokala organisationer som en väg in i den lokala politiken en annan. En tredje väg är att engagera sig i ett ”ordinarie” parti och som rom försöka få in ett romskt perspektiv i olika frågor. Men bara en enda rom har hittills lyckats med det.
– Vi har en romsk röst i det socialdemokratiska partiet i Rumänien. Romfrågan ger inga röster i Rumänien, konstaterar Nicoleta Bitu och beskriver hur en romsk politiker kan kidnappas av sina meningsmotståndare, genom att till exempel få oönskat stöd i en mindre fråga, kanske öppnande av ett museum som berättar romernas historia, för att sedan få motstånd i en mycket större fråga, med motiveringen ”nu har ni fått ert museum”.
– Du går in med föreställningen att du ska förändra politiken, men i slutänden visar det sig att politiken förändrar dig, säger Nicoleta Bitu med en utandning som återigen signalerar uppgivenhet.

Romerna saknar också en historia av mobilisering och tillgång till makten, menar Bitu som också pratar om inre motsättningar mellan ”etablerade” romer och romer som syns tigga på gatan. Trots alla dessa försvårande omständigheter i kampen vill hon ändå hävda att någonting har skett genom åren.
– Jag kan väl inte helt sudda ut min egen insats, och vi har ju faktiskt lyckats göra romernas rättigheter till en politisk fråga på EU:s och FN:s agendor. Men de förändringar som sker, sker inte av kärlek till romerna, det finns alltid en annan underliggande agenda.

Kollektiv skuld?
– Ånej, haha, kom igen! Det skuldberget är alltförstort för att någon skulle vilja kännas vid det. Snarare används romfrågan ofta för att dra uppmärksamhet från något annat, som korruption eller skandaler.

När Dinu Adam får frågan om vad han lyckats med i sin kamp säger han:
– De internationella kontakter som i dag finns runt romfrågan och alla de människor som på olika sätt runt om i Europa engagerar sig för romer blir ändå fler. Mer konkret har vi fått till en förändring. Vi har infört ett födelsecertifikat för alla romska nyfödda, för att bryta den identitetslösa tillvaro som många romer lever i. De romer som föds i Rumänien idag existerar i alla fall på papperet.

Det är ett viktigt steg framåt, men fortfarande lever 160 000 romer i Rumänien utan identitetshandlingar, enligt Dinu Adam, vilket innebär att de saknar alla medborgerliga rättigheter.

På gatan utanför drar folkmassan ihop sig. Vädret är rent ut sagt vidrigt, nollgradigt snöblandat regn och blåst. Enligt medias rapportering marscherar uppskattningsvis 70 000 demonstranter genom Bukarest denna lördagskväll, i protest mot sittande makthavare.

I drygt två timmar varar demonstrationen som samlar alla generationer.
– 70 000? Det var en liten demonstration, säger en Bukarestbo som sett många plakat komma och gå.

RUMÄNSK POLITIK
Statsskick: republik
Statschef: president Klaus Iohannis (2014 – )
Regeringschef: premiärminister Viorica Dăncilă (2018 –)
Viktigaste partier med mandat i senaste val:
Socialdemokratiska partiet (PSD) 154/67 *
Nationella liberala partiet (PNL) 69/30
Unionen rädda Rumänien (USR) 30/13
Ungerska demokratiska unionen (UDMR) 21/9
Liberalers och demokraters allians (Alde) 20/9
Folkrörelsepartiet (PMP) 18/8, etniska minoriteters partier 17/0 (2016)
* Deputeradekammaren / senaten

Viktigaste partier med mandat i näst senaste val:
Social-liberala unionen (USL) 273/122
Rumänska högeralliansen (ARD) 56/24
Folkets parti – Dan Diaconescu (PP-DD) 47/21
Ungerska demokratiska unionen (UDMR) 18/9
etniska minoriteters partier 18/0 (2008)
Valdeltagande: 39 % i parlamentsvalet 2016, 53 % (första omgången) och 64 % (andra omgången) i presidentvalet 2014
Kommande val: Presidentval 2019, Parlamentsval 2020
Källa: UI, utrikespolitiska institutet

Läs även: Överlever genom att sälja Faktum.
Våra behov är så stora. Jag kan inte ens rangordna dem.

 

 

TEXT: Malin Clausson

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR