FAKTUM | 2014/02/03 Reportage

Många av dem har bott i staden sedan tiden på Meros camping. Men det är först nu som samhället börjat fatta att de här för att stanna och intressera sig för deras situation. Fotografen Joakim Roos däremot har följt fem fattiga romska familjer från Rumänien som bor i Göteborg – i hela fem år.

När ettans spårvagn stannar till vid Axel Dahlströms torg har regnet tilltagit. Det är redan mörkt trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen. En hal stig ringlar sig från spårvagnshållplatsen upp genom en skogsdunge och leder till slut fram till några hyreshus. I ett av dem har fotografen Joakim Roos sitt galleri. Det är dagen innan hans utställning Att vara rumänsk rom i Göteborg ska öppna.
– Helvete! Nu glider den ner igen. Jag har problem med att vissa av bilderna lossnar från väggen, de glider ner liksom.
– Jag kan inte komma ihåg om jag har haft det här problemet förut. Tanken är ju att utställningen ska flyttas runt och då vill jag ha ett smidigt sätt att ta ned och sätta upp bilderna.
Joakim Roos har följt fem romska familjer från Rumänien i deras göteborgsvardag från 2009 till i dag och han är lite stressad. Han har flera bilder till att hänga upp på de grå väggarna. Hans frigolit- och kardborre-anordning bakom fotografierna vill inte riktigt fungera och ett av de lite större fotona envisas med att vilja ramla ner.
Fotografiet som krånglar visar en ung kvinna sittande med sitt spädbarn på sin säng. Hon ser lycklig ut. Som om det är så här det ska vara, livet. Hon heter Narcisa och bor med sin man och sitt barn i en trea med femton andra personer här i Göteborg.
– Det är ingen skillnad på henne och mig egentligen.  Alla människor måste få bestämma sin egen identitet. Man har rätt att själv avgöra vem man är. Även tiggarna är ju väldigt olika. Vissa kommer från storstäderna och andra från små byar och någon annan från ren landsbygd. Man kan inte bunta ihop dem till en enhet. Sen har de ju likheter förstås. Vi behöver alla sova, äta, vi behöver kärlek och närhet.

Väcktes av tårar och död

1992, under Bosnienkriget, arbetade Joakim Roos som frilansfotograf på DN. På lokalredaktionen fanns det en städerska från forna Jugoslavien. Hon frågade Joakim om det gick bra att låna telefonen och ringa hem.
– Det fick hon självklart göra, tyckte jag. Hon ville ju ringa hem till sin familj i Bosnien mitt under det där avskyvärda och fullt uppflammade kriget. Men du, vilka jävla samtal! Hon grät och folk dog. Jag vaknade till med ett ryck kan man säga. Vad är det som händer där egentligen?
1995 skickades Joakim Roos av GP till Kosovo och som ­fotograf blev det hans stora genombrott.  Kosovo blev hans konflikt. 2002 ville han göra en uppföljning på vad som har hänt med alla dessa människor som flydde från Balkan till Sverige under krigen. Via flyktingfrågan fick han många kontakter med människor som hamnat utanför samhället, bland annat rumänska romer som bodde på Meros camping i Göteborg.
När campingen skulle stänga 2009 kunde man läsa om detta i etablerad media, men ingen av de stora dagstidningarna pratade med dem som bodde där.
– Detta störde mig något oerhört. Jag ville helt enkelt kolla vilka de var, människorna som var tvungna att flytta. Vad de ville med sina liv, vad de drömmer om, vad de tycker om sin situation i Sverige? Så jag började följa ett antal familjer. Jag fick faktiskt inte detta publicerat heller. Det tog fyra år, till 2012, innan de stora medierna började tala med dessa människor.
Plötsligt avbryts vårt samtal och Joakim tar ett språng för att fånga upp en bild som håller på att glida ner. Han lyckas. Det är samma bild igen. På Narcisa och barnet.
– Det senaste fotografiet tog jag så sent som i tisdags. För tre dagar sedan alltså. Det känns kul att det är så färskt.
Fotografiet visar en övergiven boplats i Mölndal. De var sju stycken som bodde där, i ett tältläger, bara drygt hundra meter från en spårvagnshållplats. När löven försvann från träden började lägret synas utifrån och då körde polisen bort dem. En av kvinnorna, Maria, bodde då i en bil i några nätter.

Romer i Göteborg - fångade på bild Utställningen Att vara rumänsk rom i Göteborg finns att beskåda på Galleri Roos, Riksdalergatan 17 i Högsbo varje lördag 14-16.  Närmaste spårvagnshållplats är Axel Dahlströms torg.  Utställningen pågår fram till och med slutet på januari. För mer info kolla ­facebookeventet med samma namn.

Vill prata med, inte om
Klockan är redan halv sju. Tiden har gått snabbt.
–Jag förstår att du måste sticka nu men hjälp mig sätta upp den stora bilden först är du snäll. Det klarar jag nog inte själv.
Öppningsdagen. Samma spårvagn, samma hållplats, samma stig men nu skiner solen.
Klockan är snart halv två och utställningen öppnade för en halvtimme sedan. Det är redan mycket folk i den lilla lokalen. Den stora bilden sitter kvar. Oskadd.
– I morse var det ett av fotografierna som låg på golvet när jag kom hit. Den blev lite skadad, men det spelar ju ingen större roll. Det är mycket folk här och de verkar gilla vad de ser. Skitkul faktiskt.
Det, efter nattens fallolycka, något sargade fotografiet föreställer två män och ett spädbarn. De befinner sig i sitt kök. Bilden utstrålar närhet, men i den ene mannens blick ser man också desperation. Han heter Doru, är murare och får inga jobb.
Joakim Roos tittar sig omkring. Han ser nöjd ut. Det är många som vill prata med honom och han verkar trivas i sammanhanget.
– Jag har blivit väldigt vänligt bemött av de familjer som jag har följt och lärt känna. Jag har tränat upp förmågan att vara social för att kunna ibland få ta närgångna bilder.
Joakim Roos försöker att koppla ihop de rumänska romerna med övriga delar av samhället. Han ska ha en tolk på plats i samband med utställningen så att vem som helst kan ställa frågor till dem och de till besökarna.
– Det är detta som är min uppgift, att man ska sluta prata om romer och i stället prata med dem.

TEXT: Johan Veghed

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan