FAKTUM | 2018/02/05 Nyheter, Reportage


En tonåring sätter sin signatur på ett papper för att nå sin dröm. Men hon skriver under ett slavkontrakt.

För fotomodeller i Sverige finns det ingen hjälp när agenturen missbrukar sin makt.

Att stå halvnaken i 30 minusgrader och vara osäker på om det är tillåtet att gå på toaletten eller att som 14-åring ta sin första nakenbild för en stor internationell tidning i Paris, det får man räkna med som modell.

Fotomodellen Klara är 25 år och har jobbat som modell i över tio år. När vi träffar henne har hon precis anlänt till Stockholms centralstation efter en fotografering i Istanbul. På frågan ”hur gick det” tänder hon en cigarett och berättar att kunden blev sur för att hon inte passade i klänningarna de tagit fram till plåtningen.

– Jag är 180 centimeter lång och de har klänningar i storlek 34. Vad tror de?

Klara tar fram mobilen och scrollar igenom ett hundratal bilder på sig själv. Till slut hittar hon nakenbilden som togs i Paris för över tio år sedan. På bilden bär hon peruk, delar av kroppen är täckt med fjädrar och hon tittar rakt in i kameralinsen. I dag minns hon inte hur jobbigt hon tyckte att det var att göra jobbet, men hennes moster har återberättat för henne.

– Hon var med i Paris, men inte under plåtningen. Jag satt och grät på toan, och skickade ett sms till henne ”Nu säger de att jag ska vara naken på den här bilden och jag mår så himla dåligt”. Jag minns det inte, men hon sa att jag hade varit riktigt upprörd men ändå gjort det, säger hon och tillägger:

– Om jag inte trodde att jag skulle bli ekonomiskt oberoende hade jag aldrig utsatt mig för det här.

En modellagentur förmedlar jobb åt modellerna och för det tar de 20 procent av arvodet. Samtidigt ska de vara ett stöd för dem om kunder agerar olämpligt. Men som agentur vill man hålla sig väl med båda parter, vilket sällan är till modellernas fördel. Trots att de flesta modellerna börjar jobba när de är 14-15 år finns det inget oberoende stöd att vända sig till om agenturen utnyttjar sin maktposition.

”Folk sätter en i positioner som är väldigt obekväma att säga nej till, en manlig 40-årig fotograf frågade: ’kan du inte ta av dig lite till?’ Man gör saker man egentligen inte vill och vet inte om man får neka. Agenturen säger aldrig: ’Om du är obekväm med något, gör det inte.’” Felicia, exmodell  

Vi har träffat tolv kvinnliga modeller som berättar om utsattheten och ensamheten i branschen. Det är först när de är äldre, runt 25 år gamla, som de vågar ifrågasätta sin arbetssituation och kräva sina rättigheter. 

Flera av modellerna berättar att en av Sveriges största agenturer har kontrakt som är omöjliga att ta sig ur. När modellen Olivia skulle flytta utomlands ville hon sluta jobba för sin svenska agentur. Hon tog kontakt med en annan agentur i nya landet för att kunna jobba vidare som modell. Kort därefter fick hon ett mejl från sin svenska agenturs advokatfirma som hotade att stämma henne om hon inte avslutade det nya samarbetet.

Enligt kontraktet Olivia skrev på hösten 2015 är hon bunden till den svenska agenturen i tre år och har en uppsägningstid på nio månader. Trots det behöver agenturen inte förmedla ett visst antal uppdrag eller en viss inkomst åt henne. I dag sitter Olivia i limbo i väntan på att få jobba.

– Den ena parten är jättestark och den andra är svag. Det är orimligt, säger David Schreiber, affärsjurist på Front advokater, efter att han tittat på ett anonymiserat kontrakt från den svenska agenturen.

När det kommer till drömyrken, som fotomodell och skådespelare tror Anna Carlson, ordförande på Teaterförbundet, att det är extra viktigt att det finns ett fackförbund eftersom många är beredda att jobba under vilka villkor som helst. Till skillnad från fotomodeller, som inte har något fackligt stöd, kan skådespelare vända sig till Teaterförbundet vid frågor kring lön, arbetstider och kontrakt.

– Många skickar in sina kontrakt till Teaterförbundets jurister för påsyn och då kan vi säga att ”det här ska du inte gå med på” eller ”det här är helt okej”. Man skulle önska att modellerna också hade någon sådan kompetens att vända sig till, säger Anna Carlson.

”Jag var i Paris och agenturen mätte mig. Jag vägde  ett eller två kilo för mycket. Då sa de att ’vi kan inte skicka dig till kunderna så som du ser ut’. Under fem dagar åt jag ett äpple och drack grönt te. När jag kom tillbaka och kände mig som en död fisk talade de om för mig hur vacker jag var.” Sofia, exmodell 

Klara är en av få som lyckats bli ett stort namn i modevärlden. Men även för henne är framtiden osäker. En fotomodell kan vara populär i dag, men i nästa ögonblick är ett annat utseende intressant. Och om den dagen kommer har Klara inget stöd.

– Jag kanske inte jobbar någonting på tre månader eller ett halvår och då tänker jag, ”är det slut för mig nu?”.

Vad har du för backup?

– För mitt liv? Ingen.

Läs hela reportaget i senaste numret av Faktum. 

Modellerna vi intervjuat har valt att inte gå ut med sina riktiga namn. I texten har namnen blivit utbytta.

TEXT: Sandra Pandevski & Johanna Lingaas Türk

BILD: Maria Kaskskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR