FAKTUM | 2017/07/27 Nyheter

– Jag är jäkligt nervös.

– Äsch, vi känner ju varandra.

När Faktumförsäljaren Pelle Landén intervjuar Morgan Johansson snackas det skatter, plåtslagare och knark.

De båda Lundaborna träffas så gott som varje vecka under glastaket på Fäladstorget. Den ene säljer Faktum och den andre handlar mat. De brukar byta några ord. En höstdag är det dags för ett längre snack.

Paret sätter sig och livvakten stannar en bit bort. Justitie- och migrationsminister Johansson är tomhänt medan reporter Landén har med sig anteckningsblock, penna och glasögon.

I vilken ålder väcktes ditt intresse för politik?

– Runt 14-15 tror jag. Mina föräldrar var socialdemokrater men aldrig aktiva. Pappa var plåtslagare på varvet i Helsingborg och mamma undersköterska på Ängelholms lasarett. Det här var ju i mitten av 1980-talet, Palme var statsminister och Anna Lind ordförande i SSU. Den fråga som först engagerade mig var kampen mot apartheid.

Pelle nickar och pappret i blocket fladdrar. Kort paus.

Morden på Olof Palme och Anna Lindh är ju något av det värsta som drabbat Sverige. Den kvällen Olof Palme väljer bort sina livvakter händer det. Hade Anna Lindh livvakter?

– Nej. Hon skulle titta på en klänning inför en tevedebatt på kvällen.

– Det var tillfälligheternas spel.

Vem har livvakt?

– Det beror på person och ditt jobb. Kanske finns ett hot mot just dig. Som folkhälsominister hade jag nästan aldrig livvakt. Idag rör mitt område terrorism och migration. Starka känslor, både från de som inte vill ha invandring och de som vill.

Pelle berättar att han sålt gatutidning i femton år. Då handlade det ofta om hemlösa och missbrukare. Idag handlar det om en annan grupp. Morgan lyssnar.

Häromdagen sa en dam till mig att hon går hit tidigt för då tigger ingen här. Hon vill ge, men det tär på hennes samvete. Tror du att vi kan lösa det här med flyktingar och rumäner?

– Här har du två olika frågor. Syrien har slagits sönder av kriget och Sverige har sedan 2011 gett skydd åt 135 000 flyktingar därifrån. De flesta av dem hade det ganska bra i Syrien före kriget. Syrien var ju inte urfattigt. Många syrier kan få jobb, det svåra är var de ska bo. Vi har ju en stor bostadsbrist.

– Rumäner och bulgarer flyr från fattigdom och för att de behandlas erbarmligt sina hemländer. Tänk dig, de tycker det är bättre att sitta här i norra Europa, långt hemifrån, bo i skogen och värma sin mat över öppen låga mitt i vintern! Det säger något om hur de behandlas hemma.

Jag har pratat med många lärare här på Norra Fäladen som berättar att de busigaste eleverna ofta är romer. Tyvärr. En del går verkligen in för att stå utanför samhället och säger: jag vill ha min kriminelle pappa som förebild. Rätt trist faktiskt.

– Jag tror att de flesta växer när de möts med respekt. Du ska bli tagen på allvar. Alldeles oavsett vilka gärningar någon gjort. Alla måste behandlas med respekt.

Pelle säger att han levt som kriminell och missbrukare och blivit behandlad därefter. Att ju mer folk skällde, desto mer fortsatte han. När barnen åker bräda förbi honom i affären skriker en del vuxna bara ”åk inte här”. Men det hjälper inte, själv brukar han passa ungarnas brädor när de ska in och handla. Han tror att det går att lösa problem med rätt attityd men att det tyvärr finns äldre som uttrycker sig rasistiskt.

Pelle sätter på sig glasögonen, tar av dem och tittar på Morgan.

Hinner du med allt på jobbet?

– Nu gör jag det. Men förra året, när det var akut flyktingkris, var jag allvarligt oroad över att kanske ha 15 000-20 000 människor sovandes ute på gatorna på nyårsnatten. Idag ska vi ordna bostad och jobb åt dem som kom. På ett sätt är det svårt men samtidigt rätt kul och stimulerande att du ser hur samhället växer. Nu har vi här tiotusentals människor som annars kanske hade dött i kriget.

Och ändå säger den del ”… för jävligt, åk hem!”

– Fast då ska de veta att om tio år jobbar en del av dem i sjukvården, och hjälper just dem som säger så.

Precis. Jag hoppas bli omhändertagen när jag blir gammal och då struntar jag i varifrån vårdarna kommer.

– Vi har ju dessutom brist på lärare, läkare, sjuksköterskor… Man måste förstå sammanhanget.

Absolut.

Pelle fingrar på blocket och mumlar att han nog måste formulera om nästa fråga.

Om du blir statsminister, vad vill du förändra?

– Jag har jobbat nära både Göran Persson och Stefan Löfven. Jag vet vilken arbetsbörda de har. Om jag jobbar mycket är det ingenting mot vad Stefan gör. Stefan sliter mer och reser mer, i hela världen. Om jag vore statsminister skulle jag nog fortsätta som honom. Klyftorna mellan fattiga och rika måste vi minska. Även om Sverige är jämförelsevis bra har skillnaderna ökat de senare 30 åren. Framför allt har de rika blivit rikare.

När jag frågar kompisar om allmänna läget, svarar en del’ ’helt ok’. Men vissa säger ’tja, man håller sig i mitten’.

Morgan skrattar hjärtligt.

Jag gillar ordet lagom, Sverige är ganska ensamt om det.

– Fast vet du, Sverige är inte så lagom, inte när det gäller skatt. Här betalar vi till ett sjukvårdssystem för alla. Min pappa fick multipel skleros för 20 år sedan och har sedan dess fått bromsmedicin. En gång frågade han sin läkare vad han kostar om året. Svaret blev ’en bra bit över 150 000 kronor’ för mediciner och sjukhusbesök.

Jag har diabetes. Hade jag inte fått läkemedel hade jag inte levt.

– I skattefrågan sticker faktiskt Sverige och Norden ut, vi är inte lagom. Det är ett vägval, ingen tillfällighet.

Stämmer faktiskt. Jäkligt bra att vi har det så.

– Hur känner du nu? Fått svar på det mesta?

Pelle tittar i blocket och tar upp hemlösheten bland missbrukare. Han tycker den har minskat på senare år, många har fått bostad medan – tyvärr – andra har dött. Han talar om kamrater som äntligen insett att om de vill bli gamla, måste de sluta knarka.

Dödligheten på grund av missbruk ökar.

– Där måste vi göra mer.

I danska fixerum kan man injicera…

– Fixerum tror jag inte på, nej, vi har ju sprutbyten.

Pelle är både för och emot fixerummen. Där är ju besökarna under uppsikt. Men han tycker att de borde ha öppet dygnet runt.

Ungar har bett mig visa ärret efter en blodförgiftning på höger arm, en följd av mitt sprutmissbruk. ’Kolla, det har han fått av att knarka. Ska aldrig göra det .’

– Bra att du påminner om vad missbruk kan leda till. Men nu måste jag avsluta. Tack så mycket!

Tack själv! Vill du köpa nya numret av Faktum?

 

Morgan Johansson

Ålder: 46

Födelseort: Höganäs.

Glömmer jag aldrig köpa i mataffären: Mjölk och bröd.

Gör jag en ledig dag: Fiskar eller går i skogen.

Bästa med Lund: Skolorna och småstadskaraktären trots att det bor 100 000 här.

Lyssnar jag till helst: Mina barn!

Pelle Landén

Ålder: 52

Födelseort: Lund.

Glömmer jag aldrig köpa i mataffären: cappuccino.

Gör jag en ledig dag: har inga, förutom julafton.

Bästa med Lund: vardagen på Fäladstorget.

Lyssnar jag till helst: soundet från Harley Davidson, rock & blues.

 

 

 

TEXT: Maria Dahmén

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR