FAKTUM | 2013/03/04 Reportage

p1
I Malmö och Göteborg lever uppskattningsvis 100 personer per stad på att samla pantburkar. Varje morgon efter det att Systemet öppnat träffas några pantletare vid ett litet skjul nere vid Säveån i Göteborg. De kallar skjulet ”Lost Vegas”.

Text och bild: Adam Zetterqvist

Den lilla skaran morgonpigga pantletare har koll. De vet precis var de är. Och ändå är de vilse.
– Tidigare fanns det tre sådana här hus men de andra två är nedbrända, berättar Frank Rydén, 53, en av dem som brukar samlas vid skjulet så här på morgonkvisten.
På skylten står det ”Las Vegas”, men folket som samlas här kallar skjulet skämtsamt för ”Lost Vegas”. När vi slår oss ner på en av ”Lost Vegas” bänkar kan vi se att någon försökt anlägga en mindre brand på några av plankorna. I gräset ligger en tom ”kvarting” från gårdagen och ett antal flaskor är spridda för vinden i gräset runt omkring. På morgnarna träffas folk, många boende i sociallägenheter i Gamlestaden, på eller utanför Systembolaget vid SKF. Vissa dagar är man skyldiga varandra pengar, andra inte.
– Det är gamla polare som träffas, de flesta är bakfulla och vill köpa sig några öl och försvinna någonstans där det är lugnt och sätta sig ner och dricka, säger Frank.
Då känns ”Lost Vegas” som ett bra ställe. För det är mycket fridfullt där vi sitter med Säveån i nacken och Frank noterar att det är högt vatten i år.
I snitt pantar svenskarna 154 burkar om året och alla de tio största städerna, däribland Göteborg och Malmö, ligger under rikssnittet. När jag ringer upp Katarina Lundell, marknadschef på Returpack säger hon att det beror på att det bor ett större antal unga bor i de städerna och de är sämst på att panta. De är de som påverkar den så kallade ”on-the-go-konsumtionen” mest. Det man dricker när man är utanför hemmets väggar. Det är därför Returpack lanserar kampanjer med populära artister för att öka de ungas pantande.
– I dag ligger återvinningsprocenten på 88 procent och då räknar vi med att svenskarna har hjälp av andra.  Det som konsumeras i hemmet pantas för det mesta, säger Katarina Lundell, marknadschef på Returpack.
Första gången Frank pantade var han 11-12 år.
– Då började man ju fan att springa ärenden åt fyllgubbarna. Jag fick springa med pant och sopor. Då köpte man ju inte öl för pengarna utan godis och cigaretter.
Frank upplever det som många fler börjat samla pant sedan panten höjdes till en krona, främst fler pensionärer verkar samla aktivt nu och de pantbelagda burkarna försvinner direkt.
– Men det borde vara pant på alla flaskor och högre pant. Nu är det massor som ligger ute som hundar skär sig på. Jag känner många hundägare och de är så snea på situationen.
Strax dyker Isa Gül, 55, upp på cykel, Mr. Pantburk kallas han av kamraterna. I hans cykelkorg ligger en drös med flaskor och burkar. Isa har en röd jacka på sig och en mössa som liknar en inkaluva på knoppen. Isa jagar burkar i och runt Gamlestaden. Det är han som håller ytorna runt ”Lost Vegas ”och hållplatsen SKF rena från pant. Många sitter och dricker. Isa tycker egentligen inte att det är bra att de sitter där, men vågar inte säga till eftersom vissa av gubbarna är ”tuffa”. Och pant lämnar de ju efter sig.
– Vissa dagar får jag ihop trettio burkar, andra fyrtio… Alla känner mig, alla vet att jag pantar här i området, säger Isa.
Från början tyckte han det var jobbigt.
– Jag skämdes lite då, men med tiden har jag vant mig. Jag skäms inte längre, för det är inget att skämmas för, säger han.
Vissa ropar saker till honom när han dyker upp som att han är en ”skit” och sådant. Särskilt jobbigt är det att gå fram till främmande gäng han inte känner som sitter och dricker för de kan säga elaka saker. Isa berättar att det även kan vara farligt på platsen där vi befinner oss. En eftermiddag för någon månad sedan blev Isa ensam vid ”Lost Vegas” med en kraftig kille.
– Så drog han fram kniven och började prata elakt om invandrare och sådant. Jag bara höll med honom. Så då använde jag hjärnan i stället för att bråka och han gav sig. Men det är ett problem när man letar. Man känner sig aldrig helt trygg …

Isa Gül, också känd som Mr. Pantburk, och Frank t.h ses ofta vid skjulet nere vid Säveån som kallas för ”Lost Vegas”.

Isa Gül, också känd som Mr. Pantburk, och Frank t.h ses ofta vid skjulet nere vid Säveån som kallas för ”Lost Vegas”.

”Vill bara klara mig”
– Men vart ska jag ta vägen? Jag umgås inte med mina landsmän från Turkiet. De vill tjäna pengar och spara pengar. Jag vill inte ha så mycket pengar, bara jag klarar mig.
Isa har en väldigt låg inkomst sedan han blev sjukpensionär och vill dryga ut pensionen. Letandet är också en social aktivitet. Han vet några pantsamlare som inte pratar med någon. Vissa pantletare har delat in Göteborg i revir. Det finns en kvinna i Angered, där Isa letade förut, som blir galen var gång hon ser hon ser honom berättar han:
– Hon blir aggressiv och ledsen när man rör hennes burkar i Angereds centrum. Hon tänker att det är bara hennes. Jag tror hon är avundsjuk på att jag är bra på att hitta burkar.
Om Isa ser skräp lägger han det i papperskorgen. Där slänger han även flaskor som saknar pant.
– Jag ser mig till och med som en miljökämpe. Det skulle ju vara jätteskräpigt om jag inte städade här.
Frank och de andra sitter och dricker öl medan Isa plockar upp några fler flaskor från marken. Isa säger hej då till gänget. Tar sin cykel och beger sig mot spårvagnshållplatsen. Cykelkorgarna är nu fulla med pant och skräpet runt ”Lost Vegas ”är prydligt nedstoppat i en soptunna.
I Sverige har pant funnits sedan slutet av 1800-talet då ett enhetligt system infördes för mjölkflaskor. Dagens pantsystem på burkar och flaskor infördes 1984. Och i dag har alla nordiska länder, inklusive Estland, liknande pantsystem, inspirerade av Sverige.
– Det är därför vi är så bra på att panta i Sverige, säger Katarina Lundell, marknadschef på Returpack.

p3Utländska burkar
De utländska burkarna som vissa pantare undviker ser hon ingen lösning för.
– Vi får ofta frågan om det inte borde finnas ett europeiskt pantsystem. Men då skulle det krävas en jättestor administration runt det hela eftersom flera av Europas största länder i dag inte har fungerande pantsystem. Många skulle behöva ta beslutet om pantsystem så det är ingenting lilla Sverige kan besluta om.
Klockan är 13.20 i Malmö och Gabriel har precis ätit lite soppa inne på Stadsmissionens fik. En välbehövlig paus i pantletandet. Han tar på sig fotbollsjackan och drar ner Sverigemössan med älgar på. Ut i kylan igen.
– Jag brukar samla ungefär 50 burkar per dag. Varje månad försöker jag få ihop pengar till min familj i Rumänien och alltid blir det något, säger Gabriel.
På nätterna sover han i parker han visar mig den lilla parken som ska bli bostad för natten.
– Det är kallt, men ännu går det.
När Gabriel lämnar mig faller årets första snö över Malmö.
Klockan har hunnit bli 16.00 och i Malmö pågår kommersen för fullt. Varje dag kutar pantletarna längs den så kallade Myrstigen i Malmö.
– De börjar däruppe och så går de neråt till Triangeltorget. Där är ju paradiset för där sitter alla som dricker öl. Sedan avslutar de med att panta på Hemköp, det är ändstationen, säger Lillemor, som är 70 år och har jobbat med alla jobb utom lokförare.
– Jag har varit på sjön, varit på varv och byggt lyxfartyg och jobbat på rådhuskällaren. Jag har hunnit med mycket sedan jag lämnade Värmlands skogar.
Lillemor är klädd i en röd halsduk, som ser ut som en fjäderboa och duger bra mot kylan. När Lillemor inte pantar själv brukar hon stå och sälja Faktum utanför Hemköp och får då se de andra som pantar. Efter en och en halvtimme dyker de för det mesta upp med nya burkar. Lillemor verkar vara engagerad i hur mycket som helst.

p4”Jag är miljöhjälte”
– Jag har så mycket att göra, jag samlar in kläder, är engagerad i kyrkan och hemlösas förening och sedan säljer jag tidningen och det är åtta timmars arbetsdag, bara det. Dessutom letar jag burkar.
Lillemor brukar använda en lång pinne när hon letar eftersom det kan vara glas i soptunnorna. Hon berättar att det är många pantletare har skurit sig illa. Just i dag hittar hon passande nog en grankvist som ramlat av en julgran.
– Den här kom som ett paket från tomten, den här kan vi ha när vi letar, säger hon.
Lillemor letar överallt. I soptunnor, buskar och ser sig, liksom Isa Gül i Göteborg, som en miljöhjälte och tycker att burkarna som kommer från Tyskland och Polen är ett stort problem i Malmö.
– Om vi bara finge fram att vi kunde panta dem så skulle det vara mycket bra för miljön för det finns så många som ligger kastade i buskarna. Det skulle vara pant på alla burkar!
I Malmö är det många olika sorters människor som samlar burkar.
– Det är alla typer av människor som går runt bland papperskorgarna. Det är invandrare och svenskar. Till och med barn, säger Lillemor och vittjar den första papperskorgen: Ingenting.
Ett par hundra spänn om dagen kan man få ihop om man går runt i hela staden och letar. När Lillemor kör ner kvisten i papperskorg nummer två hittar vi en massa mat.
– Få saker som man hittar är jättekonstiga, men ibland finner man gamla skor och kläder. Och maten här, den kommer nog någon äta upp. Det är inte ovanligt att de hemlösa tar kinaboxar och annat och äter direkt ur tunnan.

ag ber Lillemor att sticka in huvudet genom maskinens panthål.– Haha, kul jag är på allt.

Jag ber Lillemor att sticka in huvudet genom maskinens panthål.
– Haha, kul jag är på allt.


Händer att folk slåss

Strax ser vi en äldre kvinna som enligt Lillemor ”alltid är ute” hon kommer dragande på en barnvagn med en svart sopsäck i. Strax ser vi mannen som kommer i släptåg.
För långa pauser har man inte råd med, för liksom i Göteborg är det stor konkurrens om burkarna.
– Det kan jag lova dig! Det har hänt att de börjar slåss. Det finns en äldre man som tror han äger hela staden och den som kommer före honom får en språngmarsch för att undvika knytvävarna.  Så är det, den som kommer först till kvarn får mala…
Femte papperskorgen. Tom…
Jag frågar om man kan underlätta för pantarna om man vill lämna sin läseburk. Ställa den ovanpå papperskorgen eller liknande.
I Göteborg har kommunen i samband med Returpack satt upp speciella pantrör där folk kan placera sina burkar.
– Jag tror ingen bryr sig om sådana rör. De har vita plasthandskar på sig och käppar visst kan det vara kladdigt att rota men jag tror ingen blir gladare om burkarna står på soptunnorna, säger Lillemor.
Det händer att vissa företagare ger burkletarna stora påsar fyllda med burkar men på uteserveringarna får man inte gå in och leta, det är de stränga med.
Efter ytterligare ett antal papperskorgar ger vi upp. Fortfarande ingen pant.
– Inte en flaska eller burk längs gatan. Pantletarna har varit flitiga. Vi får lösa det på ett annat sätt: Jag har en korg hemma hos mig. Jag kilar som en ekorre och hämtar den, säger hon.
Klockan har slagit 20.00. Lillemor återvänder med en pantkorg – det är dags att casha in. Lillemor har varit stammis på detta Hemköp i 25 år.
– Pantmaskinerna står längst in i butiken. Alla moderna affärer har dem på utsidan. Men det spelar ju ingen roll.
Det största antalet burkar Lillemor haft med sig in är 100 stycken. Det var efter en pantrunda med cykel. Pantomaten börjar tugga frenetiskt.

Skålar i citronvatten
– En gång ringde en man mig och sade du som samlar så mycket kan du komma hem till mig? Jag trodde han hade lite burkar men han öppnade ett skåp och så ramlade det ut burkar. Jag fyllde en säck.
Lillemor får ett kvitto ur maskinen och jag frågar hur mycket hon fått ihop.
– Inte en aning men det syns på kvittot. Jag räknar aldrig. Ser du, nu fick jag 16 kronor här.
Den andra maskinen börjar krångla och Lillemor ringer på hjälp.
– Den kan jag inte göra något åt den är trasig, men det verkar bara vara jag som ringer… Förra gången stod en tanta här och såg uppgiven ut. Då sa jag ”ta telefonen…”
Vi får hjälp av personalen som snabbt fixar maskinen.
– Du kan trolla, det var tur, säger Lillemor och mannen skrattar till svar.
Vi fortsätter pantandet. Lillemor skämtar om att det är skoj att hon har systemkassar, som aldrig dricker alkohol.
– Här har jag vatten med citronsmak. Det är en fin dryck, men all alkohol borde förbjudas. Jag var aldrig missbrukare själv, men såg folk omkring mig dricka ihjäl sig.
När vi pantat klart tar vi en omväg förbi vattnet med ­citronsmak och köper ett sexpack.
– Det här är livets dryck, skål broder!

TEXT:

BILD: skriv ut sidan