FAKTUM | 2016/09/20 Nyheter, Reportage

emil_jensen_liten_webb

Han släpper ny skiva, drar på landsomfattande turné och börjar skriva krönikor i Faktum. Ordkonstnären Emil Jensen är i höst på flykt men känner sig ändå hemma lite överallt.

Hans publik är växande och brokig och på kulturkalaset i Göteborg räcker inte spelplatsen till. Folk i alla åldrar försöker uppfatta något av föreställningen en bra bit utanför det stora och till bristningsgränsen fyllda cirkustältet i Bältespännarparken. Det är en ömsesidig kärlek. Det gråts ut, skrattas och tröstas under de tvära kasten mellan tragik och komik på scenen. Den poetiske musikern och mellansnackaren Emil Jensen träffar sina åhörare i hjärtat och friar sedan skamlöst: ”Detta har blivit min stad. Göteborg har blivit hemma för mig.”

Men att Emil Jensen bor i Stockholm och så ofta han kan vistas på Fårö är ingen hemlighet. Lägg därtill en tydlig dialekt från Skåne.

Så vad är egentligen ”hemma” för dig?

– Det är de människor som betyder mest för mig. Skulle mina allra närmsta flytta till Skellefteå så skulle det vara hemma. Det kan också vara nya platser där jag med mitt block och min penna kan arbeta. Jag stannar sällan mer än tre nätter på samma ställe under en turné så jag är snabb på att göra ett hem där jag är, med lite personliga saker. Det kan vara presenter från publiken, en kudde hemifrån eller lite egen frukostmat. Många säger att de älskar hotellfrukostar, men jag älskar min egen frukost. En havregrynskokare hade varit något faktiskt. Det får bli till nästa turné.

Vad har du för relation till Hjärup, din uppväxtort?

– Faktiskt ingen, längre. Jag flyttade därifrån när jag var 18 och har bara varit där en gång sedan dess. Jag blev inbjuden att vårtala vid ett första-maj-firande för några år sedan. Det var en fin stund. I övrigt har jag inte haft någon anledning att återvända. Mina föräldrar och vänner har flyttat därifrån och Hjärup, ja … det ligger bara där, mellan Malmö och Lund.

En mellanstad som fostrat en ”Mellanbocken Bruse”, ”en slät figur som lyfter andra” som Emil Jensen kallar sig själv i sommarpratet i P1. Ett prat som orsakade en sällan skådad brevskörd från Sveriges Radios lyssnare. Emil Jensen uttrycker ödmjuk tacksamhet.

Men hur länge kan en framgångsrik person med trovärdighet kalla sig ”mellanbock”?

– Jag förstår vad du menar. Jag har nog lite för länge trott att jag varit en underdog och alltid tänkt att jag sparkar uppåt. Men jag har insett att jag är en människa som andra läser och lyssnar på och då har jag ju någon form av makt, vilket kräver ett visst ansvar och en försiktighet, så därför har jag slutat att se mig själv som underdog. Mitt budskap i ”Mellanbocken Bruse” är, även om jag utgår från en egen upplevelse, att hylla alla dem som i dag upplever sig som släta figurer. Men visst är det vanskligt. Min smala lycka kan vara att min karriär är en gräsrotsrörelse. Jag har en stor publik men jag är fortfarande inte känd. Och jag har alltid gått tillbaks till de små sammanhangen för att påminna mig själv om varför jag gör det jag gör.

Hur ser din skrivprocess ut?

– Min skrivprocess är väldigt kaosartad. Jag skriver flödigt, med bläck och tangentbord, jag antecknar mycket och ofta läser jag in mina idéer på diktafonen i mobilen. Därför tar den sista delen i processen mest tid. Jag stryker massor. Däremot brukar jag veta ganska omgående om det är en låt eller en dikt, ett mellansnack eller en krönika det ska bli.

Vilken typ av krönikör vill du vara?

– Jag vill vara en krönikör som vänder och vrider på saker och ting, som hittar nya perspektiv på sådant som vi kanske möter varje dag. Jag vill hitta skruven som gör att vi kanske plötsligt ser det från ett annat håll. Jag vill belysa saker, ställa frågor, vända och vrida på språket. Inte tala om för folk vad de ska tycka. Det är aldrig så engagemang börjar.

Som ordkonstnär, tycker du att du borde få Karamellodiktpriset?

– Hahaha, det var en elak fråga. Jag får alltid dåligt samvete när jag själv får priser, eller rättare sagt, först blir jag skitglad, sedan får jag dålig samvete och sedan får jag prestationsångest. Först efter det kan jag tänka att någon kanske tycker att jag redan har presterat, eftersom jag fick priset. Men det var inget svar på din fråga.

Verkligen inte.

– Nej, men jag säger så här: Ja, jag tycker jag borde få det men först vill jag dela ut det själv i sju år. Ungefär så.

Till vilka då?

– Hm. Det måste jag fundera på, haha.

Du kommer tillbaka till publiken i november med föreställningen Flyktpotatis. Vad är det för ett ord?

– Jag trodde när jag var liten att klyftpotatis hette flyktpotatis, och har bara tagit fasta på det nu när jag funderat runt fenomenet flykt. Verklighetsflykt och flyktbeteende av olika slag, skatteflykt och flykt från länder och regimer och katastrofer och relationer och små byar och allt vad det kan vara. Det är ett intressant ord att utgå ifrån för att kunna prata om olika saker. Sen får vi se vad för sorts is jag ger mig ut på.

 

Emil Jensen om:

… att sommarprata

– Det har alltid varit min devis att det är viktigare att nå in, än att nå ut. På de brev jag fått i sommar känns det som att jag har gjort det och det känns omtumlande, rörande och som att jag gjort något meningsfullt.

… lusten att skriva

– Jag har små trix för att behålla kärleken och nyfikenheten till det jag gör. Till exempel små konceptuella skrivprojekt vid sidan om. Förra året skrev jag en sida prosa varje dag som jag inte skulle använda till någonting. Bara för att hålla min hobby vid liv.

… publiken

– I Visby en gång kom det fram en äldre man, en åklagare, som sa: ”Jag håller inte med dig om någonting du säger men det var det bästa jag har hört.” Det har fått mig att tänka mer på det att det finns fler dimensioner i berättandet. Det känns viktigare än någonsin att utmana sig själv och försöka möta dem som inte tänker som jag, men som kanske känner som jag. Vi är så fast i föreställningen att mycket är känsligt att prata om, men folk har mer självdistans än folk tror.

 

Om Emil Jensen:

Född: 19 oktober 1974 i Hjärup.

Karriär: Musiker, författare, skådespelare, krönikör och estradpoet med otaliga skivor, föreställningar, böcker och priser bakom sig och sannolikt många framför sig.

Aktuell: Med sin första krönika för tidningen Faktum som du kan läsa på sidan 37. Dessutom med nya skivan Två naturliga armar och turnén Flyktpotatis, som har premiär i Vara 9 november och pågår ända in i april 2017. Till Lund kommer Emil Jensen 11-12 november, till Malmö 18 november, Varberg 24 november och Göteborg 25-26-27 november innan resten av Sverige får besök.

 

 

 

 

TEXT: Malin Clausson

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR