FAKTUM | 2011/01/31 Reportage

Mannen på bilden har inget med texten att göra.

Det var en vanlig dag i min hemstad. Fastighetsskötaren skulle rörmocka hos en hyresgäst och gick in med huvudnyckeln.

Väl innanför dörren kände han kalla kårar längs ryggraden; över soffan hängde en hakkorsförsedd flagga. Det här var strax efter Malexandermorden och nazism var inget som samhället tog lätt på.

Fastighetsskötaren kontaktade polisen. Trots att de saknade åklagarbeslut så bestämde de sig för att göra en akut husrannsakan. Det var ju bara veckor sedan skotten i Malexander och det gällde att visa handlingskraft mot nazismen.

Eftersom polismännen visste att de var ute på hal is kokade de ihop en plan för att om möjligt mildra det uppenbara tjänstefelet: De knackade på hos tanten i lägenheten intill och bad om att få nyttja hennes bostad i ett brådskande ärende som rörde rikets säkerhet. Det gick förstås bra. Det var ju bara veckor sedan skotten i Malexander.

Polismännen förskansade sig i köket hos tanten medan fastighetsskötaren började gå igenom den misstänkte nazistens lägenhet. Allt av intresse bars in till de väntande poliserna som noggrant dissekerade hyresgästens tillhörigheter pinal för pinal. Och visst tycktes hyresgästen vara en skogstokig, fullblodig vansinnesnazist.

Det var hakkorsförsedda flaggor här och armbindlar där och misstänkt litteratur och krigsreliker och vitmaktmusik och stålhätteförsedda kängor.

Det hela var förstås väldigt obehagligt men icke desto mindre helt legalt. Varken skjutvapen eller bomber och granater kunde spåras.

Men fastighetsskötaren vägrade ge upp. Detta var ju bara veckor efter Malexander och man kunde aldrig veta vilka illvilliga och samhällsomstörtande planer denna nazist kunde sitta och trycka på i sina skrymslen och vrår.

Fastighetsskötaren tittade bakom bokhyllorna, lyfte på soffkuddarna och kröp bland dammtussar på golvet. Till slut var bara sovrummet kvar. Och där under sängen, dolt bakom överkastets skyddande ridå, blev det bingo.

Balanserande på travar av Big-pack-förpackningar och med ansiktet flammande av upphetsning snubblade han in till poliserna och ställde triumferande upp sitt fynd på bordet framför dem. Hade han tagit sig tid att tyda orden skrivna i tusch som prydde var och en av förpackningarna hade han förmodligen varit mindre upphetsad:

»Stora bröst«, »små bröst«, »avsugningar«, »rakade«, »blondiner«, »brunetter«, »rödhåriga«.

För säkerhets skull öppnade polismännen lådorna vars innehåll mycket riktigt, och till punkt och pricka, följde innehållsrubrikerna.

Poliserna uppskattade det till att röra sig om flera hundra tidningar som var och en fått möta nazistens sax och tyska ordningssinne.

Den kärlekstörstande nazisten hade med stor noggrannhet katalogiserat sin porrsamling för att, ur sina lådor, kunna fiska upp just den kvinnotyp eller sexakt som han drömde om för tillfället. Och det kanske inte var så konstigt. Det här var ju bara veckor efter Malexandermordet och nazister fick vid den här tiden inte ligga så mycket.

Genererade packade poliserna ihop sitt pick och pack och lämnade huset medan fastighetsskötaren försökte återställa lägenheten i samma skick som han funnit den i.

Sensmoralen i historien? Inte en jävla aning.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan