FAKTUM | 2010/03/15 Reportage

Bild: Mario Prhat

Grovt tjänstefel, säger behandlingsansvarig på Västkustfamiljen och lovar att utreda vad som hände veckorna innan Leonard Kagmark mördades.

Lars Källgren, behandlingsansvarig på Västkustfamiljen, har funnits med i företagets ledning sedan de startade i mitten av 90-talet. När Leonard mördades arbetade han på en annan enhet. Han kände inte till att Joachim hade ringt till en av de anställda för att förvarna om vad han tänkte göra. Ett samtal som inte fick något efterspel.
Det känns ju som en allvarlig missbedömning?
»Ännu värre, det är ju ett riktigt, riktigt grovt tjänstefel. Det är lätt att vara efterklok, men för mig låter det här helt horribelt. Jag har inte hört det här. (tystnad) Jag har ingenting att säga, puh… Jag vill att vi sammankallar personerna som varit inblandade i det här och tittar över det. Vi ska definitivt gå vidare med det här.«
Det fanns ju många indikationer på att Joachim var väldigt sjuk under den tid han var placerad här. Det visade sig dessutom att han har sagt till er psykolog att han var sjuk och att han ville bli utredd.
»Det där skedde ju i första samtalet med psykologen och tanken var ju att han skulle bli frisk här.«
Många från socialtjänsten och kriminalvården säger att personer som har psykiska problem inte passar in på Västkustfamiljen?
»Jag håller inte riktigt med om det, men det beror ju alldeles på vilken typ av problem man har. Sedan är det ju en definitionsfråga vad som anses vara psykiska problem. Missbruk är ju en flykt, och en flykt finns det bakomliggande orsaker till. Sedan kommer man ju in på vad som händer i ens system när man missbrukar. Vilken amfetaminist som helst har ju haft nojor.  När du har varit vaken i sju, åtta dygn ser du poliser överallt, det är därför det är så svårt att bedöma vem som är sjuk eller inte.«
Är det rimligt att inte ha vaken personal på natten när ni har hand om killar som annars skulle sitta i fängelse?
»Jo, det kan man ju tycka, men den bedömningen vi, kriminalvården och socialtjänsten gör, är att den typen av klientel som behandlas här inte SKA ha det behovet. Det är inte den typen av verksamhet, det här är en väldigt öppen verksamhet. De kan ju säga nej, nu skiter jag i det här, jag packar mina väskor och åker. Och även om vi ska försöka motivera dem att stanna så har vi inte rätt att hindra dem. Det enda vi kan säga är att de ska följa våra regler och då har vi de här larmen, som ju tydligen var ur funktion den kvällen.«
Har ni förändrat något i ert sätt att jobba efter den här händelsen?
»Jag hoppas det. I dag jobbar vi mer med matchning och med behandlingsteam och kontaktmän runt varje kille.  Jag vill ju inte att någon som är så sjuk ska rinna igenom våra system under en så pass lång tid som fyra månader. Jag tycker att vi ska uppmärksamma det långt tidigare.«

I sista stund får vi även kontakt med Björn Wetterlund som var föreståndare på Marstrandsenheten vid tidpunkten för mordet. Inte heller han minns telefonsamtalet till en anställd sju dagar före mordet. Trots att frågan diskuterades på rättegången. Han kände inte heller till att Joachim bett psykologen om att bli utredd.
Varför blev inte Joachim utskriven när han både hade slagit till en kille med en skiftnyckel och hotat andra?
»Där gör man en bedömning från fall till fall. I det här fallet beslutade vi att flytta killen som blev slagen till en annan enhet för att det inte skulle ligga något och pyra.«
Har ni något ansvar för det som hände?
»Ja, det skulle ju vara det här med larmet. Det är lätt att vara efterklok, men då hade vi kanske kunnat styra om händelsen.«
Vad gör ni normalt när larmet går?
»Vi går ut och letar och det brukar oftast inte vara svårt att hitta dem. De flesta går bort till färjan för att åka över till Marstrandsön.«

[box]Fotnot: Vi har även försökt få länsstyrelsens kommentarer till varför tillsynen efter mordet innehöll så många motsägelser och var så okritisk till Västkustfamiljens agerande, men båda inblandade tjänstemän har i dag gått i pension.[/box]

TEXT:

BILD: skriv ut sidan