FAKTUM | 2017/11/21 Nyheter, Profilintervju

Ingen ska bli utsatt för hat eller hot.  Ingen ska behöva möta hatet ensam.

Hon var 14 år. I det vita, rika och utifrån sett välmående området söder om Göteborg blev hon flickan som hotade den vita rasen.

– Att jag inte skulle vara svensk fanns inte i min värld, säger Mina Dennert.

 

26 år senare funderar hon på hur man egentligen tar tillbaka sitt liv.
Dåtidens samhällsklimat och följden – förnedrandet och förnekandet av tonåringen i Kullavik – gjorde att hon nästan upphörde att existera.
I dag finns åtminstone ett svar. Mina Dennert grundade #jagärhärIntentionen? Att ingen ska bli utsatt för hat eller hot och att ingen ska behöva möta hatet ensam.
Men låt oss stanna upp där, i början av 90-talet.
Det är lågkonjunktur i Sverige och krig på Balkan. Sverige tar emot 84 000 flyktingar. Under ett år utsätts 117 flyktingförläggningar för attentat. 1991 är det valår och det sker ett trendbrott. Den invandrarkritiska grupp som förespråkat minskad invandring – äldre outbildade män – växte i takt med att de fick sällskap av en ökad mängd yngre personer, den del av väljarkåren som traditionellt varit mer positivt inställd. Sveriges befolkning som helhet blir mer negativt inställd till invandrare. Opinionen svänger trots att flyktingarna blev färre, liksom uppehållstillstånden. Ian Wachtmeister och Bert Karlsson turnerade landet runt och staplade ölbackar på varandra för att symbolisera vad invandringen påstods kosta samhället. Opinionen påverkar i stort sett alla riksdagspartier som blir mer restriktiva och den politiska retoriken svänger från välkomnade till att mer handla om hur flyktingar och invandrare belastar Sverige. Ny Demokrati kommer in i riksdagen.

Under samma tid bedriver VAM, Vitt Ariskt Motstånd, en våldsam hatkampanj mot invandrare, judar och homosexuella med hot och våld ackompanjerat av vit makt-musik. De har inga ambitioner på parlamentariskt inflytande. Deras sympatisörer, högerextrema skinnskallar i bomberjackor och kängor, syns på gator och torg. BSS, Bevara Sverige Svenskt, splittras i slutet av 80-talet. 1988 bildar, bland andra, medlemmar från BSS partiet Sverigedemokraterna och de behåller BBS paroll ”Bevara Sverige Svenskt” långt in till slutet av 90-talet. Partiet strävar efter parlamentariskt inflytande och får sina första mandat i kommunfullmäktige 1991, i dalsländska Dals-Ed och i skånska Höör.
Mina Dennert växer upp i det vita och relativt rika Kullavik, söder om Göteborg. Hon är adoptivbarn, född i Iran och kommer som ettåring till Sverige.

1989 ska hon börja åttan och får på nära håll känna på effekterna av radikaliseringen i hennes kompisgäng. Plötsligt ifrågasätts hennes existens.
– Jag kommer exakt ihåg första gången jag hörde talas om Bevara Sverige Svenskt. Det var sista lördagen på sommarlovet. En kille gick förbi, tittade på mig och bara sa det. Hela min värld rasade samman. Jag fattade ingenting. Skulle inte jag vara svensk? Jag är ju det svenskaste som finns!
Hon som älskar blodpudding, som äter sylta, är torsk på landskapsblommor, svensk historia och är konservativ vad gäller svenska traditioner.
– Om jag inte var svensk – vad var jag då?
Allt hände under den där sommaren.
– Killarna med sina mopeder som hängde utanför fritidsgården blev plötsligt nazister. Och alla drogs med.
Hennes pojkvän gjorde slut och förnekade att de ens varit ihop. Ett kärleksbrev som hon skrivit till honom kopierades i mängder och hängdes upp på skolan – fullklottrade med hakkors och nazistpropaganda.
– Jag ville bara åka hem och krypa ned under täcket. Satt i busskuren med en kompis bredvid mig när han kom med sitt gäng. Det kändes som om de var flera hundra men vi satt kvar. Vi hade ingenstans att ta vägen och jag och kompisen kom överens om att vi skulle gå över till Billdal.
Mina Dennert skrattar. ”Gå över till Billdal”.
– Där fanns de som kämpade mot nazisterna, de möttes vid Snipen och slogs på helgerna.
Hon skrattar ofta. Mitt i det mest hemska som berättas.
– Tänk att jag var uthängd redan då! Det är först nu som jag förstår vad jag varit med om, hur grovt det var och vilken betydelse det haft i mitt liv.
– En av mina bästa vänner var också färgad. Det var nästan bara han och jag som var det. Han orkade inte. Efter många års blandmissbruk dog han för några år sedan och även om han gjorde det mot sig själv var det hatet som drev honom till det.

Under nittiotalet sker en rad våldsbrott och mord med nazistiska och högerextrema förtecken. I Stockholm skjuts mellan 1991 och 1992 elva människor. De har, vad man kallar, ett ”ickesvenskt utseende”. Sveriges största polisutredning sedan Palmemordet startar och efter en tid grips Lasermannen och döms till livstids fängelse för ett mord, tio mordförsök och nio rån. Inom några år skakas Västsverige av två mord där nazister döms.  John Hron misshandlas till döds i Kode och Per Skogsberg avlider av misshandeln i Nya Allén i Göteborg. John, 14-åringen, för att han inte ville hylla nazismen, Per, skulptören, för sin sexuella läggning.

#jagärhär har fyllt ett år. – Man blir stark av att göra något tillsammans. Även om man inte alltid är överens i sakfrågan. Man behöver 100 puss och kram för varje ”du är så dum i huvudet”, säger Mina Dennert.

Billdal 2017. Mina bor kvar i området, nu med sin egen familj. ”Jag måste ju göra mitt för integrationen”, som hon säger och skrattar ”kanske på ren trots, ingen ska få jaga iväg mig”.
Vi sitter i köket, vid ”det omöjliga köksbordet”. Det går inte att slå sig ner vid ena långsidan, då blockeras vägen ut till hallen. Hon är stressad. Klockan är två på eftermiddagen och hon frågar om jag ätit lunch. Det har jag, så hon serverar sig själv havrepuffar med mellanmjölk och drottningsylt.
Under ett år har #jagärhär gått från att vara en liten grupp på nätet till en etablerad förening som håller föreläsningar, workshops, driver opinion och för samtal med regeringen och de sociala mediejättarna såväl som med etablerade medier. För närvarande är Mina Dennert den enda anställda. Föreningen har prisats, fått pengar och nämns som ett gott exempel i regeringens handlingsplan ”Till det fria ordets försvar” där de presenterar åtgärder mot hot och hat mot journalister,förtroendevalda och konstnärer. På Bokmässan lanserade #jagärhär sin kommande bok MOD. Nästan 76 000 människor är engagerade i den svenska Facebookgruppen. Nästan 40 000 i den tyska. Det är en rörelse som breder ut sig utanför Sveriges gränser. De i gruppen står upp och markerar sin närvaro på nätet i trådar där hat, fake news och rasism frodas. Inte genom att gå i polemik utan genom att stå för det goda samtalet eller bara visa sin närvaro.

Allt startade en fredag eftermiddag, den 13 maj 2016.
– Jag har alltid känt mig rasifierad. Vad det är? Det tolkas olika men för mig är det att vara utsatt för rasism eller vara i farozonen för att bli utsatt. Fysiskt eller psykiskt.
Mina Dennert såg att en Facebookvän delade rasistiskt material. Hon följde trådarna och hamnade på rasistiska och främlingsfientliga sidor. Hon började ställa frågor i tråden. Är detta rimligt? Är det sant?
– Det var inte näthat men det var tydligt att de fastnat i en världsbild som grundade sig på det ena galna påståendet efter det andra.
Så hon fick idén: Att nattvandra på nätet.
– Som morsor på stan, ungefär. Jag frågade några kompisar vad de tyckte om idén. Strategin är enkel. Vi taggar, då är det lätt att hitta varandra, vi gillar varandra och kommer högt upp i flödet. Vi visar närvaro och då vågar fler säga sin mening.

Varför är #jagärhär viktigt?
– Det finns en kraft i att orka säga ifrån. Du blir starkare när du ser att du inte är ensam. Att vara utsatt är att vara fylld med skam. Det är pinsamt att vara annorlunda och utsatt. De säger ”du är dum, du är äcklig”. Då handlar det ju om dig, inte om att de till exempel är nazister.
Mina Dennert har inget behov av att ”ta diskussionen” med högerextrema men menar att det är viktigt att det inte bara är offren som förväntas protestera och vilja förändra. Det är hela majoritetssamhällets ansvar.
Hennes blick blir intensiv och hon säger:
– Vi ska bereda plats för dem som inte får vara med. Därför var det viktigt att vara med på Bokmässan. Att ta plats, inte ge dem mer utrymme.
Hon skrattar igen och trasslar till håret i en knut mitt uppe på huvudet. Håret som efter en stund luckras upp och faller ut igen.
Håret som nazisterna klippte av när hon var 14 år på festen då hon druckit för mycket och somnat.
När hon vaknade hade hon hårtestar nedstoppade i sina underbyxor och hennes kompisar försökte tvätta av henne det nynazistiska klottret, hakkors, VAM och BSS från hennes kropp. För att hon skulle slippa se det.

 

Var fanns vuxenvärlden?
Berättade du inte för dina föräldrar?
– Jag skämdes och ville inte berätta. Testade att säga en del saker men det föll inte i god jord. Ingen lyssnade. Det var tiden, alla visste vilka killarna var och ”det var ju bara dom”. Majoriteten drogs med. Hakkors var klottrade över hela Särö.
Hennes föräldrar försökte mildra situationen genom att be henne bete sig på ett annat sätt.
– Det var dock oklart hur. Jag ser ju ut som jag gör. Är den jag är. En som säger ifrån. Än idag har vi inte pratat om det, inte med familjen eller med mina vänner. Det känns fortfarande som om det skulle vara omöjligt att prata om.
Det är svårt att bortse från kopplingen mellan Mina Dennerts utsatthet i tonåren och hennes mission idag – att bereda plats för alla.
– Då kunde vi bara förhålla oss till det som hände. Vi var tvungna och fick ta så mycket skit. Vi kunde inte ta oss någonstans, det fanns inget annat umgänge. Vi gick bara där och led.

I dag är hon trött. Det finns så mycket mer att göra. Lanseringen av #jagärhär utomlands är på gång men kräver mycket jobb. Varje person som vill vara med får sitt FB-konto granskat för att man vill undvika troll i gruppen. Folk sliter och drar i henne. Det finns inga åttatimmars arbetsdagar. Ett missat tåg till en föreläsning i Tierp på hennes födelsedag fick henne att börja gråta på perrongen. Närvaron på nätet är ett dygnet runt jobb och det är svårt att logga ut. Men hon är också stolt, tror att #jagärhär har förändrat, att de rena personpåhoppen, hatet och hoten har minskat. Men ryktesspridning, falska nyheter och att man tenderar att vrida på sanningen har ökat.

De kallas terrorister av sina motståndare. Medlemmarna hängs ut på nätet med adress, telefonnummer och personuppgifter. Okända människor ringer upp barn och familj, dygnet om.
– Det är en sak att de ger sig på oss som företräder gruppen. Men medlemmars barn… det är så lågt, säger hon när vi står i rulltrappan på Svenska Mässan.
September var en månad av krishantering, marscherande nazister och bokmässa. Några meter från deras monter har högerextrema Nya Tider sin plats. En omdiskuterad närvaro som resulterade i att författare och förlag bojkottade mässan. Men Mina nickar mot deras plats i hörnet och säger att ”de har varit över och hälsat och vi har pratat lite”.
Trots allt är Mina Dennert gladare nu. Mer öppen och modigare. Säger att #jagärhär har fått hennes egna fördomar på skam. Hon har sett de mest oväntade personerna stå upp mot sexism och för feminism.

Pojkvännen i ungdomen, han som radikaliserades och hängde upp hennes kärleksbrev på skolan, har grattat henne för Anna Lindh-priset.
Hennes föräldrar stöttar henne och #jagärhär till hundra procent, liksom hennes egen familj.
– Alla hanterade situationen när jag var tonåring olika. De förstod inte. Kanske var jag inte så ensam som jag kände mig. Förr hade jag lätt att läsa in rasism i vad andra människor gjorde, tog snabbt på mig offerkoftan. Jag kände mig maktlös och såg konspirationer.
En regel i gruppen #jagärhär är att inte tolka. Är du osäker på vad som menas – fråga. Har jag förstått dig rätt? Då skapas samtal i stället för polarisering.

Vad skiljer #jagärhär från exempelvis en vänster- eller högerrörelse?
– Vi är inte eniga politiskt. Vi är egentligen inte eniga om någonting. Det enda vi är överens om är att vi måste diskutera politik och samhällsfrågor på ett sansat sätt. Att respektera de mänskliga rättigheterna och att inte diskriminera någon.
Mina Dennert ser på #jagärhär som ett verktyg för en levande demokrati.
– Vi kan inte ha rösträtt om vi inte tar vårt förbannade ansvar att tar reda på fakta. Då kan vi lika gärna ha en diktatur. Tänk brexit! Dagen efter folkomröstningen googlade man på vad det var – inte för att söka information om vad som skulle hända nu. Man hade röstat utan att veta vad det handlade om.
Mina Dennert lever med #jagärhär. Det händer så mycket, så fort och samtidigt finns det så mycket kvar att göra. Det är frustrerande och hon frågar sig själv om hon någonsin kommer bli en person med intressen som segling, ridning, motocross eller trädgård?
– Men jag har gjort något annat. Jag har hanterat det som skaver.
Och kanske tagit tillbaka sitt liv, tänker jag.

Jason ”Timbuktu” Diakité och Mina Dennert delar med sig av erfarenheter på årets Bokmässa i Göteborg.

 

En angelägen bok

Boken MOD har vuxit fram under hösten med hjälp av medlemmarna i gruppen #jagärhär.

Den kommer att handla om mod och civilkurage men även presentera berättelser om hopp, mänskliga rättigheter, demokrati och kärlek. En exposé av många vardagshjältars goda arbete i hela landet.

Innehållet har producerats av etablerade författare, tecknare och illustratörer men även av engagerade amatörer.

Planen är att boken ligger färdig till julhandeln.

 

Mina Dennert:

Ålder: 42 år

Familj: Man, barn, bonusbarn

Bor: Billdal

Utbildning: Fil kand i filmvetenskap, master i företagsekonomi på Handelshögskolan, tv-journalistik på journalisthögskolan i Göteborg.

Tidigare jobb: Projekt-ledare, kommunikatör, jobbat med reklam i många år i bland annat i USA. Gått på konstskola. Skrivit en bok ”Happy times”.

Beskriver sig själv som: Arbetsnarkoman. Sjukt otålig.

Aha-faktor: ”Skapade faktiskt Facebook. Precis samma idé, men Mark Zuckerberg hann lansera sin idé först.”

Drömmer om: ”Att bli en person som har en vanlig hobby. Men jag har inte tid.”

Drömde om: Att jobba med teater eller måleri, att skriva – alla konst-arter har lockat.

#jagärhär:

#jagärhär är en grupp för aktion.
All aktivitet händer i kommentarsfälten.
Ingen ska bli utsatt för hat eller hot. 
Ingen ska behöva möta hatet ensam.

Nästan 76 000 människor är engagerade i den svenska Facebookgruppen #jagärhär

 

#jagärhär i andra länder:

Norge; #ViErHer

Finland; #OlenTäällä

Tyskland; #ichbinhier

Storbritannien; #iamhere

Slovakien; #somtu

 

 

TEXT: Sarah Britz

BILD: Aorta och Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR