FAKTUM | 2018/08/30 Reportage

Hon är en av världens bästa fotbollsspelare. Men när karriären är över vill hon hem till Göteborg och debattera de stora frågorna. Och kanske, kanske ge sig in i politiken.

Sommaren 1990 sitter Lotta Schelin, 6, och dinglar med benen på verandaräcket vid familjens sommarhus på Tjörn. Pappa Kjell hör efter en stund sin dotter snyfta och tänker ”halledudanedå, vad är det nu då?”.
– Jag vet inte om jag ska bli sångerska eller fotbollsproffs, det är så svårt att välja, gråter en vilsen Lotta, som får tröst av pappa som menar att hon kanske inte måste välja riktigt ännu.
– Det finns la mjölk där, eller? säger Lotta Schelin, 25 år senare, och pekar på en flätad korg med små kaffemjölkbehållare som står på ett barbord.

En av världens bästa fotbollsspelare avslutar sin hemmasemester i Göteborg och hon gör det i Kopparbergs/Göteborgs FC:s spartanska och lätt nedgångna konferensrum. Inte mycket signalerar att en världsstjärna håller hov mer än möjligen den till synes rätt flådiga skinnjackan i Joey Ramone-modell.
Hon spär ut pappmuggkaffet med ”mjölken” och märker att hon glömt kvar sin klocka och sitt armband nere vid fotograferingen.
– Orkar du? ber hon landslagets pressansvariga Rebecca, som pilar i väg och kommer tillbaka efter några minuter med klockan. Men utan armband.
– De säger att du har det på dig, säger Rebecca.
– Haha, ja det har jag ju!

”Hemma” har förändrats
Om bara några dagar bär det av till Kanada och VM där Lotta Schelin har planer på att skjuta Sverige först vidare från gruppspelet och därefter hela vägen till VM-guld. Hon ska med sin rutin och den lagkaptensroll hon delar med Caroline Seger vara en tydlig röst på planen och i omklädningsrummet och få landslaget med sig.
– Ligan i Frankrike slutade för en vecka sedan och efter det åkte jag hem för att ta igen mig lite, säger Lotta och försvinner i en diskussion om vad som egentligen är ”hemma” i dag. Hon har två hem, ett i Lyon där hon lever och verkar just nu, och ett i Göteborg, dit hon planerar att återvända för att avsluta karriären.
– Jag har svarat på den frågan i nästan alla intervjuer jag gjort sedan jag flyttade och svaret är alltid att ja, jag tänker flytta hem och avsluta karriären här. Om kroppen håller, vill säga. Men det är ju ett annat Göteborg att flytta hem till, har jag märkt.När 31-åriga Charlotta Eva Schelin från Kållered flyttade från Kopparberg/Göteborgs FC till Lyon 2008 var en av de första sakerna som slog henne den öppna hemlösheten och fattigdomen. Tiggare på gatorna och tältläger för EU-migranter i stans utkanter, något hon inte alls var van vid från sin uppväxt i Göteborg.
– På senare tid har det ju börjat märkas här också och det är en stor förändring. Man ser verkligen många som har det väldigt svårt, säger hon.
I Frankrike, som har längre erfarenhet av exempelvis invandrade tiggare, drar de sig inte för att ta i med hårdhandskarna, men enligt Lotta har det inte inneburit någon lösning.
– De går in och röjer upp i tält- och husvagnsläger, helt plötsligt är ett av dem borta, men människorna är ju kvar och har det lika tufft. Det är till och med så att samma man som jag gav en euro till när jag kom hit ger jag en euro till i dag, inte mycket har förändrats i grunden. Det är ledsamt, säger hon och förlorar sig under en lång stund i något vi sällan hör en världskänd fotbollsspelare förlora sig i: Samhällsfrågor. Politik.

Allt är politik
Den som är van att läsa eller höra intervjuer med våra största idrottsstjärnor vet att det nästan aldrig pratas om något annat än just idrott. När Zlatan fick frågan inför valet 2014 om han skulle rösta svarade han med ett självklart nej.
Få vågar ta ställning. Vare sig för eller mot.
Med Lotta Schelin är det annorlunda, när hon fick samma fråga inför valet var svaret ett lika självklart ”ja” med tillägget att alla borde se till att hålla de högerextrema krafterna utanför riksdagen. Lotta Schelin backar aldrig för att säga vad hon tycker och när hon talar får hon människor att lyssna. I SVT:s VM-studio 2014 utklassade hon, enligt en enig nättyckarjury, samtliga övriga expertkommentatorer med sylvassa åsikter och tydlighet.
– Visst, jag kan förstå att många idrottsmän känner sig osäkra och inte vill ge sig in och diskutera saker som de inte är insatta i. Så kan det vara för mig också när jag får en fråga om något jag inte behärskar. Men samtidigt så finns det ju saker som är självklara och som inte kan vara så svåra att stå bakom. Jag skulle inte kunna leva med att låta bli att stå för människors lika rättigheter, antirasism, jämställdhet och solidaritet med de svaga.

Devisen ”idrott och politik ska hållas isär”, ger Lotta inte mycket för 2015.

– Det där stämmer ju inte längre, så kan man inte se det. Om det nu någonsin stämt. Idrott är politik, allt är politik. Se bara på vad som hände Emma Green och hennes naglar.
Som en protest mot Rysslands antihomolagar målade den svenska höjdhopperskan Emma Green sina naglar i regnbågsfärger under friidrotts-VM i Moskva 2013. Ett inlägg i debatten som fick en hel värld att sätta ljus på Rysslands hbtq-lagstiftning. Och en hel massa utsatta att känna styrka och gemenska– Det var verkligen ett statement och jag tror inte att någon, inte ens Emma, kunde fatta vilket genomslag det skulle få. Men en sådan grej skulle jag också kunna göra. Alla dagar i veckan, säger Lotta Schelin.
Hon tar en slurk av kaffet och tystnar en liten stund, tittar upp och funderar:
– Jag blir så engagerad. En kompis frågade häromdagen om jag skulle bli politiker. Jag har faktiskt fått den frågan förr så nu började jag tänka på den ordentligt. Jag vill påverka! Men jag vet inte…
Enligt pappa Kjell Schelin, som fortfarande bor kvar i Kållered, har Lotta varit bra på allt hon tagit sig för. I skolan var hon framåt utan att slå sig för bröstet och han har alltid sett henne som en naturlig ledare. Någon som alla lyssnar på. Och när hon väl bestämde sig för att bli fotbollsproffs, blev hon det. Ett av de allra bästa i världen, dessutom.
– Hon är stark, står för sina åsikter och jag kan absolut se henne som politiker eller kanske talesperson för något hon brinner för. Det vore inte konstigt alls, säger han.

Sälja sin mormor
Alla partiers festfixare skulle bli till sig om Lotta Schelin ville hålla pepptal till fotfolket. Småpartierna skulle sälja sina mormödrar för att få sätta ett namn som hennes på valsedeln. Kända människor, idoler, med ett engagemang som når utanför de närmast sörjande, är hårdvaluta.
Men partipolitik kan vara en för statisk väg att gå för att få saker gjorda, tror Lotta. Hon är inte rädd för att inte klara av det utan rädslan, om man nu ska prata om en sådan, ligger snarare i att politik i hennes ögon kan kännas lite för stelt.
– Hur lätt är det att få gehör för sina frågor? Är det inte lätt hänt att man bara fastnar i systemet, blir låst av alla ramar, att allt bara känns motigt? Jag vet helt enkelt inte om det är rätt väg för mig, men samtidigt när jag tänkt på det den senaste tiden känns som att ”fan, det hade varit grymt”. Och när jag såg Emma Watsons tal om ”he for she” blev jag sjukt inspirerad. Nåt sånt skulle jag gärna göra, det kanske är mitt forum.

Boksynt atlet
Under alla proffsåren har hon studerat på Göteborgs universitet, främst sociologi och nu senast genusvetenskap.
– Är aborträtten en politisk fråga? Det självklara svaret är ju nej, alla kvinnor ska ha rätt till sin kropp. Punkt. Men frågan är ju mer komplicerad än så, säger akademikern Schelin. 
Hon omger sig alltid med människor som hon kan diskutera med, sällskap där samhällsdebatten är en självklarhet. Den som följer Lotta Schelin på Twitter märker att hon ofta retweetar politiska och sociala debattinlägg hon står bakom. Där får man också följa henne i jobbet som Uefa-ambassadör i vilket hon bland annat åker runt i världen för att visa flickor i utvecklingsländer att fotboll är ett alternativ även för dem. Jämställdhetsfrågan har brunnit inom henne sedan hon snörade på sig ett par fotbollsskor första gången. Erfarenheten av att vara av ”fel” kön inom idrotten har gjort henne stark.
– I Sverige har vi så länge jag kan minnas haft en tradition av öppenhet, att vi ser människor som människor och inte efter vilken hudfärg, kön eller sexuell läggning de har. I Frankrike har detta aldrig varit självklart och nu blåser vindarna åt fel håll även i Sverige. Saker vi har kämpat för i hundratals år, som jämställdhet och antirasism, kan raseras på bara några år. Vi, som har kommit så långt i så mycket, måste fortsätta kämpa lika hårt i hundratals år till om det skulle behövas.
Hon menar att samhället håller på att ”skitas ner” av krafter hon gärna bekämpar.

Svensk och fransk rasism
– Jag har alltid röstat med hjärtat till vänster och min inställning är att vi ska ta emot och hjälpa så många som möjligt, men uppenbarligen finns det många som tycker annorlunda och ser invandringen som ett problem. Vi måste nog ta upp den frågan och ta reda på vad problemet består i, säger hon.
– Jag vill inte komma till punkten där jag känner att Sverige blivit rasistiskt, jag har fått nog av det i Frankrike. Om Frankrike är rasistiskt? Man kan skylla på att det är en annan kultur och så. Men jag tycker att det är det.
Ett exempel ur verkligheten: Kosovare Asllani och Caroline Seger, två landslagsspelare och Frankrikeproffs, sitter på en UEFA-samling och spelar ett spel där den ena ska beskriva en människa utifrån en bild och den andra ska gissa vem det är. Ingen av de två svenskorna tänker ens tanken att säga att personen på bilden är svart. Fransyskorna på plats blir allt mer frustrerade. ”Men HALLÅ, säg att hon är SVART!”
Lagkamrater som Lotta aldrig skulle kalla rasister kan sitta och ha roligt åt att den japanska lagkompisens ögon ser roliga ut. Kanske inte så mycket att yvas över i det stora hela, men ett tecken på att rasismen i Frankrike är strukturell och sitter djupt på ett annat sätt än den gjort i Sverige i modern tid. Där vill hon inte hamna, hon vill inte ens närma sig.
– Om den du pratar om uppfattar det du säger som rasist-iskt, så är det rasistiskt. Det är inte du som bestämmer. Herregud, det här kan vi ju prata om hur länge som helst. Jag bara fortsätter, hör jag.
Genom persiennerna ser vi Göteborgs/Kopparbergs tränare, den gamle Blåvitt-ikonen Stefan Rehn, öppna dörren till sitt rum och nicka ett hej till Lotta som skiner upp och nickar tillbaka. Hon reser sig, berättar snabbt att hon, som tur är, har lätt för tidsomställningar och att jetlagen, efter den stundande resan till VM i Kanada, förmodligen är ur kroppen på några dagar. Hon åker dit som en av de mest rutinerade spelarna i Sverige, en av dem som måste lyckas och som har stora delar av ungtupparnas öde på sina axlar. Hon delar lagkaptenskapet med Caroline Seger.
– Jag har ju spelat VM förr och vet vad som krävs. Det är ett stort äventyr om du aldrig gjort det förr. Om jag ses som en ledare i landslaget? Ja, så är det ju så klart.

LOTTA SCHELIN
Född: 1984 på Södersjukhuset i Stockholm
Uppvuxen: I Kålltorp med en pappa som var gympalärare och en mamma som jobbade inom äldreomsorgen
Familj: mamma, pappa, syster, sambo
Antal landslagsmål: 80.
Antal Champions League-titlar med Lyon: 2.
Längd: 179 cm.
Smeknamn: L8, vilket hon även har tatuerat på underarmen.
Bor: I en fyra med takterass i Lyon, Frankrike. Äger ett hus i Kungsbacka som är uthyrt till syster med familj
Läser: genusvetenskap på distans, har tidigare pluggat sociologi
Dolda talanger: Spelar gitarr

 

Fotnot: Intervjun publicerades i #154, juli 2015

TEXT: Daniel Claeson

BILD: Nicklas Elmrin och Gustav Wikingskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR