FAKTUM | 2016/01/28 Nyheter

 

Hans bidrag till Göteborg Film Festival må vara det kortaste – men visas i stället överlägset flest gånger. För Faktum berättar regissören Andreas Öhman om pressen han känner inför att göra årets vinjettfilm, kortfilmen som inleder alla visningar på festivalen.


Din film kommer att visas över 1 000 gånger under festivalen. Har du prestationsångest?

– Ja. Det är kul men samtidigt väldigt pressande, jag vill ju göra något fantastiskt här! Det tråkigaste som finns är när en vinjettfilm är för linjär och har för enkel story. Det gäller att bygga upp spänning, en känsla av att något stort och episkt ska hända. Men samtidigt får den inte ta för stor plats, meningen är inte att folk ska sitta och tänka på den när den riktiga filmen börjar.

Vill du verkligen inte det?
– Haha, jo kanske. Det är självklart roligt om någon tycker den är bättre än filmen de egentligen gick för att se. Men tanken är ju att vinjettfilmen ska hjälpa festivalen och de övriga filmerna. Samtidigt visas det så många att det är klart att folk inte gillar allt de ser. 

Vinjettfilmen får inte vara längre än en minut. Vad är svårast med att berätta en historia på så kort tid?
– Att inte berätta för mycket men heller inte för lite. Man ska få en bra magkänsla och helst vilja se filmen en eller två gånger till. Precis som när du hör en bra låt första gången, och känner att du måste lyssna igen och igen.

Vad har festivalen betytt för dig personligen?
– Extremt mycket, speciellt kortfilmsdelen. Som ung filmare innebar uppmärksamheten och bekräftelsen att jag kände pepp, att det här var något jag verkligen kunde göra. Och prispengarna som jag vann för Mitt liv som trailer finansierade delvis I rymden finns inga känslor (Andreas Öhmans långfilmsdebut som nominerades till fyra Guldbaggar och även var Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2011, reds. anm.).

Kommer du själv vara på plats?
Ja, förhoppningsvis hela veckan. Sen 2006 har jag varit där nästan varje år. Det är en väldigt fin atmosfär i hela stan och jag har träffat vänner för livet på festivalen. Ett år träffade jag en tjej som hade missat min film men gärna ville se den. Jag gav henne en bränd dvd-skiva, på skivan råkade mitt telefonnummer stå. När hon sett filmen hörde hon av sig och vi sågs i festivaltältet på Järntorget. Det slutade med att vi dejtade under en period. Vi blev aldrig ett par, men är fortfarande kompisar. De första åren kunde jag också gå på filmer hela dagarna, nu är det många möten. Fuck, det var verkligen trevligare förr!

 

Fredagen 29 januari visas Andreas Öhmans vinjettfilm för första gången då Göteborg Film Festival invigs. När intervjun gjordes var regissören fortfarande i idéstadiet men utlovade ”något storslaget, en berättelse om tiden vi lever i utan att för den skull bli alltför apokalyptisk och politisk.” Allt detta under en minut.

TEXT: Henrik Björck Wigartz

BILD: Gustav Wikingskriv ut sidan