FAKTUM | 2013/08/22 Profilintervju

På dagen golfar ”Lil’ Babs”, 75, med Don Gustavo. På kvällen dansar hon i Klas-Görans knä i baren. Faktum hakade på folkhemsikonen till grekiska Korfu. Sveriges första hiphopare håller stilen. ”Men fulla människor är dumma”, säger Lill-Babs.

Klubbhuset på Korfus enda golfbana har sett bättre dagar. Men här vilar en air av elegans och blomkrukorna står välordnade på altanen. Barbro ”Lill-Babs” Svensson äter omelett och dricker läsk under parasollen. Sen packar hon ihop golfbagen och gör sig redo att dra i väg mot första hålet.
– Men först lite trutvalla, säger folkpensionären med sin dova, aningen hesa röst.
Ur bagens gömmor fiskar hon upp ett välutrustat läppstift.
– Ser du? Spegel här på sidan och spots runt stiftet!
Att Lill-Babs befinner sig på den idylliska ön nära Albaniens kust beror på att hon gillar golf och på att vännen Don Gustavo ordnar golfresor hit. Förutom själva sporten lockar han med underhållning och dans varje kväll. Barbro Svensson är det stora dragplåstret.
När läpparna fått sin glans börjar hon skjuta den batteri­drivna vagnen framför sig i gröngräset. Med energiska steg i svarta knälånga byxor, svart t-tröja och virkad keps lämnar hon några svenska golfare som förkroppsligar schablonbilden: solskärm, märkeströja, shorts, kjol eller långbyxor, sporthandskar och lätt knuten sidenscarf runt halsen. Andra liknar mest friluftsrävar och kunde haft en Kånken på ryggen.
Efter att ha passerat en liten träbro, över en å med klart vatten, beslutar sig Lill-Babs för att testa några slag på anläggningens driving range. Uppvuxen med En tuff brud i lyxförpackning men totalt okunnig i golf, drar jag till med:
– Har du gjort hole in one?
– Nä, men två eagles.
Det senare betyder att man använt två färre slag än beräknat på ett hål. Rätt skickligt, med andra ord.
– Jag fick mitt golfset när jag fyllde 50. Sedan stod det på ena brorsans toalett i sju år innan jag började. Första gången var på Gotland. Du vet, det där ljudet i klubban …
– Numera spelar jag bara för att ha kul. Har insett att jag aldrig blir någon Sörenstam, säger hon och sparkar undan en grön plastkorg för bollar, tom för tillfället.

Först lite trutvalla, säger Lill-Babs med peggarna inkilade i kepsen.

Fick en slice i ögat
Med en avmätt rörelse efter några sekunders stillhet drar Barbro i väg bollen bortåt 150 meter. Klubban petas åter ned i bagen och trebarnsmamman med nio barnbarn och ett barnbarnsbarn promenerar bort mot startplatsen för dagens runda. Där väntar en vithårig gentleman i ljusa, lediga byxor och mörkblå sporttröja.
– Du och jag ska spela. Bertil heter jag.
På Don Gustavos golfresor ordnas olika typer av tävlingar. Just denna dag spelar Barbro Svensson mot Bertil Lilja från Saltsjöbadens GK. Båda har en polerad stil, men 1954 års sångdebutant avverkar sina slag med färre finjusteringar än motspelaren.
När Bertil öppnar närmast perfekt hörs hennes suck tydligt. Vid nästa hål testar hon tillslaget och ett par grässtrån rycks upp. Så höjs klubban, av med kepsen, tungspetsen ut. Schwosch!
– Du kan ta ur flaggan, hojtar hon självsäkert efter nästa slag när cirka åtta meter återstår till hålet.
En lyckosam putt och hon stampar likt ett dagisbarn med fötterna i gräset.
– Yes, yes, yes!
En timme har gått och golfbanan ligger mer i sol än i skugga.
– Du har väl smörjt in dig, förmanar hon reporter och fotograf för att i nästa sekund varna för förlupna bollar.
– Jag minns en man som fick en slice rakt i ögat. Fick sätta in porslinsöga, förklarar hon och försvinner runt en damm där hundratals grekiska grodor kväker högljutt.

175 inbitna svenska golfare är med på årets Korfuresa, den 41:a i Don Gustavos regi. Tio dagar ägnas åt chippar och puttar, bekvämt hotelliv och underhållning. Grekland, det lilla landet med de gigantiska problemen, blir för många av resenärerna bara det som syns genom bussfönstret längs de femton kilometrarna tvärs över ön, till 18-hålsbanan i Ermonesdalen.
Trött efter fem timmars golfande kan Barbro Svensson, innehavare av Konungens guldmedalj i åttonde storleken, från sin balkong blicka ner på en rymlig bassäng. Är solen framme fylls flera av de klassiska solstolarna av aktiva i såväl Storsjöbygdens GK, Göteborgs GK och Kvarnby GK, Skåne. Förfriskningar säljs några barfota steg bort och i en hiss utmed bergskanten kan man åka ner till en småstenig strand. Medelhavet håller nordisk temperatur så här års och ingen syns bada.

Är du kär i mig ännu, Klas-Göran? Äh, va fan!

”Gud vad snygga ni är”
Resans femte kväll inleds som vanligt invid baren. Piké­tröjorna ligger på rummet och det myllrar av strukna skjortor, mörka byxor och fladdrande klänningstyg. En rejält solbränd Don Gustavo i ljus kostym greppar mikrofonen:
– Flera dagar med fint väder och inga incidenter. Nu ska vi ha prisutdelning.
Så stiger kvällens höjdpunkt ut ur hissen. Svartklädd och med blicken i stengolvet går hon mot terrassen. Få kvinnor födda under första hälften av förra seklet klär i tunn svart tunika, tajta byxor och stilettklackar med glitter över nakna tår. Lill-Babs gör det. Det gnistrar från öron och handleder. Hon sätter sig i en soffa och bargästerna låtsas inte titta.
Prick 19.15 börjar showen och stjärnskottet som 1958 kom ut med singeln Korv, bröd och potatismos banar sin väg genom skocken. Framme hos ackompanjatören Benneth Fagerlund vid synten utbrister hon:
– Gud vad snygga ni är! Det är ljuvligt här nere. Var ni här förra året? Har ni varit i Järvsö? Ni som inte varit där, kan ni inte komma?
På hälsingedialekt drar hon flera historier från födelsebyn Tå vid Järvsö. Hon rör sig nära publiken, har ju en särskild relation till den – Barbro Svensson har letat bollar med någon, ropat ”snyggt!” till en annan, kommenterat gräslängden för en tredje.
Den lite familjära showen på Korfu ångar på med ett potpurri av dängor: Leva livet, Hem till lilla Järvsö, Lars Forsells Bli en clown, April, april och Manolito. I barens hörna sitter folk i fåtöljer och plötsligt får en långbent herre artistens heta blick i ansiktet och ena hand på låret.
– Är du kär i mig ännu, Klas-Göran? Äh, va fan!
Landsplågan från 1959 bryts tvärt och dagens Lill-Babs vänder på klacken:
– Are you ready? Med det här tackar vi för oss i kväll, utropar hon medan musikerna i Perssons Dream Team radar upp sig. Showen avrundas med odödliga See you later, alligator och annan antik rock.
– Ni är väl rädda om varandra? Ni tycker att jag tjatar, men jag menar det. Ingen vet hur länge vi har varandra. Tack ska ni ha!

Li och Ulla hängde på till Korfu för Lill-Babs skull. Jag minns när hon i teve som 24-åring berättade om sin tonårsgraviditet. Jag var 14. Använd skydd, sa hon. Jag älskar denna lilla människa, säger Ulla.

Sveriges Tina Turner
Nu gråter Ulla Johansson från Askim vid baren och väninnan Li Vahter står hänförd under en högtalare.
– Hon är ju otrolig. Många gillar inte det där med att hon sätter sig i knäet på männen, men jag tror att de bara är avund­sjuka. Lill-Babs är ju en person man vuxit upp med. Man kan tralla till hennes låtar. Du ser ju hur hon jobbar, lägger ned hela sig själv, säger Li Vahter.
Ulla Johansson tycker sig just ha upplevt Sveriges Tina Turner.
– När jag fick se en annons för Don Gustavos golfresa och förstod att Lill-Babs skulle med, då bestämde jag mig för att åka jag också. Jag har varit på många av hennes shower. Och här i kväll var hon helt fantastisk. Mannen bredvid mig fick hålla om mig när jag grät, jag blev ju så rörd.
– Alla tycker om henne. Julklappen till mig har alltid varit lätt. En skiva med Lill-Babs!