FAKTUM | 2011/05/16 Reportage

Klicka för större version

Klicka för större version

25 kvadratmeter per person i Angered. 65 i Lorensberg. Göteborg är en segregerad stad och det märks inte minst när man jämför hur stort invånarna bor.

Den genomsnittliga bostadsytan för hela Göteborg är 39 kvadratmeter per person. Men spännvidden är stor mellan de olika stadsdelarna. I Angereds centrum har invånarna minst yta, 25 kvadratmeter. I Lorensberg, som toppar listan, är siffran 65 kvadratmeter i snitt. Alltså mer än två och en halv gånger större yta per person än i Angereds centrum.
Men skillnaderna är många gånger betydligt större än så, visar det sig om man går ut och knackar dörr i områdena. I Hjällbo hittar vi familjer som bara har elva kvadratmeter per person att leva på, där fyra barn delar rum och saknar en riktig säng. Här hamnar många nyanlända flyktingar – det är vanligt att de är tvungna att flytta in hos släktingar, vilket gör situationen än mer ansträngd.
I Lorensberg hittar vi å andra sidan pensionerade änkor och änkemän som själva har 225 kvadratmeter att förfoga över.

Från politiskt håll talas det om blandstad, att stadsdelarna ska ha en blandad bebyggelse för en blandad sammansättning av invånare. I verkligheten är Göteborg fortfarande starkt segregerat och långt ifrån denna målsättning. Trångboddhet uppstår i och med att det råder brist på lägenheter som är anpassade för stora familjer.
Owe Nilsson (S) är kommunalråd och har länge varit det styrande partiets boendepamp. Han medger att trångboddhetsproblemet inte stått högst på den politiska dagordningen.
»Det ligger nog en viss sanning i det på så vis att det vi prioriterat i rätt många år har varit att bygga nytt. Att få fram fler bostäder är i grunden den enda verkliga lösningen på problemet.«
Men nya bostäder är bara en del av lösningen. När det byggs nytt så byggs det i princip bara för människor med gott om pengar, menar kritiker. Många av de största familjerna i Göteborg har inte råd med en nybyggd fyra eller femma. Att bygga billigt talas det inte lika mycket om från politiskt håll.

Medan omfattningen av trångboddheten i Göteborg inte är kartlagd, är konsekvenserna desto mer studerade. Kristina Alstam är doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet, och har forskat kring hur barn påverkas av trångboddhet.
»De barn jag talat med i min forskning pratade om svårigheten att göra läxor i hemmet. En kille berättade att han brukade sitta under köksbordet med duken nerfälld för att kunna göra läxorna. Möjligheten att gå in på ditt rum och stänga dörren går förlorad. Konfliktnivåerna blir högre. Luftvägsinfektioner och förkylningar är vanligare, och smittorna går runt eftersom det är trångt och många delar badrum.«

[box]Så gjorde vi undersökningen
Hos stadsbyggnadskontoret hämtade vi ut siffror för hur stor bostadsyta som finns i varje primärområde i Göteborg. Primärområde är ett begrepp som kommunen använder och i varje sådant område bor ett antal tusen människor. Vi delade upp den totala bostadsytan i varje primärområde på antalet människor som är folkbokförda där och fick på så sätt fram en siffra på hur många kvadratmeter bostadsyta som varje invånare förfogar över i genomsnitt. Vi gjorde också en jämförelse mellan hur det ser ut idag och hur det såg ut år 2006. Den visar att ingen förbättring har skett under perioden.[/box]

TEXT:

BILD: skriv ut sidan