FAKTUM | 2012/05/25 Reportage


Från brutal tvekamp utan regler i skumma källarlokaler

till en folkrörelse som lätt fyller Globen. Faktum har följt
ultravåldets krokiga väg mot etablissemang. Det här är
berättelsen om svensk MMA: kampsporten med en
minimalistisk approach till regler.



TEXT: Tobias Schiemann och Aaron Israelson BILD: UFC

När millenniet ännu var ungt tvingades den svenska fajtingscenens pionjärer i landsflykt för att utöva sin sport. I Sverige hade professionella kampsportsmatcher varit förbjudna sedan 60-talet. Men på andra sidan Östersjön rådde närmast anarki i ringen. En sen novemberdag intog således ett tiotal svenska utövare av det som då kallades ”No Holds Barred”, NHB, finlandsfärjan mot Åbo.
Där samlades de, tillsammans med suspekta finska män i skinnväst, under kristallkronorna framför stora scenen på Caribia Hotel – för att delta i en orgie av testosteron och blod.
– Jag armbågade ett hål i huvudet på min motståndare. Jag armbågade en gång och så sträckte jag ut mig, man gör sig lång liksom, som att man gör en sit-up, och så träffade jag samma hål så att armbågen åkte in. Då blev det så här mjukt, pffrrrt. Så sträckte jag mig bak för att titta och då var det liksom blod över hela mig. Då förstod man hur vasst det var.

”Slå ihjäl han”
David Bielkheden är en av den svenska MMA-rörelsens förgrundsgestalter. Den förste skandinaven att fajtas både i japanska förbundet Pride och amerikanska UFC. Men Bielkhedens karriär som slagskämpe började med en svettig fajt i den finska vintern. NHB eller “No holds barred” – inga grepp förbjudna – kallades kampsporten innan någon kände till vad MMA betydde. Överlag var den skandinaviska Finnfight­turneringen i Åbo något av ett Vilda östern.
– ”Slå ihjäl han”, stod folk och skrek. Det var på både finska och svenska, det var inte så många svenskar men några. Det var ganska mycket testosteron i luften om man säger så. Man kunde inte träna MMA, vi visste ju inte vad det var liksom. Då visste man ingenting om att banta, så jag vägde in på 88 kilo med dunjacka och tävlade i viktklassen -93 eller -90 eller något sånt där. Det var inga förberedelser alls, det var bara att gå in och köra. Man visste inte bättre. Det var ingen som visste hur man gjorde. Det var mer bara gatuslagsmål, säger David Bielkheden.
Sedan Finnfight har mycket förändrats. Redan 1999 hade UFC – som är den största MMA-organisationen i världen- rensat bort de fulaste knepen ur regelboken, som att stampa på liggande motståndare, skalla och till och med sparka i pungen. Detta som en reaktion på att MMA förbjudits i ett antal amerikanska delstater. Den senare republikanske presidentkandidaten John McCain drev kampanj mot sporten han tyckte påminde om “mänsklig tuppfäktning.” Ett tag stod UFC inför konkurshot. Vändningen kom 2001 då casinobröderna Fertitta köpte företaget. Med smart marknadsföring har de, tillsammans med den närmast legendariske vd:n Dana White, lyckats vända skutan. 2008 uppskattade Time Magazine UFC:s värde till drygt en miljard dollar. I dag menar vissa på cirka två miljarder. I USA talar ingen längre om ”blood sport”. Att fajtarna trashtalkar varandra innan match är legio. Men i Sverige är våldet och våldsromantiken fortfarande en het potatis.

Vem är pucken?
George Sallfeldt, som är ordförande för svenska MMA-förbundet, är kritisk till den våldsförhärligande marknadsföringen kring UFC. I Sallfeldts värld räknas kampsport inte ens som våld:
– Nej, inte enligt min definition. Min definition av våld består av ofrivillighet och att det är okontrollerat. Fotbollshuliganer, misshandel i hemmet, slagsmål på stan, det är våld för mig. Det här är ju en situation där två personer möts i samtycke, sen är det en ärlig, ren kamp tills en ofrivillighet skulle kunna inträda och där bryts matchen. För mig är det inte våld, det är kamp.
En del representanter för sporten jämför en spark i en MMA-match med att göra mål.
Men vem är i så fall pucken? Vem är målet? Man kan spela tennis, men kan man ”spela” kampsport?
– Det våld du kan åstadkomma med din kropp, det finslipar du och maximerar till ditt yttersta, hur kan jag ta slut på någon med mina bara händer liksom? Vafan det är ju löjligt att säga att det inte är våld, det är ju renodlat våld. Att säga att det är våld tar ingenting ifrån sporten, säger den före detta kampsportaren Olof Inger, som deltog i Finnfight då det begav sig.

”Folk dör ju!”
Omar Bouiche är en av pionjärerna inom MMA, för redan 15 år sedan tävlade han utomlands. När han på den tiden deltog i svenska debattprogram kunde programledarna utbrista:
– Det här är ju helt vansinnigt, folk dör ju!
 I dag är Svenska MMA-förbundet, som är upptagna i Riksidrottsförbundet, försäkrade av Folksam och statistik visar att skadefrekvensen inte är högre än i exempelvis ishockey. Eller ridsport, som har flera dödsfall per år. Men även om svensk MMA har kommit långt sedan dess har de fortfarande uppförsbacke i den allmänna opinionen. När Faktum går runt bland Stockholms krogar och frågar om de kan tänka sig att visa MMA när den spektakulära galan UFC kommer till Globen och svensk mark för första gången, uppger endast en av sju tillfrågade krögare att de kan tänka sig det.
– Fajting och dricka går inte ihop. Det har hänt att vi har glömt teven på och när vi sett att det är fajting har vi genast stängt av. Det här är en mysig bar, säger bartendern Alex Johansson på Kleins Bar.
– Vill man slå ihjäl varandra får man göra vad man vill. Det är ju på lika villkor, själv gillar jag fotboll, säger en man i baren.
Den enda bar som visar MMA gör det på gästernas begäran för andra gången i och med UFC-galan i Globen.
– Jag tror inte att det ökar våldet, de som är anabolstinna kommer att vara i Globen under galan. Här är det bara vanliga Svenssons.
I själva verket tillhör de allra flesta som lyckats få en biljett till galan i Globen för cirka en tusenlapp i allra högsta grad gruppen Svenssons. Åtminstone inga huliganer. Men ännu tycks MMA väcka visst obehag.
– Det är en kulturfråga. I Sverige kommer det alltid att vara kontroversiellt, vi har haft kontroverser med proffsboxningen sen 40-talet. Så det kommer säkert fortgå. Det handlar om vad som är politiskt korrekt här i Sverige. Det är ett moralland det här. Dubbelmorallandet brukar jag kalla det. Vi hatar krig, men vi säljer mest vapen i världen per capita, säger veteranen Omar Bouiche, som numera driver gymmet och träningsklubben Pancrase – känt från Snabba Cash.
De som tränar MMA vittnar om hur det har förändrat deras liv, de har fått möjligheten att resa, träffa människor och i några fall har träningen varit ett botemedel mot galopperande adhd och gett dem struktur i tillvaron. Man beskriver det som förbrödrande och att man utvecklar ett speciellt band till dem man tävlat mot som är svårt att beskriva.

Bergmans katarsis
– Det är en outtömlig källa av kärlek, säger en av de svenskar som tävlar i Globen, Magnus ”Jycken” Cedenblad.
Drygt en månad innan den första UFC-galan i Sverige arrangerar MMA-förbundet ett seminarium med namnet ”Att förstå MMA”. Trots att det enligt George inte finns något aktivt motstånd mot MMA i Sverige, bortsett från några enstaka hjärnforskare, riktar sig seminariet främst till sportens belackare. Den före detta filmkritikern Hans Wiklund, som själv utövar kampsport, är ett stort fan och har bjudits in för att förklara tjusningen. Han berättar att demonregissören Ingmar Bergman fascinerades av boxning där domarna, läkarna och ringtjejerna är fasta karaktärer i ett slags kammarspel. Bergman tyckte också att ljussättningen under boxningsmatcher var fantastisk. Wiklund menar att MMA har en renande katarsiseffekt på åskådarna och att detta kanske bidragit till att kampsporten nästan helt saknar läktarvåld.
Det är den 14 april i Globen. För första gången har UFC kommit till Sverige. Det är en efterlängtad händelse. På cirka tre timmar sålde man slut när biljetterna släpptes.
Svenske kultfajtern Reza ”Mad Dog” Madadi gör entré till persisk musik, taggad till tänderna. Publiken exploderar när han äntrar arenan och jublet femdubblas när Reza efter att ha blivit bombarderad med sparkar och slag sätter en giljotin – ett slags strypgrepp på sin motståndare.
I andra ronden står han som vinnare mot kubanen ­Yoislandy Izquierdo.
– Redan när jag var ganska ung sa min bror till mig, du får välja; hänga i centrum, vara busig och värsting på din gata så att hundra pers känner till dig eller bli en duktig idrottsman så att hela världen vet vem du är och de respekterar vad du är, säger Reza när Faktum träffar honom dagarna innan hans livs viktigaste match.

”Gör kaos med han”
Magnus ”Jycken” Cedenblad går det sämre för. Men när galans huvudnummer Alexander ”The Mauler” Gustafsson slåss mot den skräckinjagande Thiago Silva är publiken på helspänn. En unison kör på 15 000 röster stämmer upp i den gamla visan: ”Slå han på käften”, följt av handklapp. Någon i publiken skriker: ”Gör kaos med han!”
Gustafsson vinner efter tre svettiga ronder på beslut. Sveriges första UFC-gala måste beskrivas som en succé. Men upplever utövarna ännu att de är i utanförskap?
– Absolut inte. Inte när 14 000 biljetter blir slutsålda, då är det inte det, säger Reza Madadi.
Ett internationellt MMA-förbund har nyligen bildats med göteborgaren August Wallén som ordförande. Nästa mål är att sporten, med små modifikationer, ska kunna bli en OS-gren, fyra av elementen är redan med: brottning, judo, boxning och taekwando. På några år har Sverige, där proffsboxning för bara några år sedan var förbjudet, blivit ett av de största MMA-länderna.
Ändå är den svenska MMA-rörelsens väg mot etablissemang inte helt fullbordad. De stora sponsorerna uteblev på galan i Globen. Tidningen Metro fick ställa in en planerad UFC-bilaga i brist på sugna annonsörer. De stora morgontidningarna, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan förhåller sig ännu avvaktande och rapporterar snålt. Men Reza är segerviss när han, bildligt talat, kopplar sin berömda giljotin också på mediedrakarna.
– Jag lovar att det har med okunskap att göra. Alla har rätt att ha sin åsikt. Snart kommer de inte ha något val. Du måste ”go with the flow”. Du måste följa med vågorna, och strömmen. De kommer när som helst göra det. För sju år sen var det omöjligt, när jag började med MMA. Där MMA är i dag – det skulle man aldrig ha trott. Men… nu gör man det.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR