FAKTUM | 2019/01/14 Nyheter, Reportage

Med sin medverkan i Så mycket bättre har den nervbitande rösten rört om i de svenska hemmen. Göteborgaren Albin Lee Meldau drömmer om pensionsparande samtidigt som han kämpar mot alkohol- och drogmissbruk.

Det är söndag förmiddag när han kliver in i hotelletslobby i Köpenhamn. Albin Lee Meldau sträcker ut armarna och hälsar med en kram samtidigt som han ursäktar att han är lite sen. Han har varit i Christiania. Jag föreslår att vi sätter oss på ett närliggande kafé för en kopp kaffe. Han kontrar med bar och öl. Snöblandat regn faller när vi går längs Vesterbrogade för att hitta baren där Albin suttit 12 timmar tidigare. Till slut finner vi den, men stoppas av skylten ”stängt”.

Det blir Café Flora tvärs över gatan. De har också öl.

Kvällen innan visades andra avsnittet av Så mycket bättre på TV4 där Albin medverkar. Han tolkade Louise Hoffstens låt My Favourite Lie. En smärtsam kärleksballad.
– Jag försökte tolka den så innerligt jag bara kunde. Implementerade den på mitt eget liv. Och jag är skitnöjd. Kanske lite väl nöjd, säger han och lutar sig tillbaka mot en blodröd skinnsoffa.
Journalisten Markus Larsson på Aftonbladet var något mer splittrad i sin recension av artistens tolkning: ”Albin Lee Meldau försökte i sin tur att placera Hoffstens musik i en Carl Larsson-tavla. Framträdandet var både intensivt och totalt knasboll.
Albin väcker minst sagt motstridiga känslor.
Ibland vill man ge honom en kram. Och ibland vill man rulla musiken i tjära och fjädrar.”

Albin svarar:
– Vissa kommer hata dig. Älska dig. Vissa kommer vara likgiltiga. Man kan inte bry sig om vad andra människor tycker. Då kan man inte ställa sig på scen, säger han och tar en klunk Tuborg och blir tyst en stund.
– Men klart att man kunde ha varit nykter.
Det var han inte. När Albin ser sig själv på tv liknar han upplevelsen vid något man som barn känner gentemot sina föräldrar. Att man skäms för dem. Nu skäms han för sig själv.

Hotel Cecil i Köpenhamn. Sista stoppet på Europaturnén innan Albin Lee Meldau tar tåget tillbaka hem till Göteborg.

Flera tunga år av missbruk finns bakom honom. Det började när han var 12–13 år. Enligt Albin själv var det av nyfikenhet, rastlöshet och idioti.
– Om man är som jag, ett adhd-barn från Göteborg, är stökigheten ofrånkomlig. Men jag är i alla fall jävligt stolt över att jag löser det på ett annat sätt än jag gjorde förut. Det viktiga är att vara ärlig mot sig själv och inför andra. Och inte hymla med det, säger han.
Det går inte att bortse från att musikindustrin har en mörk historia när det kommer till missbruk. Amy Winehouse, Prince och Avicii är bara några namn i en rad av många vars framgångssaga slutat i tragedi.
– Jag tycker Monica Zetterlund sa det rätt bra när hon fick frågan: ”Har du problem med spriten?” och hon svarade: ”Ja, vem har inte det i min bransch? Har du testat att vara jag?” säger Albin och lyckas imitera Moncias blandning av värmländska och stockholmska.

Redan för två år sedan fick göteborgaren sitt stora genombrott med låten Lou Lou som toppade spellistor runt om i världen. Sedan dess har Albin och de fyra bandmedlemmarna gjort över hundra spelningar i Europa och USA. Än fler har han spelat på egen hand. I samband med att Så mycket bättre började visas på lördagskvällarna i höst åkte Albin ut på Europaturné med sina två gitarrer. Grannlandet är sista stoppet innan han är tillbaka hemma på svensk mark igen.

Albin Lee Meldau kom tidigt i kontakt med musiken. Med musikaliska föräldrar var det oundvikligt. Mamma var musiklärare och sångerska och pappa musiker. Musiken är som mat och sömn.
– Den är livsnödvändig. Utan musiken hade jag varit rätt körd. Jag hade nog gått på socialbidrag. Kanske försökt sälja hemsnickeri. Täljt gubbar. Eller dragit till Indien, säger han och drar upp ärmarna på den beigea lusekoftan.
Drivet är berättelserna. Han skriver om det han upplever. En dagbok där kärlek, smärta och begär är återkommande.
Är du kär nu?
– Alltid. Men kärleken ska nog bäst förklaras med tystnad. Inte prata för högljutt om den. Man ska bara vara tacksam och glad att man får känna den.
Vågar du vara lika närvarande och blottande i en relation som du är i dina texter?
– Vilken jävla fråga alltså. Jag har ingen aning. Det är inte jag som ska svara på den. Jag har bara min egen utgångspunkt.
Och ur din?
– Det tror jag absolut inte.

I nästan tio år har han lyckats klara sig på musicerandet: i bandkonstellationer, på bröllop och gator.
– Att spela på gatan är svårt. Det gör man en kort intensiv tid på sommaren. Man måste vara smart. Köra Taube en solig dag på Marstrand ger cash. Men att yla Lou Lou ensam i Nordstan en torsdag ger dig inte många kronor.
Pengarna motiverar Albin. Han drömmer om stabilitet. – Jag vill göra ett bra liv för mig själv. Kunna köpa en lägenhet. Ha råd med en pension. Vet du hur körd jag är?

Hotel Cecil huserar kvällens spelning där Albin Lee Meldau ska få yla Lou Lou framför en betalande dansk publik. Och för första gången sedan spelningen på Pustervik i Göteborg i slutet av september återförenas han med sina fyra musiker, även kallade ”Band of Beautiful Swedes”.
– Det ska bli kul att köra med er igen, säger Albin och slår sig ner på en stol backstage bredvid pianisten och kompisen, Kalle Stenbäcken.
Kalle har känt Albin länge. Längst av alla i bandet. De spelade tillsammans i soulbandet Magnolia. På frågan vad som är Albins styrka och svaghet ger Kalle ett snabbt svar på det förstnämnda: rösten och scennärvaron. Men svagheten tar emot att svara på.
– Fasen vad svårt, säger han.
Albin inflikar:
– Resten, säger han och skrattar.
Kalle tillägger:
– Nej, men ibland är det väldigt mycket nerver.

I kväll känns dock nerverna som bortblåsta. Stämningen i rummet är dämpad. Bandmedlemmarna käkar thaimat, varvar öl, vatten och kaffe. Någon tar en cigg. En annan en joint.
När basisten breder ur sig på soffan utbrister pianisten Kalle Stenbäcken:
– Herregud, vad det hade varit gött med en tupplur.
– Nej, men Kalle, säger Albin med en smått uppgiven ton.
Två kuddar från soffan läggs ner på golvet och med en täckjacka bäddar Kalle ner sig och sluter ögonen.
Att det här gänget en timma senare ska stå på scen framför ett hundratal personer är svårt att föreställa sig. Men det gör de.
– Hello ladies and gentlemen. I am kind of a depressed guy. And I am making a living out of it. Here you have Mayfly. She only lives for one day, säger Albin Lee Meldau och rösten med den känsliga nerven sjunger …

I miss your love, but I miss nothing else

That place within you, my babe,

in which the universe dwells

What is a king without his queen

Only one day the mayfly flew

on a silver screen.

I adore you my love,

so on that let me depend

What is a boat without his name?

Destined to sink, my babe,

when the mighty waves came

And I’m a fool with all my love letters,

when I’m stuck in a trench

Surrounded by many,

my last cigarette’s drenched

I adore you my love, so on that let me depend.

My love for you gon’ be like a circle

Mayfly

 

Albin Lee Meldau 

Ålder: 30
Bor: Hyresrätt i Göteborg
Aktuell: Medverkade i Så mycket bättre 2018 med Linnea Henriksson, Christer Sjögren, Eric Gadd, Louise Hoffsten, Charlotte Perrelli och Stor.
Skriver på nytt album.

Albin om sin dag i Så mycket bättre:
”Det är en orgie i Albin. Det är bisarrt. Det är bara jag överallt.”

Band of Beautiful Swedes:
Simon Söfelde, gitarr
Kalle Stenbäcken, piano och klaviatur
Simon Andermo, bas
Gibril Cham, trummor

Backstage. De flesta i bandet tittar vanligtvis inte på Så mycket bättre. Men nu när Albin är med är det en självklarhet. Trummisen Gibril Cham var imponerad efter gårdagens program. – Han var skitgrym. Det var fett. Jag blev skitglad och kände ”Fan vad fint att jag får spela med honom”, säger han.

TEXT: Sandra Pandevski

BILD: Emma Larssonskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR