FAKTUM | 2019/02/26 Nyheter, Reportage

Konstnärer, besökare och hemlösa samsas om utrymmet på taket.
Den gamla salamifabriken i Rom ockuperades och det blev ett konstmuseum med bostäder för hemlösa. Här fungerar konsten som skydd mot vräkning och förslumning. Ett välkommet initiativ i ett Italien där hemlösheten ökar.

En alarmerande förändring i Italien är det ökade antalet unga hemlösa immigranter. Myndigheterna tar inte ansvar för att hjälpa de utsatta, istället är det hjälpcentrum och religiösa organisationer som gör betydande insatser.

I den gamla salamifabriken på nedgångna Via Prenestina i Roms utkanter fungerar konsten som en skyddande hud mot misär och hot om vräkning. Meropoliz är ett kreativt och inkluderande initiativ, en illegal bosättning för 200 ockupanter i ett alternativt konstmuseum, MAAM (Museo dell’Altro e dell’Altrove di Metropoliz).
De boende är peruaner, marockaner, sudaneser, eritreaner, ukrainare och många romer, men även italienare.

De jättelika bokstäverna A-R-T tornar upp sig på ett av taken, framför finns ett F på sniskan och förvandlar konst till ”fart” (fis).
I lokalerna är det liv och rörelse, besökare blandas med boende. Barnen stojar och åkertrehjuling i hög fart bland konstverken.
Målningarna och installationerna visar prov på otaliga stilar och genrer; vissa är lekfulla färgexperiment, andra politiskt rosenrasande. Barnen har fått olika lekrum inredda med konst.


Det inte bara känns som att du går in i någons vardagsrum, du gör det verkligen.
Det var när hemlösa immigranter och italienare ockuperade den övergivna salamifabriken 2009 som författaren och konstnären Giorgio de Finis upptäckte och startade det ideella konstmuseet. Giorgio de Finis ville synliggöra de osynliga murarna till övriga staden för att få bort slumstämpeln.
– Jag hörde av mig till de kreatörer jag kände och tillsammans med invånarna skapade vi en symbolisk resa, säger de Finis.

Än har ingen blivit vräkt, men fabriksbyggnadens ägare Salini Impreglio har stämt kommunen på 28 miljoner euro för att de inte har vräkt de boende som anklagas för att förstöra byggnaden.
– Om 200 människor, inklusive 80 barn, kastas ut på gatan ses det inte som ett problem, men om ägarna förstör 500 värdefulla konstverk kommer de att betraktas som ISIS eller talibaner, säger de Finis.

Giorgio de Finis startade konstbarrikaden där mer än 300 konstnärer har bidragit med sina verk.

Maam:s är en konstbarrikad. 300 konstnärer från hela världen har bidragit med målningar och installationer. Platsens bakgrund, ett slakteri, finns i många av de konstnärliga verken och konstnärerna inspireras även av invånarnas utsatthet. Tidigare djurburar får vara del av en installation som drar paralleller mellan instängda slaktdjurs och invånarnas liv.

En av konstnärerna är danska Maren Marie Mathiesen. Hon upptäckte MAAM på nätet och blev ombedd att bidra.
– Jag skickade in en projektbeskrivning som invånarna skulle godkänna. En demokratisk omröstning om ett konstverk är ganska ovanligt, säger Mathiesen.
Muralmålningen blev klar 2014 där hon har skrivit ett stort antal av de boendes namn på en skjutdörr och sedan målat över namnen med röd blank färg. Den röda färgen leder tankarna till de slaktade djuren, samtidigt kan dörren syfta på en öppning och nya möjligheter för de boende.
– Många av dem har jobb, något som hade varit svårare om de levde på gatan, säger Mathiesen.

MAAM håller öppet för offentligheten på lördagar, då man även kan träffa de boende.
– 2009 ville ockupanterna ha min hjälp med en slags kulturell medling mellan dem och grannskapet för att få tillgång till lokala tjänster och dämpa eventuell aversion mot dem, säger Carlo Gori, en av konstnärerna som varit engagerad sedan start.
Han har varit särskilt engagerad i barnens lekar och studier och har skapat konstverk på temat.

– MAAM har snabbt blivit ett kraftfullt verktyg för att försvara den olagliga ockupationen och gör konsten tillgänglig, även för samhällets mest utsatta. Barnens utveckling har också påverkats positivt, säger Gori.

För ett år sedan fick Gori ekonomiska problem och flyttade själv in på Metropoliz.
– Att se verksamheten som omstörtande och som en samhällsfara är ganska närsynt. I synnerhet när varken den italienska regeringen eller staden Rom gör något för att hejda det skenande bostadsproblemet. Nu har det gjorts en ny lista med 20 byggnader som ska röjas. Vi finns på den listan, säger Gori.

Han håller staten helt ansvarig för boendesituationen.
– Staten fortsätter att bedriva en ghettopolitik och EU bötfäller den för diskriminering varje år. Byggandet av segregerade läger fortsätter, samtidigt som myndigheterna med tvång vräker alltfler därifrån. Tillsammans bidrar detta till en bibehållen atmosfär av fientlighet och intolerans mot till exempel sinti och romska grupper, menar Gori.

På MAAM möts Roms högsta punkt, samtidskonsten och stadens lägsta punkt – den marginaliserade slummen.
Förhoppningen är att italienarnas konstkärlek ska rädda de boende från vräkning.
– Metropoliz är som en medeltida katedral där konstnärer och boende tillsammans hittar sin kreativitet i ett kollektivt projekt, säger de Finis.

TEXT: Cia Ernander

BILD: Daniel Gahnertzskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR