FAKTUM | 2010/03/25 Reportage

Bild: Mario Prhat

Under 15 år har Michael Lehner drivit Västkustfamiljen med syfte att hjälpa unga killar att bli fria från droger och kriminalitet. Under 15 års tid har han tagit hjälp av vänner från Hells Angels och andra gäng när de intagna blivit krävda på gamla knarkskulder eller utsatts för hot.

»Jag har varit dum i huvudet, jag har inte tänkt längre än näsan räcker. Hade jag tänkt lite längre så hade jag ställt de frågorna som du ställer till mig nu för tio år sedan. Men jag står för allting som har hänt på Västkustfamiljen. Mitt syfte har varit att hjälpa killarna« säger Michael Lehner.
Förra året drogs restaurang Razzias alkoholtillstånd in efter att ägaren vid två tillfällen setts i samma bil som Bandidosledaren Mehdi Sayyed. Länsrätten konstaterade att någon skarp gräns inte upprätthållits till den organiserade brottsligheten. Hade samma regler gällt för behandlingshem så hade Västkustfamiljens tillstånd förmodligen dragits in för länge sedan.
De nära kontakterna har lett till ryktet att Västkustfamiljen ägs av Hells Angels. Ett rykte som Michael Lehner avfärdar som absurt.
»Det har aldrig funnits någon destruktivitet i de här kontakterna och jag kan garantera att inte en enda svensk krona, eller utländsk heller för den delen, gått åt det ena eller det andra hållet.«
Michael Lehner förklarar sina kontakter med att han är uppvuxen i Hammarkullen och att många av hans barndomsvänner valde MC-gängen. Innan han var med och startade Västkustfamiljen i mitten av 90-talet arbetade han inom Göteborgs krogvärld, i dörrar och garderober. Hans kollega, Lars Källgren som också var med från början och som i dag är behandlingsansvarig, berättar att han och de andra som driver Västkustfamiljen lärde känna Hells Angels-medlemmar på olika sätt; genom lumpen, genom jobb hos konsertarrangören EMA-Telstar och genom jobb på krogen. Förbrödringen skedde också på de stora fredagsfesterna hos Gamlestadens MC som ›alla‹ gick på, enligt Lars Källgren.
Kontakterna med Hells Angels har i stort sett varit arbetsrelaterade, berättar Michael Lehner.
»Mina kontakter har hjälpt många av våra killar som har kommit med klorna i sig. Det har ju inte varit tjingeling dagligen, men som exempel på hur det gick till så hade vi en kille som hade varit intagen sju, åtta månader. Helt plötsligt så var han som förbytt. ›Kranen‹ (knarklangaren, reds.anm.) hade ringt och tryckt på, han ville ha pengar omgående.«
Michael Lehner ringde till kranen och sa att han måste släppa killen, men kranen var allt annat än välvilligt inställd. Lehner ringde då en före detta vän inom Hells Angels och bad honom prata med kranen för att få honom att släppa taget. Han förklarade att de ville ge den här killen en chans. En halvtimme senare ringer kranen tillbaka och säger att »vi glömmer alltihopa«.

Lehner berättar också om en annan kille som skulle placeras på Västkustfamiljen. Innan hade han suttit på Tidaholmsanstalten. Under tiden klienten satt där skedde tre mord. Killen talade om för polisen vilka som begått morden och polisen läckte, vilket ledde till att killen fick en dödsdom över sig.
»Ett större gäng, jag kan inte tala om vilka det var, men det var inte mina kompisar, de kom och knackade på min dörr. ›Du har ju familj, inte ska du ta emot en golbög. Det är inte hälsosamt.‹ Då kallade jag till ett möte med många av de här gängen och sa: ›Ni kan inte tala om för mig vilka jag ska välja att ta emot‹.«
Lehner berättar att de sedan placerade killen i fråga utomlands någonstans efter behandlingen och att han fortfarande lever och mår bra i dag.
»Jag löste min uppgift, jag går lite längre än andra, även om jag aldrig gjort en enda olaglig grej. Men ibland är det på gränsen moraliskt.«
För Lehner så har alla metoder varit bra metoder bara de hjälper killarna. De har även använt sig av killarnas egna kontakter med kriminella gäng om någon annan intagen har haft problem. Han säger att de har löst hur många killar som helst på det här sättet. Idag tar han dock hand om allt själv.
»Västkustfamiljen är en fredad zon och jag låter ingen annan lösa det. Jag känner gängen och kan reda ut saker och ting så att det är lugnt när killarna kommer ut. Har man en dödsdom på sig är det oerhört mycket värt.«

En god vän till Michael Lehner från Hells Angels spelade hockey med de intagna under ett par år. Nu har mannen ifråga blivit utesluten från Hells Angels, han är i ›bad standing‹ som det kallas när man skiljs från klubben som ovänner och riskerar repressalier.
Kan du inte känna att du legitimerar deras värld, deras sätt att leva? Ger du inte fel signaler till killarna?
»Jag håller med dig. Men mitt mål med hockeyn, det var ju att få honom att hoppa av. Jag ville öppna dörren och visa att det här livet kan du ha. Jag hade anställt honom omgående om han hade valt att hoppa av, det är en ruggigt bra kille. Jag hade dubbla syften. Nu är han laglydig och jag är glad för det.«
Michael Lehners vän som spelade hockey med grabbarna, den enligt honom »ruggigt bra killen« är inte vem som helst. Han var den som ledde omvandlingen från Gamlestadens MC till Hells Angels första avdelning i Göteborg och var sedan avdelningens president i Göteborg i flera år. 1998 dömdes han till två och ett halvt års fängelse för olaga tvång och grov misshandel efter att ha slipat bort en medlems gängtatuering med en rondellslipmaskin.
Michael Lehner säger att han inte har något emot något av gängen. »Väljer man den vägen så fine, jag hade själv valt den vägen och haft en väst på ryggen, om det inte vore för Västkustfamiljen«.
Han menar att det är få personer i Sverige som har en sådan insyn som han i hur man släpper taget om man inte vill vara kvar i gängen, eftersom han själv stått i valet och kvalet. Han är stolt över dem han har lyckats rädda. Men han är inte beredd att betala det priset längre. Han är 45 år gammal och får alltid försvara sig. Till och med inom Frölunda hockey gick snacket. Är han kriminell, han umgås ju med kriminella? »Jag fick höra det varje dag« berättar Michael Lehner.

En före detta intagen som själv fick nära kontakt med Lehners vän från Hells Angels under tiden på Västkustfamiljen, berättar att Lehner även skickade intagna till sin HA-väns verkstad för att måla om.
»Det är klart att det ger fel signaler. De säger att man ska släppa sin gamla identitet, sedan beter sig Lehner själv som en wannabe, ett prospect. Alla de här killarna har haft en dålig farsa som sa ›gör som jag säger och inte som jag gör‹. Precis samma sak gjorde Lehner.«
En före detta anställd berättar även att klienterna som en del i behandlingen var och jobbade med renovering av porrklubben Chat Noir, som en av de dåvarande delägarna i Västkustfamiljen också ägde.

Om gränsdragningen till den kriminella världen varit vag i många år så blev den helt utsuddad när Michael Lehner för tre år sedan slog sig samman med en ökänd ekobrottsling och bilskojare. Enligt en artikel i Göteborgs-Posten i slutet av januari så anses den 45-årige mannen vara ledande inom den organiserade ekonomiska brottsligheten. Han står i dag åtalad för grovt bokföringsbrott och grov förskingring. Kronofogden har beslagtagit hans lyxvilla i Näset, värd 20 miljoner.
Göteborgs-Posten skriver: »Det här är en kille som är duktig på att generera pengar, bra på bolagsbildningar, finansiella transaktioner, konkurser och liknande. De egenskaperna gör honom intressant för de kriminella gängen. Vi såg tidigare vissa kopplingar mellan 45-åringen och Hells Angels. Hur det är nuförtiden vet jag inte förklarar en källa på länskriminalen för GP.«
45-åringens namn nämns även flitigt i förundersökningen efter ett mordförsök på en restaurangägare på Södra Gubberogatan, enligt GP.
När Lehner slog ihop Västkustfamiljen med ett behandlingshem ägt av 45-åringen så stod mannen åtalad för grovt bokföringsbrott efter en bolagsplundring, ett brott han sedan dömdes för. En månad senare hittades en handgranat i 45-åringens trädgård, året efter briserade en handgranat i foajén på hans kontor.
När Michael Lehner får frågan om han känner 45-åringen svarar han bara med ett ord: »Tyvärr.« Han påstår att samarbetet var hans livs misstag och att han, som alla andra, är ett offer för 45-åringens blåsningar. Han förklarar att Västkustfamiljen då var i en svår ekonomisk situation, de hade tappat kunder efter mordet på Leonard Kagmark och deras största kund, Kriminalvården, hade ett tillfälligt placeringsstopp. 45-åringen hade kapital och de beslutade sig för att köra.

Michael Lehner förklarar att problemen började när de blev oense om hur verksamheten skulle drivas. Lehner slog näven i bordet och helt plötsligt så förändrades relationen. 45-åringen började bete sig hotfullt och fick en helt annan inställning, sa att han hade kontakter med både det ena och det andra.
»Jag såg aldrig att det var en blåsning från första början. Och istället för att göra något olyckligt som jag faktiskt tänkte och planerade, så valde jag att gå därifrån.«
Kan du vara lite mer tydlig. »Något olyckligt som du tänkte, som du planerade«, vad menar du?
»Jag sa till min kompanjon, jag ser till att både han och jag försvinner, ta hand om min livförsäkring. Det är jag som har försatt oss i den här situationen, det är jag som är huvudansvarig. Ta pengarna efter mig, så min familj kan få det som de ska ha, så tar jag bort både han och mig.«
Men vad menar du? Du trodde att du skulle bli mördad…?
»Ja, och då var det bättre att ta han först. Det var väldigt högt vatten där ett tag, väldigt, väldigt högt vatten. Det kunde bara sluta på ett sätt, så jag sa till min kompanjon att vi gör så här. Men dagen före julafton kröp min lilla dotter upp i mitt knä och sa för första gången ›jag älskar dig pappa‹. Jag insåg att jag inte kan göra så här mot henne. Så jag bestämde mig att nu släpper jag detta, 15 års arbete, jag ska visa att jag klarar att stå på egna ben ändå. Jag sålde mina aktier men blev blåst på pengarna.«
Efteråt tog några kompanjoner till 45-åringen över Västkustfamiljen, men förra året köpte Lehner tillbaka bolaget.
Förstod du inte vad du gav dig in på? I samma veva som ni började samarbeta stod han ju åtalad och hade hittat en handgranat i trädgården.
»Jag visste inte att han var åtalad och handgranaten i trädgården kom en månad eller två efter det att vi hade tagit i hand. Jag frågade vad är det här? Han sa, nej, det är ingenting, ingenting. När de sedan slängde in en handgranat i hans foajé som briserade, då var jag redan därifrån.«
Du har ju ändå en del kontakter inom den kriminella världen, fick du inte några indikationer därifrån vad det här var för en snubbe?
»Jo, jag visste ju att han hade hållit på med konst och bilar och att det hade varit ett inslag på tv om det, men samtidigt så behöver man inte hålla på med dumheter och kriminalitet för att leva ett bra liv och jag tänkte väl att han också hade fattat det. De här kopplingarna till den kriminella världen, den skiten har jag fått tugga och svälja i alla år. Hade jag vetat att han hade de kopplingarna så hade jag aldrig inlett något med honom, aldrig i livet.«
På Centrum mot organiserad brottslighet har man under en tid hållit ögonen på flera behandlingshem.
»Vissa namn som har passerat inom det här vårdområdet har gjort oss lite kalla. Det har varit människor kända från ekobrott som varit ägare i kortare och längre perioder. Det här är personer som är rationellt kalkylerande, de ger sig in i en bransch där möjligheten till goda förtjänster är bra och upptäcktsrisken historiskt har varit låg. De ger sig förmodligen inte in i behandlingshemsbranschen av någon slags godhjärtad anledning, utan för att tjäna pengar. Det här är offentlig verksamhet i privat regi som omsätter miljarder. Det är enorma pengar« säger centrets chef Bengt-Olof Berggren.
Hans kollega Mikael Oskarsson som är kriminolog, säger att den bild som Lehner själv ger av förhandlingarna med gängen visar att det inte har gått rätt till och att det finns något osunt i den här branschen.
»Om samma regler hade gällt för behandlingshem som för restaurangbranschen skulle Lehner ligga illa till« säger Bengt-Olof Berggren.
Från och med årsskiftet har Socialstyrelsen tagit över tillsynen av behandlingshemmen och nya riktlinjer är på gång. Bengt-Olof Berggren hoppas att de kommer innehålla en liknande vandelsprövning som inom restaurangbranschen. Han förklarar att man i socialtjänstlagen och i lagstiftningen kring behandlingshem inte tidigare har fokuserat på de här aspekterna. Man har mest tittat på kvaliteten och vårdens innehåll. Samtidigt så kan man också se detta som en kvalitetsfråga, menar Mikael Oskarsson.
»Om man inte är en förebild för dem man ska vårda, om man slirar moraliskt och är ute i kriminella tassemarker, så är det inte någon bra grund för återanpassning. Då kan det vara en komponent när man bedömer själva kvaliteten i vården.«

Håkan Frändemark arbetar på Socialstyrelsen som har tagit över tillsynen för Västkustfamiljen sedan årsskiftet. När han får höra om Lehners kontakter och förhandlingar med de kriminella gängen blir reaktionen stark.
»Det är tur att jag sitter ned. En verksamhet som är betald av allmänna medel som åtgärdar den här typen av problem genom sina kontakter inom den undre världen istället för genom de rättsvårdande myndigheterna. Du hör ju själv hur det låter. Det är komprometterande uppgifter, han riskerar sitt tillstånd genom att berätta det här.«
Håkan Frändemark säger att det är helt oacceptabelt med den typen av kontakter som Michael Lehner har haft och att han hoppas att fallet prövas rättsligt.
»Jag kan inte tänka mig att tillsynsmyndigheterna, om de har någorlunda självaktning, skulle avstå från den möjligheten efter att ha läst om detta i Faktum. Jag hoppas vid min själ att man prövar det.«
Han jämför med fallet med Bandidosledaren och restaurangägaren som fick sitt tillstånd indraget och säger:
»En restaurang?! Vad är det mot ett behandlingshem där människor ska rehabiliteras och saknar varje form av makt, där man arbetar med marginaliserade människor som står utanför samhället. Det är upprörande.«

TEXT:

BILD: skriv ut sidan